På en segling 5 000 mil över en ocean finns det mycket att undra över. Sover och äter gör man, mycket. Gå ut är svårt, i alla fall längre än till fördäck.
De första dagarna övermannas jag av en väldig trötthet. Kanske är det omställningen från kontorsjobbet till sjömanslivet. Kanske är det balansen som rubbas av det väldiga, rullande havet. Förutom det ska sex tidszoner passeras under den här seglingen; världens längsta över öppet hav. Men det har mindre betydelse eftersom dygnsrytmen ändå är totalt ur led, med vaktpass dygnet runt.
Efter de inledande dagarna, där hård vind och sjögång gör den enklaste vardagssyssla svår (tänk dig att diska, gå på toa eller klä på dig i en berg- och dalbana så förstår du), infinner sig så småningom en slags kontemplativ lunk och man hinner tänka. Mycket.
Alla möjliga och omöjliga tankar kommer rullande i takt med vågorna. Under sömnen fortsätter de i drömform. Människor från förr passerar revy i en rasande takt; onda, goda och jag vaknar i en massa konstiga sinnesstämningar. Som tur är respekteras besättningsmedlemmarna varandras behov av avskildhet. Kanske blir det naturligt så när man måste leva tätt inpå, utelämnade till varandra under så lång tid.
De vanliga vännerna går bara att ha mailkontakt med. Facebookspråkets kortfattighet och SMS:ens praktiska prosa byts ut mot nåt som mer liknar riktiga brev. De gamla hederliga ni vet, då man skrev mer än "Hur e d? Ses?". Vänner jag nästan aldrig ser numera, eller åtminstone alldeles för sällan, skriver om sina längtansresor, rädslor och drömmar, att de inspireras av min resa. Tänk att jag kan inspirera någon? Vad fina de är. Det är nästan så att de känns närmare än på länge, långtbortavännerna. Att skiljas är inte att dö en smula. Det kan föra oss närmare.
4 kommentarer:
Gör dig inte till!
;-)
Eller annorlunda uttryckt:
Om du inte förstått det förr, så är det hög tid nu.
Redan som oppositionskommunalråd inspirerade du säkert en hel hoper med folk - och ingav andra hopp om att det ännu finns lite substans kvar i demokratin så som vi känt den.
Och i och med att du nu ser ut att förverkliga dina hot/löften om att inte stanna på de politiska heltidsuppdragen i all evighet, så har du förhoppningsvis inspirerat ännu fler!
I min världsbild är livet och världen rätt så fulla av hjältar. Av vardagshjältar, vill säga. Ofta förbisedda och ouppskattade - inte minst ekonomiskt. Jag har många av mina kollegor i åtanke, och en och annan arbetsledare och föreningsfunktionär också. Och några präster. Visserligen kan det hävdas att många av dem är undantagen som bekräftar en nedslående regel, men... so what?
I denna samling av vardagshjältar platsar du utmärkt - och det är minsann inget att skämmas över! Du står där i fint sällskap.
:-)
Johanna
hej snygging! Vad tuff Du är.
Skulle inte hela partitoppen behöva åka ut på havets längsta resa för eftertanke och rentav kontemplation.
Du blir en läcker metafor för hela partiet.
Hoppas fortsättningen blir symboliskt utvecklande också.
Du tillhör de få lyssnansvärda politiker som Sverige behöver.
Var rädd om Dig o Lycka till!!!
BertEdvin
Vilka fina ord det bubblar upp ur havet ... har bara hört ordet "kontemplativ" i religiösa sammanhang tidigare. Det är väl så att ordförrådet utökas när man har mer tid att formulera sig !?
- - -
Kontemplativ betyder väl ungefär begrundande, inåtvänd, grubblande, försjunken, meditativ....
Tack Johan, BertEdvin och Tommy, för alla fina ord! Jag är ingen vardagshjälte, bara en liten skit ute på ett stort hav. Man blir väldigt ödmjuk av stormar, kan jag lova! Men jag ska försöka vara rädd om mig, jag lovar:-)
Skicka en kommentar