Superhjältarna slog socialrealismen.Eftersom jag var på fotbollsmatch på Råsunda i måndags missade jag den nya svenska TV-serien Upp till kamp. Dock lyckades jag, hör och häpna, programmera digitalboxen att spela in programmet. Så igår slog jag mig förväntansfull ned i soffan efter middagen för att se det 1,5 timme långa premiäravsnittet. Visserligen blev jag störd ideligen, av frågor från barnen, uppmaningar att "Titta här!" och av sambons genomträngande telefonröst eftersom han envisades med att avhandla sina telefonärenden 2 meter från TV-apparaten. Fast det är jag van vid, så det kan inte ha varit därför jag hela tiden tappade tråden.
Det var ju en så fin historia, så full av samtidsdramatik, med arbetarfarsan som hotar slänga ut sonen om han inte slutar med den där hemska rockmusiken (fast var inte det mera 50-tal?) och de snygga klippen med samtida nyhetsbilder. Ändå började jag snart flacka med blicken och tänka på tvätten. Kan det bero på att det sändes i svart-vitt? Har man blivit så tillvand vid flashiga färgsensationer att man somnar när man ser nåt i gråskala? Nej, så illa kan det inte vara. Jag var nog bara trött.
Men strax efteråt sändes den nya amerikanska serien Heroes, som jag verkligen inte tänkt se. Löjliga superhjältar fick man nog av i serietidningsåldern, tänkte jag. Och föll pladask. Vanliga människor, utspridda över världen, läskiga, roliga och tragiska historier om vartannat. Skulle de hitta varandra? Kommer de rädda världen?!? Enkla trick, men ack, så catchy! En underbart intelligent utveckling av kostymhjältarnas trötta genre.
När jag skulle somna låg jag och funderade på vilken superkraft jag själv helst skulle vilja ha. Inte osårbar som hejaklacksledaren Claire. Det verkar så kladdigt när fingrarna ska växa ut igen och så allt blod och trasiga kläder... nej, då ligger nog att kunna flyga bättre till.
Förlåt SVT Drama. Förlåt Peter Birro. Jag har sålt mig till kapitalet.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: TV, digitalbox, Heroes, Upp till kamp, Peter Birro, svart-vitt, superhjältar, science fiction, superkrafter
10 kommentarer:
Heroes är en helt fantastisk serie! Jag har sett hela säsong ett och väntar nu med spänning på säsong två. En annan bra serie är Torchwood.
Har du hört dig själv prata i mobiltelefon?
Alexandra: Absolut, jag kommer sitta som klistrad. Men eftersom jag är extremt kvällstrött orkade jag inte sitta uppe i se avsnitt 2 som gick i 4+ direkt efteråt. Och tur var väl det, för siste sonen kom hem två timmar innan förste gick upp...
Johanna/blytung i kroppen
Zeke: Jag har inte basröst. Bara vibrationerna skär genom märg och ben.
Jag föll också!
Heroes är superbra! Har sett nästan hela första säsongen.
På presskonferensen som BBC2 höll i London satt hela den samlade sci-fi-expertisen och hade detaljfrågor om alla de anspelningar på gamla science fictionfilmer som serien tydligen kryllar av. Där gick en amatör som jag bet, även om jag tror att japanen hade någon liten roll i Star Trek...?
Jag missade båda - jag är så dålig på att komma ihåg annat än nyheterna. Och jag är verkligen ledsen över att jag missade Peter Birros...men nu börjar till och med jag bli nyfiken på Heroes efter att ha läst detta.
Förresten - skrattade gott åt ditt inlagg om MUF-ordförandens rappande.
Birro är så enögd och allt är bara kamp och göteborg som om den platsen verkligen betyder något alls. Den första arbetarkravallen var i Eskilstuna långt som fan tillbaka och han skulle göra nåt nytt om han gjorde en serie utanför göteborg.
De vänstervridna männen var ju kvinnoföraktande som fan och som några slags Veiron i ottan hela högen.
Tycker Birro tappat stinget och borde lyssna mer på Morrissey istället för att glorifiera arbetare.
Mmm... jag föll mer för Heroes, men såg ändå ett avsnitt till av "Upp till kamp" i förra veckan. Där kom iallafall en bra kommentar från arbetargrabben till de FNL-killarna som brände den amerikanska flaggan: - De som dör i Vietnam är arbetargrabbar som jag, och det där är deras flagga också!" Så Birro ger ingen enögd bild iallafall.
Båda serierna är kanonbra. Känns nästan löjligt att folk ska jämföra...fast jag ser hellre realism än fantasi om det handlar om sci-fi m.m...så därför är jag förvånad att heroes ändå tilltalade mig.
Anomym: Eskilstuna? ha ha jo jättemycket intresse finns för denna tråkstad..*ryser* (Jag är själv därifrån) Göteborg är Sveriges 2:a största stad så varför ska inte folk få skriva om den?
Upp till Kamp är den bästa svenska serien på LÄNGE!
Det handlar väl mest om man intresserar sig för hur det var förr eller inte, om man bryr sig om sin omvärld eller ej.
Skicka en kommentar