Raggarslinga - en folkhemsdekoration

- Den är inspirerad av Depeche Modes konsert i Paris i somras, berättar en snubbe från partiets reklambyrå entusiastiskt. Han talar om scenen som syns på bilden här ovanför. Jaså. Undrar vad de fick i timpenning för att kläcka den idén? Raggarslingor är väl annars en traditionell hemmadekoration som vi kan köpa på Rusta för 199 spänn...

Magert med förslag om nya jobb, skriver DN ( i papperstidningen) om kongressens första dag. Eh, igår var det inledning och förhandsdiskussioner i temagrupper. Det är idag vi ska diskutera jobbpolitiken, närmare bestämt större delen av dagen. Bland annat har vi från Stockholms stad och län ett förslag som vi fått positiva förhandsbesked om, nämligen att vi ska kunna öka de nödvändiga investeringarna i vår infrastruktur, vägar och järnvägar. Sådant ger jobb och tillväxt, både för de som bygger och de som kommer snabbare fram till sina jobb. Välkommen att lyssna, DN och alla andra.

Läs även andra bloggares åsikter om jobbkongressen, socialdemokraterna, politik, partikongress, jobb, Mona Sahlin och annat intressant

Skygga eller kortväxta?

När presidiet tog plats på scenen, inställde sig av naturliga skäl frågan - Vilka är det de gömmer sig för? Snickare och såg lär vara på väg.

Obs! Bilden är EJ tagen ur grodperspektiv!

Läs även andra bloggares åsikter om jobbkongressen, socialdemokraterna, politik, partikongress, jobb, Mona Sahlin och annat intressant

Islands och Norges Mona talar.

Islands Mona Sahlin heter Johanna Sigurdadottir. Hon talar nu. Jag trodde isländska var ett vackert språk. Jag minns fortfarande den där filmen där de uttalade de där rys-vackra orden "Dungur Knivur". De enda ord jag förstår i Johannas tal är "röd-grön". Det låter ungefär lika som på svenska.

Nu talar den enda man jag nånsin hört kvinnor tala sexistiskt om; Jens Stoltenberg, Nogres statsminister. Jag vet inte om jag tycker han är så snygg, men hans språk är lättare att förstå iallafall. Han säger att de norska sossarna stal det svenska slagordet Alla ska med. Och vann valet. Två gånger om. Om det ändå kunde vara så lätt i Sverige...

(På bilden syns i förgrunden Islands Johanna Sigurdadottir och på scenen Snygge-Jens)

Läs även andra bloggares åsikter om jobbkongressen, socialdemokraterna, politik, partikongress, jobb, Mona Sahlin och annat intressant

Mona Sahlin inledningstalar - Skattecut för några blir välfärdscut för alla

Skatt efter bärkraft, jobb åt alla, välfärd efter behov. Ungefär så kan man sammanfatta innehållet i Mona Sahlins inledningstal.

Jag nöjer mig med att rapportera de konkreta beskeden:

Vi ska aldrig mer förlora initiativet när det gäller jobben. Nu viker vi inte en tum. Arbete åt alla, i motsats arbetslöshets-Alliansen, som ökat sitt egendefinierade Utanförskap med 70 000 personer.

Vi ska, steg för steg, sluta skatteklyftan mellan de som jobbar nu och de som jobbat hela sitt liv, pensionärerna.

(Här hinner jag se mig om litet, för just nu är det mest ideologiska ord. Scenen har en vit heltäckningsmatta. Den har redan fått några grå fläckar. Vår Sthlms läns-delegatio0n sitter i mitten, allra längst fram. Eller näst längst fram, för på första raden sitter hedersgästerna. 30 cm framför mig befinner sig Ingvar Carlssons nacke. Det är trångt bland alla de små, smala delegationsborden. Åhörarläktarna har desto större utrymme. Och mycket bekvämare stolar.

Nu kommer det ett nytt besked:
Vårt mål är att 80 procent ska få behålla 80 procent av sin lön vid sjukdom eller arbetslöshet.

Vårdnadsbidraget ska bort. Kvinnor ska inte göras bidragsberoende av Kristdemokraterna. (Hoppsan, riksdagspartier ska ju stavas med liten begynnelsebokstav, men äh, Kd åker väl ändå snart ur riksdagen...)

Vi tänker inte sätta betyg på barn som inte ens börjat tappa mjölktänderna.

Vi kommer aldrig att samarbeta med främlingsfientliga partier som Sverigedemokraterna.

Nej, nu missade jag nog litet. Måste vara lunchkoman. Fler besked kommer sannolikt också i avslutningstalet på söndag, då kongressen hunnit ta de nödvöndiga besluten.

Läs även andra bloggares åsikter om jobbkongressen, socialdemokraterna, politik, partikongress, jobb, Mona Sahlin och annat intressant

Fler om detta: S-buzz , Eva Rundkvist Käringen mot strömmen Åsa Westlund Stefan Svärd Krassman S-Buzz Reza Javid Mohammedsvensson Erik Laakso På uppstuds John Johansson Örebro läns delegationsblogg Västmanlandsdelegationen Lidmans legender Anders Teljebäck Gabriel Wikström Åsa Eriksson Tingeling Peter Gustavsson Lars Wiberg Darina Agha Markus Blomberg Robert Noord Thomas Bodström Best of mankind Fredriks kongressblogg Fredrik Lundh Sammeli Rödgrön S i norr - kongressblogg S debatt i Jämtlandslän Mats Engström Rosemari Södergren med Kulturbloggen Peter Andersson med rätt att tycka Johan Westerholm på Mitt i steget Alexandra Einerstam HBT-sossen Monica Green Arvid Falk hela redaktionen på plats Anders Löwdin på Lowdin.com Claes Krantz och hela gänget bakom sosse.tv och Solidariskt Sverige Mårten Wedebrand Nathalie Sundesten Landin Stefan Wikén Stefans konspirationer Peter Högberg Högbers tankar Viktor Tullgren Fredrik Jansson tankar från roten Karin Bergh Haningeposten Eva-Lena Jansson AC Brockman Fredrik Pettersson Thomas Hartman Anna Vikström Alliansfritt Sverige

Nu börjar det; jobbet!

Kongressen har börjat. Eller smugit igång kanska man ska säga. Vid entrén till Älvsjömässan syntes inte ett spår av vad som var på gång, varken röda fanor eller ljusprojicerade rosor, som striden förut stått kring. Kulturinslagen vid invigningen börjar med ljudlöst orgelspel av Maja Hiroshawa. När ljudet infinner sig blmenir det bättre, hon sjunger alltid vackert Ola SAalo´s The worrying kind. Jag vet inte om det ska tolkas symptomatiskt. Ewa Fröling berättar om hur mamma byggde landet. Det är bra och välfunnet, men dikten tar slut litet plötsligt, så det tar ett tag för applåderna att infinna sig. Bounce äntrar scenen, inte för första gången på en s-kongress, snart för sista gången någonsin. De har avskedskonsert på Globen i april, den vill jag se. Missar litet av deras dans eftersom jag bloggar. Nu talar Veronica Palm och Mikael Dambergf om att Stockholmare egentligen är invandrare, nästan allihop av oss. Utom Carin Jämtin, för hon är urstockholmare. Vem är då metr lämpad att leda Stockholm efter nästa val? Jaså, vore det inte i så fall bättre att välja en invandrare? : -)
Nu talar Mona, efter stormande välkomsapplåder, återkommer med rapport efter det, för nu vill jag verkligen lyssna!

Fler om detta: S-buzz , Eva Rundkvist Käringen mot strömmen Åsa Westlund Stefan Svärd Krassman S-Buzz Reza Javid Mohammedsvensson Erik Laakso På uppstuds John Johansson Örebro läns delegationsblogg Västmanlandsdelegationen Lidmans legender Anders Teljebäck Gabriel Wikström Åsa Eriksson Tingeling Peter Gustavsson Lars Wiberg Darina Agha Markus Blomberg Robert Noord Thomas Bodström Best of mankind Fredriks kongressblogg Fredrik Lundh Sammeli Rödgrön S i norr - kongressblogg S debatt i Jämtlandslän Mats Engström Rosemari Södergren med Kulturbloggen Peter Andersson med rätt att tycka Johan Westerholm på Mitt i steget Alexandra Einerstam HBT-sossen Monica Green Arvid Falk hela redaktionen på plats Anders Löwdin på Lowdin.com Claes Krantz och hela gänget bakom sosse.tv och Solidariskt Sverige Mårten Wedebrand Nathalie Sundesten Landin Stefan Wikén Stefans konspirationer Peter Högberg Högbers tankar Viktor Tullgren Fredrik Jansson tankar från roten Karin Bergh Haningeposten Eva-Lena Jansson AC Brockman Fredrik Pettersson Thomas Hartman Anna Vikström Alliansfritt Sverige

Läs även andra bloggares åsikter om jobbkongressen, socialdemokraterna, politik, partikongress, jobb, Mona Sahlin och annat intressant

Idag börjar kongressen. Igår pratade jag i radions P1 om vad jag tycker är viktigt att diskutera där. Och även om vad jag inte tycker är så viktigt.

En sak till som jag tycker förtjänar att upprepas är vår ideologiska grund. Aftonbladet uttrycker det väldigt bra när de skriver:

Socialdemokratin bör berätta hur ett samhälleligt ”vi” kan skapas utan att det förtrycker ett ”jag” eller bildar murar mot ett ”de”.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, jobbkongressen, skolpolitik, friskolor, vinst, kvalitet och annat intressant

Prata om väsentligheterna!

Jag håller med min Stockholms-kollega Robert Noord: Vad är viktigast - att eleverna får de kunskaper de har rätt till, eller att den skola som lyckas med det går med vinst eller ej? Det är väl för tusan inget att diskutera. När en tiondel lämnar skolan utan ens godkänt i kärnämnena, ska vi då grotta ner oss i drift- och vinstfrågor på Jobbkongressen? Just det, jobbkongressen var det. Låt oss prata om hur vi skapar ett Sverige med fler duktiga, engagerade och kunniga uppfinnare, lärare och caféägare. Det gör vi bland annat genom att ställa bättre krav på kvaliteten, i ALLA skolor. Om någon sedan, med dessa kvalitetskrav uppfyllda, går i vinst - fine, GRATTIS!

(För att förtydliga och fördjupa denna diskussion, läs Roberts artikel på Newsmill ihop med Ann-Margete Livh (v) i Stockholm.)

Snälla med-kongressombud, låt kongressen handla om socialdemokraternas krafttag mot det som är världens verkliga orättvisor och hinder för att frigöra människors livschanser - segregation, i boende och skolor, dålig utbildningskvalitet, för många tappade sugar, dålig peppning och uppmuntran, för litet jävlar anamma och tro på alla människors förmåga, backlash för jämställdheten, en ungdomsgeneration som håller på att förloras till arbetslösheten och en passivitet mot krisen som är helt oförståelig. Fram med infrastrukturinvesteringar, jobbskapande omskolningar och företagsstöd, riskkapital, inkubatorer, forskningssamarbete. Lämna 1900-talet bakom er, nu kör vi!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, jobbkongressen, skolpolitik, friskolor, vinst, kvalitet och annat intressant

Tänk om alla fick spela på toppen av sin förmåga

Nu är det snart slut på fotbollssäsongen, till någras sorg och andras glädje. - Äntligen dags för hockeyn! utbrister de. Jag är mer neutral, har varit både hockeymorsa och fotbollsmorsa. Möjligen var fotbollen aningen bättre ur föräldrasynpunkt. Det var billigare och man frös aningen mindre.

Men i båda sporterna fanns föräldramonstren. De där patetiska typerna som så gärna hade velat vara på plan själva, men i brist på tränar- och spelartröja oupphörligt stod och skrek till sina barn: - Ameeeen kom igennurå Kalle, haru MÄNNS eller? Det hjälpte inte att jag stod och gav dem bruna blickar med armarna i kors och demonstrativt kramade mina barn och bara kommenterade att de verkade ha roligt. Föräldramonstren, eller jag ska kanske säga farsamonstren, var i en helt annan värld. - Kalle för HELVETE, rör påre nura!

Som tur var såg jag det aldrig gå så här långt:
En knattematch urartar, varpå en pappa rusar in på isen och slår ner en 8-åring.

Ordet Power Play fick just en ny och djupare innebörd...

Men för det mesta var det lugna puckar, och ibland var det helt magiskt fin stämning. Speciellt i AIK´s P89:or. Jag medverkade för ett par år sedan i en bok, Betydelsefulla möten i idrotten, med min historia om det laget och dess tränare. Här är ett utdrag, lätt redigerat, men köp boken som innehåller så mycket mer:

Matchen stod och vägde. Det var inte många minuter kvar. Varje passning, varje dragning, varje beslut kunde vara avgörande för utgången. Då kunde inte en av alla dessa fotbollspappor som stod bredvid hålla sig stilla längre. Han närmade sig pojklagets tränare och bad att få tala med honom. Fotbollspappan ansåg att tränaren borde toppa laget i slutminuterna, innan det var för sent.

Tränaren svarade på sin lugna milda tornedalsdialekt:

- Vårt lag är alltid toppat. Alla spelar på toppen av sin förmåga.

Underbart. Vad jag jublade!

Jag var egentligen väldigt tveksam till att låta honom spela i AIK. Jag hade hört allt det där om för tidig elitsatsning och sånt. Och från början var det ju lite så. De fick en tränare som gärna toppade laget och favoriserade sin egen duktiga son. Det var många passningar som skulle slås till honom. Det var lite som låten ”Långa bollar på Bengt”.
Men nästa tränarduo hade en skön idrottsfilosofi. De lät alla spela mycket och var noga med hur spelarna behandlade varandra. De fick lära sig att bara skrika positiva saker till varandra och att alltid stötta varandra. Till och med vi föräldrar fick lära oss hur vi skulle bete oss. Vi skulle till exempel aldrig fråga barnen ”hur gick det” efter en match, utan istället skulle vi fråga ”hade ni kul”. Och det behövdes verkligen.

Men när P89:orna blev 11-12 år splittrades laget delvis. Nya förmågor värvades från olika delar av Stockholm. Det var stora talanger som klubben hade förhoppningar på. Ett A- och ett B-lag skapades och de flesta i sonens gäng hamnade i det förväntat sämre laget.

De gamla tränarna försvann i samma veva, men det de hade lärt killarna hade de nytta av. De var samspelta och bra på att kämpa och tog hand om varandra. De hade kul. De fortsatte prata med varandra och om någon trillade och slog sig så var de andra spelarna alltid framme och kollade hur det gick. Och de vann faktiskt mycket mer än det där andra, bättre laget gjorde!

Alltför många tränare och klubbstyrelser stirrar sig blinda på tidiga elitsatsningar och på de spelare som råkar vara bra just när de är tolv år. Våra AIK-tränare i pojklaget var ett undantag. Lugnt och metodiskt, ja nästan i tysthet, bevisade de att det motsatta tänkandet egentligen var bättre. Att allt är möjligt om barnen lär sig att kämpa, både för sig själva och för varandra. Och om alla bara får chansen att spela på toppen av sin förmåga.

Jag skulle önska att alla barn fick chansen att spela på toppen av sin förmåga, jämt, inte bara i idrotten. Och att alla fick lära sig det AIK-tränarna lärde 89:ornas pojklag; att tro på sig själva och kämpa, både enskilt och för varandra, laget.

Låter det här likt en samhällsidé som jag sympatiserar med, den socialdemokratiska, så är det nog ingen slump.

Läs även andra bloggares åsikter om idrott, ishockey, fotboll, Solna, AIK, tränare, betydelsefulla möten, fotbollstränare, elit kontra bredd, elitsatsning, breddsatsning, våra bästa stämningars längtan och annat intressant

So (o)hip it hurts

Halsfluss borde inte avhålla från blogginlägg, jag vet. Att man inte kan tjänstgöra som politiker, när varje ord man yttrar gör att man måste svälja, vilket i sin tur känns som att käka taggtråd, det är väl självklart. (Det vet ju alla att politiker inte gör annat än snackar.)

Men att blogga borde ju gå. Om det inte vore för att Den Stora Koman inträder så fort jag stannar hemma en dag. Nu har jag sovit sedan klockan tio igår. Med undantag för en timme i gryningen, då jag passade på att läsa DN På Stan, eller Pastan, eller vad tusan den heter nuförtiden. Den blir hippare för varje år som går. Eller för varje år som jag åldras kanske... Jag har helt tappat greppet över var man ska käka, dricka, shoppa i Stockholm, min födelsestad. För att förtränga detta faktum har min läsning av denna bilaga blivit alltmer sporadisk.

Men nu ligger jag där i natten och bläddrar, förundrad över att det finns så många ställen, band och affärer jag aldrig hört talas om. Kaffebar på söder, heter den nåt nytt? Har den flyttat och är det i så fall samma Kaffebar som förut? Jag har ju faktiskt druckit kaffe på Bysistorget, men aldrig ens reflekterat över namnet. Olika kändisar (som jag aldrig hört talas om) intervjuas om sina bästa shoppingställen och uteställen. Det verkar som om de går ut jämt. På tisdagarna brukar jag alltid gå till... och jag handlar alltid mina grönsaker på ... Jag skulle aldrig sätta på mig några andra jeans än ... Hjälp, vad är det för fel på Solna Centrum?

Deppad går jag in på Scouts hemsida och beställer ett par alldeles för dyra Minimarket-dojor. Vetefan om det hjälper.

Men så, på sista sidan i den förbannade so-hip-it-hurts-blaskan ser jag en bild på redaktionen (kolla sid 71, "Det är vi som gör På Stan"). WTF, de är ju minst 40-taggare hela bunten?! Hur sjutton gör de? Går de runt, förklädda till 22-åringar, på alla de där hippa haken? Förklädda med palestinasjalar i mörkret? Mutar de sina tonårsbarn att skriva texterna? Lägger de ut allt jobb på billiga frilansare? Obegripligt. En eloge iallafall, till råkollen de verkar ha.

Jag får klippa ut restaurang- och shoppingtipsen och lägga i plånboken, som jag alltid gör med vintipsen i stora DN, för att råda bot på namn-afasin som alltid inträder när jag står på Systembolaget och försöker minnas om det där fantastiska vinet hette nåt på katt- eller hade en katt på etiketten. Ser för mig hur alla äkta innerstadsmänniskor kommer garva åt mig när jag står där villrådig mitt i Sofo, med min fusklapp. Nej, det blir nog till att fortsätta tjacka grönsakerna på ICA och kaffet på närmaste fik.

Nu kryper jag ner under täcket igen.

Läs även andra bloggares åsikter om mitt liv somkonsument, DN På Stan, hip, shopping, föråldrad, åldersångest, Solna Centrum och annat intressant

Pensionärer, skaffa er brains!

Äldre människor blir smartare av att använda internet minst en gång i veckan, skriver DN. Genast inställer sig frågorna: - Är jag en äldre människa? Och om jag istället använder internet en gång i timmen i genomsnitt, blir jag då hypersmart?

Bakgrunden till artikeln är en amerikansk forskningsstudie som utförts på 55-78-åringar, både datornybörjare och vana användare. Grupperna har fått sitta uppkopplade en timme per dag i två veckor och leta svar på olika frågor på nätsidor. Och vips, så ökade hjärnaktiviteten i de delar som styr språk, läsförmåga, minne och synintryck. Dessutom ökade blodflödet i delarna som styr arbetsminne och förmågan att fatta beslut. Nybörjarna var snabbt ifatt de vana.

Av detta kan jag dra två slutsatser:
1. Ruggig tur för min hjärnkapacitet att jag är så internetberoende. Hur dum skulle jag inte vara om jag ägnade mindre tid än de fem timmar per dag jag nu tillbringar vid datorn?

2. Pensionärer - koppla upp er! Genast!
Mamma, läser du detta? Sätt igång nu, jag ser nog hur du fortfarande fuskar med räkningar på posten för att du får panik av internetbanken!

Stig Malm har hand om äldrefrågor för oss sossar i Solna. Som hans överordnade har jag beordrat honom att samla in e-postadresser från medborgarna i bästa Obama-anda. Då suckar Stig och säger att det inte är helt lätt med sådant när det handlar om gamla människor. Men så i förra veckan kom han glädjestrålande och berättade att han hade kommit på tricket: - Jag hotar dem med att alla barnfamiljer mailar oss politiker hela tiden med krav, idéer och klagomål. Och "om inte ni gör detsamma tror man ju att ni är helnöjda med allt". Det tog skruv, nu skulle de organisera sig i mail-ligor. De som inte hade dator skulle få lektioner hemma hos dem med datorer.

Pensionärer, skaffa er brains! Kunskap är makt.

HÄR är en länk till Seniornet, mamma!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, Stig Malm, Solna, pensionärer, brains, hjärnkapacitet, äldre blir smartare med internet, PRO, datorvana och annat intressant

Bra med konsumentupplysning

Det är modigt av Aftonbladet att publicera debattartikeln där Sverigedemokraternas ledare pratar klarspråk om partiets främlingsfientliga syn på allt utanför Bullerbyn. Det gavs också flera klargörande besked på partiets kongress i helgen. Konsumentupplysning är vad vi har saknat från Sverigedemokraterna, partiet som Fredrik Reinfeldt inte uteslutit att ha med i Alliansen för att behålla makten.

Hoppas att vi kan ge bra konsumentpolitiska upplysningar på vår egen kongress om en dryg vecka. Då ska jag och min Solna-kollega Stiga Malm hålla Solnas och Stockholmsbornas fana högt. Nu är det ju sisådär 300 ombud till där, som också försöker driva sina hjärtefrågor. Men jag hoppas att vi tillsammans ska kunna ge väljarna tydliga besked om hur vi ska öka skolbarnens kunskaper, snarare än att tjafsa om skolan som fixar det får gå med vinst. Och jag hoppas att vi tydligt ska deklarera hur vi vill stötta små tjänsteföretag, hjälpa människor att byta karriär och skapa nya jobb, innan vi diskuterar skatter.

Jag ska försöka blogga så mycket jag kan från kongressen, som börjar onsdag 28/10. Om man ändå hade en iPhone... Jag hatar min kassa Xperia. Med iPhone kan man tydligen inte bara surfa, utan även sluta röka och köra bil!

Läs även andra bloggares åsikter om Aftonbladet, Sverigedemokraterna, Bullerbyn, Astrid Lindgren, iPhone, partikongress, socialdemokraterna, Fredrik Reinfeldt, regeringen, främlingsfientlighet och annat intressant

Alla kliar varandras ryggar, men vem kliar AIK-fansen?

Dagens Industri har granskat de allt rörigare och kritiserade turerna kring den nya Nationalarenan för fotboll, riskkapitalistprojektet där kommunen gått in som delägare med hundratals sköna miljoner av Solnabornas skattepengar.

Jag tänkte kommentera dessa turer litet närmare här, men för den som vill läsa artikeln i sin helhet så finns den på kampanjsidan för Hemma på Råsunda.

Jag är den första att ropa bifall till en ny nationalarena, gärna i Solna. Men, ett sådant gigantiskt projekt måste stå på egna kommersiella ben. Skattepengar ska gå till kommunala nyttigheter, punkt.

Bara sedan december 2007, när de första 218 miljonerna från Solna klubbades av kommunfullmäktige, har projektet fördyrats med EN HALV MILJARD KRONOR. Då, i dec-07, hette det att arenan ABSOLUT inte fick kosta mer än 1,9 miljarder, men redan innan spaden har stuckits i jorden har den summan alltså ökat med mer än 25 %. Vad den ligger på just nu vet jag inte, för vi förtroendevalda har så taskig insyn och riskanalys att stadens revisorer skrivit en skarp rapport och klagat. Men det är försent att göra nåt åt det nu, för alla

kontrakt är redan påskrivna. Så nu är det upp till bolagets godvilja att komma och informera fullmäktige litet då och då. Och riskanalysen lyser fortfarande med sin frånvaro. Så klantigt förhandlat att man kunde tro att en senildement Nalle Puh suttit vid förhandlingsbordet.

Och det lag Solna borde satt i första rummet när det gällde behovet av ett nybygge, AIK, har knappt varit tillfrågade. Först när de klagade fick de äran att sitta med i en arenagrupp, men något rellt inflytande har de inte, och nåt kontrakt med kostnader för att spela på den nya arenan är inte pskrivet, eller ens framtaget. Tvärtom så börjar nu fler och fler AIK-röster höras för en alternativ lösning, där man antingen bygger en egen arena eller hyr in sig i nåt av de andra projekt som är på gång i Stockhomstrakten. Chanserna tillatt köpa Råsundastadion är nog obefintliga, eftersom priset på den tomten haussats upp ordentligt genom ett avancerat ryggkliande, där PEAB köper dyrt mot att Fotbollsförbundet lägger in pengarna i den nya arenan, (som PEAB har kontrakt på att bygga), och att Solna stad förser tomten med byggrätter motsvarande ett halvt Blåkulla.

De enda som är riktigt glada är väl PEAB, som ska anlitas för att bygga både Solnas och Stockholms nya arenor. Frågan är hur många arenor Stockholm kan fylla i framtiden, i det nya deppdecennium som fotbolen befaras stå inför, efter VM-förlust, vikande publik och ökande våld och bråk? Ser man på de ökande publiksifforna för DIF Hockey, så sägs de ju bero på att man bytt till en MINDRE arena att spela på! Mindre, mysigare, brantare läktare som gör att man kommer närmare matchen.

För något som inte togs upp i Dagens industri är den kritik som riktats mot Nya Nationalarenan, gällande den befarade avsaknad av atmosfär som många menar kommer bli ett stort problem. Framför allt i form av tre etage, där det lägsta kommer bli väldigt flackt.

Jag upprepar: Bygg gärna en ny nationalarena, men låt den stå på egan kommersiella ben. Och se för tusan till att klia publikens och fansens ryggar hellre än de gemensamma affärsintressenas! Annars kanske det inte blir några vinster alls till företagen.

Läs även andra bloggares åsikter om Råsunda, nationalarena, Dagens Industri, hemma på Råsunda, AIK, fotboll, Globen, Hovet, hockey, sport, fotbollsfans, AIK-fansen, evenemangsarena, PEAB och annat intressant

Anonymiserade valprogram, kan det vara nåt?

Att Anders Borg är hatad av landets alla besvikna småföretagare har vi ju hört förut.

Men att miljöpartiet och vänsterpartiet toppar listan över partier med de mest småföretagarvänliga förslagen, det var en rolig nyhet!

Det som kommer högst på listan över positiva inslag är Miljöpartiets förslag att sänka arbetsgivaravgiften med tio procentenheter upp till en lönesumma på 2,5 miljoner kronor. Det stöds av över 60 procent av de svarande företagarna. Vänsterpartiets förslag att ta bort sjuklöneansvaret hos företag med färre än tio anställda, tycker nästan 50 procent skulle gynna företagsklimatet väldigt mycket, enligt organisationen Företagarnas undersökning.

I undersökningen har förslagens avsändare mörkats, så att inte företagarna skulle svara efter partitillhörighet. Kanske man skulle göra likadant i valet, så att folk röstade på vettiga förslag mer än på partiets allmänna image?

Läs även andra bloggares åsikter om Företagarna, Privata Affärer, småföretagare, politik, företagspolitik, näringspolitik, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, Anders Borg, partitillhörighet, valet 2010 och annat intressant

Ge mig ett pokerfejs!

Igår övertalade Magikern mig att gå och se Inglorious Basterds. - Jävla krigsfilm, jag kommer somna, muttrade jag, och gick med enbart för att han mutade med en god middag på Backstugan innan. Och så var den så himla bra! Jag njöt från första till sista minuten. Men utnyttjade jag läget? Samlade ansiktsuttrycken när ljuset tändes, och krävde minst en romantisk komedi som kompensation? Nej, pokerfejs har tyvärr aldrig varit min starkaste sida...
Å andra sidan har jag fått komedi så det räckte och blev över denna morgon. Min frukostlektyr har nämligen bestått av den borgerliga budgeten för Solna. Jag skrattade så jag grät ner i gröten. Nordkoreas propagandaministerium ter sig som ett under av saklighet och opartiskhet i jämförelse med det fantastiska munspel denna lövtunna budget är smockfull av.

I riksdagens partiledardebatt i förrgår talade Maria Wetterstrand om marknadens osynliga hand som borgarna tror ska fixa välfärden och tillväxten, bara man sänker skatterna. Istället, menade hon, borde man kalla den för Den Kalla Handens Politik, eftersom den så ensidigt gynnar de som har det bäst på bekostnad av de som har det sämst.

Men Solnas politik tar denna liknelse ett steg längre. Den Tomma Handens Retorik är den en pokerspelare med jävligt dåliga kort tar till. Han lutar sig tillbaka, ser otroligt belåten ut och säger nåt nöjt, i hopp om att ingen ska syna bluffen. Den taktiken har Solnas moderatstyrda majoritet använt sig av flitigt i denna budget. Vad sägs till exempel om detta? Regeringen har givit kommunerna ett tillfälligt bidrag för valåret 2010, så nu tänker Solnas politiker inte sänka barn- och skolpengen nästa år. "Saved by the bell", kan man säga. Men vad kallas Solnas majoritet denna i elfte timmen återkallade nedskärning? Jo, en ambitionshöjning! Samtidigt får skolorna inte ett öre till lärarnas avtalsenliga löneökning, så de måste ändå skära ner i antalet lärartimmar eller -tjänster. Summa summarum en halv besparing istället för en hel.

Och så ser det ut i hela budgeten. Inte en eller par gånger, utan på varenda sida i budgeten återfinns ordet "satsning". På flera ställen föregått av ordet "historisk". Hur man kan munspela så fabulöst att man med ord förvandlar en budget som först ligger 100 miljoner back och sedan, dock bara till hälften, räddas av tillfälliga 1-åriga pengar från regeringen, till en "historisk satsning", det är en konst som man skulle kunna sälja till och med till Bagdad Bob.
Men när jag tänker på det allvarliga läge Solna faktiskt befinner sig i, skrattar jag inte längre. Det hade verkligen varit på sin plats med litet mindre munspel och betydligt mera verkstad:

• I ett miljöläge där Solna närmar sig total trafikinfarkt och där gränsvärdena för buller och luft överskrids varje dag, hade det varit bättre investerade pengar att bygga bort en del genomfartstrafik i stället för att satsa hundratals miljoner av Solnabornas skattepengar på att bli delägare i en Nationalarena som inte ens AIK vill ha längre.
  
• Om man nu har så goda relationer med alla företag i kommunen, varför då inte gemensamt satsa på jobb och praktikplatser för att råda bot på den tredubblade ungdomsarbetslösheten som Solna byggt upp på bara ett år?
  
• Och när vi nu ändå är inne på jobb; varför inte ta litet av miljarderna man skryter om att Solna har på banken och satsa dem på en rejäl renovering av våra skamligt slitna skolor, idrottsplatser, gator och parker?

Man behöver inte tala med så värst många Solnabor för att förstå att borgarnas devis "Sveriges stoltaste stad" inte är helt förankrad. Det skulle möjligen vara på stadsledningskontoret, våning 3 i Solna stadshus då. Som en gammal kompis från tiden i Solna gymnasium som jag mötte fnös: - Sveriges skrytsammaste politiker.Läs även andra bloggares åsikter om politik, Solna, socialdemokraterna, moderaterna, Solna stadshus, budget, Solnas budget, Inglorious Basterds, romantisk komedi, pajasar, Sveriges stoltaste stad, Sveriges stoltaste politiker, nedskärning, AIK, Nationalarenan, ungdomsarbetslöshet, sommarjobb, slitna skolor, idrottsanläggningar och annat intressant

Vem avgör vad som är avvikande?

Igår bestämde den moderatledda alliansen att all vår elektroniska kommunikation ska övervakas. Vad som är skumt och ska övervakas, det ska regeringen avgöra.
Och på Manchesters flygplats har de börjat röntga passagerarna för att hitta misstänkta terrorister. På röntgenbilderna syns allt, inklusive könsorganen. Kanske kan man misstänka ett gömt vapen om nån ser för välhängd ut? Jag fattar inte riktigt hur detta ska funka, men tydligen har det dessutom rört upp en parnpornografidebatt. För vad händer om man röntgar barn och de bilderna kommer i omlopp? Brott mot barnporrlagen. Om man inte röntgar barn, ja då har man ju kraftigt förträngt existensen av begreppet barnsoldat.

Vilket åter får mina tankar att vandra till FRA-lagen. Hur ska man kunna hitta nålen i höstacken? Bomben bland alla meningslösa meddelanden som susar i etern? Har terrorister frekvent kommunikation om bomber med sina medterrorister på maillistan?

Talk to me gooose!

Andra nya och gamla media om detta: Alliansfritt Sverige, Badlands Hyena, SvD, DN, Aftonbladet, Expressen.

Läs även andra bloggares åsikter om privatlivets död, integritet, nakenröntgen, regeringen, socialdemokraterna, politik, FRA, Manchester, terrorister, mail och annat intressant

Det är så att man kan gråta

Jag brukar inte svära här, men idag måste jag göra ett undantag. Jag är så JÄVLA dum, så helvetes oskolad och tankspridd att jag blir rädd. Jag har blivit ombedd att komma till Katrineholm och föreläsa för Lärarförbundets medlemmar. Men vart åker jag, klockan sex på morgonen? Jo, till ESKILSTUNA förstås. Hål i hela förbannade huvudet! Låter namnen på de städerna lika varandra? Nej, det kan man knappast påstå...

Resultatet? Efter taxi, tåg, buss, tåg, buss är det bara att vända om, Katrineholmarna har tröttnat och åkt hem. Samma väg tillbaka. Och hela tiden försöker jag läsa min bok, Ray Kluuns otroligt deprimerande historia om sin cancersjuka frus dödskamp och sitt eget vänstrande. Fy fan, det är mer än jag kan ta.

Och hela tiden uppsnappar jag de mest sjuka, jävla samtal från mina medresenärer. Två killar, en stor, klumpig nörd och en liten kepsligist med begynnande mustasch. :
Kepsiligisten: - Han hade piller till salu också, som typ tar bort haschet. Du pissar grönt efter ett dygn alltså.
Nörden: - Höh? (Vi kan utelämna hans roll, för den är begränsad till att vara publik)
Kepsiligisten: Ja, men va fan, ha råd att köpa pillar för pengarna, de behövs ju till haschet. Nej, nu måste vi gå, jag måste hinna röka också.

Tonårsbrud med tjockt lager foundation, snedfläta, tunna tights och väldigt stor Fjällrävenjacka, till sin kille:
- Aaaa, och då kom det fram en äldre kille, typ 25 till oss och sade att han gillade att bli trampad med högklackat.
- Äh??? (Killen flackar med blicken och ser under lugg på sina killpolare som sitter i sätet bakom och flinar.)
- Aaaaaaa, men lyssna då! Vi ba´, vadå trampad? Å då lyfter han upp tröjan å visar, han har typ sår på magen efter klackar, och vi ba´Nej tack, de e bra´. Å han ba´"Ni får pengar om ni gör det", men vi ba´"Nej, de e bra, tack!
Fan, vi skulle ha gjort det alltså, vad gör det? Vi hade ju kunnat få 500 minst.

Tonårsvärlden är så JÄVLA hård och sjuk, jag är dum i huvudet och folk är otrogna och dör i cancer. Det är mer än jag kan ta, och jag åker hem och drar täcket över huvudet.
Då ringer TV4:
- Vad tycker du om att Thomas Bodström kvittar ut sig från riksdagen för att jobba på rättegångar?
Jag nästan skriker:
_ Jag tycker det är JÄTTEBRA att Thomas Bodström inte bara sitter på sin röv och trycker på knappar på Helgeandsholmen hela dagarna, utan behåller kontakten med sitt yrkesliv. Att han överhuvudtaget HAR ett yrke. Det är alldeles för många riksdagsmän som knappt ens HAFT något yrkesliv, och vad vet de egentligen om världen? Det är en förbannad KATASTROF att vi har en riksdag där talmannen sitter och ojar sig över att riksdagsmännen inte är på plats för att trycka på en knapp. På 2000-talet.

Jag har två förslag:
1. Inför modern teknik i Riksdagen, som gör att man kan votera utan att vara på plats fysiskt.
2. Inför en regel som säger att riksdagsmän och andra heltidspolitiker måste gå ut i arbetslivet (av egen kraft och på egna meriter) var tredje mandatperiod. Sedan kan de gärna få komma in igen, med fräscha arbetslivserfarenheter. Sådana har Thomas Bodström gott om. Tack och lov.

Sedan tillägger jag att varje dag jag tillbringar i Solna stadshus är en förlorad dag och att jag idag varit ute för att träffa lärare i Eskilstuna. (Det hade nästan lyckats, om jag bara hade åkt till Katrineholm istället.)

Thomas Bodström är knappast sosse och riksdagsman enligt formulär 1A, som Niclas skriver. Tack gode gud för det. Vi behöver fler som han.

Andra om detta: Erik Laakso På Uppstuds, Peter Andersson med rätt att tycka, Kulturbloggen, Martin Nilsson, Eva-Lena Jansson, Deepedition, SvD , SR Ekot, Metro, Aftonbladet, Jinge, DN

Läs även andra bloggares åsikter om riksdagen, närvaro, frånvarom utkvittning, Thomas Bodstgröm, tonäringar, ungdomskultur, ungdomars sexvanor, högklackat, sadomasochism, hasch, piller mot hasch, tåg, Katrineholm, Eskilstuna, Lärarförbundet, cancer, Ray Kluun, Någon sorts kärlekoch annat intressant

En mellanmjölksosses bekännelser

DN tycker regeringen är mesig som stoppar chokladbitar i goodie-bagen till de inbjudna talarna och deltagarna under det svenska ordförandeskapet. Halv-ljus-mörk choklad som ju våra europeiska grannländer ändå är överlägset bättre på att tillverka. Så typiskt mellanmjölksvenskt.

Ja kanske. Iallafall sossigt. Regeringen kanske helt enkelt är sossig?

För tänk så här: Nuförtiden är det helt inne att vara purist, åt ena eller andra hållet.
Som storstadsbo bland miljoner andra måste man helt enkelt inta en ståndpunkt, vara egen. Alltså är man stenhårt nischad på antingen miljöprylen eller miljonärsprylen, stadsjeep, Hummer, eller cykel från överskottsbolaget.
Hamburger- och 7-Eleven-freak eller fanatiker på närodlat och rättvisemärkt.
Klär sina barn i enbart noppig 70-talsfrotté eller Burberry från napp till skor.
Lyssnar bara på P1 eller tycker varje kväll på kanal Fem är en festkväll.

Det är som om vi måste profilera oss för att vara någon. Finnas till.

Jag vet inte jag. Själv mixar jag oupphörligt och vimsigt, velourmode med Armani, äter med lika stor behållning och gott samvete hemslaktade lamm som Belugakaviar, klädde mina barn ömsom i tygblöjor och Kenzo och kan lika fascinerat fastna i ett program på P1 om om en sällsynt grodart, som i Femmans smaskiga dokumentärer om världens fetaste människor. Jag tycker varken att flumpedagogik eller privat/kommunalt är skolans största problem.

Och jag gillar både mörk och ljus choklad. Men så är jag ju sosse också.

P.S. Och jag tycker varken att en 25-öring hit eller dit i skatt gör under verk för välfärden eller för den egna plånboken. DN citerade igår mitt blogginlägg från förra veckan på denna punkt, men underlåter att nämna att jag menade att detta gäller både skattehöjning och skattesänkning.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, socialdemokrat, mellanmjölk, regeringen, svenska EU-ordförandeskapet, choklad, Kenzo, Burberry, närodlat, rättvisemärkt, tygblöjor, och annat intressant

Köp glidmedel och hemorrojdsalva

För dig som har påsar under ögonen och glanslöst och Svinto-hår av för mycket torra och sena sammanträden, här kommer några glamourtips:

Gå in på Apoteket och köp hemorrojdsalva och glidmedel!

Xyloproct, hemorrojdsalva i ansiktet är ett känt fotomodellknep för att få bort rynkor, påsar under ögonen efter sena nätter etc, eftersom den är avsvällande.

KLICK glidmedel, det vattenbaserade. Sjukt bra, för risigt och glanslöst hår, tynger inte ner alls. Krama i en klick när håret är halvtorrt efter tvätt. Det är dagens sanningoch icke att förväxla med historien i filmen Den där Mary, det var nåt helt annat Cameron Diaz hade i håret.

Sedan finns det de som säger att kaffesump är toppen som body scrub också, men det vågar jag inte gå igod för, så nu får det räcka för idag. Seså, ut och äg världen nu!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, glamour, skönhetstiops, påsar under ögonen, avsvällande, hemorrojdsalva, glanslöst hår, risigt hår, Klick, glidmedel, kaffesump, peeling, body scrub och annat intressant

Skatteskalor är ingel mirakelmedicin

Tack alla ni som engagerat er i den ideologiska diskussionen här på bloggen! Den är välbehövlig och ska fortsätta, var så säkra, snart. Annars verkar alla mest snacka skatteskalor just nu. Det gör mig litet trött.

Visst, skatter behövs om vi vill lösa saker tillsammans, som en slags försäkring som Bamse säger. Men då måste man ju först komma överens om vad det är viktigast att använda pengarna till, vilka som är de viktigaste problemen.

SEDAN, när man är överens om ambitionerna, kan man börja fnula med exakt vilken nivå man behöver lägga sig på. Och en sak som vi ofta glömmer bort i diskussionen om 10 eller 50 öre uppåt eller neråt, är storleken på den kaka som redan finns. I en kommunal budget på flera miljarder kronor är de futtiga miljoner mer som några öre i skattehöjning skulle ge faktiskt felräkningspengar.

Och vad är det som säger att den nivå vi ligger på idag är väl uttänkt och effektivt använd? Några kommuner har vänt på varenda sten i sin jakt på kostnader, bl a min egen, Solna. Men andra har fortfarande en hel del kvar att göra på den fronten. Så sluta snacka om 25-öringar som om det skulle göra all skillnad i världen för ungarnas välmående i skolan eller personalens situation i sjukvården. Sånt hänger mer på annat än på kronor och ören.

Nu skulle jag egentligen skrivit några udda skönhetstips, bara för att vara litet motvalls. Det har varit alldeles för litet nagellack och sånt på den här sidan på sistone. Men dagens möteskavalkad väntar, så det får anstå till imorgon.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, ideologi, skatt, skatteskalor, skattehöjning, skattesänkning, kommunal ekonomi, miraklemedicin, flärd, välfärd, skönhetstips och annat intressant

Våga prata ideologi

Vi behöver en ny frihetsberättelse! Så säger många socialdemokrater man pratar med just nu. Problemet är ingen riktigt förmår formulera den där berättelsen i några enkla ord. Ibland kan det enkla vara det riktigt svåra.

Socialdemokratin har länge varit en klockren frihetsrörelse. Från början med stormkliv och oerhört konkreta resultat i ökat välstånd, senare, i takt med de växande förväntningarnas missnöje, med små steg; litet mer, litet bättre. Men samtidigt växte klyftorna, hårdnade samhällsklimatet, ökade den psykiska ohälsan och människors missnöje. Jultomtepartiets tid var över. En del reformer gav resultat, men långt ifrån alla och definitivt inte i paritet till de resurser som lades ned. Nya problem krävde nya lösningar, och pengar och system var inte längre svaret på allt.

Betydde det då att vi borde överge ideologin om att ökad jämlikhet ger ökad tillväxt och bättre sammanhållning och tillit i samhället? Tja, en hel del svenskar var uppenbarligen beredda att pröva nåt nytt, vilket valresultatet 2006 tydligt visade. Och det var då många socialdemokrater började prata om vikten av att formulera vår grundläggande idé som den frihetsberättelse den faktiskt är. Då gäller det att enkelt kunna beskriva varför både sjukpensionären och IT-miljardären blir friare i ett samhälle där vi delar varandras bördor. Varför den enas frihet aldrig får bli den andres ofrihet, för då blir ingen riktigt fri. Varför en god bredd ger en bättre elit.

Bra tänkt, men gjorde vi det? Nej, vi började skälla på regeringen Reinfeldt. Passiva! För litet! För sent! Istället för att rikta in oss på att beskriva de växande klyftorna och varför de var osunda för Sverige.

Jag tror inte att någon politiker ärligt sitter och säger att "vi vill ha mindre jämlikhet, ökade orättvisor och mindre solidaritet människor emellan". Jag tror att alla politiker vill skapa bättre välstånd, om än med olika idéer och utgångspunkter. Men hur har det gått? Vilka verktyg har visat sig funka? DET bör vi granska, så korrekt som möjligt.

Är arbetslösheten en följd av den internatinella lågkonjunkturen som det inte varit möjligt att mildra? Ligger Sverige i paritet med de andra EU-länderna? Har alla medborgare fått proportionerligt lika del av skattesänkningarna? Leder skattesänkningar till fler jobb? Har utanförskapet minskat eller ökat sedan förra valet? Har företagsklimatet blivit bättre eller sämre? Läs den här faktasamlingen från bl a Riksdagens utredningstjänst, EU:s Eurostat, Konjunkturinstitutet (KI). Den är bra som konsumentupplysning. Är det smart eller inte med en sammanhållen skola för alla barn? Läs Skolverkets senaste rapport.

De allra flesta svenskar är med på idén att skapa ökad jämlikhet och tillväxt i Sverige. Men 2006 trodde väljarna att det blå laget skulle vara bättre på det. 2010 får de själva avgöra om den politiken lyckats. Men framför allt kommer de då värdera vilket parti som verkar ha bäst idéer för att öka sammanhållningen så att fler blir fria och Sverige ett bättre land att leva i.

Det ska jag ägna mig åt med stor kraft och iver den närmaste framtiden, inte minstpå partikongressen i oktober. Men nu ska jag sitta av ett förmodligen rätt visionslöst Kommunfullmäktige i Solna. Hoppas det är slut innan AIK-DIF-matchen är slut, så man lyckas ta sig hem helskinnad!

Läs även andra bloggares åsikter om frihet, socialdemokraterna, ideologi, gnäll, statistik, fakta sparkar, frihetsberättelse, arbetslöshet, utanförskap, sammanhållning och annat intressant

Fler om detta ämne: Johan Sjölander , Krassman , Alliansfritt Sverige , Utredarna ,