Vi är nu mitt emellan två cykloner. Det låter livsfarligt och är det också, men det kunde varit värre. Vi kunde till exempel ha varit inne i någon av dem. Ethel eller Funso heter de förresten. Funso, det låter nästan som Fonzie, Gul&Blå-jeansen, som i sin tur var döpta efter tuffa killen i TV-serien "Gänget & jag". Han som stirrade på frissan i spegeln med kammen i högsta hugg, för att sedan låta händerna och le belåtet; Naaah..! Min frisyr efter tre veckor på öppet hav behandlas också bäst på det viset. Det är liksom ingenting att göra. Naaah. Visst borde det finnas nåt mirakel anti-frizz-medel i Kapstaden?
Tankarna flidder-fladdrar som i en Alex Schulman-text. Har just läst ut hans senaste som e-bok. E-böcker är förresten jävligt skumma. En vanlig bok vet man ju när man är på slutet av, men här bara - plopp - så tar den slut. Man vet inte om det förrän det plötsligt inte går att trycka på vänd-sida-knappen längre. Va? Ska den sluta så här? tänker man snopet. Annars är det ett snabbt och behändigt sätt att läsa. Går mycket snabbare än en vanlig bok också. Jag läser alltid snabbare på skärm än på papper. Varför vet jag inte. Hoppas det gör mig litet modern och hip sådär? Men det är också litet opraktiskt att böckerna tar slut så fort.
Iallafall. Alex Schulman var det. Den mannen har verkligen lyckats bygga upp dramaturgin kring sig själv, först som argast och elakast i stan, i nästa sekund metmorfoserad till kärleksfull son och familjefar. Det är nåt nästan litet småreligiöst över texten. Som när han beskriver mötet med sin gamle idol Olle Ljungström, som visar sig vara en schysst snubbe som hälsar och bjuder på cigg. "Jag nickar stilla. Så skiljs vi åt, jag och Olle." Poetiskt. Synd att man inte kan göra pengar på det som han. Men det skulle liksom inte bli samma sak. Det skulle ju sabba hela imagen. Ge samma mjäkiga smak i munnen som när man läste Gregory David Roberts "Shantaram" och den stora skurken stoppar upp actionhandlingen med plötsliga sida upp och sida ner-beskrivningar om sin stora kärleks ögonfärg. Hade det inte räckt med att skriva att de var gröna? Fast, det är klart, det var ju rätt effektivt. De där ögonen framstod till slut som super-duper-über-gröna, mi
nst i nivå med flickan på National Geographic-omslaget; den där bilden som blev så berömd.
Så man kanske ska tjata och bre på litet snyggt poetiskt sådär? Jag kan ju hitta på en historia om hur jag råkar stöta ihop med mina tonårsidoler Iggy Pop och Patti Smith och vi blir skitgoda vänner och börjar brevväxla och byter matrecept med varandra? Eller nä, kanske inte.
Flidder-fladder. Jag förstår hur det går till när världsomseglare som Donald Crowhurst blir galna efter lång tid till sjöss. Donald ljög ju också, rätt kraftigt dessutom. Sade att han seglade jorden runt, när han i själva verket bara snurrade runt på sydatlanten. Och inte fanns det några GPS:ar eller andra moderniteter som kunde avslöja bluffen.
Vi är nu på 034°31,200S 046°50,360E (Tro det om du vill, för det går ännu inte att spåra vår AIS-signal, så jag kanske gör en Crowhurst:-), 1 300 sjömil från Afrikas kust, en vecka kvar på havet och gud, vad jag har långtråkigt.
Iggy, om du läser det här behöver jag fler pajrecept!
3 kommentarer:
En MYCKET välformulerad "jag-har-tråkigt-text".
/Sören
Puh .. äntligen ett inlägg som inte får mig att knäfalla och tacka högre makter för att jag aldrig gav mig ut på sjön för att nå Australien när chansen gavs.. ;-)
Men jag hoppas du har avsatt tid för vila och försiktig återgång till vardagslivet när du kommer hem? Annars är nog risken rätt stor att du golvas av kontrasten .. nu när du fått lite perspektiv på tillvaron!
Jag har ett kanonrecept på morots- och purjolökspaj!! Kan det vara något .. eller är morötter en bristvara på långseglatser??
Tack Sören! Och Anybody; ett recept med morötter och purjolök kunde verkligen sitta fint, det är grönsaker som håller länge på sjön, där kylutrymmena är begränsade! Jag förbereder mig inte alls för att komma hem, tror jag stannar här för evigt, speciellt som läget är nu, med cirkus i politiken och allt:-)
Skicka en kommentar