Fulaste skivomslaget

Vi som växte upp på hedenhös har upplevt skiftet från LP-skivor till CD och vidare till Mp3. En utveckling med både för- och nackdelar. Fördelen med de stora skivomslagen var att man kunde fördjupa sig i dem i timmar, ligga på den gröna heltäckningsmattan och kolla bilderna och läsa alla texterna. Ibland följde det öven med en affisch, då var det stor lycka.

CD-omslagen var en halvmesyr, måste jag säga. Joxiga omslag som gick sönder så fort man tappade dem i golvet och så små och få texter och bilder att de blev ointressanta. Fast onekligen lättare att ta med till festen än tallrikarna till LP-skivor. Nu har man all musik i burken, mobilen eller iPoden. Inga mer funderingar om "vilken musik ska jag ta med till landet/semesterresan/promenaden"; varenda låt följer med helt automatiskt.

MEN, för det finns ett sådant: Man tappar sin historia. Förr när man tröttnat på en skiva ställde man den kanske längst bak i sin ölback till skivlåda och hoppades att ingen kompis skulle ta fram och vifta med den på festen. Om det hände kunde man i värsta fall med en elegant knyck låta den singla ut över balkongräcket med orden - Äh, den där hade jag ändå tänkt slänga. Men allt som oftast fick de stå kvar, töntskivorna. Numera raderar jag låtar på löpande band så fort de känns uttjatade. Synd, på ett sätt. Till exempel kommer tävlingar som denna vara omöjliga i nästa generation: Vilket är Sveriges fulaste skivomslag?

En viss överrepresentation av dåvarande eller blivande politiker kan märkas bland de nominerade; såväl den senare moderate riksdagsledamoten Henrik S Järrel med sin "Mössen i ljudarkivet" som en skiva utgiven av Centerns ungdomsförbund 1972 om närdemokrati och demonstrationsrätt (!) finns med i tävlingsfältet.

Underbart! Köp boken genast!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: skivomslag, Sveriges fulaste skivomslag, LP, CD, Mp3, nostalgi