Fördelen med att vara sjuk är att man lyssnar på alla nyhetssändningar: TT meddelar att Lars Leijonborg avgår i höst. Vad ska man säga? Grattis? Det beror på vem som tar över. I DN´s nätomröstning leder just nu Cecilia Malmström, men jag är rädd att det ändå slutar med att gaphalsen Björklund tar över. Frågan är då vilken riktning partiet tar? Björklund har ju varit själva inkarnationen av den högerväg folkpartiet tagit på senare år. Om nu opinionssiffrorna och Leijonborgs sjunkande popularitet visar att detta inte varit någon särskilt smart gir, vilken väg ska då Björklund välja? Förändra måste han ju, vänsterut verkar knappast aktuellt med hans värderingar och längre högerut är väl svårt att gå till och med för major Björklund. Eller? Det kanske finns litet kvar på botten av de grumliga vattnen att fiska upp, vad vet jag...
Till slut kan jag inte låta bli att föreställa mig den mysiga stämning som kommer infinna sig på Utbildningsdepartementet med en departementschef som petad partiledare och en underlydande minister som ny herre på täppan...
Läs mer på SvD och DN
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: lars leijonborg, folkpartiert, politik, cecilia malmström, jan björklund
9 kommentarer:
Ja, eller: Freddan, Måddan, Häggan och Ondskan skulle jag kunna tänka mig ifall Björklund blir vald ;)
Jag är mycket förvånad över de som inte är folkpartisters stora omsorg om folkpartiets politik och vem som blir ny ledare. Det är ju fullständigt ointressant.
Är man rädd för Jan Björklund? Han är kunnig, oerhört duktig debattör och får något gjort.
Just nu håller han på att avskaffa flumskolan där kunskap inte är speciellt viktigt. Ett område (s) försummat under många år. Skriver och säger inte abra jag utan även Carin Jämtin, Pär Nuder och Ylva Johansson.
Och vad jag vet så till skillnad från Toblerone-Mona så har han inga problem att betala räkningar och p-böter. Och när han använder kreditkort så är det hans egna och inte regeringens.
Jag sätter 5 spänn på att det blir Mr.Rotting som tar över.
Per: Ja, herregud... vilken kvartett!
Tommy: Det är definitivt inte ointressant. Om JB`s främsta förtjänst är att läsa innantill i läroplanens första kapitel och att inte ha betalningsanmärkningar får man nog konstatera att fp sänkt kraven på sina ledare rätt rejält. Men, som jag sa, vilken väg ska JB ta? Den inslagna funkar uppenbart inte, åt det socialliberala hållet funkar dåligt ihop med majorens piskpopulism och högerut...? Är det överhuvudtaget möjligt?
Claes: Jo, allt pekar på det. Då är det marsch mot vägs ände in i högermyrmarkerna tills det blir totalkris. Tills dess får alla potentiella socialliberaler vänta i garderoben.
Du får det att låta som om mer socialliberalism är det som kan vända röstssiffrorna.
Problemet med den teorin är bara att det är under de perioder som socialliberalismen framhållits mest som partiet har backat.
Nedgången under 70-talet bröts först när Westerberg återinförde en del av de klassiska liberala tankarna och därmed förde partiet högerut. Dock blev Westerberg, och Folkpartiet, mer socialliberal under åren som följde och därmed backade också partiet.
När partiet, under 2000-talet, började föra fram alla delar som bygger upp Folkpartiet; socialliberalismen, marknadsliberalismen, frisinnet, den klassiska liberalismen, så förstärkte detta Folkpartiets uppgång.
Folkpartiet skulle bli ett marginaliserat parti om man återgick till att bli ett rent socialliberalt parti -- eller partiet för de som egentligen är sossar men som inte vill erkänna det -- och därför behövs en partiledare som både vågar lyfta upp de liberala frågor som behandlats styvmoderligt de senaste åren (exempelvis personlig integret), och som samtidigt kan låta Folkpartiet bli ett brett liberalt parti där flera varianter av liberalism ryms.
Det finns inget motsatsförhållande mellan liberalism och socialliberalism; det är olika varianter av samma grundtankar. Däremot finns ett motsatsförhållande mellan riktiga liberaler och de som kallar sig socialliberaler men som i verkligheten är smygsossar som bara inte vågar inse det själva.
Och, ärligt talat, behöver vi verkligen ytterligare ett socialdemokratiskt parti i Sverige?
"Och, ärligt talat, behöver vi verkligen ytterligare ett socialdemokratiskt parti i Sverige?"
Det kunde man nästan tro när man hörde Reinfeldts retorik i valrörelsen...men nu efter valet visar det sig ju (surprise...not!) att moderaterna var just moderater!
Claes; ptja, vi har givetvis olika glasögon, men jag tycker nog att modsen varit ganska sossiga:
* kollektivavtalskramare
* stöttade byggnads i Vaxholmskonflikten
* bryr sig mest om symbolvärden och avskaffar den skatt som upplevs som orättvis (fastighetsskatten) istället för den skatt som är rent skadlig och bara infördes pga dess symbolvärde (värnskatten)
* ignorerar givna löften om trängselskatten
* envisas med att skattesänkningar ska "vara finansierade" trots gigantiska överskott i statens finanser och trots ett rent perverst skattetryck
Jag skulle nog vilja påstå att vi har socialdemokrater i opposition och sossarna light i regeringen.
Men, jag ser givetvis på frågan från höger medan du ser på det från vänster.
"Men, jag ser givetvis på frågan från höger medan du ser på det från vänster."
Ptja. Så måste det nog vara.
Jag är ledsen Mattias, men jag tror att Folkpartiet måste välja väg. Att möjligheten att "låta Folkpartiet bli ett brett liberalt parti där flera varianter av liberalism ryms" inte funkar visar väl inte minst Tommy Möller DN Debatt med all önskvärd tydlighet.
Problemet med att tvingas välja väg är att folkpartiet då inte återstår som det allmänt goda partivalet för alla de som inte riktigt kan välja på höger-vänsterskalan. Tar Fp stegt fulkt ut med högerpopulismen och spelar ytter på högerkanten förlorar ni alla intellektuella, och återgår ni till den fiiina klassiska socialliberalismen förlorar ni populistväljarna som söker de enkla lösningarna. Tough shit. Kanske det heklt enkelt inte finns utrymme för ännu ett högerparti i svensk politik?
Skicka en kommentar