Valcirkusen är här. Nakenchock nästa?

Huka er, för nu börjas det. Valfestivalen är här, och marknadsgycklarna är färgrannare än nånsin.

När våra föräldrar fick rösta för första gången var det allvarliga debatter om den allmänna tjänstepensionens införande, folk läste noggrannt partiernas valbroschyrer och en majoritet av väljarna lyssnade på radions stora partiledardebatt. När vi 60-talister fick rösta var kärnkraften och de internationella frågorna de viktigaste. Vi var, om inte pålästa, så iallafall hyfsat politiskt medvetna.

När mina barn i år ska rösta hämtar de sin kunskap från nätet, där politiken tävlar om uppmärksamheten med TV-idolerna, de senaste sköna YouTube-klippen, låtarna på iTunes och Spotify, och polarnas kommentarer på Facebook. Jag säger inte att unga är mindre intresserade, tvärtom, de är förmodligen både mer allmänbildade, beresta och snabba i skallen än oss och våra päron.

Men det är högt tonläge och snabba puckar som gäller, annars tappar man intresset, zappar och surfar vidare. Och då blir det inte så djupt. Nåt som tydligt märks på de politiska ungdomsförbundens hemsidor.

Alla försöker poppa till det med en cool figur, några serier eller filmer. Allt ackompanjerat av litet musik och sköna oneliners. SSU kör Strumpjakten, som på nåt oförklarligt sätt ska förknippas med att 1 av 4 unga saknar jobb. Moderaterna har hittat på en egen seriefigur (Det är SuperRay, som för att möta "det resande hotet" (sic!) från den mörka sidan har bildat en allians med Miss C, the Preacherman och Captain Knowledge. Litet kul namn, men de borde nog konsulterat kapten Björklund vid översättningen från engelskan!)
The dark side is rising och vill ta ifrån befolkningen både jobb och frihet. Ja till och med demokratin vill mörkrets furste "Sohly" avskaffa. Hej och hå!

Nu tror jag inte att unga är så dumma att de tror att den ena sidan är ond och den andra god, men det blir onekligen gycklarstämning över det hela.

Även om man bortser från skämtinslagen på partiernas hemsidor, blir budskapen starkt förenklade och ensidiga. Nyheter, sända i Sveriges Radio eller SVT, tolkas så att man inte tror att de sett samma program. Ett exempel: På både MUF:s och SSU:s hemsida talar man mycket om unga, jobb och arbetslöshet. Men från två helt väsensskilda verklighetsbilder.

På SSU:s hemsida läser jag:
"Siffror från arbetsförmedlingen visar att färre än två procent av dem som fått arbetslivsintroduktion av arbetsförmedlingen har fått jobb. Samtidigt rapporteras också om en ny fruktansvärd tragik som det hårda systemet har givit upphov till".

Moderaterna påstår alltså att folk blev förtidspensionerade i drivor under s-regeringen, och att det ledde till självmord. Samtidigt skriver s- märkta Aftonbladet också om ett ökande antal självmord - som en följd av de nya hårdare sjukreglerna!

På MUF:s hemsida finns en debattartikel där en ungmoderat hyllar deras jobbpolitik och de nya sjukreglerna: "Sjukförsäkringen har förändrats från långa passiva sjukförsäkringar till tidiga aktiva rehabiliteringsåtgärder." Han fortsätter sedan med att påstå att på sossarnas tid förtidspensionerades bara folk, vilket bl a ledde till självmord.

Den blå sidan säger att Sverige klarat krisen bättre än andra länder. Nej, det stämmer inte, säger den röd-gröna sidan, och hänvisar till SCB-siffror som visar att sysselsättningen minskat MER i Sverige än i de övriga 27 EU-länderna. Vem har rätt? Om inte jag, som är en politisk nörd och läst mängder med statistikrapporter, kan avgöra det, hur f-n ska då svenska folket orka sätta sig in i sifforna?

Hur ska man som lagom ointresserad medborgare kunna avgära vad som är sant och vad som är falskt? Hur fasen ska väljarna våga tro på någon eller något alls? Är det alls någon mening med att rösta?

Ungdomsförbunden är långt ifrån ensamma om att ha slagit upp stånd på gycklarnas marknad. Hela mandatperioden har kvällspressen banaliserat TV-debatter till nåt slags boxningsmatchreferat och valet tycks mer handla om politikernas retoriska punchlines, vad deras kläder kostar och om deras ekonomi och sexliv. Vad blir det härnäst? Nakenchock? Nån uppfinningsrik politiker som ställer sig och strippar i Sergels Torgs-fontänen, inte för att han eller hon är mediekåt, utan bara för att göra ett statement, liksom?

Partierna recenseras också, men inte för sina handlingsprogram, utan för sina loggor (där även jag själv gjort mig skyldig till skämt och trams...) och sina vallåtar. Jag skiter i hur moderaternas musik låter, jag bryr mig om vad de gör med Sverige och Solna! Jag tror både Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin kan göra en massa både bra och dåliga saker medan de lyssnar till sina respektive idoler Magnus Uggla och Bruce Springsteen.

Expressen hyllar Kd-ledaren Göran Hägglund för att han har den goda smaken (?) att offentliggöra sin Spotify-lista. Mina Spotify-listor har varit offentliga på Facebook länge, men jag varken tror eller hoppas att någon röstar på Solnasossarna och mig för mina låtlistor! :-)
(Speciellt inte om de får nys om låtarna jag inte vågar erkänna att jag nynnar med i ha hahaha :-)

Alexandra har också skrivit om det här, i inlägget Nej, högern rockar inte. Roligt och vasst, visst. Men om partival ska handla om personer och deras musiksmak och klädstil, då tror jag fler väljer att skita politiken i slutändan. Jag är en av dem. Jag vill få saker gjorda, jag tycker det är viktigt och jag har inte tid med nåt jävla spektakel. Jag tycker till och med illa om att gå och dela ut rosor. Så, nu var det sagt!) Jag pratar däremot gärna med människor om vårt handlingsprogram för Solna. Idag ska jag göra ett utkast till en valbroschyr; en sån där tråkig som väljarna läste så mangrant inför valen på 50-talet. Den ska innehålla följande:

1. Det här samhället vill vi se, och det här samhället vill vi inte se.
2. Det här tänker vi göra och det här tänker vi inte göra om vi vinner valet.

Punktlistor. VDN-deklaration typ, om någon nu minns dem.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, moderaterna, MUF, SSU, val 2010, poltik, valcirkus, banalisering av politiken, förenklade budskap, hot mot demokratin, valdeltagande, röstskolk, Reinfeldt, Sahlin, handväskor, musiksmak, Spotifylistor, unga väljare, ungdomsarbetslöshet, arbetslöshet, jobb, jobbpolitik, arbetsförmedlingen, arbetslöshetsstatistik, poltisk teater, gycklarnas marknad och annat intressant

Solna är Heimat

Nä, nu får det vara färdigvilat för i sommar! Back on track hasar jag den vanliga rundan i kebabstinkande Solna Centrum, slötittar på höstmodet som redan börjat visas i Lindex skyltfönster. På kvällen åker sonen och jag till IKEA för att inhandla en riktig skrivbordsstol. Han är över 1,90 nu, den lilla nallen. Det är så mycket folk att vi får köra runt länge för att hitta en p-plats i den lånade golfen. Har varenda Stockholmare återvänt från semestern och ser den dammiga hemmet med nya ögon? Eller är det regnet som tvingat bort folk från stranden och gjort dem rastlösa och shoppinggalna? Som vanligt är Kamprad & Co listiga nog att gjuta olja på köstressen genom att trösta med toklågt pris på nån lockande vara. Idag erbjuds köttbullar för 16 spänn. Sonen är äter två tallrikar.

Men som vanligt kostar kalaset ändå som en kväll på en guldkrog. Och mitt hårt inarbetade och åtrådda semesterlugn är som bortblåst. Åter gör jag listor i huvudet (byt ut felaktigt bordsben, städa, ring tandläkaren, blommorna, måste köpa nya blommor istället för dem som dött under värmeböljan. Saltkar! Varför har IKEA inte ett enda SALTKAR?!)

Larsa skriver som vanligt underbart filosofiskt på sin blogg om vikten av att ha tråkigt. Läs den! handlar jättemycket om Solna, men alla känner igen sig i hans nostalgiskildringar om Råsunda, Wahlströms böcker med de gröna och röda ryggarna, Korv-Ingvar och vikten av barndomsvänner när man börjar komma upp i åren, jag lovar!


Larsa är en sån där som man inte kände, bara visste vem det var när man växte upp, kanske 1,5 km från varandra. Men med Solna är det så att de olika stadsdelarna är olika världar. Fortfarande, bekräftar mina egan barn. Råsunda, där jag bor nu, besökte jag bara sporadiskt fram tills jag började gymnasiet i Vasalund. Ja, det är ju egentligen där jag bor, en slags liten stadsdel i stadsdelen, som jag knappt kände till innan jag fick hänga med de stora grabbarna (Jocke? Bernie?) på efterfest på Ryttargatan eller Vasavägen. Nu återfinner man dem på Facebook, allt Solnafolk man hade missat om man flyttat härifrån och tekniken inte utvecklats så fenomenalt.


Undrar vad de som flyttar in i Solna nu tänker om stadsdelar och hemkänsla? Saknar de sina uppväxtorter? Solna C är ju knappast en plats för spännande möten mellan människor. På dagarna är det fler som arbetar här än den sammanlagda befolkningssiffran. Iallafall var det så för några år sedan, nu växer ju invånarantalet och närmar sig 70 000. En så kraftig befolkningsökning ställer krav på nya platser att mötas och känna sig hemma på. Som jag skrev om här på bloggen före sommaren så är ju detta med hemkänsla och mötesplatser faktiskt väldigt vitalt för både tillväxt och trivsel i en modern stad.

Igår, första dagen på jobbet, efter semestern, skrev jag på Facebook och efterlyste smultronställen tt förlänga sommaren på i Solna. Jag fick massor av svar. Backstugan i Filmstaden, Bockholmen, Koppartälten, plaskdammen i Skytteholmsparken, sköna bryggkrogen Wave vid Pampas Sjömack, Orangeriet på Ulriksdal där man också kan passa på att ta en sväng i Bosse Rappnes handelsträdgårds café och självplock, hoppa på studsmattan eller klappa grisarna litet. Nån föreslår Stadshusets tak, vilket är litet svårt nu när det är som ett låst fort, men viss vore det läckert med en panoramabar där uppe på 15:e våningen!? Kunde faktiskt bli verklighet om vi flyttade kommunens tjänstemän till en mer mötesvänlig och modern lokal och gjorde om skrapan till studentbostäder som vi sossar vill göra. Ska vi sätta igång den 20 september, dagen efter valet, och göra Solna till en kommun där människor möts och idéer föds?
Vi kan ju byta några solljumna tankar på fredag, om ni kommer ner till Wave vid Pampas marina. Fredagar bjuder Wave in till after work med BBQ klockan 17-21. Stor BBQ-buffe och ibland livemusik. Perfekt läge vid vattnet för dem som villförlänga sommarkänslan.

P.S. De fina bilderna på café Kärven och Bullens Bageri är tagna av bloggen Femtiotalsjakten, som varmt rekommenderas!

Bekantingen Christer jobbar på att skapa hemkänsla på sin blogg Livet i Frösunda, och lyckas väldigt bra tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om Solna, Heimat, hemkänsla, mötesplatser, möten mellan människor, gamla barndomsvänner, stadsdelar i Solna, barriärer i Solna, Backstugan i Filmstaden, Bockholmen i Solna, plaskdammen i Skytteholmsparken, Koppartälten, Frösunda, Livet i Frösunda, val 2010, socialdemokraterna i Solna, Råsunda, AIK, gemenskap, fans, fotboll, Wave vid Pampas sjömack, Korv-Ingvar, Wahlströms ungdomsböcker, Café Kärven i Råsunda, Bullens bageri i Solna, Lars Lindbladoch annat intressant

Hängmattans filosofi

Så här ett par veckor in på semestern blir stämningen alltmer avslappnad (jag har slutat springa omkring och skrika ut order som en galning). Dagarna planeras inte fulla med aktiviteter (vilket i själva verket har betytt jobb) och samtalen blir allt långsammare (läs: slöare) och mer filosofiska (läs: obetydliga). Häromdagen kände jag hur det svindlade, när mellantonåringen ställde följande fråga om tid, rum och existens till mig:

Det har sagts att existensen är ett resultat av tid och rum, men:

Tid består ju av dåtid, nutid och framtid. Dåtiden finns egentligen bara som våra minnen av det som har hänt, och existerar alltså inte i egentlig mening. Framtiden finns inte heller, eftersom den bara består av våra fantasier om det som ska ske. Och nuet finns inte heller, eftersom det bara är den tunna skiljelinjen mellan dåtid och framtid. Alltså existerar inte tiden, eller hur?

Rum består av det vi uppfattar med våra sinnen. Vi kan inte veta ifall tingen existerar utan vår varseblivning av dem. Alltså existerar inte rummet utan existensernas sinnesuppfattning av det.

Så om existensen inte är tidet och rummet; vad är då existensen?

Lämnade mig svarslös. Måste vara värmen... :-)
Läs även andra bloggares åsikter om sommar, lättja, filosofi, tid, rum, existens, existentiella frågor, tonårsson, hängmatta, semester och annat intressant

Toksnurr i löfteskarusellen ger 1:- till välfärden

Man blir litet yr, när man försöker hänga med i den karusell av vallöften som virvlar mellan (S) och (M). Ja, jag vet att det heter "Alliansen" och "De rödgröna", men nu skriver jag S och M för enkelhetens skull. Det är virrigt nog ändå, när blocken nu ska övertrumfa varann för att locka kunder, eh, väljare menar jag. För likt COOP:s och ICA:s skrikiga extraprisannonser intill varann i tidningen ropar de: - Hos oss får du mest! Om de sänker XX kronor så satsar vi lika mycket! Eller mer! Våra varor är mycket hälsosammare och hållbarare än deras!

Häng med nu:
1. Först lovade Reinfeldt i sitt sommartal 2006* att satsa lika mycket eller mer på välfärden än Socialdemokraterna**. Sedan vann han valet och satsade istället alla pengar på skattesänkningar. (som han sa skulle ge jobb, men som inte funkade).
2. Detta fick Sahlin m fl att gå ut och lova att varje ny krona som Reinfeldt tänkte sänka skatten med, skulle de istället satsa på välfärden.
3. Men då inträffade det oväntade, att Reinfeldt gick ut och lovade att inte alls sänka skatten nåt mera. Det blir inga fler skattesänkningar. Noll. Zilch. Nada.
4. Vad händer nu? Betyder det att Sahlin m fl inte har ett öre att satsa på välfärden? Och betyder det då att Reinfeldt nu äntligen kan uppfylla sitt gamla löfte om att satsa en krona mer än socialdemokraterna på välfärden, d v s noll kronor + en krona = 1:- ?

Nej, det här är faktiskt inget skämt. Det är blodigt allvar och det är vad väljarna matas med i nyhetsrubrikerna varje dag. Inte undra på att unga väljare blir förvirrade och föraktfulla och flyktiga.

Partierna är som frånskilda föräldrar som försöker vinna ungarnas gunst genom att ge finare julklappar än exet eller snacka skit om den andra. Det gör mig spyfärdig.

Inte bara för att karusellen är så snurrig, utan för att det är så fruktansvärt dumt och fel att betrakta väljarna som konsumenter eller barn som ska tillfredställas med presenter. (Jag har skrivit om jultomtepartiet förut.)

Vilka människor som ska styra Sverige är viktigare än 100 spänn i fickan hit eller dit. Visst är pengar och skatt viktigt, speciellt för dem som har minst. Men det är inte generell brist på resurser som är det största problemet i dagens Sverige. Snarare hur vi ska klara att hålla koll på att alla de där resurserna (läs skattepengar) går till rätt saker och används optimalt. Det handlar om vilket samhälle de drömmer om, hur de ser på människor, gemenskap, rättvisa möjligheter till jobb och utbildning, om vi ska lösa saker tillsammans eller var och en för sig. Handlade det om såna saker, de stora och avgörande filosofiska ochmoraliska livsfrågorna, så skulle nog fler unga både vilja och kunna hänga med i debatten.

DN skriver om detta på ledarplats, dock ur en helt annan synvinkel än min. Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Almedalen, vallöften, valfläsk, skatter, skattesänkningar, löfteskarusell, socialdemokraterna, moderaterna
*”Allt som socialdemokraterna tillför vården och skolan ställer vi upp på. Där vill vi ge mer resurser än de". Källa: Aftonbladet
** Fixeringen vid socialdemokraterna var också märkbar när han plötsligt lovade att acceptera allt vad de föreslog om välfärdens ”kärnverksamheter” och dessutom lägga på mer. Källa: Veckans Affärer.
För övrigt verkar Reinfeldts nya moderater bli mer och mer av ett parti som är i ständig opoosition mot... oppositionen.

Är detta vägen till framtiden?

På väg till en fest i Tanto går jag förbi den här skylten. Blir väldigt sugen på att gå uppför de där trappstegen, men bestämmer mig för att det nog är bäst att låta bli. Man vet ju aldrig vad som väntar. Och det är kanske tur.

Om jag, när jag började blogga den där dimkalla dagen efter valet 2006, hade vetat vad som skulle bli framtidens politik med regeringen Reinfeldt, hade jag nog stoppat huvudet under täcket och vägrat kliva upp igen. Vägen till deras framtid känns inget kul att gå på, trots att jag varken är sjuk eller arbetslös, utan tvärtom hör till höginkomsttatagarna som tjänat på deras politik.

DÅ sade de att deras huvudmål var att bekämpa utanförskapet och kallade en arbetslöshet på 6 procent för "massarbetslöshet". NU säger de att 8,5 procent arbetslöshet är en mycket låg siffra. (Upplysningsvis är arbetslösheten enligt SCB nu uppe i 8,8 procent.) NU är det därför praktiskt att säga att "Näää, det var inte fler jobb som var vårt främsta vallöfte, det var sänkt skatt". För att IDAG ändra sig och ha som vallöfte att INTE sänka skatterna mer!

DÅ lovade de jobb inom fem dagar i sin "jobbgaranti". Hur man nu kan göra det, såvida man inte förespråkar den gamla öststatsmodellen, och trollar bort arbetslösheten genom att ha fem expediter i samma kassa. Men NU säger de att det löftet inte skulle tolkas som ett löfte, utan mer som "ett uttryck för en hög ambitionsnivå". Fy fasen vilken bra idé! Woooohoooo, nu åker vi! "Idag barn, ska jag laga nobelmenyn till middag" Ja, alltså, det ser kanske ut som rester, men jag hade iallafall en hög ambitionsnivå...*

Ja, sanna mina ord, ur led är tiden. Och framtiden, den vet vi med säkerhet ingenting om!*Listan kan göras längre. NU säger de att de ska stoppa bonusar i statliga bolag. DÅ instiftade de dessa bonusar. DÅ sade de att politiker som utreds för brott ska ta time out. NU viftar de bort det. DÅ sade de att sjukhus inte skulle privatiseras. NU verkar det inte vara så noga med det vallöftet längre.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, moderaterna, alliansen, politik, val 2010, vallöften, munspel eller verkstad, jobb, arbetslöshet, sänkt skatt, skattesänkningar, reinfeldt och annat intressant

Farlig midsommar

Det är inte bara mumintrollen som har anledning att frukta midsommaren. Här i södra skärgården är det dock inte teaterspöken, argsinta hemuler eller självlysande parkvakter som hotar utan VILDSVIN !!!
Jo, det är sant. Tre vildsvin har simmat ända från fastlandet och härjar nu på öarna. När alla potatisland är uppkäkade drar de likt ett rusigt rövarband vidare till nästa ö. Fruktan håller nu sommaridyllen i ett järngrepp och gubbarna i jaktlaget ligger skjutberedda dygnet runt. Sommargästerna tipsar varandra om var svinen siktats senast, och skvallret ökar hela tiden på storleken på grisarna. Senaste uppgiften jag hörde var att längden på en av dem uppskattats till 175 cm.Istället för att gå över ön i nattmörkret efter någon av öns frekventa grannfester , körs nu gästerna i båt från den ena bryggan till den andra. Vildsvin kan ju vara rätt... vildsinta, och möter man ett på en smal stig kan de lätt få för sig att gå till anfall. Skulle man ändå bli tvungen att företa en promenad över ön, kan man till exempel utrusta sig med The Pig Stick, som vår engelskättade grannen döpt den till. Känner man sig en aning löjlig när man svajar hem i nattmörkret med den i högsta hugg? Ja. Känner man sig litet tryggare också? Ja!Kan man i och med detta känna sig säker på denna lilla ö, två km lång, med c:a 100 invånare, inga turistattraktioner över huvudtaget, noll affärer eller kiosker och total avsaknad av vägar och motorfordon? Där alla hälsar på alla och ingen låser dörren på kvällen?Nej, naturligtvis råkade jag ut för en överförfriskad man, som sent på midsommardagens kväll klev rakt in i vårt hus med en ölburk i ena handen och en stor hund i den andra, på jakt efter "sin flickvän". Trots att jag försäkrade att någon sådan inte fanns här, och att jag definitivt inte var denna flickvän, och nej, jag välkomnade inte besök kl 22 på kvällen, var han ändå högst ovillig att lämna dörröppningen.

Innan jag hann överväga om jag möjligen behövde greppa "The Pig Stick", hann han dock lomma iväg. Puh, i såna lägen är man inte så kaxig, ensam hemma förutom två mycket små och mycket rädda katter. Kanske är vildsvin ändå att föredra framför fylle-dito?

Läs även andra bloggares åsikter om midsommar, farlig midsommar, lantlivet, livet på landet, sommar, vildsvin, fyllesvin och annat intressant

App lapp sa att du slapp!

De är roliga i Metro. Lagom till semestern kommer en guide om alla iPhone appar man kan ha nytta av under ledigheten. Varav hälften handlar om hur man klarar sig i Stockholm! Samma dag som ettlämmeltåg av Stockholmare lämnar stan ges tips om citybikes i Stockholm-appen, Lonele Planet Stockholm-appen, SL-appen o s v. För mig som vänder näsan mot Sveriges framsida finns att tillgå.... Gothia Cup-appen! Man tackar....

Som tur är finns även Sista Minuten-appen, som tipsar om restresor till en viss ort man vill åka till, eller resor på en viss dag då man kan åka. Pling i mobilen! "Las Vegas 17 juli 4 000:-" Yeeeez!!!!

Har du ingen semester alls utan ska sitt kvar i stan och svettas och jobba? "Sitt ute om du har möjlighet" tipsar Metro. Undrar vad din arbetsgivare ger för det tipset, såvida det inte är parkförvaltningen. Jag kommer ihåg de där sista svettiga dagarna på terminen i skolan, med "frööööken, kaaan vi inte få ha utelektion idag?" INGEN lyssnade eller lärde sig nånting, inte ens de som ville.

I papperstidningen idag finns också nedanstående artikel.

Även Dagens Industri skriver om arenahärvan.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, socialdemokraterna, moderaterna, Solna, nationalarenana, mutor, luftslott, grabbdrömmar, skattebetalare, Metro och annat intressant

La la la Bingo, bingo, bingo!

Jag kämpar mellan lusten att skriva nåt roligt om katterna eller nåt tråkigt om det som hände på kommunfullmäktige igår. Jag vill verkligen inte vara negativ och när jag skriver om politik så vill jag att det ska handla om de verkliga skillnaderna i idéer och ideologi. Jag HAR skrivit massor om det, så den som vill vet vad det egentligen är för skillnad mellan partierna kan klicka HÄR eller HÄR eller HÄR. Men nu ska det handla om nåt tråkigt, så den som vill läsa om katterna får vänta till en annan dag.

För samtidigt får det ju inte bli så att man låter bli att skriva om saker som verkligen borde komma till allmänhetens kännedom, bara för att det kan låta kritiskt och trist.

Så här är det: Solnas skattebetalare har gått in med nära en kvarts miljard kronor i de bolag som ska bygga, äga och driva Swedbank Arena. Men när media avslöjar att kommunens högste tjänsteman, stadsdirektören, fått 800 000 kronor av arenabolagen för att ro detta avtal i land, med moderatledningens vetskap och tysta godkännande, så skyller dess högsta politiker på glömska och vägrar ta ansvar.

Idag är det bolagsstämma i Arenabolagen. Då kommer nästa stadsdirektör att väljas in som styrelserepresentant från Solna. Och kommunens stämmoombud har fått i uppgift från (M)ajoriteten att ge den gamla styrelsen ansvarsfrihet. Japp, ni läste rätt. Samma styrelse som utreds för muta och bestickning av chefsåklagaren.

Efter massiv kritik från revisorerna förra veckan sade stadsdirektören upp sig med omedelbar verkan, men kommunens högste politiker vägrar gå in och ta ansvar för det vidare arbetet. Nu skickas istället en ny, tillförordnad stadsdirektör in i styrelserna som ska bygga, äga och driva detta gigantiska riskprojekt.

Och när det idag hålls bolagsstämma i Arenabolagen röstar Solnas moderatstyrda majoritet för att ge ansvarsfrihet åt de bolagsmän som är föremål för en brottsutredning, misstänkta för muta och bestickning.Det är helt sanslöst. Hur kan man låta en styrelse få ansvarsfrihet där några ledamöter sitter nere i Båstad och gör upp om att betala ordföranden under täcket för att jobba som lobbyist och "öppna dörrar" som bl a ska få Solna att gå in som delägare? Och där resten av styrelsen inte säger sig veta om nånting?

Vi kan inte ha en ansvarig politiker som duckar när de hårda puckarna börjar vina, skyller på tjänstemännen och själv inte säger sig ha en aning om vad som beslutats. Vad var det C H Hermansson sade; "Nån jävla ordning får det vara!".

Om de som sitter i kommunfullmäktige ska kunna leva upp till kommunallagen och verka för öppenhet och insyn i bolagen, måste vi ha en representant i styrelsen som sitter i kommunfullmäktige, som det går att utkräva ansvar av. Och hur ska vi som sitter i Kommunstyrelsen annars kunna utöva vår lagbundna uppsiktsplikt över bolagen?

Jag tror dessutom att risken är mindre att glömma bort vad man informerats om och godkänt om man sitter på protokollförda sammanträden än om det sker under tennisveckan i Båstad.

Nu riskerar Solnaborna sitta med en kvarnsten runt halsen när deras skattepengar rullar i det här riskprojektet, och moderatledaren duckar från ansvar, ger godkänt åt de mutmisstänkta och skickar in en tjänsteman i getingboet istället för att gå in och tan ansvar och göra jobbet. Samma moderatledare som i förra valet lät sig fotas på en affisch med texten "Att lita på".
Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, Solna, val 2010, nationalarenan i Solna, korruption, revisorskritik, mutbrott, ansvarsfrihet, ansvar, ducka och annat intressant

...och häcken växte kämpahög

I veckan blev jag uppringd av DN som frågade vad jag tyckte om avspärrningarna i Hagaparken. Ni vet, staketet och de andra säkerhetsåtgärderna som byggts för att kronprinsessan ska flytta dit. Jag sa som det var, att varken jag eller nån ur majoriteten fått tycka nånting alls. Vi bara ställdes inför fullbordat faktum av SÄPO som skyller staket, häck, kameror och avspärrningar av både den häftiga gamla slottsruinen och bryggan mot Brunnsviken på "hot mot rikets säkerhet". Det har inte ens gått att diskutera, eftersom man inte får några förklaringar. "Skälen kan vi inte gå in på", typ.

(M)ajoriteten i Solna stadshus är obekymrade. De tycker bara att det blir jättefint med "bättre skötsel av parken". Jag har aldrig upplevt Hagaparken som vanskött? Det är en s k Engelsk park, som ska vara vildvuxen och smälta in i naturen. Då känns det inte helt naturligt med en kämpahögt växande idegranshäck som skulle passa bättre på en begravningsplats.

Eller, nej, de passar inte där heller! Begravningsplatser skulle bli bra mycket trevligare om de också fick karaktören av engelska parker!

Hur den 2,5 meter breda grusvägen längs vattenlinjen passar in i parklandskapet återstår det också att förklara. Visst, det är jättebra att man dränerar gångstigar längs vattnet så de inte blir översvämmade på våren och så, men 2,5 meter grusväg?? Ger mer associationer till körväg för patrullerande vaktbolag tycker jag.

Och varför slotttsruinen plötsligt är ett säkerhetshot, när kullen vid Haga Norra är oändligt mycket högre belägen och ger full möjlighet att stå och kasta raketer ifrån, det begriper jag bara inte. Jag är övertygad om att galningar och terrorister bara blir MER triggade av stegrade säkerhetsåtgärder.

Men visst måste familjen ha ett staket runt slottet. Vi lever ju tyvärr inte längre på den tid när Hagasessorna lekte i Hagaparken. Och jo, jag tycker faktiskt att det är roligt att skottet blir bebott. Men varför är sträckningen så konstig? På vissa ställen går det väldigt nära Haga slott, på andra tar det en stor lov och omgärdar ett mycket större område. Kanske det finns svar på de här frågorna, men som sagt, varken folket eller vi folkvalda har fått vara med och diskutera och förstå.
Därför känns det som en tämligen ironisk gest att pryda omslaget till måndagens fullmäktigehandlingar med den här bilden. Titta noga, för den här vyn är snart ett minne blott!

Läs även andra bloggares åsikter om bröllop, monarki, Victoria, Daniel, slott, slottsgrund, Hagaparken, Haga slott, avspärrningar, staket, idegranshäck, grusväg, brygga, Bruunnsviken, säkerhet, SÄPO, demokrati, republik, monarki och annat intressant

Vill du också bli rik?

När min kusin var 9 år sa han: När jag blir stor ska jag bli moderat, för jag vill också ha en Storö 38. Han tittade bort mot grannen, som hade en likadan Storebro-båt som Kungen, dubbelknäppt blazer med guldknappar och röstade på Gösta. (Bohman, f d moderat partiledare). För nioåringen var detta ett logiskt resonemang.

Andra-generations-invandrarkillen Deniz ser ser ett också ett samband mellan ekonomisk framgång och moderater. Hans tjej Lisa röstar också på moderaterna. Trots att hon tjänar skitdåligt där hon står i parfymdisken på NK, trots att hennes morfar var ordförande i Munkfors arbetarekommun och trots att hennes mamma är utsliten i ryggen efter 30 år som mattant och nu blivit utslängd från sjukkassan och sitter och ska lära sig skriva CV, 5 år innan pensionen.
Lisa tänker aldrig i livet bli som hon, utan skriver på sin blogg: "Vill ha, vill ha, vill ha!" om en orange Hermès Birkin för 100 lax. Det finns naturligtvis inte en chans i helvetet att Deniz och Lisa tjänar på A Borgs budgetar. De kommer inte bli rika såvida de inte tokjobbar svart eller rånar en bank. Men de vill tamigtusan inte höra till de loosers som behöver socialdemokraterna. Arbetslösa och sjukskrivna, som så många gamla kompisar och släktinga hemma i Värmland, där Lisa kommer ifrån, och i Husby där Deniz växte upp. No way José, de världarna vill de inte längre förknippas med.

Och Anna och Markus, som just flyttat in i en nybyggd bostadsrätt i Frösunda bryr sig visserligen jättemycket om välfärden och och de tycker det är självklart att det ska finnas resurser för sjukvård åt alla, men de är inte direkt oroliga att Loves dagis ska bli sämre bara för att de röstar på Fredrik och Filippa. Däremot verkar ju sossarna tycka de är nåt slags skurkar bara för att de valt att skjutsa storasyster Emma till en friskola i Nacka. De klarar räntebetalningarna på den litet för dyra bostadsrätten rätt bra just nu, de vill ge sina barn ett rikare liv och de ser positivt på sina chanser att få förlängt på jobben som nätverksutvecklare och HR-konsult. Men det är klart, litet oroligt är det ju med miljonlånen på lägenheten, och skattehöjningar kan vara ett hot. Att detta med skatt är en skiljelinje mellan blocken, det har de förstått av Sahlin och Reinfeldts debatter på TV, iallafall tills de knäppt över till söndagsfilmen på TV3 istället. Fastighetsskatt och bensinskatt, nej, fy. I Solna är kommunalskatten iallafall lägst i Sverige, det är ju jättebra.

Jag håller med dem. Om valet stod mellan att bli rik eller leva på bidrag? Väljer du höjd eller sänkt skatt? Ingen tiotusenkronorsfråga direkt.

Men nu är det inte det som valet i höst handlar om. Utan om tron på två olika slags samhällen.

Ett som handlar om att sänka skatten, mest för de rikaste, så att de handlar mer, vilket i slutändan ger jobb åt de som gör de saker eller utför de tjänster de handlar. Genom att sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen bantas kraftigt, kan den sänkta skatten betalas, samtidigt som fler då blir beredda att ta lägre betalda jobb, vilket gör att det blir billigare att anställa dem. På så sätt blir alla rikare i slutändan.
Problemet är bara att länder med sådana system går sämre och får större otrygghet, sämre folkhälsa och mer brottslighet än länder med bättre trygghetssystem. Människor vågar mindre och litar mindre på varandra och samhället.
Och så finns det ett annat system som säger att det blir fler företagare och nobelpristagare om man satsar på allas barn istället för bara sina egna ungar, att samhällen som satsar på bra utbildning, välfärd, solidaritet och rättvisa blir tryggare och mer framgångsrika för alla. Som tror att både tillit och tillväxt ökar i ett samhälle där klyftorna inte tillåts växa. Som hävdar att stora klasskillnader gör alla otryggare och fattigare, oavsett vilken sida av klyftan man står på. Som säger att en satsad krona kan bli två sparade kronor i slutändan.

Sådana satsningar behöver dock inte göras genom skattehöjningar, eller omöjliggöras genom skattesänkningar.Samtidigt är en rik kommun är mer än bara lägst skatt. Ett rikt liv för mig är en vardag som går ihop, luft som går att andas, grannar som vågar prata med varandra och gator jag vågar släppa ut mina tonåringar på. Jag känner mig inte särskiltrik om jag har lägst skatt men barnen inte får dagisplats. Om skolan förfaller och parken är skräpig och otrygg. Vad kostar tiden man spenderar i bilkön eller på perrongen när tåget är inställt? Jag känner mig inte rik när jag fått mer pengar i plånboken, samtidigt som min mamma fått högre skatt och mindre i pension. Inga jobbskatteavdrag i världen hjälper mot vanmakten jag känner när min unge kommer hem och berättar att han blivit mobbad i skolan. Eller mot ensamheten, att inte ha någon att prata med, gå och bowla med eller ligga nära om natten.

Vad är ett rikt liv för dig? Tror du det åstadkoms genom en höjning eller sänkning av kommunalskatten med några tioöringar? Eller genom nåt helt annat?

Tänk om valet kunde handla om den diskussionen istället för SÅDAN HÄR SKIT! Missförstå mig rätt, om motståndaren är korrupt eller inblandad i nån skandal där det handlar om stora pengar ska det givetvis föras fram i ljuset, men det har tyvärr blivit allt vanligare att genom negativt värdeladdade ord försöka misstänkliggöra motståndaren för saker den varken gjort eller vill göra. Lyssna på ord som "den rödgröna kartellen", "vänsterexperiment" "bidragslinje", eller det lägsta av dem alla; "Tobleronepolitik". Även det rödgröna laget har ägnat sig åt den här typen av pajkastning, vilket är onödigt när det faktiskt finns så mycket konkreta oroande och snabbt växande samhällsproblem att peka på istället. (Det snabbt ökande utanförskapet till exempel!)

Sedan finns det politisk humor och satir, som är en helt annan femma, förutsatt att det sker med glimten i ögat.

Andra som skrivit om det här är bloggen med det träffande namnet Ett rikt liv och SnabbisenAlliansfritt Sverige , och Jinge och Ylva Johansson och Trevlig Helg. Och Godmorgon Världen har gjort humor om det (Klicka på 13 juni-programmet) och Rödgröna förslag för fler jobb, Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val 2010, valfrågor, smutkastning, negativt värdeladdade ord, mosa Mona, Mangla Maria, rikt livoch annat intressant

Jag vill bo i Stars Hollow

Stars Hollow är en gullig småstad i TV-serien Gilmore Girls där alla känner alltid och alltid har tid att stanna och prata en stund. Luke´s Diner är den självklara mötesplatsen. The Town Committe ordnar festivaler ständigt och jämt, oavsett om det finns nån anledning eller ej. Där finns grannar som dyker in och tar mat i kylen, somnar på soffan eller ställer till med en överraskningsfest när man kommer hem. Alla möts på Luke´s Diner, fikar och munhuggs, och ingen kan gå olycklig mer än en kvart utan att någon lägger märke till det.

Jag tror jag skulle älska att bo där. Med en Luke som kommer och lagar allt jag har sönder. Och utanpå allt Carole Kings ljuva sångröst som ackompanjerar allting. Eller kanske inte det där sista förresten...

Men fasen, vad många på nätet som skriver att Stars Hollow är deras drömstad, dit de skulle flytta direkt om den bara fanns i verkligheten! Samtidigt som många Stockholmare har flyttat hit för att slippa ifrån en inskränkt bykänsla, så kan de ibland känna sig ensamma och anonyma i storstan och ibland längta tillbaka till gemenskapen i en mindre stad där folk lägger sig i och bryr sig om. På gott och ont.















Samtidigt går utvecklingen i rakt motsatt riktning. Rinkeby håller på att kvalificera sig som internationellt krisområde à la South Bronx, les banlieus eller sydliga favelor. Helena med fina bloggen Politik och poesi skriver:

"Jag är rasande på de ungdomar (unga män, misstänker jag) som låter sin aggression och frustration gå ut över, i första hand hjälppersonal, i andra hand hela sitt eget område. Som den vintern när idioterna stoppade tunnelbanan..."

Ja, det var deras egna morsor som fick gå hem i kylan. Men Helena är inte så dum att hon nöjer sig med att skälla på de unga hopplösa männen. Hon analyserar också varför det blivit så här:
Att bli en accepterad del av Sverige är mycket svårt. De flesta tycks tro att upplopp är typiska för Rinkeby. Istället var det så att vi klarade oss ovanligt länge.

"På 90-talet tillfrågades jag ofta av utländska studiebesökare och journalister om hur den relativa stabiliteten i Rinkeby skulle förklaras. Jag kunde bara spekulera i svar som...
- en liten by med stark social kontroll på gott och ont
- gemensamma traditioner som karneval och festival
- starka föreningar, blomstrande kulturliv
- närvarande och synliga politiker och byråkrater
- skolor där barnen blev välkomna och sedda

Det var denna goda tradition som fick rinkebyborna att gå på stadsdelsnämndens möte och försvara poesitävlingar, bokmässa och festival mot borgerliga nedskärningar. Det var den som fick upprörda mödrar att tåga till förvaltningshuset och kräva möten med ansvariga chefer under en misstänkt pedofilincident. Samma förvaltningshus som nu rivits, men som i vintras ockuperades för att befolkningen behöver träfflokaler och ungdomsbostäder.

Men fattigdom, ständiga besvikelser och utsläckt hopp föder våld. Den lokala makten har flyttat, centrum rustas ned, och arbete och demokrati för alla nådde inte ända hit. De rinkebybor som är utless på att alltid komma i sista hand känner vrede mot dem som kravallar, dem som ser till att tunnelbanan stoppas och bevakningen förstärks. Detta var just det sista som behövdes."

Hon är bra hon, Helena, och poetisk! Där hoppet slocknat, där tänds bensinen. Den som betraktas som sista klassens medborgare blir ingen vidare medmänniska.

Ska vi skapa starkare civila samhällen med gemenskap och medborgaranda behöver vi fler mötesplatser, inte bara köpcentrum. Det är egentlige inte så svårt eller dyrt. Det behövs inga stora byggen som kulturhus eller liknande. Titta bara på alla ödsliga gräsmattor mellan husen från 50-70-talet. Då, innan markpriser och byggherrars agenda gick före stadsplanerares visioner och gjorde det omöjligt, hade kommunen bra tankar om gröna oaser och lekparker i bostadsområdena. Tyvärr står de där lekplatserna och gräsmattorna ofta tomma nu, medan folk grillar på den egna balkongen, solar på gymet, eller stuvar in ungarna i bilen och kör dem till fotbollsträningen på andra sidan stan. Samtidigt som de säger att de väljer bostad efter tillgången på attraktiva mötesplatser...

Hm...

Hur fasen skapar man Stars Hollow-känsla i ett samhälle där folk knappt vågar gå fram till en 80-årig tant som ligger med bruten lårbenshals i rullltrappan? Ja, det finns förstås ingen patentlösning, men man måste börja nånstans.

Här är några idéer:

• Bygg om de gamla lekparkerna i bostadsområdena som ofta står slitna och tomma, till mötsplatser för spontanidrott även för vuxna. Varför slutar man gå till parken så fort ungana börjat skolan? Tänk om man kunde skapa fler anledningar för områdets vuxna att hänga där? Kanske en bouleplan för pensionärerna och en basketkorg för killgänget i 25-årsåldern?
• Få fastighetsägarna att upplåta en del av gräsytorna mellan höghusen i t ex Hagalund och Huvudsta till odlingslotter där grannar kan odla, träffas och skapa mer social kontroll o trygghet.
• Lokaler i bostadsområden kan liva upp ett helt område om de hyrs ut, kanske litet subventionerat, till rätt affärsidkare. Som det är nu står de ofta tomma bara för att bostadsföretaget har som policy att hyra ut enbart till marknadsmässiga hyror. Kanske skulle de tjäna i minskad skadegörelse och ökad gemenskap om de hyrde ut billigt till en trevligt café- eller en närbutiksägare?
• En plaskdamm, en anslagstavla, en schysst grillplats i en berså, några bänkar i en cirkel kan göra underverk åt en avsomnat eller otryggt bostadsområde.
• Idag träffas föräldrar i Frösunda på Thelins Café. Inget ont i det, men är det inte läge för en öppen förskola där snart? I Solna Centrum har den "orange bassängen", en minimal lekyta för de minsta blivit en samlingspunkt mitt i tingel-tangel-centrumet. På kvällarna sitter ungdomarna där. Jättebra, men komplettera gärna med liknande träffpunkter i övriga Solna, och ställ för tusan ut litet fler bänkar så pensionärerna och andra som inte har råd att sörpla latte varje dag också har nånstans att träffas.

Var ska vi medelålders träffas när vi tröttnar på att shoppa, hänga på krogen eller Facebook? Ja, jag tror vi behöver leka litet mer som jag skrev tidigare. Kanske lekplatser för vuxna kan utgöras av streetbasketplaner, upprustade småfotbollsplaner med litet begagnat plastgräs på? Eller små närbibliotek i någon av bostadsområdets alla tomma botteplanslokaler? Där det också kunde vara lätt att boka för 50-årsfesten, eller en gemensam Mors Dags-fest för alla som har morsan eller barnen i en annan stad eller i en helt annan del av världen? Skicka hit Kirk eller Taylor från Stars Hollow, så organiserar de!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, Solna, mötesplatser, köpcentrum, medborgaranda, socialt kapital, Rinkeby, förorter, miljonprogramsområden, odlingslotter, civilt samhälle och annat intressant

Vad gör en stad attraktiv?

Vet ni vad folk tittar mest på när de väljer var de ska bo? Om de kan välja alltså? Nära till jobbet? Nja, ungefär 2 av 10 svarar det. Nära till naturen? Ungefär lika många. Men hela 65 procent svarar att mötesplatser är viktigt. Mötesplatser, vad är det för flummigt ord? Typ ett Folkets Hus eller? Nej, det är alla ställen där det kan uppstå möten mellan människor; hemmet förstås, det egna eller vännernas, men också ett mysigt café eller restaurang, en lekpark, ett torgstånd, en grillplats, en glänta med ett parkbänkar. Jag vet inte, de kanske längtar efter och saknar alla dessa små tanter, som hade tid att stanna och prata på väg till Sommarvägens livs?

Frågan vad som gör en stad attraktiv är oerhört intressant att fundera på, särskilt om man vill bygga och skapa tillväxt. Min hemstad Solna hyrde för ett par år sen in en svindyr konsult som skulle lära ut hur man stärker stadens varumärke. Var det AIK? Karolinska Institutet? De kungliga slotten? Nej, svarade en inbjuden hjärnforskare, det är mötesplatser för hjärnor som gör en stad framgångsrik. Ni bygger en massa hus här i Solna, och har en massa företag, men ni har glömt att satsa på mötesplatser! Ridå.

Lilla tättbebyggda Solna försöker slå rekord i byggande och förtätning. Inget fel på att förtäta; det är smart att kommunerna närmast city gör det. För mig får husen görna vara höga också. Men det är nåt som saknas... Visioner! Solnas (m)ajoritet har inga visioner, de bara säljer, och sen får byggföretagen planera för sina (sälj)visioner. Då blir det ofta, tätt, väldigt tätt, och sällan fördyrande saker som parker, samlingslokaler, plats att leka på, en basketplan eller en grillplats. Det som byggs, det byggs för att säljas. Dyrt. Och då uppstår nästa hinder för möten; det flyttar bara in folk av samma sort.

Mötesplatser kan nämligen vara både inkluderande och exkluderande. Till exempel upplevs bostadsområden med dålig kollektivtrafikförsörjning som tillstängda och där kan det utvecklas subkulturer som exkluderar andra grupper. Som de monotona villamattorna i förorten. Som miljonprogramsområdena när de är som sämst.

Även om det bor och jobbar en massa människor i Solna - "Sveriges företagsvänligaste kommun" - så händer ingenting förrän folk börjar prata med varandra. Det gäller att satsa på kluster av företag, särskilt medan de är små och i början av sin utveckling, och det gäller att satsa på platser där samtal uppstår. Även ytliga kontakter och möten mellan människor bidrar till att utveckla tilliten och acceptansen för det som är annorlunda.

Mindre företag har större behov av offentliga mötesplatser. Ett exempel på en miljö anpassad för småföretag är Telefonplan. Där finns Konstfack med sitt Transit, med företagskuvös och kontorshotell där nyutexaminerade studenter kan utveckla sina idéer och nystartade företag sitta tillsammans. Runt Telefonplan har fastighetsägaren medvetet satsat på att inhysa gym, caféer, gemensamma matsalar och restauranger som uppmuntrar till informella möten. Resultatet: Flera små nyetablerade designföretag lockas dit, som i sin tur lockar andra, som i sin tur lockar fler roliga butiker och caféer osv. Och så möts människorna, och så föds nya idéer till tjänster och produkter. Och folk trivs, och vill flytta dit.

Det är inte bara företagen, utan hela samhället som tjänar på att stärka den sociala sammanhållningen genom att skapa utbyte och kontakt mellan olika grupper av människor. Detta sociala kapital kan stärkas genom en kombination av insatser.

Jag glömde: det byggs visst för möten; kommersiella möten. Och det är inte fel. Men det får inte BARA bli sådana mötesplatser. Det känns otroligt fattigt att Sona Centrum är det enda ställe där man möter folk. Biskopen Caroline Krook utbrast en gång på en debatt på biblioteket Solna Centrum: - Är det här tingeltangeltemplet det enda stället folk har att mötas på i Solna?!

Hjärnforskaren som jag berättade om instämde alltså i biskopens dom: Det hjälper inte att bara förtäta, ni har ju inga mötesplatser för hjärnor!

Vadå möten mellan hjärnor? Det är väl inga problem i dagens it-samhälle? Jo, faktiskt. Viss typ av "kodifierade" kunskap är lätt att sprida via nätet, till exempel i läroböcker och instruktionsmanualer. Den är lätt att sprida och använda, men skapar därför inte heller några konkurrensfördelar för användarna. Okodifierad kunskap eller tyst kunskap däremot, kan inte spridas lika enkelt som kodifierad kunskap. Den växer fram interaktivt och är alltså beroende av nära kontakter mellan människor med kompletterande kunskaper. Det är den sortens kunskapsöverföring som leder till nya innovationer och bidrar till en ökad tillväxt.

Se där, hur det som moderaterna tror är onödiga kringkostnader som ska minimeras så mycket som möjligt, eller överlåtas på marknaden, är en förutsättning för tillväxt i vår region!

Läs även andra bloggares åsikter om mötesplatser, attraktiv stad, mötesplatser för hjärnor, Solna, tillväxt, innovationskraft, köpcentrum, var vill människor bo? och annat intressant

Välkommen till Solna, SlösO!

UPPDATERAD!
Timbro är roliga. Eller, de har iallafall en rolig PR-byrå. Nu har de skapat en hemsida som heter SlösO - Slöseriombudsmannen. Där ombeds folk skicka in exempel på kommunalt slöseri, allt i det goda syftet att sätta blåslampa på kommuner som slösar med skattebtalarnas pengar på onödiga saker. Det är ju väldigt lovvärt, för precis som den gamle socialdemokraten Gustav Möller som de citerar på hemsidan sa, så är Varje bortslösad skattekrona en stöld från folket.

Nu är ju inte de som tagit initiativet till vare sig Timbro eller Skattebetalarnas förening de som förlorat mest på denna regeringens skattesänkningar. Och jag tror att det är slöseri att spara på de svagaste barnens extra stöd i skolan till exempel. Eller att, som i Solna, missköta underhållet av skolor och idrottsanläggningar så att resultatet blir ren kapitalförstöring.

Men det är knappast sådant slöseri SlösO säter blåslampan på. Ofta är det sportanläggningar som de inte tycker kommunerna ska lägga pengar på. En simhall och en handbollsarena i Lund och kongress-och konsertarenan i Uppsala kritiseras, liksom en bandyarena i Vänersborg, som får 4,5 av 5 möjliga SlösO-poäng. Hur många straffpoäng konsertarenan i Solna skulle rendera talar de tyst om, trots att det var över två månader sedan jag testade att anmäla detta kommunala slöseri.

UPPDATERAD! Inte heller SvD:s ledarredaktion verkar se det de har närmast in på knuten. De uppmärksammar SlösO:s alla hatobjekt till arenor som samlats i en Timbro-rapport med sju varnande exempel. Men - som av en händelse - är Solnas gigantiska konsertarena inte med här heller ... Konstigt?! Annars hade deras ord passat som hand i handsken i ett litet råd på vägen till pojkarna som leker med Solnabornas pengar:

"Så om du är kommunalpolitiker och funderar på att lägga femtio eller hundra miljoner på en splitter ny arena.

1) Det kommer att bli dyrare än vad du tror. Mycket dyrare.

2) Hur många miljoner är det värt att "sätta kommunen på kartan". Egentligen?

3) Visst är det kul att klippa band. Men var det verkligen det här du blev vald för?

Eller var det för att tillvarata kommunmedborgarnas intressen. Verkar det då vettigt att bygga en arena dimensionerad för ett volleyboll-VM eller en delfinal i schlagerfestivalen 2015?

Kanske går det att hyra in sig i någon av grannkommunernas arenor? De lär bli glada över att få hjälp att fylla igen hålen och du behöver inte oroa dig för budgeten.

Tänk på saken."

Missförstå mig rätt, jag tycker, precis som SlösO, att skrytbyggen gärna får uppföras, bara inte skattebetalarnas pengar används till det. Men Solnas fall används en kvarts miljard av Solnabornas pengar till en konsertarena. Kommunal kärnverksamhet? Knappast!

Men en eloge ska SlösO iallafall ha, för att de håller med om att socialdemokraten Ilija Batljan räddat en ruggig massa pengar åt skattebetalarna i Stockholms län.

Ilija Batljan är som bekant S-kandidat till posten som finanslandstingståd i Stockholm. Och när han gjorde entré i landstingshusets korridorer blev det full fart. Batljan, nationalekonom och filosofie doktor, satte sig snabbt in i planerna på en ombyggnad av Karolinska sjukhuset. Han körde siffror i Excel och kom fram till att upphandlingen var en ”privat blåsning av det offentliga”. En mediestorm följde, M försökte stå pall, men fick till slut order från högsta ort (M-bunkern) att vika sig för Batljans krav.

Resultatet? 7-9 miljarder kronor sparas.

Även Peter Andersson bloggar om det här. Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, val2010, SlösO, kommunalt slöseri, kommunal kärnverksamhet, Skattebetalarna, Stockholms läns landsting, Ilija Batljan och annat intressant

Vilken låt är du?

En plötslig sommarfeber gav mig inget val. Duracellkaninen skulle hoppa ner från sängen och springa duktigt i 14 timmar,trodde hon, men bena vek sig och en koll på tempen visade nära 39 grader. Så här ligger jag nu, på en dyna i skuggan, denna vackra dag, och gör liksom ... ingenting.

Trots att det är kommunstyrelse idag, då man bara inte FÅR vara sjuk. Trots att jag är en av de få föräldrarna som sagt att jag kan ställaupp och städa efter 9:ornas skolbal ikväll. Får se om jag kan gå dit och moppa litet med ett par Alvedon i kroppen framåt midnatt.

När paniken och skuldkänslorna klingat av märker jag att ett plötsligt hålrum i tiden av det här slaget föder nya tankar. Jag ligger där med min laptop i knät och goofar runt litet på nätet. Funderar på musik. Visst stämmer det som Hello Saferide sjunger i låten I wonder who is like this one, att människor är som låtar?

Några verkar tråkiga och behöver lyssnas på några gånger innan man upptäcker att de är skitbra. Andra låter mycket och påträngande,men har egentligen inget att säga. Och så finns det de man älskar häftigt från första stund, för att snabbt tröttna och upptäcka att man inte står ut med dem en sekund till.

Om jag var en sång, skulle jag vilja vara Can´t get You out of my head, påfrestande ibland, men får folk att vilja dansa. Nån sa en gång till mig: Ja du, Johanna, man har iallafall aldrig tråkigt med dig... Jag tror det i grunden var var menat som kritik, men...vad sjutton, man kan inte få allt, eller hur?!

Och jag skulle vilja träffa nån som jag ville lyssna på om och om igen. Sätta på repeat utan att tröttna, därför att jag upptäckte nya toner och nyanser varje gång jag lyssnade. Men också för att det var en sådan bekant och hemvan ton. Som godnattmusiken av Bach jag lyssnade på varje kväll innan jag somnade när jag var liten. Jag ville också ständigt höra Tove Janssons "Vem ska trösta Knyttet?". Undrar om det finns någon låt/människa där ute i verkligheten som är som Knyttet?

Vilken låt vill du vara? Eller inte vara?

Jag vill inte vara Moneybrother´s "It's Been Hurting All The Way With You, Joanna". Den är vidrig. Budskapet menar jag, inte låten i sig; pengabrorsan gör grymt bra musik. Han kommer förresten till Almedalen i sommar och gigar ihop med (S).

Läs även andra bloggares åsikter om musik, låtar, vilken låt ärdu, vilken låt vill du vara, sjukdag, feber, djupa tankar, Almedalen, socialdemokraterna, betydelsen av musikoch annat intressant