Frälsaren är här

Årets julklapp måste nog ändå ha varit Svenska Dagbladets till Ulf Adelsohn.

Huvudnyhet på julafton var en intervju med Fredrik Reinfeldt där han berättar att han har varit ute och träffat brottsoffer.

"Jag går sida vid sida med svenska folket", säger han till reportern i besöksrummet på Rosenbad, där vintersolen plötsligt bryter fram och bäddar in rummet i ett starkt ljus.

Ropen från Adelsohns frukostbord lär ha hörts ända ut på Strandvägen julaftonsmorgonen: -Allt är förlåtet, prenumerationen tar jag åter!

Samtidigt, på ett new age-café sitter en liten sekt av gnostiker med tidningsintervjun i ett svettigt grepp mellan sina skakande fingrar. Med bävan i rösten diskuterar de om detta kan vara Tecknet. Har den Verklige Frälsaren Jesus äntligen valt att nedstiga på jorden?

Och i Svenska Dagbladets styrelserum funderar man som bäst på att skicka ner ännu ett gäng journalister på kompetensutveckling på journalisthögskolorna i Nordkorea och Kina.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, Svenska Dagbladet, Uld Adelsohn, Fredrik Reinfeldt, Kina-TV, Nordkorea

Själv är bästa dräng

Köpte gran igår. En liten och ynklig, men jag släpade hem den själv, för första gången i mitt liv.

Det har råkat falla sig så att jag ska spendera julafton ensam hemma. Det är lugnt, men när man nämner för folk att man ska fira jul bara med sig själv blir de väldigt upprörda.

Ett tips: vill ni bli bjudna på en massa fester, så säg att ni är ensamma i jul! Människor tycks inte stå ut med tanken på att någon sitter för sig själv på självaste Julafton. Du måste komma hem till oss, säger de.
-Men allvarligt, det är lugnt, svarar man. '
Tror ni de nöjer sig med svaret?
- Men jag ska ha pyjamas på mig hela dagen, svarar jag, och jätterufsigt hår. Och så ska jag göra en Bridget Jones, ni vet i den där scenen när hon blivit dumpad av Hugh Grant och står och hoppar i soffan med en tom vodkaflaska som mikrofon och sjunger "All by myself".
- Näääää? utbrister de som lyssnar, med fasa i blicken.
Lugna, jag skojade bara. Men det där med pyjamasen är sant. Sedan ska jag ligga i soffan och käka gröna kulor och glo på min lilla ynkliga julgran. Den är iallafall min, bara min.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om jul, ensamhet, ensamjul, singeljul, julgran,

Härifrån kan det bara gå uppåt

Om Alliansens obrutna framgångssvit skriver suveräna satirbloggen Badlands Hyena. Och inlägget är så klockrent, så knivskarpt och roligt att jag tappar allt självförtroende och ödmjukt bugande lägger ut länken dit istället. Och för att ni nu inte ska tänka "Ja, ja, det är säkert bra men jag orkar inte klicka vidare", så gör jag det enkelt för er och klipper in det gottaste i texten här också:

"Oppositionen leder nu över Alliansen med över 20 procentenheter, rapporterar DN, som refererar decembermätningen från Sentio Research. Skillnaden är närmare bestämt 23,8 och kd ligger precis på gränsen att åka ur riksdagen med 4,0 %.

“Äntligen! Härifrån kan det bara gå uppåt.” för att citera Der “Bagdad Bob” Gud mundson när han kommenterade den förra opinionsundersökningen.

Sant. När vi 2010 ser tillbaka efter Alliansens valseger mot det mörka året 2007 kommer vi att undra om folk var GALNA!? Varför förstod de inte att regeringens politik är den bästa? Det är ju Alliansen, inte högkonjunkturen, som skapat en mängd jobb.

Visserligen är det bara 1.000 av beräknade 45.000 som hittills varit intresserade av hushållsnära tjänster, enligt SvD och HD. Och visserligen får bara var tionde person med nystartsjobb fortsatt anställning (ca. 1.300 stycken), enligt Studio Ett i P1 och SVT, och Alliansfritt Sverige kommenterar.

Så man kan ju undra om folk är GALNA!? Förstår de inte att de här åtgärderna SKA fungera?

Mats Wiklund har i DN fått en snilléblixt och förstår i ett förklarande ljus orsaken till regeringens impopularitet. Det beror inte bara på frånvaron av “en berättelse”, en saga om ni så vill, utan även på att Reinfeldt ger ett osäkert intryck.

Sant. Svenne Banan bryr sig inte om praktiska konsekvenser för sitt eget eller sina närmastes liv. Han vill ha en saga. Han vill ha en statsminister som ger ett ledigt intryck.

Bara Reinfeldt fortsätter att klämma åt dem som har det svårast och hjälper dem som har det lättast, samtidigt som han slår på den gamla charmörblicken, ler och berättar några sagor så kommer opinionssiffrorna att stiga för Alliansen."

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Badlands Hyena Vomit Titbits, bloggar, satir, regeringen, politik, reinfeldt, PR

Säkrare att umgås med grannen på nätet

(konstverk "Goda grannar"av Elsie Larsson)
På Facebook tipsar Niclas om en artikel på IDG.se om ett nytt sätt att umgås med sina grannar - på nätet! Mycket praktiskt, men slipper se varandra, känna lukten av blommorna i grannens trädgård medan står och småsnackar över staketet. Tanken är ungeför som ett Facebook för det egna kvarteret. Sajten Kvarteret på nätet är målgruppsanpassad till människor från 25 år och uppåt och barnfamiljer ska kunna föra lokala diskussioner och hålla koll på närområdet. Exempel: Grannen lägger ut en bild på sitt barn på sin sida, och om avkomman ser tillräckligt hel och ren ut kan man ju boka in en play date på nätet. När kidsen blir litet större kan de logga in sig mot varandra och spela nåt spel utan att behöva ses, fast de bor vägg i vägg. Så enkelt, luktfritt och hygieniskt.

Vad har hänt med oss människor egentligen? Har alla drabbats av rädsla för vattkoppor? Enda gången jag inte fick träffa grannbarnen var när jag hade denna smittsamma barnsjukdom och bara fick lov att prata genom brevlådan med den jämnåriga granntjejen, som ännu inte smittats. (Naturligtvis blev hela gårdens ungar smittade ändå.)

Men jag tror den här företagsidén kan funka, tyvärr höll jag på att säga. Kul för alla käcka typer som vågar tro på idén "Vi startar en sida för alla som..." ..."och så drar vi in pengar på annonserna!".
Senast igår hörde jag om en sida för alla som flörtat med någon som de inte vågat ta kontakt med. På sidan blickar.se kan de gå in och efterlysa alt kolla om de blivit efterlysta.

Nej, nu ska jag nog ta och maila till grannen och höra om han kan låna ut sin korkskruv.




Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om grannar, idg, vattkoppor, barn, föräldrar, barnsjukdomar, flört, blickar, kvarteret på nätet, facebook

All I want for christmas

Har blivit inbjuden på Önskestafett av Niclas, mannen bakom bloggen Deepedition.

Måste först säga att jag hellre givit mig på elitlistan, initierad av ChristerMagister där man ska skriva vilka egenskaper man uppskattar hos andra människor, och vilka man retar sig på. Självklart är jag ju absolut ingen elitist som går igång på snabbhet, smarthet, rörlighet och intellektuella förmågor i största allmänhet, utan uppskattar mer vänfasta människor med snälla ögon, varma själar, empati, rakhet och ärlighet.

Inte!

För jag vill nämligen ha allt det där. Kräset, javisst, men då skulle ni se min önskelista till jul:

1. Den där snygga och otroligt smarta hjärnforskaren jag träffade i fredags.

2. En magnumflaska med champagne. Märke spelar ingen roll, bara den är dyr, kall och gratis.

3. Att det går en oavbruten svit av bra filmer på TV hela julhelgen. Sådana där larviga, snälla som man får en tår i ögonvrån av på slutet, suckar nöjt och tar ett fikon till.

4. Knarrsnö.

5. En så stor hög av bra böcker att den hotar att välta på sängbordet.

6. Förresten, ett sängbord, för det har nyligen försvunnit.

7. OK, Niclas, den här är för bra att inte ha med även om den rimmar väldigt illa med julens budskap: Fred på jorden och en shysst k-pist att fixa det med.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om jul, julklappar, önskelista, fred på jorden, hjärnforskare, magnumflaska, champagne, knarrsnö, gindrinkar, fester, böcker, deepedition, mymlan

Akta dig för kulturtanten!

När min mamma var liten skrämde föräldrarna henne med katolsk internatskola: - Om du inte sköter dig i skolan skickar vi dig till nunnorna i Schweiz! Mig skrämde de sadistiska vuxna bäst med nötknäpparen. Den var av trä och snidad som en gubbe med tandlös gapande käft där nötterna stoppades in och knäcktes. Jag föreställde mig med fasa hur min fingrar stoppades in i hålet och bets av.

Idag drömmer jag mest mardrömmar om mitt ex och om ekonomi. En sak jag definitivt inte är rädd för är kulturjournalister. Det är däremot Svenskt Näringsliv. De har i stora helsidesannonser i dagspressen de senaste veckorna skrivit tårdrypande sagor i avskräckande syfte om vad som händer om folk inte julhandlar. Små gummor och gubbar tappar livsgnistan, barnen tappar tindret i ögonen och fattiga arbetare på andra sidan jordklotet mister sin försörjning. Och allt detta är de elaka kulturtanterna och -farbrödernas fel, som skrivit att människorna ska handla litet mindre för att rädda klimatet och jorden.

BÖÖÖÖ! Akta dig för kulturtanten! Hon vill släcka julglittret i dina ögon! Jag skrattade så barnen hyschade strängt vid frukostbordet.

Men det är inte bara den mer näringslivsinriktade nischen av svensk höger som är paranoid. Kulturministerns man, Ulf Adelsson, anklagar på fullt allvar Svenska Dagbladet för att ligga bakom moderaternas dåliga opinionssiffror. Tidningen är inte längre husbondens röst, för de har ny husbonde. Själv tycker jag mest att den eventuella kritiken mot regeringen i Svenskans ledare kommer från höger: Systemskiftet går för långsamt, arbetsrätten är för generös och skatterna och arbetsgivaravgifterna sänks för litet.

Nu skiter jag ganska högaktningsfullt i vad som står i ledaren i den tidning jag läser, och det tror jag de flesta andra läsare gör också. Har nånstans läst att det bara är c:a 7 procent läser ledarsidan. Och även om det kan tyckas som en händelse som såg ut som en tanke att jag just igår morse tecknade en prenumeration på SvD, så lovar jag att det var en ren slump!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skrämmas, barn, jul, nötknäppare, Sbenskt Näringsliv, kulturtsanter, julhandel, klimatjotet, Uld Adelsson, Svenska Dagbladet, ledare, politik, höger, systemskifte

Jag hatar recept

Får ett käckt litet mail av Nathalie:

Hej! Det här är ett roligt sätt att få lite tips till ny middagsmat! Jag inbjuder Dig att vara med i ett "receptbyte".

1. Ingela
2. Nathalie
Skicka ett recept till den person som är listad som nummer 1. Receptet bör helst vara något som går fort och lätt att göra och utan krångliga ingredienser. Det bästa är faktiskt det som Du kan utantill och kan skriva ner och skicka direkt. Kopiera sedan det här brevet. Flytta upp mitt namn till nummer 1, och sätt in ditt namn som nummer 2. Bara ditt och mitt namn ska alltså finnas på den lista, som Du skickar ut. Sänd det här till 20 vänner. Du bör kunna få 36 nya recept, om ingen hoppar av. Men det är sällan någon gör det, eftersom de flesta tycker om att pröva nya recept, och det är roligt att se var recepten kommer ifrån. Lycka till!

Fan, fan, fan. Tre fel av tre möjliga. Jag hatar kedjebrev, jag hatar matlagning och jag hatar recept.

Men ännu mer hatar jag att göra mina vänner besvikna. Så jag lyder:

Hej Ingela!
Jag tror att Nathalie skickade det här kedjebrevet till mig bara för att plåga mig, eftersom hon vet hur mycket jag avskyr matlagning. Jag lagar i princip bara den allra enklaste mat, med så få ingredienser som möjligt, utan att nånsin följa ett recept och helst på nåt lurigt sätt så att det ser proffsigare ut än vad det är. Jag retar ihjäl mig på recept som utgör sig för att vara enkla och snabba och så innehåller de typ 15 ingredienser och tar en halvtimme att laga! Dessutom väcker recept min upprorslusta. Om det står att man ska ha i shiitakesvamp så får jag istället en obändig lust att pröva om det inte skulle passa bättre med några russin. Om vem har sagt att det inte funkar lika bra med kanel som med paprika i köttfärssåsen?

Tack gode gud för att mina barn inte är kräsmagade. De äter glatt min spenatsoppa, där jag först kokat äggen ihop med spenaten och mjölken, eller som idag, julkorv i plastrulle kokt i potatiskastrullen. Jättebra, sparar både energi och disk :-)

Samtidigt som jag skriver detta funderar jag febrilt på vilket recept jag ska skicka till dig. Jag kan ju inga! Och har jag kunnat, så har jag glömt bort dem.

Jag kommer bara att tänka på 90-talet, när det var populärt att göra en fiskrätt som verkade mycket mer proffsig än den var. Jag tror man tog ett fiskblock och bredde ut en burk creme fraiche och en burk röd kaviar över den och serverade med ris. När alla hade förätit sig på den blev det istället en burk champinjonsoppa som man kletade över fiskblocket med.

Och för ett par år sedan, då gjorde alla en förrätt bestående av rostade brödskivor med chèvreost och pinjenötter som man haft i ugnen och ringlade honung över och serverade ruccolasallad till.

Och Gino, kommer du ihåg efterrätten som uppfanns på det gamla innestället på Birger Jarlsgatan? Frukt med riven vit choklad över som man hastigt värmde i ugnen hög temperatur? På sjuttiotalet gjorde min mamma köttfärsfyllda paprikor, det var väldigt modernt och käckt. och Bortsj, rysk rödbetssoppa!

Men nu kom jag ju på en god rätt, som jag härmade efter att ha käkat den på Tranan på Odenplan.

Tranans biffsallad, i en fri och väldigt taskig Johannakopia:

Man tar det som blir över på en stek eller rostbiff som man t ex haft på lördagmiddagen,

strimlar den och häller ner i en plastpåse tillsammans med

massor av olivolja

balsamvinäger (hm, nåja, det de kallar för balsamvinäger iallafall...)

en rejäl sked honung

stark senap, gärna dijon

soja

svartpeppar

salt

Låter det ligga i kylen ett tag (om man inte är för hungrig)

När det är dags att äta slänger man ner sallad i botten av en stor skål,

fyller på med småtomater

avokado

gurka

syltlök (glöm inte den, den är viktig)

Vill man göra det riktigt snyggt lägger man biffstrimlorna i en stor hög i mitten och strör syltlöken över. All den goda marinaden/dressingen ska förstås med ner i skålen!

Med köksbleka hälsningar,

Johanna

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om kedjebrev, matlagning, recept, mailrecept, biffsallad, Tranan

Julklappstips till singlar och småbarnsföräldrar

Här är ett kanonbra julklappstips till alla singlar...














Och här är ett till trötta småbarnsföräldrar. Låt bebin sköta städningen!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om julklappstips, småbarnsföräldrar, singel, sängkompis, kudde, julklapp, städa, bebi

Why more is less

Alla valsituationer gör oss olyckliga och fattiga. De orange pensionskuverten är det mest extrema exemplet, skriver bloggvännen John och skickar mig den här länken. Det är en bit av en föreläsning av Barry Schwartz som skrivit "The Paradox of choice". Barry pratar om den officiella dogmen i alla västerländska industriländer som lyder: Vägen att maximera medborgarnas välfärd är att maximera deras frihet, för frihet ger individen möjlighet att fixa sin egen välfärd utan hjälp från andra. Och metoden att maximera friheten är att maximera valalternativen.

Alltså: Ju mer valfrihet, desto mer frihet och ju mer frihet desto mer välfärd. Enkelt, eller hur?

Tyvärr funkar det inte så, utan 175 olika salladsdressingar att välja på i affären tenderar att göra oss mer missnöjda med våra val, eller åtminstone lämna oss med en gnagande misstanke om att salladen kanske hade varit godare med någon av de 174 andra dressingarna. Vi kan också bli paralyserade av alla val. Var vi ska placera våra pensionspengar till exempel. En studie av pensionsföretaget Vanguards 1 miljon kunder visade att för varje 10 extra möjliga fonder att välja på, gick andelen som gjorde aktiva val ner med 2 procent.

Och även om vi lyckas komma ur förlamningen och göra vårt val, så har vi en tendens att känna oss mer missnöjda än om vi hade haft färre alternativ. Tänk om jag valt fel? Tänk om jag missat något? Tänk bara vad stressande att hitta kärleken på nätet och så efteråt gå och fundera på om man borde klickat på ett par foton till och kanske hittat någon ännu bättre?

Vi ställer upp alldeles för höga förväntningar, ifrågasätter våra val innan vi ens gjort dem och skyller vårt ofullkomliga liv enbart på oss själva, eftersom vi ju skulle kunnat välja annorlunda. Detta leder till mindre lycka, inte mer, menar Barry.

Själv skulle jag nog inte vilja vara utan valmöjligheter, men en sak är säker: Det skulle definitivt ökat sannolikheten att jag gjort ett aktivt pensionsval om det funnits fem istället för 500 fonder att välja emellan!

Nu ska man delta i Vårdval Stockholm också. Vilka följdeffekter det riskerar att få för klyftorna ilänet har jag skrivit om förut, både här och där. Jag har iallafall gjort mitt val, och det blev en landstingsdriven vårdcentral, av ett starkt skäl: De som jobbar där är iallafall garanterade sin meddelarfrihet. Är det nåt fuffens eller blir någon felbehandlad så kan personalen slå larm till media utan att riskera att få sparken. De vårdanställda i privat regi riskerar nämligen att få munkavle, som det stod i rubriken i DN i lördags.

När jag söker efter artikeln på nätet är den mystiskt borttagen, men jag hittar en annan bloggare, Tankar i trappen, som också reagerat över innehållet, så jag har inte läst fel.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om valfrihet, frihet, valmöjligheter, stress, valstress, Barry Schwartz, The Paradox of choice

Hur många gånger ska Stockholmarna betala?

[UPPDATERAD]

En som verkligen får svårt att hinna julstäda blir Carl Cederschiöld. Den gamle moderaträven har regeringens uppdrag att förhandla fram en trafiklösning för Stockholm. Det är inget lätt uppdrag. Han har hållit på ett år nu, tagit fram olika paket, snackat med oss kommunföreträdare och försökt göra alla till viljes.

Tyvärr har han inte fått en krona med sig från staten att förhandla om, så ju längre tiden gått, ju fler vägprojekt har fått det lilla ordet "medfinansiering" kopplat till sig. Eftersom regeringen gör femårsplaner som den värsta sovjetstaten, så är vi just nu inne i en period som pengaplanerades för flera år sen. Sedan dess har högkonsjunkturen kommit och allt har blivit dyrare; alltså färre vägar och spår till samma pris. Såvida inte staten inser att priser går upp och bestämmer sig för att skjuta till mer slantar.

Men det har de alltså inte gjort, och därför åker nu Cederschiöld runt om på tiggarstråt och bönar kommunpolitikerna om att "medfinansiera". Flergångsfinansiera kallar jag det. Först betalar vi moms och skatt så att staten får in intäkter som ska räcka till just sådant som vägar och järnvägar. Sedan betalar vi Stockholmare trängselavgifter, som också ska gå till just sådant. Och nu vill regeringen att vi ska betala EN GÅNG TILL!

Nej, det här lär den arme förhandlingsmannen få svårt att sy ihop. Och inte bara av pengaskäl.

Miljöfrågan verkar mest vara pynt i det förslag som lagts fram. På diagrammet här ovanför har man räknat ut hur mycket biltrafiken respektive kollektivtrafiken kommer att stå för av den totala trafikmängden i rusningstid. De olika staplarna visar hur det kan bli vid litet olika utvecklingsalternativ, men i samtliga fall ökar biltrafikens andel på bekostnad av kollektivtrafikens. Så kan man ju bara inte sitta och planera för de närmaste 25 åren i vår största stad!

Inte i någon stad i världen alls, för övrigt. Igår manifesterade människor i 89 länder sin oro för klimatförändringarna. I Stockholm riktade några förvirrade själar hat och sparkar mot stadsjeepar, vilket kan vara förståeligt, men knappast särskilt smart ellerkonstruktivt.

Cederschiöld tycks tyvärr lika förvirrad han. I veckan skrev han på DN Debatt att han tänkte föreslå att undantaget från trängselskatt för miljöbilar skulle tas bort. Det hade blivit för många miljöbilar. Hål i huvudet, kallade företrädare för Bil Sweden förslaget. Jag instämmer. Om det blir trångt av miljöbilar, varför inte försöka lösa det genom att försöka minska antalet skitiga bilarna istället? En skatt på hur mycket bilen släpper ut, så att t ex stadsjeeparna blir dyrare att köra? En höjning av trängselskatten? Ett slopande av den idiotiska avdragsrätten för företagsbilar som den borgerliga regeringen införde i somras?

Krassman skriver bra om Cederschiöld: "Det är köerna som är den här killens problem, inte klimatfrågan."
[UPPDATERAD]
Det är naivt att tro att den teknologiska utvecklingen ska lösa alla problem åt oss. Det som krävs nu är att vi förändrar livsstilen. Det fastslog de två fredspristagarna Rajendra Pachauri och Al Gore vid presskonferensen inför utdelningen av Nobels Fredspris idag. Lyssna och lär Carl Cederschiöld, regeringen Reinfeldt och alla små hemmamoderater i Solna!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om carl cederschiöld, julstädning, Stockholmsförhandlingen, trängselskatt, biltullar, miljöbilar, avdragsrätt,

Har folket inget bröd? Varför äter de inte bakelser då?

På en blogg tillhörande folkpartiet i Nacka tycks min bloggvän Lennart Nilsson vara den som skriver de flesta inläggen. Och det med den äran. Här är ett inlägg som fick mig att skratta hysteriskt klockan sju på morgonen. Fast sedan slog det mig att det faktiskt inte var något skämt och då blev jag istället så bedrövad att filen krackelerade i tallriken. Vart är världen på väg när sådana moderater som de i Täby får styra? Nog borde väl samtliga andra partier klara att ta över kommunen och bilda en slags kriskoalition efter nästa val? Läs här om moderaten som på fullt allvar tycker att skattepengarna gör bättre nytta i var och ens ficka, för då kan de till exempel räcka till en ponny till dottern. Och om moderaten som tycker att barn som inte har råd att betala skolmatsavgiften (Jo, de har en sådan i Täby!) kan vända sig till socialen.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om moderaterna, Täby, fattiga, rika, skattesänkningar, socialen, skolmatsavgift, skolmat, ponny, folkpartiet, Nacka

Det är tonårsföräldrars jobb att vara pinsamma

Tonåringar kan verkligen vara en pina i arslet.

Nyss, när jag bad 16-åringen hålla sig borta från köket de fem minuter det skulle ta för mig att klara av en telefonintervju med Radio Stockholm om den nya nationalarenan, sa han surt:
- Du kan antingen misslyckas, och göra bort dig som politiker, eller lyckas, och göra bort dig som förälder.
- ??? Om det går bra blir du väl stolt över din mor?
- Nej, du har ju sagt att det är din uppgift som tonårsförälder att vara pinsam. Så hur det än går, har du misslyckats, ha, ha!

Sedan klampade han ut ur köket. På baksidan av hans t-shirt stod det:
"Those who think they know everything annoys those of us who do"

Det stämmer att jag sagt att det är en tonårsmammas främsta uppgift att vara pinsam, klä sig fult och tugga konstigt. Jag menar, min mamma gjorde ju det, jag gör det och alla andra tonårsföräldrar också. Det finns en mening med denna stora och viktiga plikt. Det är för att det ska kännas lättare för de små liven att lämna hemmets trygga näste.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om fotboll, nationalarena, radio stockholm, Solna, tonåringar, tonårsföräldrar

Hijacka trötta Rock-Björne!

Ett gäng har på nätet startat ett upprop mot Rockbjörnen. Nallen rockar inte alls, nämligen.

Om du tillhör den som inte ens vet vem Idol-Sebastian är, tycker Martin Stenmarck är bäst när han lapdance-hånglar med prinsessan Lilian, eller att BWO gör sig bäst som chips,
ja då ska du gå in på den här sidan, hijacka trötta Rock-Björne och bidra till att rösta in The Hives, Shout Out Louds eller nåt annat av banden som är världskända överallt utom i BingoLottoLand.

Till sist en uppmaning till moderaterna: Ändra politik, inte retorik! Den här ledaren av Nisha Besara är bra, riktigt bra.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Rockbjörnen, The Hives, Shout Out Louds, Martin Stenmarck, BWO, Idol-Sebastian, moderaterna, PR-trick, retorik

Glad måndag + litet allvar

Fortsätter att träna magmusklerna med hjälp av skratt och den här insändaren ur Ludvika Tidning.

Allvaret kommer dock tillbaka när jag inser att min förkärlek för jul-el måste bidra till en uppvärmning av jorden på minst sisådär en sex grader. Varför kan inte tillverkarna av ljusslingor förse dem med knäppkontakter förresten? Nu måste man ju gå dubbelvikt och rycka ut alla sladdar ur väggurtagen om man vill släcka dem på natten eller när man går ut. Man får för klimatets skull hoppas att inte alla är som den här killen. Själv önskar jag mig varken saker med sladd eller flygresor. Det duger gott med en veckas segling i söderhavet:-)

Nu ska jag i alla fall bidra till min egen uppvärmning och jordens nedkylning genom att gå till jobbet.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om jul, julel, uppvärmning, klimathotet, utsläpp, miljöbov, insändare, Ludvika Tidning, MCklubbar, MC Donalds

Man får ont i magen av att skratta

.. och som vanligt är det den moderatledda regerinen som står för underhållningen. (Även om mammas glöggkalas var kul det också. De kan många roliga snapsvisor, pensionärerna!)

Nåväl, här är den, årets adventskalender! Tyvärr får man tåla sig till rätt datum, för tjuvkika går inte.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om glögg, skämt, snapsvisor, adventskalender

Man BLIR snäll av pepparkakor!

Den snygga dödskallepepparkakan är designad och bakad av Elisabet Berg på www.pahitt.se

Gud, vad jag älskar P1. Man lär sig alltid något nytt. Igår var en sådan där dag då mötena låg så tätt att bara en tidsopitimist omjag kan ha bokat in dem. Alltså blev det bil för att hinna, med radion på högsta volym.

Bland annat lärde jag mig att man BLIR snäll av pepparkakor. (Som heter pepparkakor för att man började baka dem på den tiden då man var tvungen att ha i starka kryddor som peppar i käket för att dölja de ofta härskna ingredienserna.) Först kanel: den är lugnande. Så nejlika: som höjer potensen. Vem skulle inte bli snäll av en sån sak? Sist ingefära: som är bra mot stela leder, förkylningssymptom, stress, depressioner, åksjuka/illamående.... ja, i princip allt ont. Klart man blir snäll då.

Tror man inte på detta, så är jag själv ett levande bevis. Eftersom jag ingått ett vad med en kompis om att inte äta mjöl, ris eller potatis före jul (givetvis bara för att stötta honom, inte för att jag själv behöver någon diet!), så äter jag inte en endaste liten pepparkaka. Och se - jag är fortfarande ond!

Alltså: Man blir snäll av pepparkakor.

Fast på söndag har mamma sitt traditionsenliga glöggkalas, där Pepparkakorna med stort P serveras, bakade enligt Ystadsläktens urgamla recept, och då lär jag få problem med ståndaktigheten!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om pepparkakor, snäll, julen, baka, recept, nejlika, kanel, ingefära

Kryssa rätt i barnuppfostran

Det är lätt att göra fel när man uppfostrar barn. Det kan dessutom stå dem dyrt i senare shrink-kostnader. Därför tänkte jag att vi skulle ägna oss åt en liten övning.
Hur göra i dessa, naturligtvis helt fiktiva, fall?

1. När din 18-årige son kl 04.03 hickande klampar in genom ytterdörren en torsdag morgon inser du att talet om att "Ska gå på Spy Bar och frottera mig med litet mediemänniskor" inte var ett skämt på väg till videoaffären igår kväll. Vad gör du?
a) Frågar om han haft kul, nu när du ändå är vaken. Erbjuder honom en kopp thé mot hickan.
b) Flyger upp och ryter "Ska du bo här så får du banne mig respektera andra familjemedlemmars sovro!"
c) Kollar upp hans skolschema för följande dag och väcker honom i god tid med en spann vatten över sängen.

2. Din son i värsta tonåren bestämmer sig för att spela sin lillebror ett kul spratt. Han går ut och kramar en snöboll som han sedan tar med in och placerar under tröjan på lillebror som sitter framför datorn. Dessvärre sprätter lillebror till kraftigt av chocken och skrivaren åker i golvet med ett brak. Vad gör du?
a) Skrattar gott åt ståhejet och lyfter upp skrivaren, som säkert bara fått en skråma. Det är kul att se sådan uppfinningsrikedom och Barn måste ju få leka.
b) Vrålar åt storebror att han ska torka upp det jävla snöslasket från parketten och nåde honom om skrivaren pajat, då får han själv betala reparationen!
c) Suckar och önskar dig tusen dagar därifrån. Går sedan in och förklarar för storebror vilken dålig idé det var med snöbollskrig inomhus, torkar golvet och tröstar lillebror.

Ja, det var exemplen det. Själv sopar jag på, helt friktionsfritt. Och på jobbet går det också jättebra!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om barn, föräldrar, tonåringar, barnuppfostran, gränser

Mobilen anfaller när du sover

Mobiler är farliga, står det - igen - i Aftonbladet. Den här gången dör du inte av dem, utan får bara störd sömn. Och huvudvärk, om mobilen ligger för nära kudden. Till exempel på sängbordet.

Larv, tänker jag och somnar. För att vakna en halvtimme senare - av mobilen.
Är det de radioaktiva vågorna?, tänker jag yrt och förvirrat.
Inre röst: - Nej, Johanna, det finns inget radioaktivt i mobiler. Somna om nu.
Mmmmmzzz... -NEJ, jag menade förstås radiofrekventa fält!
- Jo, det kan stämma, men det som väckt dig är nog snarare att den piper.
- Bäst att kolla!
- Nej, sov nu.
- Jo, måste kolla, det kan ju vara nåt viktigt!

Sms:et visar sig vara från en kompis som fått ett ryck och bjuder på Sex & The City-fest på lördag.
Sånt blir jag gärna väckt av. och ja, sådant kan man få huvudvärk* av dagen efter.

Slutsats: Mobiler är farliga.

* Här är det enda rätta receptet på en Cosmopolitan.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om mobiltelefoner, mobiler, larm, cancerlarm, sömnbrist, störd sömn, huvudvärk, fest, Sex & The City

Dan efter lång dags färd mot natt

En rejäl budgetdebatt har en enastående inverkan på min sömnlöshet. Det kunde jag konstatera när jag vaknade klockan halv elva denna förmiddag efter att ha debatterat Solnas budget i 7 timmar. Insomnia? Glöm sömnpiller, besök en budgetdebatt!

Det kan stundtals bli humor på högsta nivå. Som när en moderat på fullt allvar hävdade att det var bra att hans regering skurit ned var tredje krona till KomVux, eftersom vuxenutbildning bara var ett sätt att dölja arbetslöshet. Med den logiken borde då även alla högskolestuderande vara förtäckt arbetslösa. Man kan skratta åt eländet, men det allvarliga är att den aktuella moderaten är högsta ansvarig för Solnas vuxenutbildning.

Man kan också se det som ungdomligt oförstånd när små stekargrabbar från moderaternas ungdomsförbund, MUF, låtsasdemonstrerar utanför entrén och kräver mer skattesänkningar. Ungefär som när vänsterungdomar kräver att alla företag ska förstatligas.

Men när en fullvuxen moderatgubbe inne i fullmäktigesalen på fullt allvar hävdar att varje skattekrona är en välfärdsförlust, då blir man mörkrädd. Det är en sak att en 20-årig MUF:are som fortfarande bor hemma och inte tror att han någonsin kommer att behöva en enda välfärdstjänst tycker att skatten gott kan sänkas med en tia, men en 40-åring som borde ha, om inte egna, så kanske vänner med barn och gamla föräldrar att ta hand om?

Solna kommunfullmäktige beslutade igår att sänka skatten med 26 öre. Det motsvarar ungefär en femtiolapp mer i fickan på en vanlig löntagare. Tillsammans hade de där femiolapparna dock räckt till nästan tio speciallärare mer per skola i Solna.

Å, tänk om den moderatstyrda majoriteten i vår lilla kommun ägnat sig mer åt att påverka de beslut deras egen regering fattat, som slår stenhårt mot vanliga Solnabor!

En sådan Solnabo är t ex Gunvor, som nyss bytt sitt radhus i Sollentuna mot en bostadsrätt i Solna. Hon hade kalkylerat noga och såg fram emot en pensionärstillvaro där hon t o m skulle ha råd att åka på semester varje vinter. Så drabbades hon av regeringens nya skatt på försäljningsvinst, den som ska finansiera hela fastighetsskattesänkningen för villaägare med stora tomter i storstadsområdena. 700 kronor mer i månaden resten av livet blev Gunvors flyttskatt. Men den största, och ekonomiskt svagaste gruppen, som drabbas av regeringens nyckfulla, orättvisa och oansvariga politik, är barnfamiljerna. Och de är vanliga i ett Solna som växer så det knakar. För dem kan det handla om tusenlappar varje månad eftersom de nu drabbas dubbelt av både flyttskatt och höjda boräntor.

Jag tror jag ska författa ett brev där jag påtalar detta och alla de andra Stockholmsfientliga förslagen som regeringen fattat. Som biltullarna, där intäkterna inte får gå till ökad kollektivtrafik. Som den stoppade utbyggnaden av högskolan och nedskärnignen på KomVux i ett läge då det snart är akut arbetskraftsbrist. Som det stoppade investeringsstödet till hryeslägenheter som lagt en våt filt över hela byggmarknaden för dessa. Som den otroligt dåliga insikten om Stockholms behov av infrastruktursatsningar, där det nu verkar som om Stockholmarna själva får betala vägar och spår som är nödvändiga för hela Sverige.
Undrar om moderaterna och deras stödpartier skriver under?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om solna, skatt, välfärd, politik, moderatr, socialdemokrater, muf, regeringen, infrastruktur, flyttskatt

Låta bli att shoppa? Inga problem!

Idag uppmanar organisationen Adbusters till en paus i kommersen i kampanjen "Buy Nothing Day". Några lovordar aktionen, medan andra totaldissar den.

Jag förstår inte diskussionen. Det är väl inga problem, så här helgen före löning. Hade de valt oktober istället, då folk fick lön på fredagen, hade det varit en riktig utmaning. Nu har inte ens jag något problem att lyda uppmaningen att inte shoppa loss.

När jag skulle ut med en kompis i torsdags, blev det rena Monthy Pyton-stämningen. Ni vet den där sketchen när de tävlar om hur svårt de hade det som barn: - Vi bodde i ett hål i vägen, åt grus till middag och hade så långt till skolan att vi fick gå upp inann vi gick och lade oss för att hinna dit i tid. När jag sade att jag bara hade 300 spänn kvar på lönen, sade kompisen att hon bara hade en hundring, så det slutade med att jag fick bjuda henne på ett glas vin.

Så denna helg ägnas åt skrivjobb och att njuta av solskenet. Genom de skitiga fönsterrutorna. Och till middag blir det grussoppa.

Här är en litet mer nyanserad kommentar till Buy-nothing-kontra-shoppa-loss-för-då-blir-de-fattiga-litet-rikare-bråket. Jag åt inte ostkaka på ostakakans dag.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om handla, affärer, konsumtion, lyx, överflöd, buy nothing day, höger, vänster, lycka

I landets rikaste kommun

Ibland är det bara att buga sig och inse att man aldrig skulle kunna sagt det så bra själv. I ett inlägg med rubriken I landets rikaste kommun låter den här Solnabloggaren bilderna tala. Och gör det på ett suveränt sätt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Solna, barn, lekplatser, klotter, budget, rik kommun, skattesänkning

Novemberlycka

Mitt i den månad som många vill förbjuda - november - så ser jag plötsligt att ordet lycka ligger och svävar i ordmolnet på bloggar.se. (Det är en funktion som listar vilka ord som förekommer ofta på svenska bloggar just nu.)

Lycka?!? En vecka innan lön i november? Jo, så är det.

Någon skriver om hur lycklig man blir av att ta en promenad och känna hur snön knarrar under fötterna. (Den bloggaren kan inte bo i Stockholm i alla fall, för här bara regnar det.) En annan skriver om ett varmt fik med bekväma stolar. En tredje skriver om hur jakten på den maximala lyckan stressar och vill hellre tala om välbefinnande. Det duger gott för mig.

De här raderna ur en låt av Bob Dylan är hur jag skulle definiera lycka:

When the rain is blowing in your face
And the whole world is on your case
I could offer you a warm embrace
To make you feel my love

When the evening shadows and the stars appear
And there is no one there to dry your tears
I could hold you for a million years
To make you feel my love

Fast igår på Råsunda, när 2-1-målet kom, var kändes regnet och kylan som bortblåsta och hela stadion varm av lycka.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om höst, regn, november, lycka, fik, promenad, stress, lyckojakt, fotboll, Råsunda, EM

The world is spinning - om riksbankens och mailmännens problem

Inflation och recession - på en gång. Då blir det knepigt för centralbankerna att agera. Om kreditåtstramningen gör att folk börjar spara istället för att handla, kan vi få en svacka i tillväxten och då bör riksbanken sänka styrräntan för att stimulera ekonomin och förhindra ett konjunkturfall. Samtidigt håller jordens resurser på att ätas upp av allt fler med allt större behov. Råvarupriser och matpriser stiger, vilket leder till inflation. Då behöver räntan istället höjas.

Det faktum att vi dessutom har en regering som eldar ljuset i bägge ändar gör det inte lättare att vara riksbankschef. Även bland landets medborgare finns det både recessionsdrabbade och inflationsdrabbade. De som upplever recession i sin privatekonomi kan inte stimulera någon tillväxt, utan sitter kvar i sitt hem, shoppar inte, utbildar sig inte och startar definitivt inga nya företag. För inflationsmänniskorna däremot verkar det inte finnas någon gräns för hur mycket de är villiga att betala för en Mulberryväska och de flyger som aldrig förr till andra sidan jordklotet. Och så höjs priserna ännu mer, och råvarorna sinar och recessionen drabbar de fattigaste ännu mer.

Men jämlikhetspolitik är verkligen inte modellen för att komma åt problemen, säger Näringslivets egen propagandamaskin SNS, som i en DN-artikel försöker leda i bevis att det inte går att satsa på de fattiga om man ska lyckas bygga välfärd i framtiden. Nej, den enda vägen är att göra oss av med den generella välfärdspolitiken, sänka ersättningarna i socialförsäkringarna, sänka skatterna och låta de sociala klyftorna öka. SNS hyllade USA-ekonomen Freeman, ända tills han insåg att hans nyliberala teorier nog måste revideras, eftersom de inte kunde förklara det faktum att Sverige både klarade tillväxt och rättvisa. Honom nämner SNS inte alls längre, utan de går på i värsta Stefan Fölster-stilen.

Anar jag ett nytt spinn här? På moderaternas partistämma bestämde man sig för att den nya konfliktdimensionen skulle beskrivas "Välfärd för Dig står emot bidrag till Dom".
Vad är då lämpligare än att kunna förklara denna egoism med att -Tyvärr, tyvärr, det funkar ändå inte att försöka utjämna klyftor i vår globaliserade värld. Satsning på svaga grupper är ett hot mot välfärden. Din välfärd.

Feffe med medarbetare på Prime PR, sitter ni beredda vid tangentbordet med en ny YouTubefilm? Den här kan ni kanske döpa till "Din granne äter upp ditt barnbidrag"?

För de som inte vet vad jag talar om så handlar det om det snaskiga smutskastarmailet om Mona Sahlin till ett antal journalister och bloggare som chefen för public affairsavdelningen på PR-byrån skickade ut när det blåste som värst i Schenströmaffären. Det gick väl sådär. En av ledarskribenterna han skickade det till, Isobel Hadley Kamptz, reagerade inte med moderatreptilhjärnan, utan ifrågasatte etiken i detta klantiga försök till motspinn. När även Dagens Media nu hakar på kritiken, skickar man fram VD:n: "Kunderna tenderar att acceptera det." "Jag tror att vi kommer att få vänja oss vid detta."

Frågan är om kunden socialdemokraterna kommer att acceptera det?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om Prime PR, PR-konsulter välfärd, globalisering, skattesänkningar, SNS, propaganda, nyliberalism

Moderat syn på rättvisa

Tittar på Aktuellt, där Fredrik Reinfeldt försöker förklara moderaternas väljarflykt:

"Folk har upplevt att de har fått det bättre, men det finns en oro över att andra har fått det ännu bättre. Och det vet vi att det spelar väldigt stor roll för svenska väljare, den här känslan av att det ska vara rättvist."

Jo, jag hörde rätt. (Var faktiskt tvungen att kolla på websändningen efteråt och det stämde, han sa så.)

Hallå, hallå! Kontrolltornet till pilot Reinfeldt! Så här är det: En hel massa folk känner väldigt påtagligt av försämringar i trygghetssystemen, samtidigt som andra har fått skattesänkningar. Och bland dessa andra, däribland jag själv, är oron snarare att det är de sämre ställdas försämringar som har bekostat dessa skattesänkningar. INTE över att några fått det ännu bättre än de själva. Det är inte den rättvisan folk är ute efter.

Fredrik säger att han lyssnat, men han har uppenbarligen inte förstått. Vilket framgår med all önskvärd tydlighet i Akuellts egen undersökning av väljarflykten.

Sedan växlar jag över till King Arthur på TV9, mest för att Clive Owen och Keira Knightley är så sjukt snygga. Mina två skönhetsideal i en och samma rulle. Själva filmen är rätt dålig, mest snö, dimma, patriotism och gud.













Så jag kollar litet bloggar under tiden. Och hittar det här inlägget hos min favoritbloggare Mannen som blev trött. Jag vet att det är en hang up, men jag kan inte låta bli. Jag har ju inget liv.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, fredrik reinfeldt, väljarflykt, opinionssiffror, Aktuellt, King Arthur, Clive Owen, Keira Knightley, foppatofflor

Aha, är det därför bärbara datorer inte är bra!

På E24 Prylar får jag äntligen veta det sämsta med bärbara datorer. Sajten har i sin tur hämtat artikeln från Amerikanska Computerworld, så det måste varit ordentlig nyhetstorka på redaktionen.

Listan ser, något kortad, ut så här:
1. Dålig batterilångd.

2. Får smällar och går sönder.

3. Svåra att laga.

4. De stjäls och glöms kvar i taxibilar och på flygplan.

5. De är osäkra. Det är lättare att hacka sig in i ett trådlöst nätverk än ett nätbundet.

Man kan ju aptera samma tankegång på bilinnehav. Vad jobbigt det blir att ta ut den ur garaget, då måste man hålla på och tanka den och så kan man ju krocka!

Den som är rädd för stöld eller skada kan ju teckna en försäkring, eller skaffa en Toughbook. 7-serien lär tåla att tappas från 76 centimeters höjd. Det hade dock inte räckt när barnen börjar bråka om min bärbara...

Min jobbdator är så populär hemma att jag har fullt schå att kunna använda den själv. Helt plötsligt duger varken Gamla eller Nya stationära datorn. Nej, nu ska det lyssnas på musik i sängen eller kollas saker på nätet samtidigt som man sitter framför TV:n och då måste man bara ha mammas jobbdator. Mina främsta argument mot bärbara datorer är därför istället:

1. De är plötsligt försvunna när man behöver dem och man har ännu inte verkställt hotet att skruva bort toalåset. Där inifrån hörs nu klappret från tangenter medan man står maktlös utanför med den där bråttom-jobb-uppgiften.

2. Laddningssladden ligger under någon klädhög i något barns rum så att man inte kan hitta den när meddelandet "Kritisk batterinivå. Du bör omedelbart byta till nätdrift för att inte förlora data" kommer upp på skärmen.

3. Man riskerar att bli okoncentrerad på konferenser och i umgänget med vänner på krogen eftersom man så lätt råkar fiska upp datorn ur väskan bara för att kolla ett par saker.

4. Eftersom man måste bära med sig datorn om man skulle behöva kolla ett par saker, blir man helt sned i ryggen av allt kånkande.

5. Eftersom man blivit sned i ryggen av allt kånkande kan man lätt få för sig att lämna den tunga väskan i bilen och där kan den bli stulen.

Ja, det är ett elände med dessa bärbara datorer.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bärbara datorer, laptop, barn, föräldrar

Helghelvete

Runda och fyrkantiga familjer

Sitter i bilkön till drop-in-servicen på däckverkstaden. Klockan är halv sju och som sällskap i det iskalla mörkret har jag 1 st termos med te och 1 st bärbar dator. Läser några bloggar.

Familjen, vad många känslor den väcker. Jag mötte en gång en man som på fullt allvar menade att begreppet familj endast kunde innefatta ursprungsfamiljen. Nej, han var inte italienare, även om man kunde tro det (La Mama osv).

En annan man som jag läser om HÄR är villig att vidga begreppet något, men han tycker att en familj är en familj bara om den består av en Mamma och en Pappa, annars är det tydligen inte en "intakt" familj. Det är Charlie Reimers, t f ordförande i KDU, kristdemokraternas ungdomsförbund, som rycker ut till familjens försvar. Detta sätter han i motsatsställning till könsneutrala äktenskap.

Hans huvudargument är att "äktenskap i sig självt både är en välståndsskapande institution och ett välfärdssamhälle i miniatyr. En familj är en ytterst billigt och effektivt organ för att uppfostra barn, bekämpa fattigdom, minska kriminalitet, minska drogkonsumtion, minska våld i hemmen, minska bidragsberoende, förbättra skolresultat, minska sjukvårdsomkostnader och minska den psykiska ohälsan".

Javisst, Charlie. Jag håller med (även om jag kanske inte skulle vilja gå så långt som att säga att "Att stärka familjen är nyckeln för att komma bort ifrån den negativa spiralen av ökande byråkrati, statlig expansion och höjda skatter som präglat efterkrigstiden")...

Men sanningen att gemenskaper stärker ett samhälle, betyder INTE att dessa gemenskaper måste bestå av två människor med olika sorts könsorgan.

I valet mellan fyrkantiga och runda familjer vet jag iallafall vad jag väljer.

Jag tror till och med att det skulle kunna minska bidragsberoendet och den psykiska ohälsan ÄNNU MER om det fanns en hel bygemenskap av ungar, vuxna, tonåringar, heteros, bögar, flator, bilmekaniker, revisorer, mormödrar, farfäder och snusmumrikar i den där familjen. Snacka om intakt familj! En sådan önskar jag mig i julklapp!

Men när ska Kd fatta att det finns en värld utanför Gränna?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, kristdemokraterna, KDU, Charlie Reimers, könsneutrala äktenskap, familjen

Pappa staten vill inte släppa ifrån sig makten

Media skriver idag mycket om Reinfeldts bleka framträdande här på på SKL:s kongress igår, där han meddelade att han tänker stoppa regionbildningar före valet 2010 och sannolikt också efter. Även om initiativet kommer underifrån. DN rapporterar i artikeln "Spricka i regeringen efter stoppad regionreform" om att besvikelsen nu är stor ute i landet, där man redan är i full gång med processen och planerna på nya regionbildningar. 9 av 10 kommunpolitiker vill stärka kommunernas självstyre och skapa färre och större regioner, men Reinfeldt stänger dörren, skriver SvD.

Jag håller med. Det vore mycket olyckligt om regeringen agerade bromskloss för regioner som vill samarbeta och ta ett gemensamt ansvar för att utveckla sin tillväxt och infrastruktur. Men för en rikspolitiker som Reinfeldt verkar det vara väldigt hotande att lämna ifrån sig makt från staten ut till lokal- och regionalpoltiker.

Det är lågt av Reinfeldt att skylla sitt agerande på att detta inte är någon viktig fråga för väljarna. Det är klart att väldigt få medborgare ligger vakna på nätterna och oroar sig för regionens tillväxtkraft. Men om man säger att det handlar om att få till stånd gemensamma biljettsystem för kollektivtrafiken i en region, eller att närmare få bestämma om pengarna till väg- och järnvägsbyggen, då fattar nog de flesta nyttan av det som så gott som samtliga remissinstanser redan lovordat.

Jag tror också att Reinfeldt kommer få allvarliga problem med regeringssamarbetet om han kör över sina samarbetspartier på det här sättet. Och man kan med skäl undra hur de egna partikamraterna mår, när ett blott två veckor gammalt partistämmobeslut så fullständigt nonchaleras.

Moderaterna kritiserade ofta regeringen för angrepp mot det lokala självstyret - när de själva satt i opposition. Men i regeringsställning har de knappast stått upp för vallöftena att föra ner makten närmare medborgarna. Tvärtom har kommunernas och landstingets handlingsutrymme minskat på flera områden. Det visar en genomgång som SKL:s tidning Dagens Samhälle gjort.

Det är uppenbarligen en sak att i opposition retoriskt hävda kraften i självstyret och en helt annan att sitta i regeringen och själv vilja styra det som sker.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, Sveriges Kommuner och Landsting, kongress, Reinfeldt, regionreform, regioner, ansvarskommittén,

Vet den ena handen vad den andra gör?

[UPPDATERAD]
I förrgår publicerade moderaternas partisekreterare Per Schlingmann en artikel på DN Debatt, som grusade förhoppningarna om att statsminister Fredrik Reinfeldt, som strax ska tala här på kongressen, skulle ha med sig ett fint regionpaket som kongresspresent.

Ansvarskommitténs förslag avvisas, var beskedet i artikeln, som är ett att de stora samtalsämnena här i Västerås.

- Om man säger att underifrånperspektivet ska råda och att den som vill ska få, kan man inte samtidigt säga att inget får hända förrän 2014, var det inslag i Anders Knapes (m) inledningstal som gick mest hem hos de 451 ombuden under förmiddagens inledning.

Uttalandet var en riktig uppercut mot moderata partisekretereraren Per Schlingmann.

Men moderaterna på Stockholmsbänken såg ganska sura ut…

Underifrånperspektiv är nog bra, men vänta till 2014 vore helt klart att ta ett steg tillbaka. Det är konkurrenskraftiga regioner som är vårt blankaste vapen i kampen om jobben i en globaliserad värld. Om moderaterna lägger en våt filt över det förslag som en politiskt enig Ansvarskommitté nyligen lade fram, ser det inte ljust ut för Sveriges roll i världskonkurrensen de närmaste åren.

98 procent av remisssvaren till Ansvarskommittén ställer sig positiva till att bilda regionkommuner. Viljan att få mer makt på en regional nivå som motvikt mot staten är stor. Men det struntar moderaterna, eller åtminstone deras partisekreterare i. Återstår att se om Reinfeldt väljer att nämna frågan i sitt tal, som börjar nu. Återkommer...

[UPPDATERAD]
Precis i slutet av sitt tal nämner Reinfeldt regionfrågan med ett par korta meningar. Tydligheten är väl inte sådär glasklar, så när utrymme lämnas för ett par korta frågor efter talet, så ställer sig Maud Olofssons bror, oppositionsråd i Ö-vik, upp och frågar om det är moderaternas kongressbeslut i regionfrågan som ska gälla eller om det är partisekreterare Schlingmans? Reinfeldt svarar med ett raljant inlägg - som så ofta när han är pressad - där han förnekar att det skulle råda minsta diskrepans mellan dessa, och så är audiensen över.

Som tack för sitt tal får han en lagbok, där finansieringsprincipen highlightas...

Om ni tycker att jag dissade Reinfeldts tal, så kan ni ju alltid läsa vad chefredaktören för SKL.s tidning Dagens Samhälle, Lena Hörngren, tyckte om Reinfeldts tal.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, ansvarskommittén, Per Schlingman, Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Reinfeldt

Svenskarna älskar sin förskola, men (m) vill ha barnskola

Igår presenterades för första gången SKL:s medborgarindex. Det visar det som andra undersökningar redan konstaterat; den svenska förskolan med sin unika pedagogik med lärande på lekens grund, är den samhällsinstitution som svenskarna har allra störst förtroende för.

Men det stoppar inte moderaterna. I morse ser jag på TT:s telegram att finansminister Anders Borg vill göra förskolan mer skollik. Förskolan är bra, men ""kunskapinnehållet är begränsat". Jo, ni hörde rätt. Det svenskarna är mest nöjda med, vill Borg ändra. Det ska bli gratis för alla treåringar, åtminstone några timmar per dag, att ta del av en mer skolinriktad pedagogik i förskolan. Moderaterna har länge drivit idén om det de kallar "barnskola"från barn från tre år.

För Borg, som kan räkna och vet vad en sådan idé skulle kunna innebära i kombination med vårdnadsbidraget, är det givetvis mumma. Tänk er vilka ekonomiska effekter det skulle innebära om barnfamiljerna styrdes in i ett system där det normala blev att lösa barnomsorgen med hjälp av mamma, mormor och barnflickor tills barnen blev tre år, och först därefter sätta barnen i förskolan, några timmar per dag.

Med ekonomiska incitament där man först får ett bidrag för att låta bli att jobba och efter tre år få förskola till rabatterat pris, styr man familjernas liv tillbaka till ett system som var normalt på 60-talet.

Så var det när jag växte upp. Då var dagis mest till för barn till ensamstående föräldrar och jag och de flesta av mina kompisar tillbringade våra första år med mamma, mormor och en rad barnflickor. Sedan började man på lekis, där man gick antingen förmiddags- eller eftermiddagsgrupp. Ett sånt system blir onekligen billigare än dagens, men blir det bättre? Ökar det Sveriges konkurrenskraft och tillväxt?

Svaret är självklart nej, och här finns mängder av forskning att tillgå. En av de största långtidsundersökningar som gjorts är svensk och har följt barn ända upp i vuxen ålder. Även inbitna förespråkare blev nog litet förvånade när de slutliga resultaten presenterades för två år sedan. Det visade sig inte bara att det gått bra i livet för gamla dagisbarn, utan att det därtill gått rejält mycket sämre för hemmabarnen.

När man skalat för föräldrarnas utbildning, ekonomi och annat så urskiljer forskarna ändå signifikanta skillnader mellan barn som börjat tidigt på dagis och dem som börjat sent, eller inte alls.

70 procent av dem som börjat tidigt på dagis har en mycket positiv utveckling senare i livet, men 15 procent har en negativ utvecklingsgång. Men jämför man detta med hemmabarnen, så har bara 38 procent av dem en positiv utveckling och hela 52 procent en negativ utveckling när det gäller sådant som skolbetyg, anpassning, social kompetens och framtidsoptimism.

Slutsats: En kvalitativt bra barnomsorg har positiva effekter på de allra flesta barn. Det gäller bara att se till att den där kvaliteten bibehålls. I Solna är barngrupperna störst i länet. 20 barn i snitt. Det påminner mer om en skolklass än en dagisavdelning. Det tror jag inte är bra. Ska man dessutom bereda plats för ytterligare treåringar som lockas av erbjudandet om avgiftsfritt tre timmar om dagen, så gäller det Anders Borg att skicka en rejäl dos kvalitetspengar med den reformen, som den socialdemokratiska regeringen gjorde med reformen om allmän förskola för alla 4- och 5-åringar. Och snälla, rara Anders Borg, sätt dig inte över proffessionen, utan låt förskollärarna fortsätta sin pedagogik med lärande på lekens grund. Den är både prisbelönad och älskad.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om förskola, den svenska förskolan, förskolepedagogik, Anders Borg, moderaterna, barnskola, Svenskt Kvalitetsindex

Konstiga tankar

På plats i Västerås för Sveriges kommuners och landsting kongress.

Jag hatar att bo på hotell. Det känns alltid så unket och deppigt. Hur många har legat i den här sängen, liksom? Yack!

På vägen från tåget ser jag en skylt: Årgångschokladen är här!". Jippie, jag tror jag väljer den där romchokladen från förra julens Aladdinask, eller den där tre år gamla, gröna pralinen. Eller ska jag slå till på den där mumifierade grå-vita som tillverkades för tio år sedan?

Aftonbladets rubrik "Danska valet - en rysare. Invandrare kan fälla regeringen" känns inte direkt klockren den heller...

Nu ska jag gå och lyssna på Mona Sahlin, för andra gången på två dagar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om sveriges kommuner och landsting, kongress, hotell, hotellrum, choklad, mona sahlin, danska valet, danmark, invandrare

Homer Simpson som role model - är det någon bra idé?

Det känns som om den kommer precis lagom, Sveriges Kommuners och Landsting kongress i Västerås. Not. Efter att ha varit borta från barnen både lördag och söndag (se tidigare inlägg), så är bägaren för det dåliga mammasamvetet full. Men på något sätt måste det gå. Tänker först på Homer Simpsons citat till Bart och Lisa när han ska försöka övertyga dem att klara sig ensamma hemma utan barnvakt: ”Men har ni inte sett ’Ensam hemma’? Om några tjuvar försöker bryta sig in blir det ju hur tokroligt som helst!”

Men sedan ringer jag mamma, trots att bägaren för mitt dåliga barnvaktsamvete också är full. Hon suckar, men ställer upp.

På eftermiddagen går I och jag på Rattatouille. Det franska köket har fått sin egen reklamfilm. Jag gillar varken rattatouille eller det franska köket, men råttor älskar jag. Iallafall Elsa, som levde i min familj på 80-talet. Hon var otroligt snäll, smart, ren (luktade ständigt tvål av någon anledning) och sprang lös i lägenheten, även om hon helst sov i linneskåpet.

Här är en bra låt som jag lyssnat mycket på den senaste tiden. Fina, fina Marit Bergman sjunger Forever doesn´t live here anymore. Om man deppar ihop av den kan man alltid tugga i sig ett Homer-citat till: ”Det hjälper inte att gråta. Så antingen sitter du här och tycker synd om dig själv, och äter hundmatsburk efter hundmatsburk tills dina tårar luktar tillräckligt mycket hundmat för att hunden ska komma springande, ELLER så går du ut och letar efter den.”

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Homer Simpson, barnuppfostran, Ratatouille, Marit Bergman