De berömda orden skrev Walt Kelly nån gång på 70-talet apropå om miljöförstöringen , men det kunde handlat om det socialdemokratiska partiet idag. Inte om socialdemokratin, utan om dess partiorganisation. Våra arbetsformer utgår fortfarande från att vi har en miljon medlemmar och att medlemsdemokratin blomstrar på välbesökta Folkets Hus-möten. Vår politik behandlar varenda fråga från vargjakt till Barents hav som om vi fortfarande var i regeringsställning. Och många sätter sin förtröstan till att vi med en kraftfull och ideologiskt brinnande partiledare ska kunna brandtala oss tillbaka till det 70-tal då välfärdssverige var ohotat av nya moderater och en globaliserad värld. Socialdemokratin är en frihetsrörelse, sprunget ur en tradition av förnyelse och utmaningar mot etablerade strukturer. Vad gör vi när de stelnade och etablerade är vi själva?Jag tror som Anders Johansson i Sigtuna; det räcker inte med en omstart, det krävs en genomgripande nystart. Nu har vi valt en ny partiledare och det är jättebra och jätteskönt, men vi behöver även en ny rörelse och en politik som knyter samman vår ideologi och vår fullproppade politiska förslagslåda.
När man ska förändra, förnya eller omorganisera något ska man alltid börja med att ställa sig frågan: Vad är problemet?
Vilka problem skulle vi se om vi samlades för att bilda parti idag? Hur ser Sverige ut? Vilka möjligheter har politiken och vilka har den inte? Willy Brandt sa att en modern socialdemokrati alltid måste "rida på toppen av tidens våg". Den svenska socialdemokratins styrka har varit att vi vänt oss till de samtida moderna tänkarna; forskningen och kulturen, men de senaste decennierna har vi vänt oss allt mer inåt, på ett närmast självgott sätt. Skaffa för tusan omvärldskoll och lyssna noga på vad forskningen säger om dagens och morgondagens samhälle! Vilka är utmaningarna, möjligheterna, hoten? Vad funkar? Vad funkar inte? En bra start var Arbetarrörelsens forskarnätverks heldagsseminarium i riksdagen före jul. Men sådana initiativ måste tas av partiledningen och pågå hela tiden, i medgång som i kris.
Socialdemokratin har alltid bejakat modernismen och utvecklingen, inte på ett okritiskt sätt utan för att styra den och åstadkomma både ekonomisk utveckling och ökad jämlikhet – och ekologisk hållbarhet. Så, låt oss bejaka modernismen även när det kommer till vårt eget parti också!
Och håll grytan kokande, inga lock på, då kokar det bara över. Tidigarelägg kongressen 2013 till tidig vår 2012, men låt den gärna föregås av nåt mer än den formella motionsrätten. Varför inte en förkongress på nätet?
Igår gick Lena Sommestad ut i Expressen och lanserade idén om en jättekonferens, ett slags socialdemokratiskt Almedalen:- Där skulle vi kunna träffas och diskutera politik utan krav på att komma fram till vassa beslut. Vi skulle kunna samarbeta med läkare, lärare, sjuksköterskor.
Ja, eller så har vi den på nätet, det går snabbt och är gratis. Men då krävs att även de ledande företrädarna deltar i diskussionerna hela tiden!
Så jobbar en grupp sossar i Stockholms stad, "S 2013", just nu. De ska skriva ett förslag till nytt partiprogram ihop med akademiker, kulturarbetare, forskare, företagare och en massa andra tänkare och entreprenörer.
Jag tror att vi måste hitta nya former för att arbeta fram och förankra budskap som vi ska prioritera i god tid innan nästa val. För medlemskapets värde, för Håkans och Carins mandat och för att vi inte kan vänta till 2013 med att föra ut en tydlig politisk vision.
Ett sätt kan vara att tidigarelägga den ordinarie kongressen, men kongresser är också en slags låtsasdemokrati. De påminner litet om det förfaringssätt som min företrädare i Solna tillämpade i budgetarbetet. Först skrev han budgeten färdig, sedan fick medlemmarna komma på en budgetberedningsdag och tycka till och ändra ett ord där och en summa där. När jag tog över skrev jag inte en rad innan medlemmarna kom till budgetberedningen. Där fick de först sätta sig i arbetsgrupper och ta fram en mängd förslag på satsningar i en lång bruttlista. Sedan fick var och en prioritera tre satsningar, men inte innan de även fört fram tre förslag som sparade pengar. Nu är de vana, men först var de inte helt bekväma med själva tvingas ta ansvar. Jag tror vi behöver mejsla fram en tydlig politisk linje på ungefär samma sätt. På en kongress av det klassiska slaget avhandlas alla frågor från alkoholskatt till Barents hav. Kanske är det inte det ett parti i opposition behöver ägna sig åt, åtminstone inte i det läge vi nu befinner oss i. Nu har vi löst partiledarfrågan, låt oss nu arbeta fram vår vision för Sverige 2014 på ett sätt som involverar fler än 26 distriktsledningar.
HÄR kan du läsa hela den debattartikel som jag och Björn Fries hade på Aftonbladet i fredags. Och HÄR kan du lyssna på P1 Morgon där jag och Veronica Palm diskuterade frågan samma morgon. DN , SvD , Claes Crantz undrar över agendan efter kongressen , Makthavare.se , Högbergs tankar skriver om sin rädsla för att kongressen blir ett allmänt gullande utan att vi lyfter de problem som vi står inför, Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, förnyelse, demokrati, medemskapets värde och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar