Nu vet vi vad hon heter också; Ethel, cyklonen som befinner sig litet för nära oss mitt ute på Indiska Oceanen för att jag ska känna mig bekväm. När det därtill blåser kraftig motvind, verkar även båten klaga och kvida. Katamaraner är fantastiska att segla i slör och läns, men har svårt för kryss. Följden blir en pinseglad båt som stampar och vrider sig i varje våg och där de enklaste sysslor blir en kamp med hela kroppen för att parera kasten och stötarna. Ett enkelt toabesök kan medföra flera blåmärken, diska blir en akrobatkonst och på nattliga fripass har sömnen svårt att infinna sig i ljuden av smällande block, piskande tampar och de ännu värre, oidentifierade skarpa ljuden från saker som faller eller skakar eller träffas av något hårt.
Vattnet har en så enorm kraft och för varje snedträff med en våg briserar hela skrovet och jag kommer på mig själv med att undra hur hållbar en liten glasfiberfarkost egentligen är. Blir inte skrov och rigg utmattade till slut? Och hur nära kommer vi egentligen att segla den där Ethel?
Kaptenen, som seglat många, många varv runt jorden, ler litet roat och förklarar snällt hur det funkar. Eftersom vi befinner oss på södra halvklotet rör den sig medsols i en cirklande rörelse mot sydost, mot Australien. Vi befinner oss som närmast 30 mil söder om den, men eftersom vi seglar snabbt kommer vi redan vara väster om den vid det laget, säger han och tillägger glatt:
- Och skulle vi inte göra det, kommer vi befinna oss i den säkraste fjärdedelen.
Vadå SÄKER fjärdedel?!?
-Jo, om du ska befinna dig i en cyklon, ska du försöka befinna dig i den fjärdedel som på en klocka motsvarar kl 6-9. Där kommer du, p g a riktningen den går i, clockwise, lättare kastas ut ur den.
De gör mig, milt sagt, knappast lugnare. För att lugna ner nerverna bakar jag ett saltvattensbröd. Det finns inte så mycket annat att göra. Kanske kan vi offra litet av det till Ethel när det är färdigt.
SALTVATTENSBRÖD
1 kg vetemjöl
2 dl vanligt ljummet vatten
1 paket torrjäst
½ l havsvatten, salt
1 msk socker
Kryddor, t ex oregano, basilika och vitlökspulver
Smör eller olivolja till att smörja pannan.
Man kan också, om man vill, experimentera med svarta oliver, färsk vitlök, hackad lök m.m.
En stor stekpanna med höga kanter och lock.
Mixa det vanliga vattnet, sockret och jästen. Låt vila i 3-5 minuter, tills det blir litet skummigt.
Mixa mjölet och kryddorna i en stor bunke. Blanda litet av mjölblandningen, med den upplösta jästen i en mixer (om du har en) och rör kraftigt i en minut eller två. Tillsätt resten av mjölblandningen och havsvattnet tills allt är blandat. Tillsätt mer mjöl eller saltvatten om det behövs för att få till en bra halvklibbig deg. Smöra stekpannan med olivolja eller smör och vält ner degen i pannan och täck över den med en handduk i en 1-1,5 timmar, tills den jäst till sin dubbla storlek. Sätt sedan på locket på stekpannan och sätt den på spisen på låg värme i 40-45 minuter. Vänd sedan på brödet i pannan och stek i ytterligare 25-30 minuter.
Servera gärna med en dip av olivolja med litet balsamvinäger och chili i.
3 kommentarer:
Hej Johanna!
Går gärna tillbaka till dina idéer om lokat parti / lokal lista (Dag 10): Gör dina a, b och c-övningar, men ge inte upp dessa tankar, för de är så oerhört viktiga för Solna och dess invånare. Jag har en viktig fråga till dig: Är du/ni beredda att slå ihop er med andra som inte bara tillhör/tillhört S i syfte att bilda en oberoende lokal lista inför nästa val?
Eftersom du nämner hav, skumstänk och bröd tar jag några strofer till från Fabian Månsson, (Bra recept du har för att inte vara brödlös förresten, under omständigheterna);
Jag skulle var friboren längtan fördränka
och endast en gudsnådlig tanke få tänka,
som lyckats få nåd för prelatens censur:
att, eftersom guld ej i arv var mig givet,
så hade jag alls ingen rätt här i livet,
men stode i rang under stallarnas djur.
Jag skulle bli slav! Nej, så djävlar anamma!
Om biltog och brödlös jag blir gör detsamma,
men frihet skall kämpa om fädernas jord;
så länge en man mäktar öppna ett öga,
så länge en trasa finns kvar av de höga,
de trotsiga, skumstänkta klippor i nord.
Tack Cuben, för fin dikt! Och till Anonym; jagvet inte vad mina partikamrater säger, men jag tror absolut de är beredda att samverka för Solnas bästa med alla goda krafter som vill ta ett tag vid årorna, nästan oavsett partibeteckning!
Skicka en kommentar