söndag, oktober 14, 2007

Mina barn och andras ungar














Igår morse kunde vi läsa i tidningen att Solna genom en skattesänkning på 26 öre behåller topplaceringen i landets lågskatteliga. Så här mitt i högkonjunkturen är det flera kommuner som är med i skattesänkartävlingen, så för att behålla sin titel var Solna tvungen att sänka med just de 26 örena. Observera - inte för att den summan helt enkelt blev överskottet som kunde gå till återbäring till invånarna när allt viktigt var betalt och en reserv lagts undan till sämre tider - utan för att vinna en tävling! Vi har fortfarande länets största barngrupper i förskolan och det är fortfarande snudd på omöjligt att få en plats på ett äldreboende före man står på tröskeln till döden...

På eftermiddagen var det fullt ös i Solna Centrum. Vi socialdemokrater var ute och med vår höstkampanj "Vad tycker du?". Vänsterpartiet hade bokbord, biblioteket delade ut flygblad om sin Miljödag (mer om den på måndagens blogg!) och så kryllade det av insamlare till Världens Barn. Det såg ut som om folk snällt stoppade slantar i bössorna, iallafall gamla tanter. Frågan är hur mycket det blev per invånare...

Den kommun som var bäst på att öppna plånboken för Världens barn förra året, var fattiga lilla norrlandskommunen Sorsele, där varje invånare gav 96 kronor. Solna gav 34 öre och blev med det tredje sämsta kommun i Sverige på att skänka pengar.
Trots lägst kommunalskatt.

Eller kanske just därför???

I länder där skattesystemet är uppbyggt så att man inte betalar så hög skatt och istället själv betalar för olika välfärdstjänster, finns ofta också en stark tradition av välgörenhet. Om det är dit vi är på väg i Sverige, vilket jag i mörka stunder befarar, så måste nog de resursstarka människornas filantropiska ådra börjar banka litet hårdare...

När jag stod där i vårt innecentrum, stötte jag också på ett gäng brandmän från Solna Sundbybergs brandsstation som just käkat lunch. Min gamla fling från gymnasietiden, B, gav mig en varm kram och stannade för att höra hur det gick med kampanjen. Hela gänget började diskutera skattesänkningen de läst om i tidningen på morgonen. Alla var rörande ense om att de hellre avstod den där tjugolappen i plånboken extra i månaden för att förskolebarnen skulle få mindre grupper eller för att gamlingarna skulle få generösare med hemtjänst.
Det är så konstigt. Så säger ju nästan alla, men vilka är det då som röstar fram skattesänkar-moderaterna?

Nu är årets Världens barn-gala slut och bössorna inställda i förrådet till nästa år, men det finns en jättebra sak man kan göra de närmaste veckorna: Köpa julklappar! Alla har ju någon som de får ångest av att hitta påjulklappar till, som har allt eller är jättekräsen. Till den personen tycker jag du ska köpa en get. Eller en brunn. Eller en del av ett bibliotek i Colombia. Så fortsätter du kampen för världens barn. Det finns inte mina barn och andras ungar, bara våra barn.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

1 kommentar:

Jesper sa...

Jag väcktes ur mitt i-landsperspektiv, när jag först trodde att du skulle köpa en get och en brunn till dina barn.