in enfald att den redan ägt rum, den där förnyelsen, men tji fick jag. När jag läste Kamratpostens enkätresultat från sina stora webundersökning om barns syn på sina föräldrar blev jag förskräckt.På frågan om vem man pratar med när man är ledsen, svarar barnen så här:
1. mamma
2. kompis
3 annan
4 ingen
5 pappa
Bara 5 procent vänder sig till pappa, mot 41 procent till mamma.
Hela tio procent svarar ”ingen”. Pappor kommer alltså efter ”ingen”!
Barnen efterlyser, föga förvånande, mer tid ihop med sina föräldrar. Det de frågar efter är inget speciellt, äventyrligt eller kostsamt. Det är pratstunder. Det sorgliga är att de i högre grad efterlyser pratstunder med mamman än med pappan. Trots att de alltså redan pratar mer med sina mammor.
Av det drar jag följande slutsatser:
a) Är man inte med på träningen från början är det svårt att komma in i matchen senare, iallafall om man vill få vara med och spela i förstafemman.
b) Papporna måste kräva föräldraledighet i större utsträckning, på jobbet men kanske framförallt från barnets mamma.
c) Pappaledighet i all ära, men det räcker inte att ta ett tre månaders gästspel i verkligheten och sedan kasta sig tillbaka till jobbet på heltid och tycka att man gjort sitt.
d) Pappor kanske borde fundera på vad de kommer vara mest stolta över när de sitter på hemmet som gamla - det de åstadkommit på jobbet eller ihop med sina barn?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Kamratposten, pappor, papparoll, jämställdhet, föräldraledighet, barn, ledsen, pratstund, föräldraenkät
3 kommentarer:
Haller med i mycket. Men det finns ocksa oerhort manga kvinnor som skaffar barn utan att ha ett stadigt forhallande till pappan. Det ar inte direkt en bra grogrund for en bra relation mellan pappan och barnen.
Far är rar, mor ror.
Tänkvärda ord man fick lära förr.
Det är grymma ord!
..men dessvärre ack så sanna. Efter ett stort antal år som aktiv ledare inom ungdomsidrott, har jag fått uppleva dem på olika sätt.
Dels som "iakttagaren". Han som står bredvid och inte släpps in.
Dels som "soppgubben". Ni vet han som bara får ta emot all skit, men inte tillåts att "återvinna".
Dels som "hjälpgubben" och "fadersgestalten". Han som ombeds vara med och ställa saker och ting tillrätta igen.
....men jag kan lova er att det har varit mycket värdefulla timmar och minuter tillsammans med juniorerna. (Mitt namn på allihop). Idag finns de som e-post vänner och på andra vägar, som hela tiden söker information om mig och mitt liv. Grabbar och tjejer som berättar om nya kärlekar och "skryter" med sina nyfödda barn.
Kärleken till din nästa är större och det viktigaste Du har!
Kan du inte ge kärlek, så kommer du inte heller att få någon.
Skicka en kommentar