Jag vill bo i Stars Hollow

Stars Hollow är en gullig småstad i TV-serien Gilmore Girls där alla känner alltid och alltid har tid att stanna och prata en stund. Luke´s Diner är den självklara mötesplatsen. The Town Committe ordnar festivaler ständigt och jämt, oavsett om det finns nån anledning eller ej. Där finns grannar som dyker in och tar mat i kylen, somnar på soffan eller ställer till med en överraskningsfest när man kommer hem. Alla möts på Luke´s Diner, fikar och munhuggs, och ingen kan gå olycklig mer än en kvart utan att någon lägger märke till det.

Jag tror jag skulle älska att bo där. Med en Luke som kommer och lagar allt jag har sönder. Och utanpå allt Carole Kings ljuva sångröst som ackompanjerar allting. Eller kanske inte det där sista förresten...

Men fasen, vad många på nätet som skriver att Stars Hollow är deras drömstad, dit de skulle flytta direkt om den bara fanns i verkligheten! Samtidigt som många Stockholmare har flyttat hit för att slippa ifrån en inskränkt bykänsla, så kan de ibland känna sig ensamma och anonyma i storstan och ibland längta tillbaka till gemenskapen i en mindre stad där folk lägger sig i och bryr sig om. På gott och ont.















Samtidigt går utvecklingen i rakt motsatt riktning. Rinkeby håller på att kvalificera sig som internationellt krisområde à la South Bronx, les banlieus eller sydliga favelor. Helena med fina bloggen Politik och poesi skriver:

"Jag är rasande på de ungdomar (unga män, misstänker jag) som låter sin aggression och frustration gå ut över, i första hand hjälppersonal, i andra hand hela sitt eget område. Som den vintern när idioterna stoppade tunnelbanan..."

Ja, det var deras egna morsor som fick gå hem i kylan. Men Helena är inte så dum att hon nöjer sig med att skälla på de unga hopplösa männen. Hon analyserar också varför det blivit så här:
Att bli en accepterad del av Sverige är mycket svårt. De flesta tycks tro att upplopp är typiska för Rinkeby. Istället var det så att vi klarade oss ovanligt länge.

"På 90-talet tillfrågades jag ofta av utländska studiebesökare och journalister om hur den relativa stabiliteten i Rinkeby skulle förklaras. Jag kunde bara spekulera i svar som...
- en liten by med stark social kontroll på gott och ont
- gemensamma traditioner som karneval och festival
- starka föreningar, blomstrande kulturliv
- närvarande och synliga politiker och byråkrater
- skolor där barnen blev välkomna och sedda

Det var denna goda tradition som fick rinkebyborna att gå på stadsdelsnämndens möte och försvara poesitävlingar, bokmässa och festival mot borgerliga nedskärningar. Det var den som fick upprörda mödrar att tåga till förvaltningshuset och kräva möten med ansvariga chefer under en misstänkt pedofilincident. Samma förvaltningshus som nu rivits, men som i vintras ockuperades för att befolkningen behöver träfflokaler och ungdomsbostäder.

Men fattigdom, ständiga besvikelser och utsläckt hopp föder våld. Den lokala makten har flyttat, centrum rustas ned, och arbete och demokrati för alla nådde inte ända hit. De rinkebybor som är utless på att alltid komma i sista hand känner vrede mot dem som kravallar, dem som ser till att tunnelbanan stoppas och bevakningen förstärks. Detta var just det sista som behövdes."

Hon är bra hon, Helena, och poetisk! Där hoppet slocknat, där tänds bensinen. Den som betraktas som sista klassens medborgare blir ingen vidare medmänniska.

Ska vi skapa starkare civila samhällen med gemenskap och medborgaranda behöver vi fler mötesplatser, inte bara köpcentrum. Det är egentlige inte så svårt eller dyrt. Det behövs inga stora byggen som kulturhus eller liknande. Titta bara på alla ödsliga gräsmattor mellan husen från 50-70-talet. Då, innan markpriser och byggherrars agenda gick före stadsplanerares visioner och gjorde det omöjligt, hade kommunen bra tankar om gröna oaser och lekparker i bostadsområdena. Tyvärr står de där lekplatserna och gräsmattorna ofta tomma nu, medan folk grillar på den egna balkongen, solar på gymet, eller stuvar in ungarna i bilen och kör dem till fotbollsträningen på andra sidan stan. Samtidigt som de säger att de väljer bostad efter tillgången på attraktiva mötesplatser...

Hm...

Hur fasen skapar man Stars Hollow-känsla i ett samhälle där folk knappt vågar gå fram till en 80-årig tant som ligger med bruten lårbenshals i rullltrappan? Ja, det finns förstås ingen patentlösning, men man måste börja nånstans.

Här är några idéer:

• Bygg om de gamla lekparkerna i bostadsområdena som ofta står slitna och tomma, till mötsplatser för spontanidrott även för vuxna. Varför slutar man gå till parken så fort ungana börjat skolan? Tänk om man kunde skapa fler anledningar för områdets vuxna att hänga där? Kanske en bouleplan för pensionärerna och en basketkorg för killgänget i 25-årsåldern?
• Få fastighetsägarna att upplåta en del av gräsytorna mellan höghusen i t ex Hagalund och Huvudsta till odlingslotter där grannar kan odla, träffas och skapa mer social kontroll o trygghet.
• Lokaler i bostadsområden kan liva upp ett helt område om de hyrs ut, kanske litet subventionerat, till rätt affärsidkare. Som det är nu står de ofta tomma bara för att bostadsföretaget har som policy att hyra ut enbart till marknadsmässiga hyror. Kanske skulle de tjäna i minskad skadegörelse och ökad gemenskap om de hyrde ut billigt till en trevligt café- eller en närbutiksägare?
• En plaskdamm, en anslagstavla, en schysst grillplats i en berså, några bänkar i en cirkel kan göra underverk åt en avsomnat eller otryggt bostadsområde.
• Idag träffas föräldrar i Frösunda på Thelins Café. Inget ont i det, men är det inte läge för en öppen förskola där snart? I Solna Centrum har den "orange bassängen", en minimal lekyta för de minsta blivit en samlingspunkt mitt i tingel-tangel-centrumet. På kvällarna sitter ungdomarna där. Jättebra, men komplettera gärna med liknande träffpunkter i övriga Solna, och ställ för tusan ut litet fler bänkar så pensionärerna och andra som inte har råd att sörpla latte varje dag också har nånstans att träffas.

Var ska vi medelålders träffas när vi tröttnar på att shoppa, hänga på krogen eller Facebook? Ja, jag tror vi behöver leka litet mer som jag skrev tidigare. Kanske lekplatser för vuxna kan utgöras av streetbasketplaner, upprustade småfotbollsplaner med litet begagnat plastgräs på? Eller små närbibliotek i någon av bostadsområdets alla tomma botteplanslokaler? Där det också kunde vara lätt att boka för 50-årsfesten, eller en gemensam Mors Dags-fest för alla som har morsan eller barnen i en annan stad eller i en helt annan del av världen? Skicka hit Kirk eller Taylor från Stars Hollow, så organiserar de!

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, Solna, mötesplatser, köpcentrum, medborgaranda, socialt kapital, Rinkeby, förorter, miljonprogramsområden, odlingslotter, civilt samhälle och annat intressant