Osäkert med betyg till Stockholms tioåringar

Nu ska Stockholms tioåringar få betyg.
Jag har sagt det förr och säger det igen:
Barn blir peppade av att veta hur de ligger till i skolan. De gillar bekräftelse på sina ansträngningar. Så långt är vi överens, jag och kravliberalerna.

Men. But. När man är tio år har man utvecklingspsykologiskt nått den mognadsnivå då man förstår väldigt mycket om det som händer runt en, i världen och så. Det är en period då man utvecklas väldigt mycket förståndsmässigt. Men man har svårt att sätta sig själv i relation till det som händer utanför en och i omvärlden. Ett stort mått av grandiost tänkande finns med i bilden, vilket gör att man t ex kan tro att man har större makt över saker än man har. Man kan också tro att det är man själv som påverkar saker som händer i ens omgivning, att det är ens eget fel om föräldrarna skiljs eller att man kan påverka yttre skeenden med ren tankekraft. Eftersom intellektet är omoget här, samtidigt som man förstår det mesta av vad som står på löpsedlarna eller i TV, så kan världen vara en rätt skrämmande plats för en 9-10-åring. Därför blir många barn deprimerade ett tag i den här åldern. Huvudvärk, magont, sömnsvårigheter, aggressivietet når peakar i den här åldern; ja skolsköterskor och föräldrar kan berätta för er som inte redan vet.

Och nu till min lilla fråga: Hur smart, på en skala, är det då att börja sätta summativa betyg* på 9-10-åringar?

Fortfarande inte förstått? Jag tar det igen: Barn i tioårsåldern är i en utvecklingsfas då de kopplar ihop sitt jag med yttre händelser. Om det får en siffra eller en bokstav på sina kunskaper så tror de lätt att det är de själva som är den där siffran.

Om man däremot sätter formativa betyg* så kan barnen själva följa med i sin egen utveckling, se sin egen utveckling över tid och glädjas över sina framgångar. I många skolor använder man figurer som barnen själva får vara med och fylla i när de nått ett nytt delmål, t ex genom att färglägga ett steg, en ruta, en ballong eller en tågvagn.

Här är ett exempel på en sådan kunskapsstege med uppnåendemål i svenska för år 3

Läsa:
att kunna läsa en oförberedd text, avsedd för år 3, flytande (bara behöva ljuda längre och svårare ord)
att kunna läsa ljudstridig text
att ha god läsförståelse i den litteratur som är anpassad för åldern (skönlitteratur, faktaböcker, tidningar för barn och broschyrer)
att kunna läsa och förstå instruktioner i flera led
Skriva:
att inte blanda stora och små bokstäver
att kunna skriva en berättelse med stor bokstav och punkt
att kunna skriva stor bokstav vid namn
att kunna stava flerstaviga ljudenliga ord
att känna till stavningsregler för dubbelteckning ("vokalhuset")
att känna till att samma språkljud kan stavas på olika sätt
att kunna alfabetet
att kunna alfabetisk ordning
att kunna skriva egna berättelser med tydlig handstil så att läsare kan förstå, (t ex dagbok, sagor, dikter, brev och meddelanden)
att kunna skriva faktatexter och till viss del formulera innehållet med egna ord
Tala:
att kunna berätta och redovisa inför klassen så att innehållet blir begripligt och hörbart
Lyssna:
att kunna lyssna intresserat till teater, musik, vid samlingar och vid studiebesök m m

Som elev får man genom den här typen av återkoppling veta precis hur långt man kommit i sin kunskapsutveckling, vilket inte är fallet med symbolbetyg i form av siffror eller bokstäver.
Som förälder blir man också oerhört mycket bättre informerad av detta än av att få höra betyget "osäkert", som är ett av de tre betygssteg som nu föreslås för tioåringarna i Stockholms skolor. Varför behövs då betyg?

*Inom forskningen skiljer man på summativ och formativ bedömning. Betyg är exempel på summativ bedömning vars syfte är att i efterhand och i huvudsak informera om i vad mån eleven tillgodogjort sig det mätbara innehållet i en ämneskurs. Den formativa bedömningen sker däremot kontinuerligt i samband med undervisningen och görs av lärare och elev tillsammans. Viktigt vid bedömningen är elevens förståelse av sitt eget lärande.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om betyg, skola, Stockholms skolor, tioåring, nioårskrisen, mognad, skoldebatt, folkpartiet, skolpolitik