Jag tackar den och alla andra lyckliga stjärnor att vi överhuvudtaget lever. Det var i alla fall vad riggreparatören som besökte båten innan avfärden från Kapstaden sade. Under en tur uppe i masten såg en av besättningsmedlemmarna att en bult stack ut på ett konstigt sätt från fästet mellan masten och ett av de två kraftiga metallstag som håller den uppe. (Vant på seglarspråk) Vid en närmare kontroll visade det sig att masten hölls uppe med bara denna, halvt urskruvade bult. Den andra bulten var helt försvunnen. (Återigen på ett fabrikationsfel, som inte borde få förekomma på en blott 1,5 år gammal 12-miljonersbåt. Kan förklara närmare om någon undrar.)
Hur som helst, riggkillen som kom och fixade det sade innan han gick: - Ni hade en oerhörd tur som seglade på samma bog i princip hela vägen under oceanöverfarten; den sida som inte satte press på masten från den trasiga sidan. Hade ni haft vinden in från andra hållet, hade ni råkat ut för ett masthaveri. Eller, det hade ni ju gjort på den här bogen också efter ett tag, men nu kom ni i hamn i rättan tid. "You´re lucky to be alive, guys!"
Ja, det var väl någon mening med att vi hade storm in från babord in i det sista. Och det är oerhört skönt att leva. Man oroar sig inte så mycket efter ett tag, det går inte, man orkar liksom inte. I eftermiddags fick vi syn på ett oidentifierat fartyg på radarn. Vi är utanför Namibia västra gräns och troligen handlade det om illegalt fiske, alternativt flyktingsmuggling. Fartyget, som såg slitet ut, kom inte i vägen för oss utan satte kurs söderut på behörigt avstånd.
-Skönt, då var de inte pirater iallafall, tänkte jag feberslött från hängmattan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar