Slutenhet nödvändig för att välja dem som ska leda partiet som ska bli det mest öppna?

Vems bästa ser valberedningen egentligen till när de nu sitter och snickrar på nån slags Gott & Blandat-påse till partiledning, istället för ett gäng som valt varandra och ostörda av inre strider kan vända sitt brinnande engagemang utåt och börja jobba för ett Sverige som håller ihop?

Jag håller med Jan Andersson, jag trodde faktiskt också att valet av partiledning handlade om möjligheten att vinna val, inte om att lösa interna problem.

Det är inte längre Alliansregeringen som utgör det största hindret mot en framgångsrik Socialdemokrati, utan partiet självt.

Christer Isaksson skriver i SvD idag:

"För varje dag som går maler falangernas kamp om makten sönder bilden av partiet, politiken och trovärdigheten".

Och för varje dag som denna falangstrid pågår minskar möjligheten för medlemsinflytande inför kongressen. Tre veckor före valet av ny partiledning vet de som ska utgöra partiets högsta beslutande organ - partikongressen - inte vem eller vilka de ska få välja. De vet inte om det är en eller flera personer som ska bytas ut. De vet inte, men de anar nog, om det bara kommer läggas fram ett enda förslag. Många undrar vad de ska dit och göra överhuvudtaget.

Jag är en av de där demokratiskt valda kongressombuden. Under tiden fram till den 25 mars har jag därför lagt in många möten med dem som valt mig. Igår satt jag i åtta timmar på kaféet utanför stadshuset i Solna. På kvällen var jag på en lokal partiförenings årsmöte. Alla frågade mig: Vem kommer de föreslå? Kommer hela partiledningen ställa sina platser till förfogande? Vilken är din favoritkandidat?
Jag kunde inte svara på en enda fråga.

Om jag hade sagt att det val de själva fått göra, när de valde bland mig och en massa andra ombud till partikongressen, bara var en chimär, ren skendemokrati, då hade de blivit bestörta. Jag var tvungen att upprätthålla nån slags mask av att det fortfarande var nån vits med att de valt mig som ombud; att det gjorde nån skillnad.

Att ha dialog med alla medlemmar är inte möjligt, man måste göra det genom representation på olika sätt, sa ledningen i form av Elvy Söderström från partiets VU, tillika distriktsordförande, när hon debatterade i P1 igår med bloggaren Peter Högberg. OK, låt oss syna hennes kort: Valberedningen består av ett tiotal personer, som omöjligen kan ha dialog med andra än representanter för medlemmarna. Det är därför de nu sitter inlåsta med de ledande företrädarna för de 26 partidistrikten. (som av en händelse samma personer som i praktiken utsett dem själva att ingå i valberedningen!) Det hade kunnat funka om dessa partidistriktsledare verkligen hade representerat medlemmarna. Men är det verkligen så att hela Skånes medlemskår vägrar att acceptera kandiaten X? Säger hela Västernorrland ett rungande nej till kandidaten Y? Vilka kämpar egentligen distriktsledningarna för, sina medlemmar eller sin egen maktbas? Är det verkligen dem valberedningen bör lyssna på???

Om jag vore partiledarkandidat i den soppa som nu jäser, skulle jag vara väldigt tveksam. Risken är stor att hamna i samma sits som Mona Sahlin, som p g a falangstriderna blev tvingad av vissa "distrikt" att föra en politik som hon inte helt trodde på, med samarbetspartners hon inte ville ha i båten. Och som efter valet av samma distrikt tvingades avgå för att hon fört denna politik ihop med dessa samarbetspartners. Vilket pris är en ny partiledare beredd att betala för titeln?

Jag brukar inte hålla med Göran Greider i mycket, men när han i City skriver att (S) snarare borde leta efter en ny rörelse än en ny Olof Palme har han helt rätt. Dagens rörelse släpper bara fram strömlinjeformade ledare som stöter sig med så få som möjligt. Kan sådana ledare verkligen leda? Men ur en reformerad, levande rörelse kan det födas nya Olof Palme.

Jag jobbar dagligen för att bygga en sådan rörelse, därför pratar jag dagligen med väldigt många människor, på föreningsmöten, på kaféet, på nätet, under diskussionskvällar på kvartersrestaurangen. Så gott som alla hör de till storstadsväljarna, ni vet dem som vi måste vinna om vi vill vinna Sverige. Jag tror, att om valberedningen funnits med i dessa möten, eller kanske satt sig ner och frågat några mer vetenskapligt utvalda fokusgrupper, istället för att lägga ledningspussel ihop med trätande partidistriktsledare, så hade de förmodligen fått en bättre bild av vilka s-ledare som kan vinna folkets förtroende i val.

Men vad vet jag, jag är ju av mugglarblod, som Katrine Kielos träffande kallar det.

Och under tiden pågår detta, utan att en enda s-ledare synes brinna. Partitoppen har inte tid att stå på barrikaderna i utrikespolitiken, de leder inte skarorna mot Försäkringskassans nedskärningar eller Fas 3-förnedringen. De är upptagna med maktpositionering.

Dagens hemläxa till alla de som kämpar för sina egna positioner under förevändningen att det handlar om ett partiledarval: - Fundera under en minuts tystnad på vad du brinner för i ditt politiska engagemang? Fundera sedan på vad du ägnar mest energi åt i politiken? Är det samma sak? Hur många vänner har du inom respektive utanför politiken? Hur stor andel av ditt vuxna liv har du försörjt dig genom politiken?

Rekommenderad läsning: Fokus artikel om alternativa valprocesser.

Ola Pettersson skriver i Expressen att partiet lagt sig på terapisoffan. Om det ändå vore så väl! Just nu sitter dess främsta företrädare i sandlådan.
Peter Andersson påminner partiledningen om att det är en ny tid nu, där makt inte kommer att fås i små celler och bastuklubbar. Det gäller både i Libyen, Egypten och i Sverige. Förändras eller gå under, skriver Roger Jönsson. Sandro Wennberg skriver lysande på Makthavare.se om varför vissa kandidater oftare än andra stämplas med höger-/vänsteretiketter. Martin Moberg x 2 skriver också intressant, liksom Peter Högberg och Eric Sundström och Röda Berget och Jämlikhetsanden och Peter Andersson och Rebella och HBT-sossen och Fokus och Gunilla Källenius och Rasmus Lenefors och Annika Högberg och DN och Martin Moberg och Peter Högberg och Johan Westerholm x 2 och Aurora Gullberg och Röda berget och SvD. Fler blogginlägg påLäs även andra bloggares åsikter om partiledarval, socialdemokraterna, politik, falagstrider, mugglare, demokrati, öppenhet, extrakongress, s-krisen och Öppna kriskommissionen, Netroots, Politometern, Bloggar.se