Efter en lång tid isolerad ute på världens största hav, börjar jag förstå folket ute i stugor och gårdar förr i tiden. Vidskeplighet kommer av sårbarhet. De trodde på tomten och näcken, medan jag strikt iakttar regler som jag förut bara skrattat åt. Som att absolut inte vissla på en båt och ge tillbaka något till havet när du haft fiskelycka. Fregattfåglarna som följt båten hela resan får dagligen litet matavfall, och jag är helt övertygad om att vi åkte på ytterligare en liten körare av halvstorm igår efter att jag råkat vissla tre takter av en låt. Om det var Poseidon eller Neptunus som stod bakom det hela är jag dock mer osäker på.
Jag vet nästan ingen seglare som inte är vidskeplig på någon punkt. Som att det betyder tur att ha en svart katt ombord. Att man inte bör döpa om en båt, åtminstone inte utan en speciell ceremoni. Att ha en kvinna ombord är dock OK, så länge hon inte vistas i maskinrummet. Maskinrummet på den här båten är klaustrofobiskt litet, så den regeln hänvisar jag alltid till när det ska meckas med nåt skitigt där nere.
Sedan har vi ju regeln att alltid dricka en "happy landing"-skål när man lyckligen angör en hamn efter en lång överfart. Den regeln ska jag gärna följa. Förhoppningsvis redan till helgen, då navigationsinstrumenten visar att vi beräknas anlöpa Kapstaden. Ta i trä! Än så länge syns nog inte SABA:s position på www.marinetraffic.com <http://www.marinetraffic.com> men här är en bild som visar att vi nu ser land och inte bara ett oändligt stort hav, åtminstone på sjökortet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar