onsdag, mars 09, 2011

Störtas skall det gamla snart i gruset

Till Dagens Hycklare utnämns härmed den ledamot i valberedningen som i Aftonbladet idag säger: "Vi har 100 000 medlemmar som alla helst ska vara delaktiga. Så det är klart att det tar tid."
Om det ändå varit så väl att det var därför det dröjde!

Det är dags att sluta låtsas. Kom ut ur Big Brother-huset nu, som Karin Pettersson skriver i sin ledare. Egentligen är skadan redan skedd. Jag tror Johan Westerholm talar för många, många medlemmar (för att inte tala om nuvarande och potentiella väljare!) när han skriver:
"Med er slutenhet så får ni sådana som mig att fundera allvarligt på hur socialdemokratiska partiet idag honorerar ord som ”förtroende” och ”engagemang”. Fortsätter denna utveckling så kan jag inte uppriktigt säga att socialdemokratiska arbetarepartiet av dagens snitt är den främste försvararen av värderingarna som ligger i devisen ”Frihet, jämlikhet och solidaritet”."

Jag säger som Jämlikhetsanden, nu finns det bara två vägar som hjälpligt kan rädda processen:

1. De nuvarande partitoppen håller fingrarna borta och ger valberedningen det mandat de faktiskt fått av förtroenderådet; att efter samtal med så många medlemmar som möjligt föreslå kongressen en ny partiledning.

2.Valberedningen erkänner att de lyssnat på fel personer alldeles för länge och lägger fram två eller flera kandidater för kongressen att välja mellan. I det här läget känns det rimligt att de som representerar medlemmarna och direkt är framröstade av dessa får fälla avgörandet. (Detta förutsätter dock att det finns några personer kvar som är beredda att anta den utmaning det blir att leda ett parti sönderslitet av maktstrider. "Inget som en vettig människa kan önska sig", säger Paggan, som nu säger nej.)

Observera att jag själv aldrig tagit ställning i själva personfrågan. Jag tror att alla de personer som valberedningen vaskat fram kan klara det politiska hantverket och är lika goda socialdemokrater precis ALLIHOP. Men jag råkar höra till den lilla klick som känner dem allihop personligen. Därför finns det en faktor till som är avgörande i dagens snuttifierade och medialiserade värld, och det är hur man uppfattas i en 25-sekundare i Aktuellt.

De flesta jag känner tittar inte på längre nyhetsrapporteringar som Agenda annat än ett par minuter mellan kaffekokning och nattning av barn, de går aldrig på några politiska möten, de har aldrig tänkt tanken att gå i en studiecirkel. Därför är det kanske viktigaste att den partiledare vi väljer uppfattas som en hyggligt samtida och vettig MÄNNISKA, ja helt enkelt nån man skulle kunna tänka sig att ha som kompis, barnvakt eller fråga om råd.

Och ska jag gå efter vad mina mestadels icke-politiskt engagerade medborgarkontakter, bekanta och vänner säger, så är - bland de som enligt media är aktuella som kandidater - Micke Damberg och Lena Sommestad eller möjligtvis Håkan Juholt och Thomas Eneroth sådan personer. De två senare är dock så okända här uppe i asfalten så där är mitt undersökningsunderlag mer magert. Tyvärr, får jag säga. Tänk vilka disussioner vi skulle kunna haft på fredagskafeet i Solna Centrum om dessa fyra personer fått träda fram som människor med ett engagemang och en vilja, en vision. Till exempel skulle de kunnat få svara på frågan: Tänk dig att du får chansen att leda landet i 12 år. Hur ser ett sådant Sverige ut, om du får drömma?

Men som sagt, det dream team jag skrev om i Expressen igår lär inte släppas fram förrän vi får en folkrörelse värd namnet. Vadå? Är inte det största partiet en folkrörelse? Nej, tyvärr. Inte när vi har färre medlemmar än antalet licentieradeinnebandyspelare i Sverige. Och definitivt inte när de över 80 år är fler än de under 30.

Men faktiskt går det att se vissa ljuspunkter mitt i eländet. Egentligen är det väl första gången i socialdemokratins historia som det faktiskt förekommer att så öppen debatt om partiledarposten. Den förs visserligen media utan att nån egentligen vet vem som är avsändare till utspelen, vilket lett till att processen kombinerar det sämsta av två världar. Men den har lett till en insikt om att den "demokratiska centralism" som stadgarna dikterar, så kan vi inte jobba år 2011. Sannolikt är detta sista gången som processen att ta fram en ny partiordförande kommer att gå till på detta slutna sätt.

Störtas skall det gamla snart i gruset.
Sveriges största folkrörelse

Sanna Rayman ser jag faktiskt som en kärleksfullkritiker , Aftonbladet 1 , Aftonbladet 2 , GP, GP 2 , LO-tidningen
, Ab 1, 2, 3, Expr, SvD, DN, DN2 , Lena Sommestad , Rasmus Lenefors , Ulf Bjereld , Johan Westerholm , NetRoots , S-Buzz , SAP , Politometern
SVT, BLT, Roger Jönsson, Dackefejden , Gullbergiana , Martin Mobergs blogg , Sebastians tankar , Bengt Silfverstrand , , , , , , , ,

och annat intressant Rekommenderad läsning för er som vill gå till roten med problemet: Marika Åsbrinsk recension Av Tony Judts bok Illa far landet.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Det är givetvis möjligt att sätta Socialdemokratins grundläggande felval till något annat tillfälle, men Socialdemokrater bortser från och döljer att överskotten i handelsbalanserna 1946 och framåt möjliggjorde Välfärdsuppbyggnaden.

I dag verkar det samtidigt vara ändå viktigare för ER Socialdemokrater att dölja att de åtsramningar som hade varit nödvändiga ca 1970 INTE genomfördes och att Ni i stället då valde att permanentera 30-tals lösningar på förhållandet arbete - kapital genom omfattande lagstiftning.

I dag har tjänstemän och högutbildade möjlighet att använda moraliska argument om att S stödjer de svaga när de vill behålla egna privilegier och spara på folk som har det sämre ställt. Och den situationen har S skapat på egen hand.

Alliansen kan köpa röster genom skattesänkningar och privatiseringar men Ni S människor erbjuder inga alternativ eftersom Ni vägrar att släppa kontollen över lönebildningen. EU är Ni därvid tvugna att tänka bort helt, liksom att Ni till och med har lagt beslag på den positiva föreningsfriheten.

Ni skulle egentligen behöva börja om med en liten arbetslöshetskommission likt den som fanns före 1946 och 1934 års förhållanden.

I stället hävdar Ni likt strutsar att Ni kan ta Er an Peak Oil problematik och liknande med 1946 års arbetsmarknadsorganisation helt intakt, och att Ni ska kunna fortsätta skylla allt ont på andra.

Skälet till att det är kört för Er är att Ni mörkar minimilönereglerna, att Er politik kräver att Ni får tillgång till andras resurser, och att det börjar uppstå farliga brister globalt.

Ni bortser från att Er politik bara kan föras genom andras svält och umbäranden. De av Er som inte hoppar av i tid hamnar inför skranket i ICC i Haag. Kanske inte i år eller nästa men snart nog med tanke på de ekonomiska förhållanden i omvärlden.

Med Vänlig Hälsning

Tobias Wallin

Anonym sa...

Spännande att du skriver om "nästa gång". Med tanke på hur länge S-partiledare har suttit historiskt behöver man fråga var dina förväntningar ligger: 5 år eller 25? Någonstans anar jag en känsla hos dig att ingen av kandidaterna du tar upp är några Erlander- eller Palme-ämnen.

Jag tror att det kommer att bli värre inom socialdemokratin. Man är så långt ifrån att hitta en politik - den har inte funnits på flera år - och man kommer inte att kunna genomföra den i opposition. Historiskt har sossarna kunnat införa sin politik som svensk lag med automatik och man har vant sig vid detta. Idag kommer man inte att kunna producera politik - det kommer inte att bli något annat än åsikter som reaktion på borgerlig politik. En skrattspegel av borgerlighetens politik, varken mer eller mindre...

Under dessa förutsättningar skall en ny partipeldare ta plats. Det kommer inte att bli en ny Palme eller Erlander. Det blev inte Messing, inte Nuder, inte Wallström, inte Pagrotsky, inte... Vi kommer att vara nere på 7-8-handalternativet och den partiledaren kommer att vinna med 20% fans, 30% bittra fiender, och 50% som tolererar personen så länge det är medvind. En betydligt sämre sits än Sahlin hade.

Det enda som socialdemokraterna har gemensamt idag är - tyvärr - sin vilja att använda samhällets svaga som ett alibi för att få personlig makt. Hade man ens brytt sig om att engagera sig i valet 2014 hade detta spektakel sett annorlunda ut. Nu satsar tydligen alla på att positionera sig personligen i ett 25%-parti under ytterligare 4 år av opposition.

Om detta är sant - jag tror att det är det - är det socialdemokratiska Sverige borta för evigt. Det kommer att VERKA som om sossarna har kommit med i matchen igen efter kongressen, för alla kommer att låtsas vara vänner igen, men ingen på borgarsidan kommer att låta väljarna glömma att det var detta parti man nästan höll på att välja till regeringsparti 2010.

En "troende" socialdemokrat i Solna (jag bor i Solna själv - det är därför jag hittade till din blogg) sade åt mig häromdagen att man med facit i hand nästan måste vara tacksam över att sossarna förlorade valet, inte kan man väl låta folk som dessa styra ett helt land?

Jag är centerpartist själv, men är övertygad om att svensk politik behöver jämbördiga motståndare. Sossarna har redan begått politiskt självmord och jag undrar var borgerlighetens motpol skall finnas nu? Hade S varit ett husdjur hade man avlivat det, så här mycket smärta och inget hopp om ett bättre liv gör beslutet lätt att ta. Ursäkta raljerandet.

MVH
/Bengt Berg

Johanna Graf sa...

Tack för era synpunkter! Även om jag inte är övertygad om att allt ni säger är riktigt, så är mycket klokt och jag uppskattar verkligen att ni tar er tid att läsa och kommentera!

Unknown sa...

Hej!
Fin blogg, såg dig i "Rapport"

Besök gärna min blogg!

www.imagons.blogg.se

Spiff sa...

Tobias och Bengt ovan är på pricken beskrivningar av ett dekadent Sverige, som lite sömnigt vaknar upp efter 70 år av statligt omhändertagande.
Tyvärr kan ni inte skylla problemen på andra även om det känns skönt. Jag tror att ni måste igenom ett rejält stålbad innan ni ens kan räkna med att bli en politisk kraft igen. Något ni nu genom Juholt skjuter ytterligare på.
Sverige skulle må bra av en vital opposition, med smarta lösningar för framtiden, som sporrar och tvingar regeringen att prestera den absolut bästa politiken för landet. Men nu gör ni precis tvärtom! Går tillbaka till gammal bidragspolitik..
Synd!