Ny epok med liten puck

Större delen av sommaren i Göteborgs södra skärgård har nu passerats i strilande regn och halv storm. Det finns dock en liten pryl som hjälpt oss genomlida denna sommar, som till och med haft färre soltimmar än katastrofåret 1993.

Det är en liten vit vaniljpuck, helt oätlig men grym på snabb nätuppkoppling. Surfningen går faktiskt lika snabbt som hemma i stan. Ibland t o m snabbare, vilket dock säger mer om bredbandet i stan än om Tre, som förmedlar den lilla glasstingesten.

OK, visst hade min dröm varit att sitta uppe på högsta klippan och blicka ut över solnedgången över Brännö brygga och Vinga fyr medan jag inspirerat smekt tangenterna, iklädd en tunn svepande klänning och med ett glas kylt vitt vin i handen, men... man kan inte få allt. Nu får gamla avsnitt av Gilmore Girls, vännerna på Facebook och filmerna på YouTube hålla mig sällskap inomhus istället.

Inser att det mobila bredbandet, i takt med att allt fler får tillgång till det, kommer att förändra en hel del. Varför ska till exempel tidningarna ha sommartorka när alla fortsätter läsa som vanligt? Ingen har längre skäl att aktivera en regel på sitt e-postkonto med meddelandet "Eftersom jag inte har möjlighet att läsa av min e-post så ofta under semestern kan det dröja innan jag svarar". De sommarstugägare som trots mobiltelefonerna valt att behålla sin fasta telefonlina för att kunna modemuppkoppla sig när det kniper, kan nu glatt säga byebye till den räkningen. Snart slipper vi nog alla fula telefonstolpar som genomkorsar sommarstugeområdet. Och snart är nog proteströrelsen här också; Vi som Vågar Vägra Kontakt, eller vad de nu ska heta.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: mobilt bredband, Tre, 3, tillgänglighet, semester, landet, fast telefon

Hoberstorfer har ingen plats i folkhemmet

Iranier har ingen plats i folkhemmet. Det tycker iallafall producenten för TV-serien "Svensson, Svensson". När en ny rollfigur skulle skrivas in i serien, en pojkvän till seriens dotter Lina, passade inte med en invandrarkille, så han byttes ut mot en "helsvensk dirigent vid namn John" - Det skulle bli för komplicerat, tyckte producenten Kristian Hoberstorfer och tillade "Det är inte lätt det här med nysvenskeriet". Allt enligt Aftonbladet.

Det får mig att fundera. Vad är egentligen folkhemmet? I folks hem här i 2007 års Sverige har sisådär var femte svensk annan bakgrund än helsvensk. Min fråga är nu. Hur många är dirigenter? Och hur många av dem är helsvenska och heter John?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Svensson, folkhemmet, TV, nysvenskar, invandrare, iranier, dirigent, fördomar, inskränkthet

Roliga uttryck och känslor på nätet

Det märks verkligen att engelskan är ett så mycket ordrikare språk, med fler synonymer och finurliga uttryck. På en middag igår med två engelsmän införlivade jag två nya blivande favorituttryck. Muffin top, som beskriver fenomenet där en person har på sig litet för tajta, lågt skurna byxor och kroppen så att säga jäser över en aning ovanför linningen. Det ser ju faktiskt ut precis om en muffin. Obetalbart. Ett annat är bingo wings, som är ett annat ord för gäddhäng och förklaras av den rörelse som uppstår när tanterna i bingohallarna sträcker upp armen och viftar när de fått bingo. Manliga tuttar beskrivs träffande av förkortningen moobs; man boobs.

Fick också ett tips på en rolig sida för bloggare, we feel fine, där man i ett moln av små kringflygande färgglada bubblor man kan peka på och hitta andra bloggare som skriver om vissa ord eller känslor. Man kan från vilket land de bloggar, vilket kön och hur gamla de är, ja t o m se vad det var för väder när de aktuella blogginläggen skrevs. Det ger en massa spännande kunskaper om bloggosfären. Är europeer ledsna oftare än amerikaner? Känner sig kvinnor mer feta än män? Påverkar regn hur vi känner oss? Vilken var den vanligaste känslan hos irländska 16-åriga killar i juni 2006? Ungerska 50-åriga kvinnor? Hur känner sig människor i Bagdad just nu?

Varning! Lätt att fastna!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: we feel fine, bloggare, bloggosfären, engelska, uttryck, språk, ordrikedom

Väder- och Filmgudar

Vaknar på morgonen av att det är så konstigt ljust ute. Först flera förvirrade sekunder senare inser jag att det är solen som lyser. Eftersom vi har Göteborg som semesterort har vi vant oss vid att leda sollligan - nerifrån.

Och just idag är den dag då Årets Lisebergsbesök ska avklaras, eh, jag menar avnjutas.

Sol = massor av besökare och lååånga köer. Det är bara att bita ihop.

Vilket vi gör, medan vi ber till vädergudarna att solen ska hålla i sig åtminstone en dag till.

Bara en. Snälla, snälla.

Det är märkligt hur ens behov och krav förändras. Efter förra sommarens kanonväder surade vi vid en enstaka regnskur. Nu säger vi "Tja, det blåser halv storm idag, men det regnar iallafall inte!".

Nyss passerade grannen K med sin lille son på väg hem från simskolan. Pojken hade dagen till ära gått i vattnet till knäna för första gången. En bragd, med tanke på det 15-gradiga vattnet. För hans pappa och mig var vädret det självklara samtalsämnet. Vid det här laget har vi t o m skippat hälsningsfraserna och går direkt på väsentligheterna:

- Du, jag såg att det var en sol över Götaland idag.

- Nej, var såg du det? På SMHI´s sida stod det ju "någon regnskur"?

- Va, kollar du på den? Danmarks meteoroligiska institut har ju mycket bättre träffsäkerhet.

Så där håller vi på. Som gamla käringar. Eftersom inga väderprognoser till slut stämmer har vi nu enats om att tro på den hemsida eller tidning som har den bästa väderutsikten. Precis som horoskopen i tidningarna. Halleluja.

P.S. På bloggar.se toppar inte oväntat Ingmar Bergman listan över vanligt förekommande etiketter på bloggar. Mer oväntat är att Ingemar Bergman också är en frekvent använd etikett. Hmm, undrar vad regissören hade tyckt om det? Enligt ryktet hatade han felstavningen så mycket att han t o m vägrade öppnade post som stavade hans namn på det sättet.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: väder, skitväder, sommar, semester, Ingmar Bergman, SMHI

Simpsoniza bort en blåsig söndag

Tack Krassman, du har just räddat en blåsig söndag i en trång sommarstuga! Hela dagen har ägnats åt hejdlös förtjusning över det här programmet. Vi har Simpsonizat varenda familjemedlem och besökare som stuckit in näsan och skrattat så vi nästan trillat av stolarna. Testa! Det är skitkul!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på Andra bloggar om: Simpsons, Simpsonsfilmen, Simpsonize me, söndag, tristess, garv

Malström, texting och andra viktiga ord

Ordning har startat. Det är ett diskussionsforum för alla som älskar språk, ord och uttryck. Detta utmärkta initiativ har sitt ursprung hos bloggaren Salt, som länge intresserat sig för språkfrågor. (Tack John för tipset!) Att det finns fler än hon som engagerar sig i detta ämne märks på alla kommentarer jag fick på gårdagens blogginlägg. Därför fortsätter jag på samma spår idag.

Inlägget har fördröjts någon timme, eftersom jag fastnade direkt hos Ordning. "Vilka ord får inte försvinna?" var ett ämne. Malström, föreslog jag. Ett mycket användbart ord som absolut inte får förfalla i glömskans träskmarker. Denna sommar har till exempel krävt en malström av gingroggar för att överleva i regnet. En annan tråd var "Går det att översätta?" Vissa ord och uttryck är så 'spot on' på originalspråk att man ogärna vill använda en halvtaskig svensk översättning. Jag mailar, inte mejlar, inte e-postar. Knasigt, eftersom även den vanliga snigelposten heter mail på engelska. Men jag gör det. Men det är ännu sjukare att jag messar, alternativt sms:ar, trots att engelsmännen själva säger "text me", vilket ju är betydligt mer svenskklingande.

Ni ser, det är lätt att fastna. Men det jag egentligen lovat skriva om idag var användningen av pronomina "de" och "dem". Eller snarare förväxlingen av dessa ord, som tycks öka allt mer. Folk skriver till exempel "Jag skickade de i säng" och "Dem körde båt". Högst irriterande, men förståeligt, eftersom det hela har sitt ursprung i talspråksuttrycket "dom". Det är ju betydligt svårare att föreställa sig att folk skulle byta plats på jag/mig eller han/honom. Tänk er meningar som "Mig funderar på att köpa en ny bil" och "Idag tänker honom äta köttbullar"...

Den grammatiska regeln lyder att "de"ska användas när det är fråga om ett subjekt och "dem" när det är fråga om ett objekt eller efter en preposition. Men tyvärr, ingen regel utan undantag. Så eftersom jag själv inte är någon språkvetare hänvisar jag till en artikel av Karl-Erik Tallmo i Svenska Macpressen istället. Läs och begrunda!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: svenska, språk, språkvård, pronomen, de och dem, Ordning, Salt

Lätt använd svenska

Visst kan man garva åt tokigheterna som uppstår när amerikaniseringen av svenska språket breder ut sig. Som när en butik i Solna Centrum storstilat annonserar om Tio års jubileum. Eller när kemtvätten utlovar en föga lockande matt service.

Ett gott skratt får man också av utlovandet om Extra knäck till jul, Är du djur och naturintresserad? och de vanligt förekommande och föga lockande annonserna om mjuk glass, antik affär och kassa pumpar.

Men skrattet fastnar i halsen när allt fler av sönernas lärare börjar skriva om svenska prov, frilufts dag och matsäcks påse. Jag är hemskt ledsen, men jag tappar så totalt respekten för sådana lärare.

Nu har farsoten även nått dagstidningarna. Idag när jag morgonsur slår upp DN ser jag först en annons för Toyota som lockar med sänkta koldioxid utsläpp, fast det är ju inget upphetsande. Det leder bara till att bilföretaget förlorar mitt förtroende. Nej, det är på nyhetsplats jag läser om hur folk i Afghanistan utsatts för raket anfall. (Nätartikeln dock förkortad och saknar särskrivningsmeningen, innehåller dock ett vanligt stavfel.)

Då känns det liksom som om det gått litet för långt. Om inte de som har svenska språket som arbetsredskap klarar sig undan särskrivningarna, vilka klarar det i längden då?

Tyvärr kan jag inte säga upp prenumerationen, det gjorde jag redan när DN blev partihögkvarter för folkpartiet innan valet. Tidningen jag bläddrar i är grannens. Fan. Om jag är lika sur i morgon ska jag skriva om folks totala oförmåga att skilja på subjektet de och objektet dem.

P.S. Tyvärr verkar det utmärkta initiativet http://www.skrivihop.nu/ på väg att läggas ned. Det kan ju i och för sig bero på att det finns viktigare saker i livet...

Bilden är snodd från vännen Claes utmärkta blogg. Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: DN, särskrivningar, lärare, svenska, journalister, annonser

Sluta retas för att jag har BEtoningsfel

I sommar har diskussionens vågor gått höga om hur ord ska uttalas. Egentligen. I Göteborg, där vi befinner oss på semestern, säger man Tjäx istället för Kex med K. Man köper däremot glass i Kiosken med K. Kalles kaviar heter kaviAAAr med långt A. När jag påpekar att de då i konsekvensens namn borde säga Tjaviaaar blir de irriterade på dumma Stockholmare.

Fan. Detta är mitt livstrauma. Halva jag är från Göteborg (mamma + mina första sju år + somrar och diverse jular) och halva från Stockholm (pappa + 30-nånting år). Detta har lett till många roliga och mindre roliga incidenter och kommentarer genom årens lopp. Jag byter nämligen dialekt helt oförhappandes. När jag är i Stockholm håller jag mig vanligen till en släpig och nasal Solnadialekt. Men det händer att jag plötsligt går över till Göteborgska, efter ett telefonsamtal med någon släkting, eller i en affär där expediten talar Göteborgsdialekt. Helt ofrivilligt, men vederbörande tror förstås att jag härmas för att retas. Pinsamt. I Göteborg låter jag som en infödd, men måste samtidigt ofta fråga om vägen, vart spårvagnen går eller så står jag oförstående inför något typiskt Göteborgsfenomen, varpå folk betraktar mig som antingen sinnesslö eller snobbigt världsfrånvänd. Dessutom har jag i alla tider kallats omväxlande "Jävla Stockholmare" eller dito Göteborgare när jag befunnit mig på "fel" ställe.

Ett uttalsfenomen har iallafall lösts denna morgon. Simpsonsfilmens premiär i USA kommenteras i SvD och där får jag äntligen förklaringen till hur Matt Groening uttalar sitt namn, Gräjning ska det vara. Det har jag undrat varenda gång eftertexterna till programmet rullat förbi. Och det gör de ganska ofta hemma hos oss.

Till sist avdelningen värdelöst vetande: Visste ni att det inte finns ett enda engelskt ord som rimmar på month?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: uttal, betoning, ord, dialekter, Göteborgska, Stockholmska, Simpsons

Ingen bok för alla

Sedan bokmomsen sänktes har bokförsäljningen ökat rejält. Det trycks 25 procent fler böcker nu än innan, pocketvolymerna har t o m fördubblats. Vi köper fler böcker än nånsin, det låter ju jättebra. Tyvärr visar det sig också, enligt en promemoria från Kulturdepartementet, att den sänkta bokmomsen inte bidragit till en breddad läsning, som också omfattar dem som inte tidigare läste böcker. Det är alltså bara sådana som mig, som ständigt läser, lånar och köper böcker som gynnats. De läsovana, de som sällan eller aldrig får för sig att ta upp en bok, har inte påverkats av reformen.

Hur gör man då för att få fler att läsa? Och varför är förresten det så viktigt?

Förra skolborgarrådet i Stockholm, Erik Nilsson, sa en gång litet provocerande att eleverna egentligen får 16 betyg i ämnet svenska. Alla skolämnen påverkas så enormt mycket av hur man behärskar språket och läsningen. Jag instämmer fullständigt.

Jag tror att mina egna rätt lättvunna 4:or och 5:or berodde på läsningen. Dels kom jag från ett hem med många böcker och hade inte det räckt så fanns det helgöppna bibliotek i varenda stadsdel som välkomnade med sagostunder, barnteater, skrivartävlingar och tonårshörnor. På bibblan i centrum fanns en populär barnbiliotekarie som hette Anna. Hon var inte dum. Hon byggde upp en kuddhörna med musik i hörlurar. Där satt alla de som bara kom in för att värma sig och slå ihjäl litet fritid. Sedan placerade hon alla serieböcker precis intill. När tonårskillarna (för det var oftast killar) börjat bläddra och läsa i ett Lucky Luke-album, kom hon fram och visade en annan serie, och sedan en lättläst bok. Och sedan en till. Ja, ni fattar.

Nu drar regeringen in stödet till lättlästa böcker och inget av de stora förlagen lär väl sitta på sina marknadsavdelningar och diskutera sitt sociala ansvar att ge ut lockande lättlästa böcker för skoltrötta tonårskillar. Pocketmarknaden växer ju, och folk köper. Vissa av oss alltså. Resten får väl skylla sig själva. Bara de tar av kepsen i klassrummet ordnar det sig säkert.

Idag bär det av in till Göteborg för inköp av den i natt släppta sjunde Harry Potter-boken. Yngste sonen är så ivrig att få veta hur det går att han mer än gärna tragglar sig igenom den engelska versionen. J K Rowling, god bless you, du har gjort mer för barns läsande än alla lärare, bibliotekarier och läsreformer i världen!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: bokmoms, böcker, läsande, regeringen, kulturministern, bibliotek, Harry Potter, en bok för alla, bibliotekarie

Tofflor rör upp känslor och damm

Mitt inlägg om Svensonfamiljens nya identitetskapare à la WCT-overallerna på 80-talet; "Foppatofflorna" (Varför, Foppa, varför?), har rört upp känslor hos vissa. De flesta frustar medhållande om hur vidriga de är, medan andra tycker jag är en vidrig elitist som hatar dem. (Har man dessutom ett par själv tar man givetvis extra illa upp).

Nåväl, nu har det emellertid uppfunnits ett par tofflor som jag tror vi kan hålla sams om - ja, som till och med kan bidra till att undvika bråk. De har nämligen inbyggda dammsugare i sulorna. Lika fula som Foppatofflorna, men medan man hasar omkring i dessa, rengörs hemmet automatiskt. Så alla ni plasttoffleälskare, kombinera nytta med nöje, släng Foppatofflorna och köp ett par Dustmates istället!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Foppatofflor, elitism, Dustmates, dammsugartofflor

Pilutta er, tjuvar!

Lagom tills svenska folket lärt sig att inte prata in dumma meddelanden på sina telefonsvarare om att de har semester, börjar de glatt blogga om det. Det är nog inte så klokt, för tjuvarna finkammar nätet efter stöldoffer.

Oj då. Tänkte inte på det.

Men jag kan iallafall glatt meddela alla tjuvar som finkammar denna blogg just nu, att det hemma hos oss i stan just nu bor:

- 1 st tonårsson som sommarjobbar som parkarbetare
- 1 st f d arbetskamrat som gjort slut med flickvännen och behövde tillfällig bostad
- ett antal Burmeser som är i Sverige på nåt slags utbytes/hjälpprogram.

Därför kan jag lugnt meddela er att vi ikväll befinner oss på Brännö brygga och dansar till dragspelet och tittar på solnedgången över Vinga fyr.

Pilutta er, tjuvar!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: tjuvar, inbrott, inbrottstjuvar, nätet, bloggar

Så här på semestern dyker de stora frågorna upp

Dagens frågor:

Vad är det för fel på mobbing, när alla har roligt utom en?

Hittills har 126 personer dött i Midsomer. Hur många finns det egentligen kvar?

Varför är det så svårt att stava till dyselektiker?

Vem dödade Laura Palmer?

Passar mjäll in i den här bilden?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: livets svåra frågor, semester

Rädda Victoria från hederskulturen

Står med väninnan och sonen utanför kiosken i hamnen. "Daniel fick smugglas in på Victorias födeledagsfest" står det på löpsedlarna.
-Varför var han inte inbjuden på sin flickväns födelsedagsfest? undrar sonen och slickar på sin glass.
- Därför att han inte anses fin nog, säger jag, litet besvärad.
- ?????
- Därför att de inte är gifta, försöker jag igen.
- ?????
- Därför att kungafamiljen har en hederskultur, slår väninnan, som har muslimska föräldrar, fast.
- Men dina föräldrar är ju inte såna?, säger sonen.
- Nej, de är litet mer... moderna, tror jag, svarar hon.


Att kungafamiljen är en rest av en gammal förlegad kultur må vara. Värre är att svenska folket håller med dem i deras nattståndna åsikter. I en enkät som DN genomfört svarar nästan varannan att Daniel Westling "inte duger åt kronprinsessan".

Men för fan, snälla, låt henne avgöra det själv. Jag tror en 30-åring klarar det alldeles utmärkt själv, utan inblandning av vare sig farsan, morsan eller resten av befolkningen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: kronprinsessan, Victoria, hederskultur, kungahuset, monarki,

Den genvägen gick inte

Regeringen Reinfeldt har en tendens att luta sig mot EU när det passar deras egna syften. "Tyvärr, det går inte, EU-regler tvingar oss att...", "Andra EU-länder har redan genomfört", "EG-rätten kommer inte att godkänna att Sverige...". Som någon slags jävla naturlag. Hederligare vore att erkänna att de de driver saker av ideologiska skäl.

Nu senast var det argumenten för marknadshyror som (bort)förklarades på detta sätt. Men det blev platt fall. EU-kommissionen kommer inte alls att tvinga Sverige att skrota allmännyttans idé om bra bostäder till självkostnadspris. Ministern Mats Odell (kd) läste uppenbarligen EU-rätten som fan läste bibeln när han nyligen öppnade upp för en tolkning mot mer "marknadsmässiga" hyror i en utredning om allmännyttans framtid. Men den gubben gick alltså inte. Kommissionen gick istället på Hyresgästföreningens linje och förklarade att allmännyttan inte lyder under EU:s vanliga konkurrensregler. Så länge eventuella vinster går tillbaka till hyresgästerna är det inget problem.

"Den enda vägens politik" funkade alltså inte som genväg för regeringens agenda den här gången.
Lika falska är Fastighetsägareföreningen när de försöker dölja sina egenintressen genom att säga att det blir billigare hyror i förorterna om de får införa marknadshyror.

Jag var på ett seminarium som Fastighetsägarna anordnade för några år sedan. När de hade gått på ett tag om att de minsann inte var ute efter att maximera sina egna vinster utan att det bara handlade om en omfördelning av pengar, ja egentligen en rättvisereform, kunde jag inte hålla mig längre. Jag begärde ordet och ställde frågan: - OK. Ni säger att med marknadshyror så går hyrorna i innerstan kanske upp, men å andra sidan kommer hyrorna i ytterområdena att sänkas. Då undrar jag: Vilka av er är som äger fastigheter i förorterna är beredda att minska era hyresintäkter?


Det blev dödstyst i lokalen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: hyresrätt, lägenheter, marknadshyra, EU, kommissionen, regeringen, mats odell, hycklare, den enda vägens politik

Sessa med putande mage köper dietprodukter. Till sig eller åt syrran med ätstörningarna?

Jag har inte en susning om kungalängder, tyckte mormors Svensk Damtidning var urtråkig och är för republik. Men när jag fick syn på den här artikeln i Aftonbladet blev jag genast nyfiken.

Prinsessan Madeleine är fotad ute på stan, på väg ut ur en butik som säljer "dietprodukter". Bara där ligger ett mindre scoop, särskilt när det handlar om en Kunglighet. Kastar man sedan en snabb blick på prinsessans mage, inser man straxt den givna kopplingen till Diet-butiken. Den putar betänkligt.

Men gör journalisterna detta? Nej, de konstaterar bara att "prinsessan är sommaravslappnad" och kanske köper "presenter till storasyster Victoria som fyller 30 på lördag". Det där sista gör det hela bara värre. Tänk på syrrans ätstörningar för några år sen... Vilken ondskefull födesledagspresent det vore att köpa dietprodukter till 30-årsdagen!

Hade det gällt vilken annan jävla kändis som helst, så hade man skrivit alla de där smaskiga rubrikerna, men för kungligheter gäller andra regler.

Brunei, Brunei!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: republik, Brunei, prinsessa, Madeleine, Victoria, kungligheter, monarki, media, journalistik

Maneter och Hugh Grant

(UPPDATERAD)
Så här när hårddisken i hjärnan fått några dagar på sig att sänka varvtalet, händer något. Jag tror man blir litet dum. Mina skarpaste och viktigaste funderingar denna dag har rört:
Gräsklipp. Undrar om man verkligen måste kratta bort det, eller om vinden blåser bort det efter ett tag?
Lättstuvad bladspenat. Är det farligt att koka spenat i aluminiumkastruller?
Aluminiumkastruller. Borde man inte egentligen slänga den?
Hugh Grant. är det han själv som sjunger i Music and lyrics?
Kyrkliga kändisar. Söker Paris, Britney och Lindsay andlig vägledning för att de har hål i huvudet eller hål i själen?
Maneter. Kan man verkligen äta dem? Vi har ju massor här på västkusten. Men hur man "strimlar man i så fall ner dem i en sallad"? De är ju jätteslemmiga. (Min lycka är gjord! Restaurang Minggården på Kristinelundsgatan i Göteborg serverar faktiskt manetsallad. Den heter Haizhe Pi och kostar 68:-.)

Nej, nu måste jag vila hjärnan litet och fortsätta läsa The Game av Neill Strauss. Det är en smart kille det.

Tonåringarna har åkt till Båstad för att tita på tennis (?), så nu är det lugnt igen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Hugh Grant, Neill Strauss, The Game, sommarleda, intelligenta tankar, maneter, aluminium

Folkligheten flödar ikapp med regnet

[UPPDATERAD]
Tvingande skäl förde mig idag till ett deprimerande köpcentrum fullt av människor som försökte konsumera bort sin regnångest. Stället var fullt av ögonplågande jävla plasttofflor. Kombon av de fulaste skorna, träskorna, och det fulaste materialet, plast, stänkte som syra i mina ögon. Dessutom var alla som bar dem ohyggligt fula. Sclip-schlop, fettets dallringsgrad hos bäraren tycktes stå i direkt proportion till grällheten i neonkulören på toffelhelvetet.

Jag skiter i om de är sååå lätta eller sååå sköna. Man har vissa plikter mot sina medmänniskor och en av dem är att se till att folk slipper få skavsår i ögonen på allmän plats.

Må all röntgenutrustning kortslutas, svetten stinka, fötterna omformas och Foppa drunkna i pengar från denna vidriga uppfinning. Låt sedan deras förekomst begränsas till nostalgilistorna över "Detta minns vi från 2000-talets första år".

Det senaste tilltaget från helvetets förgård är att sälja små jävla prydnadsprylar att pimpa upp gummitofflorna med. Det är då man vill gå och skjuta sig på riktigt.

Nu har det dessutom kommit en variant som ser ut som ballerinaskor. Två trender i en, wow! Lyssna nu, jag säger bara detta en gång: bara tjejer som har figurer som ballerinor är snygga i ballerinaskor. Punkt.

Nej, nu får det vara slut på elitismen för idag. Är litet trött efter utflykten till köpcentret från helvetet och därefter tio tvättmaskiner med lerig Roskildetvätt efter fyra tonåringar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: foppatofflor, elitism, untermensch

Ingemars jordgubbsdessert räddar lördagskvällen

Har nu förlängt sladden till 3-modemet och hängt upp det i taklampan, vilket gör att jag slipper sitta på vinden och blogga. Lyx.

Regnet har för tillfället gjort uppehåll. Istället blåser det 12-15 sekundmeter och vågorna är riktigt vreda.

I sådana lägen ökar mat i betydelse. Och vin. Mycket vin. Fixade middag ihop med två av grannarna. Färska västkusträkor (de är mycket godare än de bleka kopior från ICAs frysdisk man äter på vintern) med limesås. Till det Tokajervin inköpt av odlaren i Ungern. Sedan ostar med ett Amaronevin som lagts undan till speciellt tillfälle. Det fick bli nu, nöden har ingen lag. Slutligen

Ingemars jordgubbar i Cointreau.

Skiva jordgubbar och blanda ner i en lag bestående av

hackad basilika (en kruka)
lime (pressa i ett par stycken)
socker (ett par matskedar)
Cointreau (nån halvdeciliter)

Servera med vaniljvisp med
rivet limeskal i.

Så enkelt och överraskande gott. Tack Ingemar! Det här blir sommarens efterrätt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: jordgubbsdessert, vin, recept,

Dyra Shurgard-muséer

Nu är brevlådan lagad (nödtorftigt) och tidningarna trillar in även här i obygden. Läser ikapp några dagars missade nyheter för att bringa ordning och reda i mitt liv.

Ordningen är uppenbarligen återställd även på museifronten. Inget okynnesspring på statens muséeer av pensionärer, studenter, arbetslösa eller barnfamiljer längre sedan entréavgifterna återinfördes av högerregeringen. På bara ett halvår har besökssiffrorna sjunkit med i genomsnitt 40 procent.

Jag förstår inte. Det handlar uppenbarligen inte om ekonomi. Eftersom entréavgifterna bara står för en liten del av intäkterna (det mesta är statsbidrag) och besökssiffrorna sjunker kraftigt, kan följden nu bli att det blir dyrare per besök för staten att driva våra muséer. Hur smart är det? Ska muséerna mest funka som nåt slags Shurgard för våra (gemensamt ägda!) kulturskatter?

Nu är nog tanten med paschminasjalen nöjd.

Johan Sjölander har skrivit bra om detta tidigare.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: fri entré, museum, regeringen, fiasko

Gräsklippare, indiskt och bio botar regntristessen

Redan efter tre dagars semester, varav en i hällregn, kommer rastlösheten krypande. Dags att ta ångbåten in till stan och shoppa sig lycklig. En ny gräsklippare, indiern vid Järntorget och Pirates of the Caribbean bör bota depressionen.

Mitt nya mobila bredband från 3, som enligt deras informationschef skulle funka t o m i lappmarken, kräver för att fungera på vår klipp-ö att jag klättrar upp med datorn på vinden och hänger halvvägs ut genom fönstret. Därför kommer blogginläggen framöver att blir rätt korta.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: regn, bio, tröstshopping, gräsklippare, indiskt, 3, modem, trådlöst bredband,

Skippa skorna och spara slantarna

Först var det Masai-skorna. De skulle med sin rundade sula göra att benmusklerna jobbade mer och resultera i snyggare och starkare ben. Namnet kom av inspirationen från masajernas vandrade över ojämna stockar och stenar. Reklamen utlovar bot mot allt från artros till fetma, onda ryggar och fötter.

Och nu kommer Fitflop-skon. Även här är hemligheten en litet ojämn och kurvig sula som gör att man måste jobba mer för att hålla balansen. Kalorierna bränns snabbare, celluliterna försvinner och man får längre (!?) och snyggare ben, utlovar reklamen. Och folk går på det. I London har affärerna börjat med väntelistor på folk som inget hellre vill än att betala 500 spänn för ett par platsandaler med ojämn sula.

Vad bra, då får jag allt det där gratis när jag ska släpa matkassarna över vår bergiga ö hela sommaren. Där sparade jag minst en tusenlapp.

Undrar om regn är nyttigt för nåt också? Det har vi också väldigt gott om här...

Man kanske skulle samla upp det på flaska och sälja det som "hälsodusch"? Min mormor sa ju alltid att det var så bra för håret att skölja det i regnvattentunnan. Tror jag ska börja skriva på en affärsplan. Dock inomhus.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: mode, skor, reklam, lurendrejeri, masaiskor, fitflops

Väderkänslig

Första riktiga semesterdagen och dags för överlastad bilfärd till landet. Startade i Stockholm i strålande sol, men men en stor svart molnformation närmade sig stadigt ju längremot Sveriges framsida vi kom. Efter halva vägen brakade regnet lös, vindrutetorkarna vispade hjälplöst och semesterdrömmen sjönk i bröstet.

- Det är bara du och min syrra som tar vädret som en personlig förlämpning, det är så typiskt tjejer, sa sambon. Själv hade han minsann en positiv livsinställning, och anpassade sig till allt med en glad min. Det är bara att bestämma sig, sa han. (Ja, jo, det kan vi ju diskutera. En annan gång.)

- Men OK, då bestämmer jag att det ska sluta regna. Lagom till vi kommer fram till västkusten och ska åka liten öppen båt en halvtimme ut i skärgården. Sa jag surt.

Döm om min förvåning när det lagom till Göteborg sprack upp och vädret bjöd på en strålande båtfärd över glittrande vatten! På kvällen satt vi på bryggan, helt ensamma, utan vare sig barn eller gäster, med varsitt glas iskylt vitt vin och såg på solnedgången över Brännö. Semesterkänslan var tillbaka.

Nu ska vi bara ta itu med det midjehöga gräset, den ihoprostade eldningstunnan, brevlådan som fallit sönder och kaoset i snickarboden. Sen ska vi vila...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: sommar, semester, öliv, regn, väder

Ungerskt bröllop gav bloggtorka

Var på bröllop i Ungern i helgen och trodde jag skulle kunna mobilblogga, men icke. Så långt har inte tekniken nått in i provinserna i östra delarna av Ungern, på gränsen till Ukraina och Rumänien. Häftigt var det iallafall, med folk från 18 (!) nationaliteter. Hur fantastiskt som helst, förutom översättningarna som tog litet lång tid. En speciellt snygg kombo var det att se en svensk läkare från Chile dansa kurdiska danser med en thailändska ledda av ett ungerskt folkdanslag till tonerna av en österrikisk orkester. Satt och suckade längtansfullt tillsammans med några kurdiska vänner, varpå vi utbrast: -Tänk när alla har blandat sig så mycket att vi slutar tänka på nationaliteter och etniska ursprung! Vad skönt det kommer bli.

På detta bröllop mellan Turkietfödda kurdisk-svenska Nemrud och ungerska Ida kändes det som om det målet fanns i sikte.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Ungern, bröllop, multikulturellt, integration, assimilering, comopolit

Peta in en pinne i brasan

En mamma i sonens klass ringde. Hon hade hört finansminister Borg på TV. Nu skulle skatten sänkas med 200 kronor i månaden. Hon suckade trött. - Nu blir det ännu mindre pengar att laga skoltaket för.

Vadå för skoltak? Jo, i barnens skola läcker taket på sex ställen varje gång det regnar. Det finns inga pengar att reparera det för. På skolavslutningen var jag otaktisk nog att ställa mig rakt under ett av hålen. Det droppade i mitt huvud under hela "Du ska inte tro det blir sommar..."

Jag förstår klassmammans reaktion. Hon jobbar på kontor, har hyfsad lön, är gift och bor i villa. Redan innan fastighetsskattens avskaffande tillät familjens ekonomi både nya kläder och en och annan semesterresa. Däremot är hon och hennes man rejält bekymrade över kvaliteten i den kommunala servicen. Mamman sitter i skolrådet och diskuterar nya sparbeting varenda termin. Pappan är idrottstränare och rasar över de usla omklädningsrummen och möglet i duscharna på IP. De skiter i 200 spänn i månaden. De skrattade åt Solna kommuns skattesänkning på 20 öre. De vill att saker ska funka. De vill ha kvalitet.

Däremot är de rejält oroade för den stigande räntan. Precis som så många andra familjer köpte de hus när räntan var låg. Men hur stor höjning klarar de? Om de får litet extra pengar i plånboken är jag rätt säker på att de tänker spara pengarna för sämre tider. De kan också hamna på minus, beroende på om de tillhör herr Borgs prioriterade målgrupper eller ej. Det finns ju också alla de där andra, de som ska betala våra skattesänkningar...

"Du ska inte tro det blir flera jobb,
ifall inte nån sätter fart,
på folket och gör litet jobbigt,
så där så det hoppar och far.

Hoppar och far gör det förvisso, men åt vilket håll? Jag börjar bli rejält orolig. Den här regeringen börjar mer och mer likna ungen som hittat kakburken och proppar i sig innehållet så fort han kan innan mamma kommer in i köket och upptäcker honom. Skynda, skynda, snart bara tre år kvar!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, moderaterna, regeringen, anders borg, kvalitet, kommunal service, välfärd, skolan

Alla indianer i kanoten

Är det fler än jag som ständigt går omkring med känslan av att vara en stor bluff som när som helst kommer att avslöjas?

Alla andra verkar vara smartare, få mer gjort, lata sig mindre än jag? Har hört att det är en åkomma som alla prestationsångestmänniskor bär på. Kanske är det därför jag så ofta dras till de där testerna i tidningar som utropar "Är du intelligent?" "Kolla hur smart du är" och sånt.


För ett tag sedan gjorde jag en test på BBC´s hemsida som hette What sex is your brain? och kom fram till att jag var en riktig hönshjärna. Fy fan, vad knäckt jag var.
För ett par dagar sedan fick jag syn på en IQ-test på Illustrerad Vetenskaps hemsida. Trots att jag var förkyld och hängig och det var sent på kvällen kunde jag inte låta bli. I en halvtimma satt jag där och knåpade med siffror och fyrkanter utan synbart samband och YEEEEESSSSS - jag är smartare än 98 procent av befolkningen. Jag har ändrat mig. Jag älskar tester. Nu ska jag genast ringa Mensa och ansöka om medlemskap.

Klicka på Nemi-serien ovan, så ser du vad det står i bubblorna!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: intelligens, intelligenstest, IQ-test, Illustrerad Vetensakp, BBC, prestationsångest, Mensa

Tystad

Jag är stum. Tyst. Kan inte tala. För tre dagar sedan tappade jag rösten. Nu kan jag inte hitta den igen. Det är oerhört frustrerande, ja till och med deprimerande.

Det frustrerande är att den första hesheten infann sig på midsommarafton. Men NEJ, det berodde inte på något skrålande av snapsvisor, utan på att jag tillbringade kvällen på en kall bryggdans ivrigt diskuterande kollektivavtal och annat med Dominika Peczynski. ("En annan salladsbar" går lindrigt sagt dåligt, men det får man inte säga till någon)

Whatever, sedan dess är jag iallafall stum. Inte hes, utan stum. Med stor ansträngning kan jag viska, väldigt tyst.

Ja, ni skrattar. Det gör familjen också, men det här är faktiskt inget skämt. Jag blir deprimerad.

När jag och sambon skulle hyra film i söndags kände jag mig som en talibanhustru. Killen i videoaffären kom som vanligt fram och ville snacka film. Jag fick nöja mig med att le och skaka på huvudet medan sambon pratade på för oss båda. När videokillen vänt sig till mig flera gånger, sparkade jag försiktigt på sambons smalben för att han skulle förklara att jag tappat rösten, men nehejdå, han sa bara: Den här tar vi! och marscherade före mig till kassan (där jag sedan fick betala, sådant kräver inga ord.) Det slog mig efteråt att vi nog alltid varit där ensamma förut, så det var första gången butikspersonalen såg oss ihop. - Stackaren, så glad och öppen när mannen inte är med, men såg du henne nu? Hon var ju helt nedtryckt! Sa inte ett ord!

Om någon ringer mitt mobilsvar låter det väl ännu värre. Sambon fick tala in ett meddelande igår om att det inte går att få tag i mig via telefon. "Hon kan tyvärr inte tala nu" Shit, det här blir mer och mer talibanlikt.

Hjälp mig, jag står inte ut längre. Rädda mig, ge mig huskurer, recept, vadsomhelst!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: heshet, stumhet, tappat rösten, hes, stum, halsinfektion, midsommarafton, snapsvisor, dominika, bryggdans, talibaner

Hårdare tag mot fusket

Jag vet inte riktigt. Jag är så tveksam. Antingen är det bra att "Toto" Littorin tvingats plocka bort sin bluffexamen från meritlistan. Eller så är det dåligt. Å ena sidan kan det faktum att hans examen nu är borta ge honom incitament att anstränga sig litet hårdare. Hungriga vargar jagar bäst, var det visst nån som sa. Å andra sidan behöver ju inte lika många människor en universitetsexamen i moderaternas Sverige. Det finns ju lärlingsutbildningar.
Å tredje sidan är det dåligt, för nu får vi aldrig chansen att läsa hans uppsats. Det hade jag så gärna velat göra.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Sven-Otto Littorin, regeringen, moderaterna, utbildningspolitik, hungriga vargar, universitet, bluffuniversitet

Den som gräver en grop åt andra

Igår röstade de om det i riksdagen. Maryam har redan skrivit om det. Men det förtjänar verkligen att upprepas: Man bör undvika att kasta sten i glashus.

S i Stockholm ville inte ha biltullar 2002. Det ville däremot miljöpartiet, som ställde det som villkor för att medverka i en s-v-mp-koalition på riksplanet. Ungefär som när Stella Fare och Stockholmspartiet tvingade m-fp-c att stoppa Norra Länken och måla cykelbanor för att stötta deras styre i Stockholm 98-02. Sån kohandel är aldrig kul och väljarna blir med rätta förbannade för att de inte kan lita på att partiet de röstat på får sin vilja igenom.

Det kan jag förstå och sympatisera med. Däremot tycker jag det är lägre än fucking Glocalnet när ett politiskt parti hemfaller till smutskastningskampanjer och låter enskilda ledamöter klä skott för en stor, komplicerad politisk tvistefråga. Det har jag också sagt till den ansvariga moderaten på ett mycket tydligt sätt, mellan fyra ögon.



När sedan moderaterna kovände i frågan om trängselskatten två dagar efter valet i höstas, blev situationen plötsligt omvänd. Nu var det plötsligt moderaterna med sina högljudda "Stoppa sossarnas biltullar" och "Att lita på"-affischer, som blev överkörda av sin egen regering.
Och det var inte bara ett svek, det var två:
Först sveket mot de egna väljarna som trodde att en röst på moderaterna var en röst mot trängselskatter.
Sen sveket mot dom som röstade för att trängselskatterna skulle gå till kollektivtrafiken.

Nu införs trängselskatt den 1 augusti, men varenda krona går till nya vägar, som alla vet alstrar ännu mer trafik. Dessutom ska de som tar bilen till jobbet få göra skatteavdrag!

Om detta kan moderatregeringen inte köra samma talregel som de använder till väljare som chockats av nedskärningarna i trygghetsförsäkringarna: - Jamen, det här lovade vi redan i valrörelsen.

Hur Stockholms- och Solnamoderaternas riksdagsledamöter röstade? Det tänker jag inte göra några hatflygblad om, men så mycket kan jag säga, att ni får era misstankar bekräftade om ni går in på riksdagens hemsida och kollar. (Gå in på ledamöternas omröstningar , riksmöte 2006/07, betänkandenummer SKu19)

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: trangselskatt, politik, moderaterna, socialdemokraterna, hatkampanjer, flygblad, smutskastning, biltullar

Strix som konfliktlösare - kan det vara nåt?

SvD:s serie om "Dem vi har allra närmast men sällan möter" fortsätter. Redaktionen verkar inte ha mött så många som ville tala med dem, för jag får illustrera även dagens artikel.

Nu har även TV3 hakat på ämnet grannar. Under rubriken Nu söker vi dig som har problem med din granne erbjuder Robert Aschberg hjälp att reda ut en infekterade grannkonflikter med hjälp av "några av Sveriges främsta konfliktexperter".

Ja, jo, man skulle förvisso kunna kalla Strix television för "konfliktexperter"...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: grannar, strix television, grannkonflikt, konfliktlösning

Grannskvallret frodas på nätet...

... skriver SvD idag, och använder mig som exempel.

Inte för att jag skvallrar om mina grannar på nätet, utan för att jag skrev om det här ämnet. Det handlade om min förundran över hur rädda och blyga vi är i verkligheten och hur oerhört frispråkiga vi blir på nätet. Just grannar verkar vara ett kärt ämne att skriva ur sig sina aggressioner på. Jag menar, det kan ju vara den där grannen som är nästa läsare av deras blogg?!

Jag har också skrivit om alla verktyg som finns för att sålla bort dem man inte vill ha nära sig. Hemnet, Ratsit, Mosaic livsstilar och allt vad de heter. Vidrigt men följdriktigt i en tid då bostaden betyder mer och mer. Men egentligen är det rätt konstigt, för folk umgås ju ändå knappt med grannarna, utan bygger in sig bakom staket, häckar och larm och tar bilen vart de än ska. Jobbar gör de i en annan kommun, vännerna har de i en tredje och ungarna skjutsas till träningen i en fjärde. Jag inser att jag själv är likadan. Men just därför hade jag inte en tanke på att kolla vilka mina grannar var innan vi köpte huset. Bara om det var nära t-banan så att kompisarna lätt kunde ta sig hit. Nu visade sig grannarna vara väldigt trevliga ändå. Tror jag, jag har inte hälsat på så många. (Ha, ha, nu skvallrade ju jag också om mina grannar!)

Men i sanningens namn har jag inte skrivit så mycket alls om grannar, bara fem inlägg. Ja, sex med det här då, men julen måste fascinera mig mer, för den rubriken har lyckats samla hela åtta inlägg.

PIP, PIP, sa det just i min telefon. Sms från grannen på landet: "Vaa! Vadå 'bästa grannarna är bloggrannarna'?! Grannarna på landet då? Undrar en sådan."

Ja men landet, det är ju en HELT annan sak. Det är en Ö, med berg och inga staket. Där är vi alla i princip uppväxta tillsammans. Som en enda stor familj. Det är mina VÄNNER, som jag knappt tänker på som grannar. OK, inte riktigt alla då, men nästan. Undrar varför det är så där, men inte i stan?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: grannar, grannskvaller, bloggosfären, landet, segregation, rädsla

Pekpinnar och poliser

Det regnar utanför mitt fönster, men i regeringen och i media råder redan sommartorka. Pekpinnen Jan Björklund och hans alliansbröder börjar visst nå botten på förslagslådan. Skolplikt ska gälla från 6 års ålder! ropar media lydigt ut. De har visst inte heller något att skriva om. Det är inte direkt så att man sätter frukostmackan i halsen.

Så här är det: Så gott som alla sexåringar går redan i skolan. Det heter förvisso inte första klass, utan förskoleklass, men undervisningen sker i ett klassrum, med lärarutbildad personal. Vad blir skillnaden med fp med fleras förslag? Att det istället ska heta första klass? Och att den gamla ettan blir tvåan osv ända upp till nian som blir 10:an? OJ, där kände jag riktigt hur Björklunds "kunskapsskola" lyftes till nya höjder!

Nej, jag tror tyvärr att högerfarbröderna, för det är mest farbröder som uttalat sig i frågan, inbillar sig att själva undervisningen ska ändra inriktning. Från dagens lek och "flum" till den gamla "hederliga" skolundervisning de själva genomgått. Och se hur det gick... Nej, skämt å sido: Snälla, sluta tafsa på de professionella pedagogerna och deras kunskap om hur barn bäst lär sig. För små barn är den bästa skoldagen en enda lång lek. En lek där pedagoger hela tiden smyger in kunskap, reflektion och förståelse för hur världen, man själv och relationer med andra fungerar. Om det sedan kallas ettan, "sexårs" eller förskoleklass ger barnen blanka sjutton i.

Och för de 3-4 procent som inte går i förskoleklass finns det i många fall goda skäl till att vänta. Jag tror till och med att det finns några sexåringar till som skulle må bra av att vänta ett år på att börja skolan. Jag har tyvärr sett alltför många små glin som fått sin lust att lära totalt förstörd av att komma in i en stor, stökig och alltför tidsstyrd miljö alltför tidigt. Jag tänker specieltl på de småkillar som mognar sent, de som är födda väldigt sent på året och alltså är fem år halva året i förskoleklassen och de som nyligen kommit till Sverige.

Kanske man till och med skulle kunna fundera över den f d skolminsitern Ibrahim Baylans förslag att ge föräldrarna förtroende att välja om barnet skulle börja vid sex, sju eller åtta års ålder.

Det är ju inte precis så att de länder med tidigast skolstart har de bästa skolresultaten i internationella jämförelser, snarare tvärtom!

Att media har idetorka märks också på DN:s sportsidor. Inför nolltolerans mot bråk i samband med fotbollsmatcher, föreslår kommunstyrelsen ordförande i min hemkommun Solna, Lars-Erik Salminen. Wow! Räck upp handen alla som inte håller med. Den f d konstapel Salminens recept lyder, håll i er nu... fler poliser! Det är bara vilja och ambition som gäller, menar Salminen. Visst är det så, Salminen. Problemet är bara att detta har han skällt om under alla år med den socialdemokratiska regeringen. Att antalet poliser i Sverige förra året hade byggts upp till en nivå motsvarande den på 80-talet, fnös han bara åt. Det var småpotatis, vänta bara tills vi vinner valet, då ska ni få se på satsning! Men när den moderatledda regeringen tog över makten försvann snabbt deras löfte från valmanifestet om fler poliser. Tvärtom var det de facto så att resurserna till polisen istället minskade. Men är det regeringen Salminen skäller på nu? Nej, han fortsätter skälla på polisen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: skolplikt, tioårig grundskola, sexåringar, politik, regeringen, media, fotboll, fotbollsvåld, poliser, Solna

Fakta sparkar

Fick i vintras besök av ett par avgångslever från Internationella Engelska skolan, en populär Stockholmsskola med mycket höga intagningspoäng. Eleverna, som var mycket studiemotiverade och ambitiösa, skulle göra ett examensarbete om den svenska skolan.

Deras vinkel var från början kunskapsdebatten såsom de läst om den i media. Läxor, betyg, kepsar och mobiltelefoner, lärares disciplinära befogenheter och sånt som debatten brukar handla om. - Skolans tyngsta problem handlar inte om flum, sa jag. Det handlar om segregation.

Vi snackade ett bra tag, och de intervjuade även andra politiker. I går fick jag deras färdiga arbete med posten. I brevet som medföljde skriver de: "När vi kom till dig visste vi inte riktigt vart vi ville med projektet, men genom intervjun med dig och andra politiker fick vi inspiration och idéer."

De hade helt bytt fokus och rapporten handlade om studietraditioner och socioekonomiska skillnader. De hade gjort en studie bland niondeklassare på Östermalm och i Rinkeby. Bland annat hade de gjort en intressant koppling mellan betyg och studietraditioner och då särskilt betydelsen av läsning tidigt i barndomen.

Ett exempel: 16 av 20 elever i Rinkeby uppgav att föräldrarna aldrig eller sällan läste för dem innan de själva kunde läsa, medan 19 av 20 elever på Östermalm uppgav att föräldrarna läste varje kväll eller ofta. Alla deltagande eleverna på Östermalm hade en dagstidning hemma, mot knappt hälften av eleverna i Rinkeby.

På Östermalm uppnår 97,1 procent av eleverna behörighet till gymnasiet, i Rinkeby 65,8 procent.

Fakta sparkar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, skolan, kunskap, läsning, skoldebatt

Jag borde vara död

Skolavslutning, styrelsemöte, fullmäktigegrupp och föreläsning för en förening idag. Hinner inte hitta på nåt fantasifullt blogginlägg, så jag lägger ut en favorit i repris, bara för att den är så jävla bra. Nån som vet vem som har hittat på den?


Folk äldre än 30 borde vara döda
Enligt dagens lagstiftare och byråkrater borde de av oss, som var barn på 40-talet, 50-talet, 60-talet, och 70-talet inte ha överlevt ra sängar var målade med blybaserad färg. Vi hade inga barnsäkra medicinflaskor, dörrar eller skåp, och när vi cyklade bar ingen av oss hjälm.
Vi drack vatten från trädgårdsslangen. Vi åt bröd med smör, drack läsk med socker i, men blev aldrig överviktiga, därför att vi alltid var ute och lekte. Vi delade gärna en läsk med andra och drack ur samma flaska, utan att någon dog av det.
Vi använde timmar på att bygga lådbilar av gamla skrotade saker och körde i full fart ned för backen, bara för att lite senare komma på att vi hade glömt att sätta på bromsar. Efter några turer i diket lärde vi oss att lösa problemet.
Vi gick ut tidigt om morgonen för att leka ute hela dagen, och kom hem först när gatubelysningen blev tänd. Ingen kunde få fatt i oss på hela dagen - ingen mobiltelefon.
Vi hade ingen Playstation, Nintendo eller X-boxar - i det hela taget inga TV-spel, inte 99 TV-kanaler, inget surround-sound, hemdatorer eller chatrooms på Internet.
Vi hade vänner! Vi gick ut och fann dem! Vi ramlade ned från träd, skar oss, bröt armar och ben, slog ut tänder, men ingen blev stämd efter dessa olyckor. Det var olyckor. Inga andra kunde få skulden - bara vi själva.
Vi slogs, blev gula och blå och lärde oss att komma över det. Vi hittade på lekar med pinnar och tennisbollar och åt jord och gräs. Till trots för alla varningar, så var det inte många ögon som blev utstuckna, Vi cyklade och gick hem tillvarandra, bankade på dörren, gick rakt in och blandade oss i samtalet.
Vissa elever var inte så kvicka som andra i skolan, de fick helt enkelt gå om ett år.
Vi fick äta jordnötter. Åkte bil utan bälte med föräldrar som rökte i bilen. Fick aldrig skjuts utan fick ta oss själva gående eller per cykel. Ritade med tuschpennor med ämnen som är förbjudna idag. Denna generation har fostrat några av de mest riskvilliga, de bästa problemlösare och investerare någonsin. De sista 50 åren har varit en explosion av nya idéer. Vi hade frihet, fiasko, succéer, förälskelser och ansvar, och vi lärde oss att förhålla oss till alltihop. Eftersom du är en av dem. Grattis!!!
Sänd detta vidare till andra som upplevde den stora lycka att växa upp som barn .
Det goda livet är vårt!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: det goda livet, barndom, nostalgi, curlingföräldrar

Tore har en poäng

Vårens traditionsenliga fotbollsmatch mellan det röda och det blå laget i riksdagen slutade 3-1. Inte så anmärkningsvärt, vi har ju Bodström. Då var FC-Z-Tores kommentar mera nämnvärd. Han betygsatte Reinfeldts insats så här: - Det är inte alltid samma personer som utmärker sig på plan som utanför. Han har väl varit nära bollen nån gång, men jag är inte imponerad av honom som spelare.

Så sant som det är sagt. Det är en sak att verka handlingskraftig utanför plan, men en helt annan när man själv ska spela.

I Aftonbladet kommenterade Johan Hakelius dagens partiledardebatt i liknande ordalag. Den annars så mörkblå skribenten utropade t o m Mona Sahlin som vinnare. Mona var mer offensiv och framåt och hade fått en ny säkerhet, medan Fredrik Reinfeldt var mer flytande. Han behöver nu "uppfinna sig själv" en gång till, vilket inte blir så lätt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: partiledardebatt, politik, Mona Sahlin, Fredrik Reinfeldt, Tore, FC-Z, fotboll, röda laget, blå laget, Johan Hakelius

Det är crowded på Benkes strand

OK Benke, jag erkänner. När jag var liten ville jag bli journalist. Nu är jag bloggare.

Bengt Ohlsson hatar sådana som mig. Benke är Riktig Journalist och Riktig Författare. Han brukade blogga också, men nu har han meddelat i sin krönika i DN att han är trött på nätet. Det är så ytligt.

Värst är bloggarna, som leker journalister och författare och ägnar dagarna åt att bekräfta varandra och idissla sina trivialiteter till en allt vattnigare välling. Dessa bloggosfärens viktigpettrar och skvallertanter vill Benke inte associeras med, så nu tänker han gå tillbaka till den gamla goda analoga världen. Allt för att slippa tillhöra denna looservärld av förflackning.

Liknar detta någonting jag skrev om igår?

Finns det inte också en rätt lustig likhet med borgerlighetens reaktion när högre utbildning blev tillgänglig för alla?

"Usch, alla andra är här, vad oexklusivt, vart ska jag nu ta vägen?"

Hoppas du hittar en ny ostörd strand, Benke. Men innan du drar vill jag bara säga att jag gillar fortfarande dina krönikor. Och jag vill inte ha ditt jobb. Min barndomsdröm var att bli journalist på Råd & Rön. Helst skulle jag vilja göra sådana där tester av galonbrallor och häcksaxar.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: bloggosfären, bloggare, journalister, författare, förflackning, Bengt Ohlsson, DN, nätet

Det är trångt i mitten

På sjuttiotalet ville ingen vara medelklass, utom arbetarklassen. Medelklassbarnen låtsades vara arbetarklass och höll gärna fram någon farmor som varit piga.

Nuförtiden är arbetaridealet ute, men fortfarande är det ingen (utom möjligen Susanna Popva) som säger sig vara stolt över att vara medelklass. Däremot finns det en hel del som tjänat massa pengar som gärna skulle vilja platsa i överklassen. Medan överklassen själva är mycket noggranna med att vara diskreta med sitt ursprung. Total snurr.

Men om man undantar det champagnesprutande överklass-wannabee-folket på Stureplan, vad är då idelaet? Vad vill man vara? Till vilken grupp vill man höra?

Sanningen är nog att man vill vara sin alldeles egen. Speciell. Udda. Efter att ha följt debatten i DN om medelklassen (här, här, här och här) misstänker jag att det är som med de flesta moden - när många har det vill man ha något annat.

När böcker och tidningar blev nåt som allt fler människor fick tillgång till, kunde nya sociala grupper börja skriva och göra sina röster hörda. Genast startade debatten om vad som var god smak och vem som i så fall avgjorde det. Parallellen till dagens bloggdebatt är så slående att jag börjar fnissa. När den gamla eliten inte längre har monopol på att formulera de viktiga frågorna, när debatten börjar föras på nya arenor, då börjar kampen om att vara exklusiv. I och med ökat välstånd har medelklassen blivit allemanstillgång. Det nya svart. Och genast letar alla efter en ny färg.

När stranden upptäcks av för många, då letar man upp en ny, avskiljd strand. Man vill ju inte vara "medelklass". Vad innebär ordet här? Jo, ett skällsord för någon som är icke-exklusiv, ooriginell, slätstruken och inrättad i ledet. Jämför med subgrupper i musikvärlden: För några år sedan räckte det med att kalla sig hårdrockare. Nu måste man urskilja sig genom att vara goth-death-metal-black-hardcore-westcoast-eller-nåt-annat-jävligt-udda-och-speciellt.

Sedan, när alla subgrupper är upptagna, vänder man på klacken och börjar sträva efter att vara vanlig. "Jag är så jävla opretto, jag älskar att konsumera, gärna på IKEA. Jag bänkar mig varje fredag framför"Så ska det låta". Och emellanåt kollar jag på gammal hederlig hårdporr." Cirkeln är snart sluten, tillbaka till 70-talets proletärromantik. Tro mig, snart sitter alla och skryter om alla vanliga hederliga jobb de har, eller nåja, har haft. Och morsan, hon jobbade i hemtjänsten. Vanlig går från att vara skällsord till att vara ideal. Och det är osnyggt att stoltsera med sin priviligierade ställning. Se bara hur desperat moderaterna försöker lansera familjen Reinfeldt som "vanlig förortsfamilj".

Överklassen talar enbart om klass i meningen stil. När pengar är allemanstillgång, kan de bara skilja ut sig genom mer och mer komplicerade uppförandekoder. När inte det hjälper, och medelklassen har lagt beslag både på deras etikettsregler och deras Kellyväskor, då klär de ner sig och blir bönder. Hetaste drinken på Stureplan är samma stora stark och Fernet Branca som på Bronco bar i Skara, bara dyrare.

Alltså. Låt oss rekapitulera: Allt fler blir medelklass. Då uppstår behovet av att profilera ut sig och framstå som nånting annat och mer än de andra slätstrukna typerna. Och när det blir trångt om utrymme där, i originaliteten, ratas det med och det blir inne att vara helt jävla vanlig. Medelklass. Från andra hållet koketterar överklassen med att vara "helt vanliga människor, inte speciella alls"*.

Det är trångt i mitten.

*Boken Överklass av Susanna Popova är mycket tråkigare än den gamla klassikern Överklassen i Sverige som Anette Kullenberg skrev 1974. På den tiden försökte Östermalms- och Örgrytefolket inte sminka över att de saknade och ville tillbaka till samhället där de sociala skikten märks tydligare. Läs till exempel detta utdrag. I Popovas 2007-version ger de mer undanglidande och politiskt korrekta svar. Kanske för att intervjuaren här, i motsats till Kullenberg, kommer från medelklassen?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, klassamhälle, överklass, medelklass, arbetarklass,

Mycket punsch, men ingen is

Den som saknar Povels Ramel rekommenderas läsning av texten "Varför är där ingen is till punschen".

Opolitisk - Povel? Icke!

Låten om den fete herr Patrik som finner iskylaren tom och ursinnig ger sig ut på jakt efter isen till punschen i förra seklets fattigsverige ger verkligen en känga till "den gamla goda tiden".

Kom på mig själv med att sitta och gnola på melodin när jag läste detta citat av en känd politiker:

"Vi ska med stor kraft skydda alkoholpolitiken och våra skattebaser"

Gissa vem det var?

A. Per Nuder

B. Göran Persson

C. Anders Borg


Jo, C var faktiskt rätt. Ett sådant uttalande visar hur jobbigt han börjar få det. Är det inte småpartierna som ska ha sitt vidlyftiga valfläsk serverat, så är det de egna moderaterna i skatteutskottet som pressar på. Samtidigt som skattebasen minskar genom alla dessa gåvor till de som redan har, ska löftena om jättesatsningar på äldre, psyksjuka, barnfamiljer och skola infrias.

Visst ska vi ha´t, men var ska vi ta´t? undrar nog Anders Borg.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, moderaterna, Povel ramel, klasskritik, skatter, is till punschen, anders borg, valfläsk, alkoholpolitik

Missa inte...

... Skrattstock idag! Kan särskilt rekommendera Magnus Betnér som uppträder kl 15. Han blandar skratt med allvar på ett sätt jag gillar. Och har förmodligen gjort mer än de flesta för att få unga killar att fundera kring jämställdhet.

Av någon anledning kan jag inte lägga in YouTubefilmer på min blogg, men här är en länk till ett av hans bästa gig.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Skrattstock, stand up, comedy, magnus betner

Skumma gubbar

De är utlänningar och därför äckligare än svenska.
Jordgubbarna alltså.

Enligt Aftonbladet tror sig nära 7 av 10 svenskar känna skillnad på smaken av svenska och utländska jordgubbar. Därför är det "Jätteallvarligt" att försäljare nu kommits på med den smutsiga verksamheten att plocka över utländska gubbar i askar där det står Svenska Bär. De tjänar en rejäl hacka på fusket; 19 litern skiljer det mellan bär från ena eller andra sidan svenska gränsen.

Jag inser att jag sticker ut hakan här. Men jag undrar. Är de bär som vuxit några meter längre norrut verkligen 19 kronor godare per liter?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: jordgubbar, svenska jordgubbar, svenska bär, svenskt, utländskt