Stilla tankar om gräshoppor och partiet

- Här är en liten avskedspresent som symboliserar vem du är, sade Nina och gav mig de senaste numren av Vogue och Wired, att läsa på planet. Naturligtvis började jag med Vogue och sparade Wired till långsammare läsning på båten. (Säger det också nåt om mig som person? Att jag är mer djup än ytlig? Mer intresserad av teknik än av flärd? Den som såg mig nu skulle nog tycka att jag är rätt långt ifrån mitt kontorsdräkts-jag, ha ha:-)

Det är fullmåne i natt och havet är som ett lätt böljande, blankt dansgolv. Jag kan inte sova, men det gör inget, för jag har inga tider att passa. Istället tar jag fram min sparade Wired och läser om gräshoppssvärmar. The National Science Foundation har forskat på dem för att förstå varför de svärmar och vad som får dem att börja.

Svaret hittar de, lustigt nog, tack vare Facebook. Genom att använda en anpassad nätverksmodell som man vanligtvis använder för att analysera sociala medier, har forskarna lyckats undersöka banden mellan insekter som "känner" varandra (tänk Facebookvänner!) och på så sätt kunnat förutsäga när gräshopporna ska svärma. Det handlar om grupptryck: Ju mer tid gräshopparna tillbringar tillsammans genom att röra sig i samma riktning, ju svårare är det för dem att ändra kurs.
Hmm, påminner det inte om nåt jag sett inifrån i några år nu; partilivet? Jodå, forskarna har tänkt samma sak: - Ju längre du befinner dig i samma umgänge, ju mindre förändringsbenägen blir du, säger huvudförfattaren till gräshoppstudien. Men medan gräshopporna svärmar kring mat, klumpar människor ihop sig runt gemensamma intressen, t ex politiska.

Det finns andra likheter också: Ju tätare svärmen är, desto större är sannolikheten att de börjar uppträda som en mobb. Men kannibalismen då? Tänker jag. Gräshoppor börjar ju äta på varandra när de inte hittar föda nån annan stans? Kanske är det den utvecklingen vi börjar se i det socialdemokratiska partiet just nu; när den ena partihöjdaren efter den andra börjar bita huvudet av varandra?
Långt från såväl gräshoppor som parti, ute på den stora oceanen har vi idag för första gången kunnat hissa spinnakern. Under hela resan har det blåst småspik, eller snarare ... som fan, och oftast i form av motvind. Fördelen är att det går fort. På fem dagar har vi redan kommit 1000 sjömil, vilket betyder en femtdel av sträckan till Sydafrika. Vi befinner oss nu på 28°37,523S 095°42,040E

Tyvärr är det nu inte längre möjligt att följa SABA via www.marinetraffic.com eftersom AIS-positioner bara kan uppfattas nära kuster och i vältrafikerade farvatten. Och till sådana är det låååångt än.
Nu ska jag gå upp på däck och jobba på min Vogue-look.