Att Swedbank inte längre vill ha sitt namn på arenan i Solna är kanske inte så förvånande. Därför skänker de nu passande nog (?!?) bort namnrättigheterna de hyrt för 153 miljoner i tio år till stiftelsen Friends. Själva förnekar de dock att namnbytet skulle ha några som helst samband med det mutåtal som varit på gång sedan tidigt i våras.
Friends Arena, ja, det ordet får ju en helt ny och djupare innebörd när man tänker på vänskapsbanden mellan herrarna i kommun- och bolagstopparna runt arenan.
Fast riktig vänskap vete sjutton om det kan kallas. De förra har nog mer varit "godiskompisar" åt de senare. De kallades ju så när vi var små, de där ungarna som plötsligt blev poppis när de kom in på skolgården med stora godispåsar, vilket Solnakillen Larsa påminner mig om i ett inlägg på Facebook:
"Att Salminen fått vara med och leka pga av sin intagande och varma personlighet tvivlar jag på. Snarare är det nog så att han som den som sitter på skattebetalarnas pengar blivit vad som brukade kallas godiskompis när jag var liten. Och det med fel killar. Salminen är med all sannolikhet historia och kan med fördel skriva en bok på Timbro där han berättar om vad som är kommunal kärnverksamhet och inte. Jag lovar att stödköpa ett exemplar. Nä, det är PEAB jag vill se med brallorna nere. Dom jävlarna har ställt till med mer elände än alla Salminen i hela världen. Och dessutom skulle kanske fler kommuner kunna lära sig något av det. Till ett åtskilligt lägre pris."
Att AIK är emot namnet Friends arena är väl förståeligt. Då tänker jag dock inte på huliganism eller nåt sådant, utan på sången. Ska de sjunga "We shall overcome" nu, istället för "jag ser hur solen stiger över Råsunda"?
Läs även andra bloggares åsikter om inkompetensens korruption, nationalarenan ,Swedbank Arena, Friends, , mutskandal,korruption, mutåtal, förtroende, godiskompis och annat intressant
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar