Om man gillar idéerna men inte partiet, vad gör man då?

Indiska Oceanen dag 7
Jag befinner mig 2000 sjömil från Australien och 3000 sjömil från Afrika. Havet har så många blå nyanser att jag nästan finner det omöjligt. Vågorna är måttliga, c:a 2,5 meter höga, men fortfarande akterliga, så trots att de ihop med 17-knopsvindarna gör att vi flyger fram och snittar på drygt 200 sjömil per dygn, är det är helt OK att ligga i lä ute på däck när solen tittar fram och termometern kryper upp mot 25 grader.

Nöjet att läsa böcker och titta på film är dock begränsat och när man legat där och övat sig på att meditera ett tag, finner jag en oväntad glädjekälla i mailen. När satellittelefonen slås på och mödosamt tuggar fram ett nytt meddelande, och det är till mig!, känns det nästan som när jag på sommarön som liten gick till byn för att hämta posten på det lilla kombinerade post- och telegrafkontoret. När tant Gerd kom med ett kuvert med en fölunge på och jag förstod att det var till mig, var dagen räddad. Så litet tt göra, så enkla glädjeämnen, så är det nu med.

Indiska Oceanen dag 8
Jag fick ett mail idag, från en partivän som berättade om en medelstor svensk kommun där (S) i nästa val nu överväger att gå fram med en egen, partioberoende lista. Av befolkningssammansättningen at döma "borde" den vara blå, och är det också nu, men har växlat mellan röda och blå styren rätt ofta och det finns respekterade och populära s-företrädare med uppskattade idéer för bygden som skulle kunna vinna val om det inte vore för… ja, ni vet, det nederlags- och fornstora dagar-stämplade partiet som vägrar ändra på sig, annat än på pappret. Därför har man nu börjat diskutera möjligheten att göra sig fri från den officiella s-stämpeln och gå fram med en lokal lista för kommunen. Värderingarna har man såklart kvar, det är själva partiet man vill undvika att förknippas med. Min första tanke är: - Oj, då har det gått långt! När partiet solkar ner värderingarna. Men vad ska man göra när man känner att folk gillar idéerna men inte själva partistämpeln. Och när man själv börjar känna precis likadant, trots att man länge försökt förstå, förklara och försvara. När man börjar tröttna själv, hur ska man då kunna övertyga andra att rösta på partiet?

Hm, det kan nog tåla att funderas på. Jag får gå ut på däck och se om havet ger några svar. Återkommer imorgon.