Om stress och alltings relativitet

Här på båten börjar verkligheten tränga sig på på ett obehagligt stressande sätt. Vi har nu avverkat 3 400 av de nästan 5 000 sjömilen från Australiens västkust till Sydafrika och Kapstaden. Båtens navigationsdator visar att med den friska akterliga vind vi nu har, som ger hastigheter på upp till 12-13 knop, så kommer vi vara framme om bara 8-9 dagar. Det känns nästan som om den långsamma, trygga (om nu att färdas mellan två massiva cykloner kan kallas tryggt!) lunken hotas av ankomsten. Stressande. Nåja, ankomststressen kan ju knappast jämföras med den jobbstress som jagat mig i ett decennium, men allting är ju relativt. Som när jag om somrarna på Kössö, där det inte ens finns cykelvägar, tar båten över till den litet större grannön Styrsö, och känner mig totalstressad av att det kommer en massa mopeder på vägenJ
Men det handlar inte bara om stressen i att närma sig civilisationen igen, utan också om det faktum att jag inte vet om jag kommer kunna fortsätta med på nästa passage; uppför Afrikas atlantkust till S:t Helena och Kap Verde-öarna. Vi har nämligen lyckats slita ut inte mindre än tre segel på den här rätt stormiga seglingen längs Australien och på Indiska Oceanen. Genuan är helt slut, trots att den bara är 1,5 år gammal, och både spinnakern och focken har spruckit i sömmar. Så går det knappast att fortsätta efter S.A. och ett nytt segel har beställts och ska levereras med flygfrakt från Frankrike. Trots att det är kusinens man som tillverkar seglet med förtur och så snabbt han kan, kommer det inte vara framme på flygplatsen i Cape Town förrän den 10 februari, vilket gör det till målfoto om jag kommer hinna hem från Kap Verde i tid för att vittna i den rättegång jag blivit kallad som vittne. Det handlar om den stora korruptionsrättegången mot den f
örra ledningen i Solna kommun och höjdarna i PEAB och Fabege, som står anklagade för grova mutbrott i samband med byggandet av Swedbank Arena i Solna. Inget man kan skippa direkt.
Därför sitter jag nu och håller tummarna så det vitnar för att det ska fortsätta blåsa kraftigt, så att vi flyger fram emot Godahoppsudden. Jag vill verkligen inte missa min fjärde av "de sex stora" sjömansupplevelserna; korsa Indiska Oceanen, runda Godahoppsudden, Gibraltar, ekvatorn, Kap Horn och Atlanten. Visar det sig att det blir för kort om tid för att hinna till Kap Verde i tid till att ta ett flyg därifrån till Stockholm innan den 5 mars, ja, då slutar min resa snöpligt redan om en dryg vecka i Kapstaden…L Kan man inte få vittna per satellittelefon? Jag måste undersöka det. Jag har dessutom knappast något att tillföra som vittne, eftersom hela affären hemlighölls för oss i oppositionen.