Det är inte så litet förvirrande att vara sju år och gå i Jan Björklunds skola. Den skola där alla barn ska få skriftliga, betygsliknande omdömen redan i förskoleklassen.När Petter nyligen var på utvecklingssamtal med sin mamma hade fröken graderat hans insatser med A, B och C i samtliga ämnen, inklusive social mognad. Han hade även själv fått värdera sina insatser. I NO tyckte han att han var A, medan fröken hade satt ett B. När hans mamma frågade vad det kunde bero på, ryckte han på axlarna. Till slut formulerade han frågan: - Men mamma, vad är NO, egentligen?
På vilket sätt blir det tydligare för en sjuåring att få veta att man är C i svenska, än att få höra att det vore bra om man tränade på skillnaden mellan m och n när man läser hemma?
I "social mognad" fick Petter ett C. (Vilka kriterier finns för det egentligen? Undrar hur många vuxna som skulle få A?) Fröken förklarade det med att Petter hade "svårt att hantera sina känslor". Varken Petter eller hans mamma förstod den förklaringen, men efter en stund kom det fram: - Jo, men du gråter ju så lätt i skolan."
Är det en sådan skola du vill ha, Jan? En där sjuåringar får underkänt för att de gråter för lätt?
Det undrar Petters mamma Christina Friborg i en insändare i veckans nummer av Lärarnas tidning.
Nu ska jag säga - nej skrika - nåt som förmodligen hade givit mig ett betyg som inte ens ryms Björklunds nya sjugradiga betygsskala: HUR ÄNDA IN I SATANS GLÖDHETA HELVETE BIDRAR EN SÅDAN SKOLA TILL ATT VI FÅR FLER GLADA, KREATIVA OCH VETGIRIGA UNGAR I SVERIGE?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, skolan, Jan Björklund, betyg, skriftligt omdöme, betyg på barn, betygsliknande omdöme, utvecklingssamtal, kunskapsbedömning, skolutveckling, svära, social mognad
19 kommentarer:
Underkänna ett barn för att de visar känslor som läraren har svårt att hantera, kanske läraren ska ha ett dåligt betyg i empati i stället?
Ja just det! Och sedan kan vi alla sitta i en ring och prata om våra upplevelser, och dom som känner sig kränkta eller börja slåss, tröstar vi bara..
Men alla som skulle behöva prestera då? Inga krav, inga resultat, inga företag och inga pengar..
Och till slut bidde det bara en tumme..
Sverige är landet där alla kan få bidrag och staten badar i pengar. Företag, uppfinningar och folk som arbetar behövs inte alls!
Håller helt med anonym. Vad vi behöver i det här landet är att barnen förstår att när de börjar skolan så är det slut med att vara barn. Bara prestation räknas. Och att gråta är en svaghet kan väl alla skriva under på?
Jag säger bara "FY FAN!" och länkar hit!
Å andra sidan; det låter som den typ av lärare som på varje kvartsamtal säger att "det går ganska bra för Pelle" och sedan i nian så visar det sig att Pelle kan ju knappt läsa.
Är det verkligen bättre?
En klassisk Björklund. Skapa en lojal arme av 7-åriga robotar. jag grät själv i 1-an och känner även nu i 7-an för att storböla. Men Björklunds sätt att se detta på är:
Visa känslor och smaka C:en!
Moahahahahaaa!!!
/Gustaf
Så har vi en hel generation som blir "kränkta" för minsta kritik också.. Kanske är nyttigt att lära sig få "återkoppling" tidigare i livet;)
Men visst det krävs balans och känsla, precis som med muntlig kritik..
Å, stackars er alla arga, cyniska, föraktfulla anonyma kommentatorer! Vad döljer sig bakom alla dessa försvarsmekanismer av förnekande, rationalisering, förskjutning, idealisering (jag fick stryk av min far och det gjorde mig gott)? Jag tror jag väljer att helt enkelt citera Alice Miller: "Föraktet är den svages vapen och hans skydd mot känslor som väcker liv i den egna historien. Och roten till allt förakt, till varje diskriminering, är den vuxnes mer eller mindre medvetna, okontrollerade, dolda och av samhället tolererade maktutövning över barnet".
Mattias, dig väljer jag att bemöta direkt eftersom du iallafall gör ett försök till seriös problematisering: Ja, det är ett elände med alla lärare som av "snällhet" undlåter att ta sitt ansvar att professionellt och pedagogiskt förklara för Kalle och hans vårdnadshavare att bara 3 av 6 mål är uppfyllda och därefter omedelbart göra upp en handlingsplan med dem för hur Kalle ska nå målen. Men det är inte samma sak som att kränka Kalle, det är motsatsen. Höga, tydliga och positiva förväntningar på alla elever, framåtsyftande och detaljerad information om vilka mål som är uppnådda och inte, samt individuellt utformade handlingsplaner - JA. Schabloniserade och otydliga betygsomdömen som kränker och desinformerar - NEJ.
Johanna, tror du inte att det är bättre att Kalle går om 1:an, än att han lämnar nian utan G i något/några kärnämnen? Om det sen sker med ett skriftligt omdöme eller "bara" muntligt, är det väsentligt? (Om vi förutsätter att det är proffs som sköter båda tillvägagångssätten..)
Det som gör tonen lite trist, både från din sida och många kommentatorer är polariseringen. Du kan inte på allvar mena att alliansen vill Svenska skolbarn illa!
Jag skruvar kanske till mina egna kommentarer lite väl mycket (Eller bara ogenomtänkt..) ibland, men jag vill absolut inget illa!
JAG råkar bara vara ett barn av min tid, som gått i en riktig "skitskola", nästan helt utan krav och resultat, och saknade helt klart kunskaper jämfört med andra kollegor från andra europeiska länder, som har varit jobbiga att ta ikapp.
Och handen på hjärtat Johanna. Människor från Tyskland, England, Frankrike och Finnland, och deras skola med betydligt högre krav, går inte hos psykologer i högre utsträckning idag..
Lite distans och ödmjukhet inför andras erfarenheter, åsikter och preferenser vore klädsamt..
Annars kan jag beundra ditt engagemang!
Men Spiff, nu förstår jag ingenting! Varför skulle Petter gå om? För att han gråter?
Det handlar inte om att vi betygsmotståndare tror att alliansen vill barnen illa, men om att de inte förstår vad de gör. I det här fallet blir det väl t ex rätt tydligt att betyg inte kan fungera som en morot när inte eleverna vet vad de vuxna pratar om? (NO) Och om det verkligen är ett problem att Petter gråter i skolan kanske man ska ta reda på anledningen? Ska Petter verkligen ha ett lågt betyg, en signal om att HAN ska ta sig i kragen?
Jag och många vakna människor med mig litar inte en sekund på vad medier rapporterar. Det låter som en riktig tidningsanka eller något Lars Ohlys PR avdelning riggat rejält.
Men OM det var sant, skulle läraren få en uppsträckning alternativt sparken eftersom man visat en enorm brist på omdöme.
Tyvärr finns det en enorm "felmarginal" inom det mänskliga beteendet, som jag tror att precis alla delar av världen kämpar med i olika hög grad dagligen. Inkompetens, felbedömningar, småsinthet, illvilja, missriktad välvilja, dålig kommunikation, korruption och ren ondska.
Kan m.a.o inte uttala mig om fallet Petter! Men jag kan ha en tro på hur man skapar en bättre skola och framtid för honom och alla andra skolbarn.
Med en genuin önskan om allt gott!
Jag antar att det var med tanke på den mänskliga "felmarginalen" som det förut var förbjudet att uttrycka sig i betygsliknande omdömen. Man var tvungen att formulera sig tydligare än så, och "felmarginalen" kanske var mindre. Nu är hindret borta och systemet har alltså öppnat för en större "felmarginal". Systemet ger signaler och öppnar dörrar som styr människors handlande, ibland åt rätt håll och ibland åt fel. Jag är rädd att dagens skolpolitik styr åt helt fel håll, trots att det inte ligger någon ondska bakom. Bara brist på pedagogisk insikt.
Min poäng var att dåliga lärare -- och de finns; precis som det finns dåliga programmerare, dåliga politiker, dåliga handläggare, osv -- kommer att agera fel alldeles oavsett om vi har betyg eller inte.
Du tog ett exempel på en lärare som agerade dåligt inom betygssystemets ramar. Jag tog ett exempel på en lärare som agerade dåligt i det gamla betygsfria systemet.
Min fråga var egentligen om tycker att det är värre att Petter fick ett sämre betyg än han förtjänade än att Pelle kommer upp i högstadier utan att kunna läsa. Jag tycker nämligen inte det. Att Petter fick ett felaktigt betyg skadar inte hans framtid -- så länge som hans föräldrar tar sitt föräldraansvar och det låter det på din berättelse som om de gör -- medan Pelles brist på läsförmåga förstör hela hans framtid och dessutom har negativa effekter på flera andra (eftersom Pelle antagligen kompenserar för denna brist på mindre positiva sätt)
Visst, betyg är ingen universalmedicin och den lärare som tror att det är det enda verktyg som han eller hon har bör inte vara lärare. Men, och detta är ett viktigt men, det finns inga undersökningar som visar på att betyg är skadliga. Från anti-betygs-lobbyn förs det fram som en självklarhet att så skulle vara fallet trots att man inte har någonting som stöder det påståendet.
Jag tror givetvis inte att någon argumenterar emot betyg -- eller för en flumskola -- för att de hatar barn eller vill dem illa; snarare är mitt intryck att många av dem drivs av en genuin vilja att hjälpa nästa generation. Men, ni är helt fel ute. Ni baserar ert agerande på känslor och tyckande istället för kunskaper och fakta.
Mattias, det finns en massa forskning som visar att betyg inte fungerar (sök t ex på Dylan Wiliam som är en av världens mest ansedda betygsforskare). Det finns också en massa forskning som visar att en människa tar skada av att kritiseras på osakliga grunder, eller grunder som h*n inte förstår. Att hävda att det inte finns en vetenskaplig grund för motstånd mot betyg är helt fel, men att det bygger på känsla stämmer till viss del. Skadad självkänsla är ett hinder för inlärning.
Mer om detta i mitt inlägg:
http://christermagister.wordpress.com/2008/11/07/betyg-ett-lampligt-instrument/
Magisterchrister! Sverige endast Svenska pedagoger har, och enligt dig är dom världsledande och bäst, alla andra har fel. Märkligt!
Då borde ju skolpolitiker, altså alla dom som inte redan insett den enda vägen, vallfärda hit i stora horder för att lära sig denna, den enda rätta vägen. Och Svenska skolor och elever skulle slå världen med häpnad i fråga om kunskaper, insikter och framtidsdanande visioner, eller?
För att inte tala om hur Svensk forskning och företag skulle ligga ljusår före alla andra, eftersom vi har världens bäst utbildade elever, med kunskaper som vida överstiger alla andras..
Då är ju borgarna j-t dumma som försöker att rasera detta babels-torn då antar jag?
Kom igen, ingen nyans alls?!
Christer, nej det finns det inte. Det Dylan William sammanställer (för han har mig veterligen inte gjort några egna undersökningar utan snarare sammanställt andras undersökningar) är att i 40% av fallen så har återkoppling (exempelvis betyg) försämrat studenternas resultat och i 60% av fallen så har det förbättrat studenternas resultat.
Det är faktiskt samma resultat som jag själv såg när jag läste in mig på ämnet för ca 15 år sedan.
Det man kan konstatera är att betyg i sig varken har positiva eller negativa effekter utan att det är hur betygen används som spelar roll. Viktigare är hur vi mäter kunskaper hos elever/studenter, exempelvis i form av olika typer av examinationer.
Jag tycker att det är beklagligt att du som lärare är motståndare mot betyg utan att ha några sakliga argument emot dem.
Jag skrev en längre kommentar som jag klantade bort på något sätt, och nu orkar jag inte ta om allt igen.
Spiff, engelska lärare anser att den skolpolitik vi nu infört har gjort de engelska eleverna till de olyckligaste barnen i västvärlden, att det har lett till en grov stämpling av barnen, att det försämrat inlärningen och gjort lärarna till robotar. Jag inser att vi kan skapa "duktiga" robotar genom tester, betyg, sortering och straff, men till ett pris jag inte vill betala. Jag tror inte heller att de "duktiga" robotarna som skapas på det sättet kommer att vara så framgångsrika i morgondagens samhälle.
Mattias, det jag läste av William gick ut på att betygen inte höjde resultaten, men däremot annan skriftlig och muntlig respons. Jag vill att lärarna ska ge relevant återkoppling, men inte betyg. Inte till små barn i alla fall.
Det är fantastiskt att läsa alla dessa olika idéer om en modern skola och betyg eller inte.
För ett halvtsekel sedan gick jag i folkskola i Solna, då hade vi betyg av en orimlig skala. Sju kompletta steg samt möjligheten att förstärka eller försämra med +/-. Några kände en sporre, andra bara ett hot. Men det är inte dem jag vill återknyta till, utan till direkta kunskapsanalysen.
Efter varje avsnitt vi studerat, kom en enkel analys på om vi förstått det vi "pluggat". Ett matteprov eller en enkel skrivning i engelskan. Eller det som var ännu läskigare - högläsningsprovet ur en okänd text. Visssst var det "jätteläbbigt" och man tvingade sig själv att läsa texten i Kalle A och andra saker. Resultatet var inte oväntat, man klarade av högläsningen utan "kompisskratt". Det är den här analysen jag saknade för ett kvarts sekel sedan, när mina barn gick i skolan. Resultatet blev att det var mindre intressant att läsa och viktigare att spela fotboll.
Vad jag skulle önska av den framtida skolan är att man återinför kunskapsanalysen. Betygen är mindre viktiga. Kunskapsanalysen säger nämligen tre saker. Den första är om eleven förstått vad "fröken" pratat om. Den andra mycket viktigare! Det är en klar kompetensanalys av läraren mot både skolledning. Den tredje är att läraren får en direkt signal på vad den måste repetera. Vill man kan man även plocka dit den fjärde signalen. "Vilka killar och tjejer behöver lite extra stöd i olika ämnen". (Men det ska du redan läsa ut i steg ett.)
Jag tycker mycket synd om Petter som inte fick gråta! Och min uppfattning är det ännu mera synd om de barn som inte tillåts gråta! Tårar är en mycket viktig källa till känsloutlopp. Enligt vissa barnpsykiatrer utvecklar barn som inte tillåts gråta, mycket oftare direkta aggresioner.
Magister-Christer!
Nu får du ursäkta, men vad menar du egentligen?
Lärare i England drabbas knappast av svensk skolpolitik, eller engelsklärare? Och en sådan är jag gift med..
Morfar! Du är inne på rätt spår.. Men jag menar ändå att betyg är nödvändigt och, om rätt gjort, nyttigt!
Skicka en kommentar