Värdelöst regn och vetande

Det regnar och regnar, så mycket att jag tror att en kran glömts på i badrummet. Men det är bara stuprännan utanför fönstret som står och skvalar.

Det häller ner när jag går ut och hämtar tidningen. Sparkar litet på en kvarglömd pilatesboll på gräsmattan, tänker att grillen nog blir rostig om det får stå kvar ute, tittar skamset på pelargonen som A kom med i våras, som nu står genomblöt om fötterna i sin utekruka. Har för mig att mormor klippte ner sina och förvarade dem mörkt och kallt över vintern, men var gör man det i en lägenhet? Har försökt ställa en utblommad julstjärna från förra året under badkaret, men den bara flyter fram varenda gång någon av tonåringarna översvämmar i badrummet. Den ser dödare ut än papegojan i Monty Python-sketchen.

När det regnar sådär länge och ihärdigt blir hela jag dränkt, även i själen. Försöker pigga upp mig med jättetékoppen, tjocka söndagstidningen och datorn i sängen, men det går inget vidare. Detta är vad jag hittar:

Maud Olofsson hotar med att hon är så pigg att hon kan tänka sig höjd pensionsålder (eller det kanske bara ska gälla alla andra?)

George Bush har varit på G20-möte, men säger att han inte kan göra nåt eftersom han ändå snart ska gå i pension. Barack Obama meddelar att han inte kan delta eftersom George inte gått i pension ännu, vilket ju är riktigt, men också litet tur, eftersom mötet uttalat sig väldigt positivt om frihandel.

Lågpriskedjan Lidl rapporterar stora vinster i finanskrisens spår. Folk handlar som tokiga där i tron om att spara en krona eller två. Blä, ännu mer äcklig billighetsmat åt folket och taskiga anställningsvillkor åt de anställda. Som till råga på allt tvingas preparera bortkastad mat med gift så att uteliggarna ska få sig en läxa om de äter den.

Men så äntligen hittar jag den! Den där lilla, men naggande goda nyheten. Anders Johnsson har skrivit en bok om företagsamhetens historia ("Fånga platsen" SNS) och i den kan man läsa att i Strömstad tillverkas varje år 3 miljoner Wunderbaum i 36 olika dofter.

När jag förtjust meddelar äldste sonen denna positiva lilla nyhet säger han morgonsurt (klockan är ju bara 13.45) : - Klaga inte på att du jobbar mycket när du utnyttjar din lediga tid till sådant där."

Otack är glädjespridarens lön. Jag går och lägger mig igen.

Men jag kan inte släppa tanken på de 36 dofterna. Ny-bil-doften känner jag ju till, men vilka är de andra 35? Jag bara måste stilla min nyfikenhet. Går in på företagets hemsida och blir helt vimmelkantig av förundran. Lyssna bara på "Vanilla Pride". Så jävla HBT-coolt. Och inget gammalt dominatrix-unket 90-tal här inte, nu är det vanligt, normalt och traditionellt vaniljsex som gäller, som i vilken Svenssonfamilj som helst, ha ha). Och "Soccer". Tänk er, otvättade fotbollsdojjor i bakluckan och som om det inte räckte, doftförstärkare även i framsätet. Och sist men inte minst, doften "EU". Vad luktar det??

Men det är inte färdigt än. Kunde produktutvecklingen ta oss till månen, då kan den förstås också ta oss till konkurrenten Funky Fresh Bacon. Här hänger Wunderbaum i Strömstad inte riktigt med, känner jag. Kanske det är nåt fel på företagsklimatet? Måste ringa och fråga Johan Stael von Holstein...Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, världen, Bush, regn, G20, Obama, Maud Olofsson, pensionsålder, höjd pensionsålder, pelargoner, julstjärna, pilatesboll, söndagstidning, produktutveckling, Wunderbaum, bacon air freshener