Hyr en feelgood-film, ta ett lyckopiller och satsa på en privat sjukförsäkring

Tänkte skriva nåt skitnödigt storstadship om mitt letande efter en skogsbrandslampa. Men jag börjar med att goofa runt litet på nätet efter Änglavakt, en film som jag fått för mig eventuellt är nåt att se. Och så hamnar jag hos Unni Drougge, som skriver nåt så knivskarpt att jag skäms. Hon har varit på premiären och hon sågar berättelsen om kärnfamiljen i Brommavillan som lär sig tro på mirakel när sonen råkar ut för en olycka. Medeltida vidskeplighet är lyckoindustrins nya folkrecept. Med rätt tro kommer du att få det du önskar, och skiter sig allt har du helt enkelt dig själv att skylla, för då har du inte tänkt tillräckligt positivt.

Nåt för regeringens jobbcoacher att lära ut kanske?

Om du ska se en film i helgen, välj hellre Babak Najafis långfilmsdebut Sebbe. Fast det är klart, den går nog inte lika feelgoodigt bra ihop med Pollypralinerna... Här är det nämligen på riktigt. Ken Loach ter sig som en Disneyproducent i jämförelse. Som Unni Drougge skriver:

Där fanns ingen jävla Jesustyp som uppmanade de komplicerade huvudpersonerna att bara våga tro. För det hade ändå inte varit nån poäng. De marginaliserade har ingen änglavakt. Deras verklighet är brutal. Verkligheten är brutal.

Och sedan undrar hon varför vi går på (i dubbel bemärkelse, ha ha!) filmer som Änglavakt och låter oss svepas med i kvasireligiöst flum och magiskt tänkande på 2000-talet!?!? Just därför att verkligheten är så brutal förstås!

Men om du inte redan lever i den, utan sitter tryggt i din bostadsrätt, har ett jobb att gå till och inte större hälsoproblem än ditt gymkort skulle kunna fixa, då pallar du banne mig att se nåt som är verklighet utan -flykt. Boka!

Men varför går mirakeltro och hopp om räddning från ovan hem i stugorna så hårt nu, när det i princip varit omodernt sedan den allmänna rösträttens införande? Verkligheten var ju rätt brutal då också, och den ekonomiska fattigdomen mer utbredd. Hur kommer det sig att folk trodde på en bättre värld, på kärleken och till och med litet på politiken under 50-60-70-talen? När slutade vi tro på människors gemensamma krafter och började drömma oss bort och hoppas på en Lottovinst istället?

Jag har inte svaren. Jag ser bara att människor på något sätt givit upp och begränsat sitt synfält till den egna naveln, kroppen, barnen, hemmet eller möjligen bostadsrättsföreningen. Och det skrämmer mig. För ett sånt samhälle är inget framgångsrikt samhälle. En av de mest tydliga studierna av detta faktum som gjorts är professorns i statskunskap Robert Putnams forskning om den fungerande demokratin. Hans omfattande studier av Italiens regioner visar att den starkare ekonomin i norditalien är grundad i socialt kapital, i ett civilt samhälle där människor sedan länge löst angelägenheter tillsammans.

Social interaktion mellan människor bygger starka band och skapar det sociala kapital ur vilket ekonomiskt välstånd utvecklas. Ett starkt socialt kapital leder till att de politiska institutionerna blir starka och därmed blir också demokratin starkare. I det fattiga syd är klyftorna större, makten mer hierarkisk, kyrkan starkare och misstron mellan människor och mot politiken mer utbredd.

Är det ett sådant samhälle vi börjar se i det nya, kalla Sverige?

Hyr en feelgood-film, köp en lott eller några helande kristaller, bygg din kropp, tänk på dina barn och skit i andras ungar, låt de sjukskrivna och lata arbetsvägrarna skylla sig själva, gläds åt skattesänkningen och se över din privata pensionsförsäkring?

Vid närmare eftertanke tror jag att jag skiter i att ägna min kraft åt att jaga en skogsbrandslampa på nätet och går och skriver på vårt program för "Ett Solna där människor möts och idéer föds" istället.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialdemokraterna, kalla Sverige, ett hårt samhälle, val 2010, program för Solna, kommunalt handlingsprogram, socialdemokraterna i Solna, Rober Putnam, socialt kapital, civilt samhälle, kristaller, magiskt tänkande, Änglavakt, Sebbe, vidskeplighet, kvasireligiöst flum, änglar, nyandlighet, tro på mirakel, räddning från ovan, folkhemssverige, sköt dig självoch skit i andra, mina barn och andras ungar, var och en är sin egen lyckas smed, satsa på dig själv, navelskådande, samhällsgemenskap, gemensamma krafter, tillsammans är en bra affär, ekonomiskt välstånd, tillväxt, framgångsrikt samhälle, Solna kan bättre och annat intressant