Somliga partikamrater tyckte jag var litet väl hård, när jag inför Förtroenderådet i december liknade valprocessen vid påvevalen. Jag tyckte man kunde slopa skendemokratiska övningar som förtroenderåd och partikongress, när det ändå var de 26 distriktsledningarna som gjorde upp om makten. - Stäng in dem i ett rum tills de gjort upp, så kan de ju släppa ut litet vit rök när de är klara, sa jag cyniskt. Men som sagt, konflikträdd som jag är mildrade jag mitt anförande och sade bara att jag hoppades att den valberedning som föreslagit skulle lyssna på andra än de redan frälsta och avlönade.
Tyvärr fick jag fel i min fromma förhoppning och besannades i min cynism. Valprocessen har nu kokat ner till en kohandel om poster mellan partidistriktens ledningar, där falangstrider sedan 14-årsåldern omöjliggör vissa kandidater, oavsett vad nuvarande eller potentiella väljare kan tänkas tycka om dem.
Jag brukar inte hålla med Lena Mellin, men hennes gissning att valprocessen drar ut på tiden för att vissa partidistrikt blockerar vissa kandidater är nog tyvärr helt riktig. Och jag är verkligen beredd att hålla med Jonas Morian då han skriver att i så fall är socialdemokratin riktigt illa ute. Men än värre än så, är att man nu tycks sitta och snickra på en lösning som bygger in dessa höger-vänster-strider i det lag som ska ha till uppgift att utforma en modern socialdemokrati som kan vinna val. Machiavelli-lärjungarna har tydligen tänkt lösa upp knutarna genom att snickra ett lag. Men inte ett lag som den nya partiledaren får bygga själv, utan ett lag snickrat genom kohandel:
- OK, ni får er högerledare, men inte Damberg för han är för medelklass, ni får ta Östros, hans farsa var iallafall bergsprängare, men då ska vi ha Veronica Palm som partisekreterare! - Nänä, Lena Sommestad kan ni får, men inte Palm, då ska vi ha Micke som partiledare! - Jamen om vi tar en rejält facklig kille som ekonomisk talesperson då, Thomas Enerot har ju varit metallarbetare en gång i ungdomen? - Vadå kille, vi måste ju tänka på varannan damernas! - Shit, tänkte inte på det... - MEN hörni, nu har vi ju INGEN från skogslänen, det går inte.
När man lyckats koka sönder den soppan kommer man ut och säger att nu har vi, precis som medlemmarna velat, låtit huvuden rulla i partistyrelsen och nu kommer låta kongressen välja ett helt nytt LAG, titta vad demokratiska vi är!
Men då har jag en bättre idé om hur vi ökar medlemskapets värde och åstadkommer en riktigt radikal nystart: Skippa skendemokratin med att låta 350 ombud låtsasrösta om en ny partiledning och låt istället de 26 distriktsledningarna utgöra kongressen och ha sin maktstrid inför öppen ridå. Då kan åtminstone medlemmarna få se tuppfäktningen live istället för att höra den via media. Det blir billigare och både utbildande och underhållande för alla medlemmar och ett första steg mot den öppenhet som (S) ska bli bäst på i Kriskommisionens rapport "Nystart för (S)".
Att resultatet sedan blir att bara personerna som slåss om de arvoderade uppdragen blir kvar som medlemmar, är en fråga man kan hänskjuta till ett rådslag, i bred medlemsdialog.
Nej fy, den här frågan är faktiskt för allvarlig att ironisera över. Därför riktar jag följande väldigt allvarliga ord till valberedning, partidistriktsledningar och partistyrelse:
Hallå där, stanna upp en sekund i ert kohandlande! Det är inte PARTIDISTRIKTEN som ska vinnas med en ny partiledare/-ledning. Det är SVENSKA FOLKET. Och de SKITER i om (S) består av en ledning som internt betecknas som höger/vänster/fackliga/storstad/landsbygd.
De vill ha ett gäng moderna, sugna och glada ledare med ett visionärt och gemensamt mål för morgondagens Sverige som alla tjänar på. Det gänget får en ny partiledare väldigt svårt att samla om han - precis som Mona Sahling tvingades till - måste hålla alla otidsenliga partifalanger på gott humör.
Istället kunde de ha frågat väljarna, i en valprocess likt primärvalsprocessen i USA, där varje medlem eller supporter av partiet får vara med och rösta på sin favoritkandidat. Varje kandidat måste därigenom formulera en vision och en strategi i förväg.
Om demokraterna i USA hade haft en valberedning skulle de förmodligen aldrig ha fört fram Barack Obama som presidentkandidat. Han hade förmodligen ansetts för kontroversiell. Men trots det gick han hem hos väljarna i primärvalet. Detta visade att han hade kapacitet att även vinna presidentvalet.
Man kan också ha ett röstsystem med "Instant Runoff Voting", där man rankar kandidaterna efter hur man föredrar dem. De kandidater som fått lägst 'rankning' plockas bort tills man kommer till det stadiet då man fått en kandidat som fått en egen absolut majoritet. Howard Dean har bl.a. kampanjat för det. Det är ett bra valsystem när man ska rösta fram en enskild kandidat i majoritetsval. Minskar dessutom risken för fraktionstrider efteråt.
Johan Westerholm skriver bra om värdet av ett medlemskap. Andra skarpa skribenter är Erik Laakso och Rasmus Lenefors och DN och Aftonbladet och SvD och SVT och Calle Fridén och Thomas Böhlmark och Annika Högberg och Röda Berget och Politikerkollen Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, partikongress, extrakongress, kohandel, fars, påveval, vit rök, partiledare, Mona Sahlin, partidistrikt, partistyrelse och annat intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar