Huden minns

Det finns två anledningar till att andelen pappor som tagit ut föräldrapenning har stagnerat de senaste tre åren.

1. Deras mamma
2. Deras pappa.

I den ordningen. Sorry tjejer, men det är faktiskt ni som börjar. Ni får så att säga en head start, genom själva graviditeten, födseln och tiden på BB ger er. Killarna hamnar ohjälpligt efter, från dag 1.

Bara en dryg femtedel av föräldraförsäkringsdagarna får genomsnittsbebisen tillbringa med sin pappa. Man kan skylla på motstånd från chefer, manskulturer, löneskillnader och fan och hans moster, och det med viss rätt. Men det finns en faktor till, som det pratas väldigt tyst om: barnens mammor.

När jag kom hem från BB med förste sonen var jag redan självutnämnd expert på spädbarnsvård. Hade inte barnafadern varit klok nog att, varsamt men bestämt, ta honom ur mitt grepp redan där, vid första blöjbytet hemma, hade det lätt kunnat gå åt pipan med hela dela-på-allt-projektet vi varit så rörande ense om före födseln. Vi kunde snubblande lätt börjat skylla på alla tänkbara och otänkbara teorier och bortförklaringar: "Vi har helt enkelt inte råd att han tar föräldraledigt" (men vi har råd med en Thailanssemester), "Jag har ju inget fast jobb ändå/han har ju sin firma att ta hand om, så det passade bäst helt enkelt", "Den här lille killen vägrar helt enkelt att börja med smakportioner så det får nog bli mamma ett tag till. Det kanske är naturens sätt att säga ifrån", "Johan kommer att vara hemma nästa sommar istället, när hans projekt på jobbet är slut. Då kommer ju Linus att vara litet större och det blir roligare att leka med pappa", "Vi har helt enkelt gjort den uppdelningen att jag är hemma det här första året, men han tar igen det när Lisa blir äldre".

Många pappor säger efteråt att de inte begrep riktigt hur det hände, "det bara blev så". Ungefär som när det bara blev så att han tog ratten när bilen behövde backas ut ur en särskilt besvärlig snödriva. Ingen är egentligen mer lämpad från början, det finns ingen blöjbytargen, det bara blir så. Jamen amningen då? skriker nu en ilsken kör, uppvärmda av Lars Ohlys klavertramp med bröstpumparna. Ja, bröstmjölk är överlägsen som föda det första halvåret och om man vill och orkar är det finfint om man kan fortsätta med morgon- och kvällsmål ett år eller längre. Men på vilket sätt hindrar det att barnet får vara ungefär lika mycket med sin pappa och sin mamma under sitt första år i livet???

"Skyll på skitnödig!" som en äldre släkting brukade fnysa när folk kom med svepskäl.

Däremot finns det gener som kan utvecklas. När pappor umgås med sina barn förändras nämligen deras hjärnor. Det framgår av en ny studie i Nature Neuroscience där forskarna undersökt hur mushannar påverkas av att bli fäder. När hannarna vänslas med sina nyfödda småttingar börjar nya nervceller utvecklas på två ställen i hjärnan, dels i doftcentrum, dels i den region som styr minnet. Detta gör att de kan minnas sin avkomma även om de separeras från dem under lång tid. Hannar som förhindras från närkontakt med sina ungar utvecklar inga nya hjärnceller och kan inte skilja dem från främmande musungar.

Nu vet ni det. Om det nu ska krävas djurförsök för att förstå att det är bra att ha kontakt med sina barn. Farsan, du får inte en andra chans att göra ett första intryck. Huden minns.

Låt inte ordet helgpappa få en ny usel innebörd. Lika litet som de skilda farsorna som bjöd på McDonalds på söndagen kan bli en naturlig och viktig del av barnets liv, kan "kvalitetstidspappor" bli det. Sorry killar, ni är förlorare om ni inte bokstavligt talat vrider den där lilla nyfödda ur mammans famn och tar för er.

Tänk om föräldraförsäkringen införts idag, år 2011? Då skulle den självklart ha delats lika mellan båda föräldrar. Då hade ingen kommit dragande och med kränkt min och ylat om vaaalfrihet. Denna valfrihet som konstigt nog tycks handla om 1. kvinnans valfrihet att "skaffa" ett litet barn, 2. mannens valfrihet att försörja henne så att hon slipper gå tillbaka till sitt stressiga eller trista jobb på lääänge och 3. barnets valfrihet att... ja, vadå? Få litet kvalitetstid med sin pappa på helgerna då de går ut i parken och kickar fotboll så mamma får litet sovmorgon?

Cecilia Verdinelli skriver i GP om hemmatrenden som en oartikulerad och halvt omedveten protest mot ett arbetsliv som invaderar allt större domäner av den anställdes liv och person.

Martin Melin skriver i Expressen om hur det konstigt nog är fler mammor som protesterar mot individuell föräldraförsäkring än män. Martin är dock emot lagstiftning och uppmanar istället kvinnor att ställa kravet "dela föräldraledigheten, annars blir det inga barn".

Men kanske är det istället arbetslivet vi ska ställa krav på, så att inte kvinnor flyr in i småkaksidyllen från stressiga eller trista jobb?

Mymlan skriver klokt, som vanligt, "Med eller utan bröstpump".

Läs om natten när Daniel förvandlades från barnvakt till pappa.

Det är inget aprilskämt direkt, att Pappor som inte tar hand om sina barn ångrar sig, det är bara det datum då Carlos Rojas, Zanyar Adami och Sanna Verner Carlsson skrev sin debattartikel på Newsmill.

Som om inte det vore nog, Föräldralediga pappor gör barnen mer intelligenta!

Vården brukar ha svårt att se kvinnor, t ex när de blir hjärtsjuka, men den behöver också uppmärksammas på att män också är föräldrar, poängterar denna debattartikel i Aftonbladet.

Detta är ett inlägg i kampanjen Klart jag ska vara hemma. Testa dig i hemsidans "pappaindex" eller "gravidolizern" om du är nyfiken på hur du skulle se ut som gravid. Pressmeddelandet HÄR.

Vill du diskutera med Carlos Rojas som startade kampanjen, så kom till biblioteket i Solna Centrum på torsdag, den 14 april, kl 18-19 då han är där och berättar om varför han tycker att föräldraledigheten är en nyckelfråga för att uppnå ett samhälle där kvinnor och män har samma frihet.

DN skriver om Carlos Rojas kampanj för att få fler pappor att stanna hemma, liksom DN Insidan, på SvD brännpunkt skriver en psykolog om att jämställdheten börjar rdan i förlossnigsrummet, Babyvärlden, Kollega, Shortcut, Alfamamman, Unni Drougge eller se här på TV4 eller lyssna på P3 och annat intressant

En uppenbar brist på visioner

När man för första gången kan sitta utanför huset i vårsolen med jackan uppknäppt, dricka kaffe och höra musiken och jublet nerifrån Råsunda när AIK gör mål mot Mjällby på årets hemmapremiär. Då känner man för en sekund att livet är fullkomligt. Sedan läser man tidningen och suckfnissar litet uppgivet åt Svenska Dagbladets försök att stava framtidshotet Håkan Juholts eventuella invändningar mot Miljöartiets kärnkraftpolitik. Fast det på sidan mittemot finns en debattartikel som pekar på ett mycket större hot: Bristen på visioner hos regeringen. En svensk nationalekonom vid univeritetet i Oxford pekar på det som är uppenbart för alla företagare och ja, i princip varenda normalbegåvad vuxen: Att det är rätt dumt att stoppa överskott i madrassen om man vill bygga upp ett företag. I det här fallet företaget Sverige. Ja, jag vet att många invänder mot mina företagsresonemang i politiken, men i det här fallet kan man faktiskt likna samhällsbyggande med företagsbyggande. Sverige går i vinst, har så gjort många gånger under årtiondenas lopp. Men förr använde kloka politiker såna överskott till att bygga upp landet, till forskning, infrastruktur och företagsamhetJärnvägen kostade vid tiden för den första stambanan utbyggnad mer än hela dåtidens BNP. Men modiga människor satsade och vann, tillväxt och välfärd följde i spåren. I dåliga tider kan man spara i ladorna så man har en reserv för dåliga tider, det är helt riktigt. Men det är inte säkert att det bästa sättet är att lägga pengar på hög, som Anders Borg nu har som "överordnad prioritering". Jo, ni hörde rätt, han har faktiskt sagt så. Det där med skattesänkningar känner han nog inte är så populärt längre, det kortet är utspelat och ledde inte direkt till nån Grand Slam. Att upphöja budgetöverskott till överordnad prioritet är att förväxla medlen med målen. Ett överskott gör ingen nytta om det inte omsätts i fler jobb, som nationalekonomen vid Oxford uttrycker det. Jag undrar vad Anders Borg tänker när han läser tidningen? Sitter han också på sin gård, eller villaträdgård kanske det är, där nere i Sörmland och dricker kaffe i solen? Jag föreställer mig att han blir rätt störd när en av hans likar pekar på den nakne kejsaren. Litet vilsen också kanske, nu när läroböckerna i ekonomi inte visat sig stämma; det blev litet fler låglönejobb av alla skattesänkningar, några svarta blev vita även om nog svartmarknaden blomstrar som vanligt. Men behovet av barnflickor är ändå rätt begränsat, och det leder knappast till bättre konkurrenskraft för Sverige gentemot växande kunskapskonkurrens från Asien och forna östländer. Att dela ut pengar till medelklassen att shoppa loss för funkade inte, vad ska jag göra nu, tänkar han kanske? Men han kommer inte på nåt mer, där tar liksom partiprogrammet slut. Och så stoppas pengarna i ladorna istället för att höja blicken över trädgårdshäcken och se vad som pågår i vårt gemensamma, kyliga men vackra vårsverige. I mitt Sverige såg jag idag en ny och fin plastgräsplan där småknattar spelade fotbollscup. Jag blev alldeles häpen över standarden på Enebybergs IP. Visserligen i rika Danderyd, men i min egen hemkommun Solna brukar samma moderater säga att vi är så rika att vi kan ha Sveriges lägsta kommunalskatt. De har nog också höga trädgårdshäckar, alternativt väldigt mörka solglasögon, för de ser inte de läckande skoltaken och de vattensjuka grusplanerna där fotbollslagen halkar omkring. En fotbollsmamma skrev för en tid sedan i ett brev till kommunen om hur hon skämdes när besökande lag förvånat beskådade den usla standarden och utbrast: - Men brukar inte Solna berömma sig om att vara en så rik kommun? Jo, men det beror på vad man anser att pengarna bästa ska användas till. Precis som Anders Borg anser Solnamoderaterna (med tyst medröstande av de tre stödpartierna i Alliansen) att ett samhälle ska göra så litet som möjligt, och individen så mycket som möjligt själv. En vacker tanke, tills det kommer till sådant som alldeles uppenbart är smartare att göra gemensamt. Som att bygga järnvägar och fotbollsplaner. Att duktigt installera en airbag och invänta nästa krock istället för att investera pengarna i sådant som gör att vi slipper krocka är en riktigt dålig idé, det behöver man inte vara nationalekonom för att fatta. Och om skoltaken i Solna läcker är det nog läge att renovera dem nu. Ännu bättre hade varit att underhålla dem så att de inte började läcka. Ska man skicka moderaterna på kurs i nationalekonomi, fastighetsunderhåll eller visionärt samhällsbygge? undrar jag, tills jag hör 3-0-jublet nerifrån Råsunda och glömmer mina sorger för en stund. Thomas Rudin svarar Stockholmsmoderaten Nordin som också gillar Joakim von Anka-valv med pengar på hög. Annika Högberg berättar att Fredde fegar ur, liksom Peter Andersson och DN och SvD ,Läs även andra bloggares åsikter om nationalekonomi, socialdemokraterna, moderaterna, politik, Anders Borg, fotbollsplaner, grusplan, konstgräsplan, Enebybergs IP, Råsunda, Råsundastadion, AIK, hemmapremiär, AIK - Häcken, mål, fotbollspublik och annat intressant

Känslan sitter inte i längre

Känslan sitter i länge, står det i resereklamen.
Men behovet av påfyllning börjar kännas akut nu, där jag kryssar mig fram på gruset mellan de avgasgrå snöhögarna.
Får minnas på det här sättet istället; genom detta urval av stränder, bryggor, hamnar, hav och andra vatten jag minns och har känslor för.

Läs även andra bloggares åsikter om hav, vatten, stränder, minnen, känslan sitter i länge, snösmältning, vår, vårkänslor och annat intressant

När jämlikhet inte upplevs som möjlig, rustar vi för ojämlikhet

Anne-Marie Lindgren har analyserat Håkan Juholts start som partiledare. Hon skriver bl a om hans kongresstal, som väldigt många reagerade försiktigt positivt på, även sådana som röstat borgerligt de senaste valen. Uppenbart finns ett sug efter värderingar som jämlikhet och solidaritet och någon som dessutom hävdar att de både behövs och fungerar i en värld full av individualism och marknadsfundamentalism. Framförallt tror jag det finns ett behov av framtidshopp för gemensamma lösningar som många människor inte upplevt har fungerat de senaste decennierna. Kan socialdemokratin signalera ett sådant framtidshopp i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som sett samhällsgemenskapen gå förlorad. När människor inte upplever att jämlikhet är möjligt, rustar de för ojämlikhet, som Håkan själv uttryckte det i sitt tal. Ett sätt att rusta själen, är att intala sig att horder av arbetslösa och sjuka i själva verket är lata simulanter, och att det därför nog är rätt att strypa A-kassa och sjukförsäkring rejält. Och så börjar man rösta på moderaterna. Hur gick det här till? Varför tappade folk tron på (S) som byggare av Sverige som världens bästa välfärdsland? Jag tror det har att göra med faktorer som påverkat vårt tänkande länge, under många fler partiledarperioder än den senaste: 1. "Kan själv" Människor har blivit mer välutbildade, säkra på sin egen förmåga och individualistiska. Dock inte i betydelsen egoistiska, där finns en viktig skillnad. Solidariska individualister har en kraft som mycket väl skulle gå att kanalisera på ett väldigt positivt sätt i ett samhällsbygge med grundidén att det är lönsamt för alla om fler får chansen att förverkliga sina livsdrömmar. Istället har vi frågat dem: Har du problem med något? Då har vi systemet för att fixa det åt dig! Men dessa människor tolererar inte att någon sätter sig på dem och talar om vad som är bäst för dem. De vill varken vara klienter eller reduceras till kunder, de vill vara medborgare och vara med på riktigt. Det gäller för övrigt även i partilivet, något som därför kräver en snar reformering för att inte dö ut. 2. Kravmaskinerna Det socialdemoratiska samhällsbygget gick till överdrift någon gång på 70-talet. Vi måste bestämma oss för vad som är smart att göra tillsammans och vad som människor gör bäst själva, ensamma, i föreningar eller i företag. När man tar ifrån människor deras drivkrafter blir de kravmaskiner; då hamnar vi idet som Erlander kallade de växande förväntingarnas missnöje. "Nånannanismen" breder ut sig. Istället för att fråga "Vad kan jag/vi göra för mitt/vårt land?" så säger folk: "Någon/Politikerna borde fixa det här åt mig/oss". Omvänt är det inget smart alls att reducera medborgaren till kund, som väljer och köper tjänster på en marknad, för då försvinner känslan av att vi har någonting med varandra att göra, då låser vi in oss i våra gated communities, då träffar vi mest likasinnade, då växer fördomar, hat och klyftor i livschanser, vilket är mycket olönsamt för ALLA. 3. Hycklarstämpeln Väljarna upplevde att (S) inte levererade det vi stod för och lovade. Det vi sade och det vi signalerade stämde inte överens. Samtidigt som så många fler fått det så oerhört mycket bättre, fanns det fortfarande en väldigt stor grupp som verkade stå permanent utanför. Statarsystemet var borta, men hade ersatts av en ny urban underklass där de senast anlända till Sverige stod lägst i rang. Samtidigt upplevdes makten och överheten, som med åren kommit att symboliseras av (S), sitta med sina höga arvoden, inlåsta med sina närmaste politikervänner, och inte begripa hur vanligt folk har det. Snyfttal på 1 maj står i bjärt kontrast till den verklighet folk upplever att politikerna skiter i. Att vara sosse förpliktigar oändligt mycket mer än att vara moderat, det ligger i själva grundmoralen. Sviker man det, ligger hycklarstämpeln nära. 4. Förlusten av tron på trygga auktoriteter Sekulariseringen har minskat människors förtröstan till en högre makt som gav dem trygghet, men också tilltron till auktoriteter. I gårdagens Sverige var läraren, prästen och andra som styrde de enda med utbildning och betraktades som de som visste bäst. Idag ifrågasätter välutbildade föräldrar ungarnas lärare på föräldramötena och sedan blir de förvånade när barnen likadant. Samtidigt trängde sig de yttre hot som Sverige levt tryggt isolerade ifrån så länge, krig och samhällsoro närmare. Dessutom tog de sig nya skepnader i form av miljöhot, globalisering och internationellt fungerande finansmarknader, som vred de verktyg som fungerat fram till nu ur händerna på beslutsfattarna. Socialdemokraternas löften om att Sverige var ett tryggt land som klarade allt bättre än resten av världen ekade alltmer tomma. Vi regerade som om allt var som vanligt, men i själva verket fungerade den nationella politiken allt sämre som styrform i en värld där Sverige och resten av världen var kommunicerande kärl. Jag tror det är viktigt att vi från och med nu blir väldigt tydliga med vad politiken kan och inte kan göra. Vad man som människa måste klara själv, vad vi tillsammans kan greja i Sverige och vad vi måste bli mycket bättre på att samarbeta med resten av världen om. 5. Värderingsförskjutningarna. De är subtila och svåra att beskriva. De har ägt rum länge, kanske som en medveten strävan från de krafter som av olika skäl tjänar på att få oss att bry oss mer om oss själva, om snyggast, rikast, dyrast kläder, än om vårt inre. Dessa "extrinsikala" värderingar som det kallas med ett fint ord, undergräver det som är dess motsats; de "intrinsikala" värderingarna som mer handlar om personlig utveckling, känsla för samhällsgemenskap och relationer människor emellan. Det leder till det vi sett i hela västvärlden de senaste årtiondena, att egenintresset och rädslan tar överhanden över trygghet, samhörighetskänsla och framtidstro. I en artikel i The Guardian skriver den brittiska författaren George Monbiot om hur britterna under Thatchereran alltmer började ta till sig extrinsikala värderingar. Genom att förändra vår uppfattning om vad som är normalt och acceptabelt, skriver han, så förändrar politiken våra tankar såväl som våra omständigheter. De människor som till exempel starkt värderar ekonomisk framgång har mindre empati, starkare manipulativa tendenser, en starkare dragning till hierarkier och ojämlikhet, starkare fördomar mot främlingar och mindre intresse av mänskliga rättigheter och miljön. Men det fungerar även tvärtom. Bra trygghetssystem och välfärd som funkar t ex, förstärker intrinsikala värderingar. Att stänga ute fattiga människor från sjukvården normaliserar ojämlikhet och förstärker extrinsikala värderingar. Den skarpa högersväng som började med Margaret Thatcher och kvarstod under Blair och Brown, regeringar som alla betonade dygderna med konkurrens, marknaden och ekonomisk framgång, har förändrat våra värderingar, skriver Monbiot. Undersökningen ”British Social Attitudes” visar t.ex. en skarp nedgång under denna period i allmänhetens stöd för en politik som fördelar rikedom och möjligheter. Inte bara reklambranschen , utan även högerpolitiker har förstått vikten av värderingar när man vill förändra den politiska kartan. Att Svenskt Näringsliv och dess företrädare haft dena kunskap länge och att de har arbetat väldigt medvetet utifrån detta för att urholka svenskarnas föreställning om att vi har någonting med varandra att göra, får man en smärtsamt klar insikt i när man läser denna 24 år gamla artikel i SvD. Fascinerande läsning. 6. Jultomtepolitiken Socialdemokratins respons mot denna trend har varit katastrofal. Istället för att konfrontera förändringar i värderingar, så har vi försökt anpassa oss till dem och försökt nå människor genom att vädja till egenintresset. Vi har vädjat med ekonomiska argument; "Med oss får du 100 kr mer i barnbidrag", "Vi höjer bara fastighetsskatten för de dyraste villorna". Det har som bekant inte gått nåt vidare. Istället gäller det nu att, med Juholts hållning som utgångspunkt, finna konkreta budskap och förslag som ger människor hopp och tro på att en mänskligare, varmare och friare värld är möjlig. Men han kan inte fixa det själv. Gud finns inte längre. Men det betyder för den skull inte att var och en måste stå ensam. Många säger nu att det är upp till bevis för Håkan Juholt, men det är det banne mig lika mycket för alla oss socialdemokrater. Och det är bråttom. Folk har blivit svikna förr och den lilla strimma av hopp många nu tillåtit sig känna kan snabbt dö ut. Jag tror i motsats till en del bloggare att det inte handlar om någon smekmånad på 100 dagar, utan högst 60. I början på juni kommer SCB:s stora opinionsundersökning. Då kommer bilden att sättas av om det skett någon nystart eller inte. Och folk har som bekant en tendens att följa med strömmar. Upplever många det som om något nytt håller på att ske, blir fler nyfikna och positiva. Och vice versa. Organisera er, annars kommer andra göra det åt er, sa den den nu döde universitetsläraren och berömde historikern Tony Judt. Hans omtalade bok "Illa far landet". är varmt rekommenderad läsning till förvirrade men progressiva människor som tycker det börjar bli dags att ta itu med framtiden igen. Marika Åsbrink Lindgren , Högbergs tankar , Tord Oscarsson , Jinge , Peter Andersson , Johan Westerholm , HBT-sossen , Rebella , Martin Mobergs blogg , DN1 , DN2 , DN3 , Expressen , SvD , Svd2 , SvD3 , Aftonbladet , Ab2 , Ab3 , Expressen , Ex2 , GP , GP2 , Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokrati, socialdemokraterna, Tony Judt, George Monbiot, Håkan Juholt, tal, extrakongress, kongresstal, förnyelse, omstart, nystart, värderingsförskjutning, globalisering, auktoriteter, ideologi, solidaritet, individualism, solidariska individualister, framtidshopp, gemenskap och annat intressant

Eftersom det är första april...

... om fem minuter, måste det vara ett skämt, tänker jag när jag straxt före midnatt kommer hem och slår på datorn och ser att Maryam Yazdanfar, Stockholms mest lovande, smarta och blåslampsstarka unga socialdemokrat petats från sin position som talesman för bostadsfrågor i riksdagen. Ett par veckor efter att hon fått barn och är på föräldraledighet. I ett parti som kallar sig feministiskt. Av en äldre man. Som vill ha in en man på en plats där en annan ung kvinna sitter. Som nu måste flytta på sig, till Maryams plats. För det finns tydligen bara plats för en ung kvinna på framträdande plats i ett parti som nu allt fler äldre män åter känner igen sig i.

Fuck-off-impulsen är starkare än en kräkreflex efter en flaska Kir i 16-årsåldern. Jag drar, tänker jag. Till söderhavet. På fullt allvar.

Det är då jag ser den. Annonsen. "Någon vill tipsa dig om ett jobb", skriver Arbetsförmedlingen, och skickar med en länkt till den här annonsen på Platsbanken:

amelia söker strandtestare

BONNIER TIDSKRIFTER AKTIEBOLAG

Publicerad: 2011-03-31, Annons-ID: 1877506

Stockholm (Kommuninformation), 1 plats Sista ansökningsdag: 2011-04-05

Uppdrag: Att under fyra veckor för magasinet amelias räkning testa badstränder i fyra världsdelar. Bland arbetsuppgifterna ingår att åka på utflykter, vila i solstolar, dricka vin på lokala tavernor samt andra vanligt förekommande uppgifter i kommersiell strand- och turistmiljö. På vissa orter kan även mottagande av helkroppsmassage, drinkprovning, snorkeldykning samt bokläsning efterfrågas. De aktuella stränderna finns bland annat på Korsika (testas sommaren 2011), i området runt Kapstaden, Sydafrika (testas hösten 2011) och i Asien (testas vintern 2011). Kvalifikationer: - Du ska vara van att röra dig bland många människor. - Du ska ha kapacitet att vila/göra ingenting under långa perioder. - Du ska vara simkunnig. - Du ska vara ansvarsfull inför dig själv, andra och ditt välbefinnande. Vi ser även gärna att du - kan jobba sena kvällar (drinkprovning kan under vissa omständigheter kräva övertidsarbete). - har tidigare erfarenhet av självständigt arbete. Arbetsuppgifter: - Blogga kontinuerligt på amelia.se under perioder då stränderna testas. - Skriva fyra fristående reportage om dina upplevelser under resorna. - Fotografera. Om amelia: amelia är Sveriges ledande magasin för kvinnor och har 355 000 läsare. 90 procent av läsarna ägnar 54 minuter åt att läsa varje nummer, de flesta läser tidningen flera gånger. amelia ger även ut elva specialtidningar. Chefredaktör är Åsa Lundegård. Varaktighet/Arbetstid: 4 veckor Övriga villkor: Om du får jobbet måste du kunna frigöra fyra arbetsveckor under kommande året utan andra anspråk än erbjuden lön. Ansökan: Berätta med högst tio meningar varför just du är perfekt för jobbet som amelias strandtestare. Skicka med namn, ålder, hemort, mejladress och telefonnummer.

...................................................................................................

Tio meningar? Jag skulle kunna ge dem 100. Nej, tusen.

1. För att jag alltid känt att jag inte är gjord för den här världen, utan för att ligga i en solstol med en paraplydrink i handen, helst på fördäcket till en lyxkryssare, men jag är inte knusslig, en strand duger det med.
2. För att det vore en fullständigt underbar nära-döden-upplevelse att få trycka på AV-knappen och bara försjunka i letargi, med tom blick skådande ut över horisonten, fullkomligt utbränd, med en dubbel frozen margharita på väg ur mitt slappa grepp, medan jag begrundar dagens alternativ: a) Sträcka mig tio centimeter åt vänster för att ta upp min kamera ur strandväskan och plåta min underbara brundbrända kropp och lägga upp på Facebook för att äckla människor jag känner och hatar. b) Sträcka mig tio centimeter åt vänster för att ta upp min bok om Världens 10 Bästa Retreat ur strandväskan. c) Sitta kvar i samma ställning hela dagen och fundera ut en ritning till en strandväska som kommer när man ropar på den.
3. För att jag sedan jag varit liten fått höra att jag bara har två lägen: AV och PÅ, vilket ju måste vara perfekt för en strandtestare. Under själva testet som en död sill, iakttagande och innesluten i mig själv och sedan PANG, upp och reka, bli kompis med varenda en i hela byn, känna till vartenda ställe som är värt att veta om, på gång att starta en lokal hjälporgansiation för prostitutions-/jordbävnings-/missväxtproblem.

P.S. Jag har en egen hängmatta, liten och behändig, som jag köpte när jag testade palmstränder på Hainan vid nyår. Tänk vad ni skulle spara pengar på mig!

Ja, så kan jag ju fortsätta. Fast nu är det första april och drömmar finns inte.

Men det där med utnämningspolitiken i riksdagen tar jag gärna tillbaka, jag skulle till och med välkomna att någon ringer och skriker att jag är en dum sill.

Hem&Hyra skriver, liksom Aftonbladet, Lena Mellin i Ab , SVT , Norah4you,Björn Andersson , Expressen, Högbergs tankar , Jinge , Johan Westerholm , Martin Moberg Läs även andra bloggares åsikter om strandtestare, the perfect beach, hängmatta, söderhavet, paraplydrink, första april, jämställdhet, Amelia, aprilskämt, platsbanken, arbetsförmedlingen, gubbar, socialdemokraterna och annat intressant

Godmorgon, moderaterna!

Morgonen är den tid på dygnet jag minst av allt vill vara en del av samhället. Då är jag skör som silke och får inte störas. Det vet hela familjen, som helst håller sig undan fram till, typ lunch. Men det vet inte morgontidningen, som p g a min svaghet för specialerbjudanden skräpar ner köksbordet i pappersform denna månad.

Med ögon som två pisshål i snön blickar jag därför denna morgon ner på den artikel som 108 läkare skrivit för att påminna ansvarig minister Ulf Kristersson (M) om inkvisitionen till sjukförsäkring. En bra dag, som i och för sig aldrig infinner sig före kvällen för min del, kan jag sitta och se sjukförsäkringsministern Ulf Kristersson på TV och tänka: - Han är nog inte ond, han har nog bara inte förstått. Om Björn Fries från Exit tog hand om honom, gullade med honom och gav honom människorvärdet åter, skulle han nog kunna omvändas och förstå att inte alla sjukskrivna simulerar och vill snylta på hans skatter.

I stearinljusens milda sken ser han nästan mänsklig ut när han lägger huvudet på sned och looovar ändra reglerna efter att ha hört den senaste förnedringshistorien om cancersjuka som tvingats avbryta strålbehandlingen för att delta i arbetsträning.

Men en gråkall, snortidig morgon när det nästan är april och borde varit vår men istället är på väg mot en ny istid, då är en falling down nära. Den här gången är det inte en ensam bortviftningsbar läkare eller dödsföraktande mellanchef på Försäkringskassan som dristat sig till att öppna munnen och peka på de sjuka sjukreglerna och säga att kejsaren är naken. Nu är det 108 läkare som i punkt efter punkt, på ett lika knivvasst som knastertorrt enkelt språk avrättar Alliansregeringens politik. Det är inte läkarnas som skriver dåliga intyg. Det är inte Försäkringskassan som tolkar reglerna hårt och hjärtlöst. ...låt det vara fullständigt klart, skriver de, – oavsett hur bra intyg vi läkare skriver, oavsett hur empatiska Försäkringskassans handläggare är – att felet ligger i en lag. En lag som

...förutsätter att tillfrisknande även efter mycket svåra och långvariga sjukdomar sker efter tidtabell.

...vars hävdande att all arbetsförmåga ska tillvaratas bygger på en fiktiv arbetsmarknad.

Trillar poletten ner i Kristerssons skalle den här gången? Nej, oh nej, likt en nyfrälst 15-åring upprepar han de inlärda slagorden: Långa sjukskrivningar är inte bra för möjligheten att komma tillbaka i arbete. (Så då friskskriver vi dem och VIPS, kan de ta sin säng och gå!) Dessutom finns det undantag från tidsgränserna för att skydda svårt sjuka, säger han. (Aha, läkarna och personalen på kassan har helt enkelt inte förstått de förträffliga reglerna?)

Fakta sparkar, statistik borde RUT ha hjälpt dem att läsa efter fyra år i regeringskansliet, men nej, läkarna har fel. Det är (M):s ekonomiska teori som är rätt. Det stod ju så i läroboken! Det är verkligheten det är fel på, inte kartan, nej då! Det ska bli spännande att se om de borgerliga småpartierna menar allvar med sin kritik mot storebror (M), eller om de viker ner sig även nästa gång det blir riksdagsröstning om sjukreglerna.

Som toppen på den smältande vårbajskorven kom sedan Anders Borgs tal på den konferens som var anledningen till mitt uppstigande i svinottan. Hög av hybris promenerade finansministern omkring på scenen och sa, som om han ens på roliga timmen i mellanstadiet hade kunnat spela rollen av en som förstod hur det var att jobba i hemtjänsten eller på dagis, att Kommunalanställda hade för höga ingångslöner. Vi kommunalpolitiker hade misslyckats i löneförhandlingarna, tyckte han. Vet ni vad lägstalönen för en kommunalanställd är?!? Vet han hur svårt det är att få den att ens räcka till hyran i en storstadsregion? Känner han han inte ens till den elementära ekonomiska regeln att det är när de som tjänar litet får mer i plåmboken som konsumtionen verkligen tar fart och jobben kommer?

Sticker bockfoten fram på det sättet i takt med att maktfullkomligheten breder ut sig redan under Alliansens andra mandatperiod, ja då kommer Tommy Waidelich inte behöva läsa på för att klara jobbet som ekonomisk talesperson för (S). Det kommer upplevas som fullt relevant att han säger "barnfattigdom" i varannan mening.

Delta i påskuppropet! Rekommenderad läsning: Myterna om sjukförsäkringen. Röda Berget , Sebastians tankar , Alliansfritt , Läs även andra bloggares åsikter om Anders Borg, Ulf Kristersson, sjukregler, sjukförsäkring, sjukskrivna, jobb, konsumtion, SKL, morgontrött, politik, socialdemokraterna, moderaterna, människosyn, påskuppropet, lägstalöner, Kommunal, fackförbund och annat intressant

Jävla Uri Geller

1-2-3 fungera! skriker jag till min hjärna, men den funderar ändå inte. Det är bara för mycket nu. Jag börjar tappa korttidsminnet.

Häromdagen var jag på middag hos ett par och satt på fullt allvar och berättade att apropå friidrott, som mannen talade om, att jag haft en liknande konversation med en annan man förra fredagen, som kom för att besöka mig på mitt politikfik i Solna Centrum. Det blev alldeles tyst runt bordet. Ingen vågade berätta att den mannen och mannen vid bordet var samma person. Jag hade då vistats i deras hem i en timme utan att känna igen honom!

Vad är det de säger? Att utmattningssymptom kan märkas i att man tappar närminnet, till exempel pratar engagerat med personer utan att minnas dem efteråt?

Men det har varit extremt mycket att göra de senaste veckorna, med politiken både på det lokala och nationella planet. Och även allt annat runt omkring.

Är det alltid så här på våren? Blir människorna liksom fyllda av sådan där 1-2-3-energi och börjar ringa och ordna möten och konferenser, får en obändig lust att göra intervjuer, komma med politiska idéer eller vad är det?

De kanske är som björnarna, ligger i ide hela vintern och nu vaknar utsvultna och sugna på att, ja vadå? Att man nu söker blodvittring på Håkan Juholt är helt klart. Igår ringde Aftonbladet upp mig och frågade vad jag tyckte om att Håkans flickvän hade fått sparken från sitt förra jobb och dömts för förskingring?Det hade jag ingen aning om, men jag kände väl inte direkt att den lilla blå intressesmurfen slog volter på min axel. Om mina barns dagisfröken har ihop det med en biltjuv, så får hon väl ha det. Jag har själv haft taskig smak när det gäller pojkvänner. Men bara hon tar hand om mina barn lika bra som vanligt så skiter jag väl i vem hon är ihop med.

- Jamen, det är väl skillnad på en dagisfröken och en statsministerkandidat, sa journalisten.
- Ja, svarade jag, det är viktigare vem som tar hand om mina barn!
- Det har du faktiskt rätt i, sa hon och så var samtalet slut.

Sedan var det mera journalister, medborgare med behov av hjälp, medlemmar med diverse praktiska ärenden, kollegor från andra partier och gaaaaah, vad kissnödig man blir efter några timmars möten i rad! Jag misstänker också att den där dova huvudvärken kom från mitt otillfredställda koffeinbehov. Addict! Sedan toppade vi med ett litet nätt kommunfullmäktigesammanträde med timslånga diskussioner, bl a om Tvärbanans barriäreffekter på Solna.

När jag kom hem höll jag på att presentera mig för mina barn. Min hjärna har slutat fungera samtidigt som Uri Gellers "Fenomen" startat på TV. Jag tänker ringa klagomuren.

Expressens chefredaktörs blogg , SvD , Ab , Ab2 , Ab3 , DN , Di , Di2 , Läs även andra bloggares åsikter om mentalist, fenomen, paranormal förmåga, medium, övernaturlig förmåga, Uri Geller, politik, Håkan Juholt, socialdemokraterna, flickvän, förtroende, tillit, relevans och annat intressant

I have seen the enemy - and he is us

De berömda orden skrev Walt Kelly nån gång på 70-talet apropå om miljöförstöringen , men det kunde handlat om det socialdemokratiska partiet idag. Inte om socialdemokratin, utan om dess partiorganisation. Våra arbetsformer utgår fortfarande från att vi har en miljon medlemmar och att medlemsdemokratin blomstrar på välbesökta Folkets Hus-möten. Vår politik behandlar varenda fråga från vargjakt till Barents hav som om vi fortfarande var i regeringsställning. Och många sätter sin förtröstan till att vi med en kraftfull och ideologiskt brinnande partiledare ska kunna brandtala oss tillbaka till det 70-tal då välfärdssverige var ohotat av nya moderater och en globaliserad värld. Socialdemokratin är en frihetsrörelse, sprunget ur en tradition av förnyelse och utmaningar mot etablerade strukturer. Vad gör vi när de stelnade och etablerade är vi själva?

Jag tror som Anders Johansson i Sigtuna; det räcker inte med en omstart, det krävs en genomgripande nystart. Nu har vi valt en ny partiledare och det är jättebra och jätteskönt, men vi behöver även en ny rörelse och en politik som knyter samman vår ideologi och vår fullproppade politiska förslagslåda.

När man ska förändra, förnya eller omorganisera något ska man alltid börja med att ställa sig frågan: Vad är problemet?

Vilka problem skulle vi se om vi samlades för att bilda parti idag? Hur ser Sverige ut? Vilka möjligheter har politiken och vilka har den inte? Willy Brandt sa att en modern socialdemokrati alltid måste "rida på toppen av tidens våg". Den svenska socialdemokratins styrka har varit att vi vänt oss till de samtida moderna tänkarna; forskningen och kulturen, men de senaste decennierna har vi vänt oss allt mer inåt, på ett närmast självgott sätt. Skaffa för tusan omvärldskoll och lyssna noga på vad forskningen säger om dagens och morgondagens samhälle! Vilka är utmaningarna, möjligheterna, hoten? Vad funkar? Vad funkar inte? En bra start var Arbetarrörelsens forskarnätverks heldagsseminarium i riksdagen före jul. Men sådana initiativ måste tas av partiledningen och pågå hela tiden, i medgång som i kris.

Socialdemokratin har alltid bejakat modernismen och utvecklingen, inte på ett okritiskt sätt utan för att styra den och åstadkomma både ekonomisk utveckling och ökad jämlikhet – och ekologisk hållbarhet. Så, låt oss bejaka modernismen även när det kommer till vårt eget parti också!

Och håll grytan kokande, inga lock på, då kokar det bara över. Tidigarelägg kongressen 2013 till tidig vår 2012, men låt den gärna föregås av nåt mer än den formella motionsrätten. Varför inte en förkongress på nätet?

Igår gick Lena Sommestad ut i Expressen och lanserade idén om en jättekonferens, ett slags socialdemokratiskt Almedalen:- Där skulle vi kunna träffas och diskutera politik utan krav på att komma fram till vassa beslut. Vi skulle kunna samarbeta med läkare, lärare, sjuksköterskor.

Ja, eller så har vi den på nätet, det går snabbt och är gratis. Men då krävs att även de ledande företrädarna deltar i diskussionerna hela tiden!

Så jobbar en grupp sossar i Stockholms stad, "S 2013", just nu. De ska skriva ett förslag till nytt partiprogram ihop med akademiker, kulturarbetare, forskare, företagare och en massa andra tänkare och entreprenörer.

Jag tror att vi måste hitta nya former för att arbeta fram och förankra budskap som vi ska prioritera i god tid innan nästa val. För medlemskapets värde, för Håkans och Carins mandat och för att vi inte kan vänta till 2013 med att föra ut en tydlig politisk vision.

Ett sätt kan vara att tidigarelägga den ordinarie kongressen, men kongresser är också en slags låtsasdemokrati. De påminner litet om det förfaringssätt som min företrädare i Solna tillämpade i budgetarbetet. Först skrev han budgeten färdig, sedan fick medlemmarna komma på en budgetberedningsdag och tycka till och ändra ett ord där och en summa där. När jag tog över skrev jag inte en rad innan medlemmarna kom till budgetberedningen. Där fick de först sätta sig i arbetsgrupper och ta fram en mängd förslag på satsningar i en lång bruttlista. Sedan fick var och en prioritera tre satsningar, men inte innan de även fört fram tre förslag som sparade pengar. Nu är de vana, men först var de inte helt bekväma med själva tvingas ta ansvar. Jag tror vi behöver mejsla fram en tydlig politisk linje på ungefär samma sätt. På en kongress av det klassiska slaget avhandlas alla frågor från alkoholskatt till Barents hav. Kanske är det inte det ett parti i opposition behöver ägna sig åt, åtminstone inte i det läge vi nu befinner oss i. Nu har vi löst partiledarfrågan, låt oss nu arbeta fram vår vision för Sverige 2014 på ett sätt som involverar fler än 26 distriktsledningar.

HÄR kan du läsa hela den debattartikel som jag och Björn Fries hade på Aftonbladet i fredags. Och HÄR kan du lyssna på P1 Morgon där jag och Veronica Palm diskuterade frågan samma morgon. DN , SvD , Claes Crantz undrar över agendan efter kongressen , Makthavare.se , Högbergs tankar skriver om sin rädsla för att kongressen blir ett allmänt gullande utan att vi lyfter de problem som vi står inför, Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, förnyelse, demokrati, medemskapets värde och annat intressant

A little more conversation

... is needed before delivery.

Elvis dånande röst i högtalarna har just klingat ut och efter att Håkan Juholt avslutade sitt installationstal som partiledare för (S). Mindre snack ochmer verkstad, så kan man tolka låttiteln. Men samtidigt är det nu det börjar, samtalet med medborgare och medlemmar som Juholt tryckte så hårt på behovet av. Vi ska inte komma på besök med ballonger då och då, det samtalet ska pågå hela tiden, på kafeet, möten eller på nätet. Ja, han sa faktiskt så, vilket värmer en vän av fikpolitik och nätsamtal som mig:-)

Han sade också att det inte är en partiledare som ska bestämma vad som är socialdemokratin, det är rörelsen. Sedan citerade han Palme: "På vilka punkter kommer politiken förändras med en ny partiordförande? Frågan är fel ställd. Socialdemokratin är en folkrörelse som aldrig har och aldrig kommer att låta sig dirigeras av enskilda personer. Till den som frågar om hur vår politik kommer förändras säger vi: Studera diskussionerna och besluten på kongresser, distriktskonferenser, partimöten och rådslag".

Det var 1969, då Palme var nyvald ordförande. Nu krävs nog litet mer än medlemsdemokrati, även om den också är välbehövlig att reformera. Nu behövs medborgarnas delaktighet. Medlemskåren är tyvärr inte så representativ längre. Den kan bli det igen, om vi förnyar formerna för delaktighet och möten, men just nu är det fler medlemmar som är över 80 än under 30 år och på möten återfinns mest de med högst arvoden och äldst partibok.

Håkan Juholts tal var väldigt ideologiskt och medryckande, men i konsekvens med det ovanstående inte fullt av konkreta politiska ideer för hur vi når det där samhället med de trygga människor som orkar dela med sig av det goda till varandra. Där tid och ork frigörs att upptäcka andra människor, att bygga omtanke och samarbete. Dessa meningar var även de hämtade från ett Palmetal.

Så, till de som kritiserar bristen på politiska sakbesked vill jag säga: Det var bara konsekvent om man menar allvar med att socialdemokratin ska vara en folkrörelse. Nu är det upp till bevis, Håkan. Fortsätt res runt i Sverige. Du har på väldigt kort tid som biträdande partisekreterare besökt 220 av Sveriges 290 kommuner. Det är skitbra. Kolla så att du inte bara besöker s-föreningar bara, och lägg en proportionell andel avbesöken i de regioner där det bor flest människor. Lyssna speciellt noga på dem som rider på toppen av tidens våg, forskarna, kulturarbetarna, entreprenörerna och ungdomarna!

Lyssna är bra, även om man är en bra talare. Men tänk på vilka du lyssnar på Håkan! En tredjedel av svenskarnabor i någon av storstadsregionerna. De väljarna krävs för att få bygga ett Sverige som håller ihop.

Jonas Morian om att fylla med konkret innehåll, Anders Lindberg i Aftonbladet , Jag och Björn Fries i Aftonbladet , Röda Berget om linjetalet idag, Johan Westerholm om detsamma, liksom Peter Högberg och HBT-sossen , DN , DN2 , Ab , Laakso , Peter Andersson , - DN, Lena Sommestad om socialdemokratins framtid, Aftonbladet om valet av Juholt, DN-ledaren om valet , SvD Sanna Rayman med analys , KG Bergström, Expressen, analys, S-uppmaningar i SvD om nollvision mot barnfattigdomen. Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, Håkan Juholt, extrakongress, ideologi, sakpolitik och annat Intressant

Att kalla sig folkrörelse förpliktigar

Jag pratade om det på lunchekot idag, jag pratar om det imorgon bitti på P1 Morgon och jag skriver det i Aftonbladet tillsammans med Björn Fries från Karlskrona imorgon: Vi kan inte vänta till 2013 med att slå fast en tydlig politisk vision inför valet 2014!

Vi måste fatta beslut om de principiellt stora besluten och vägvalen innan den utsatta ordinarie kongressen på hösten 2013. Om det sedan sker genom en extrakongress, en framflyttad ordinarie kongress eller rent av en jättelik nätkongress är mindre viktigt. Den nya kommunikationstekniken utmanar den representativa demokratins långsammare processer och går emot ett av fundamenten – att demokratiskt valda representanter kan göra mer informerade val. Men det är bråttom. Vi har alldeles för länge pratat ledare istället för politik.

Ska vi knacka dörr i två år till med sådan här katastrofala broschyrer?

Men i Ekot är avgående partisekreterare Baylan inte ett dugg bekymrad: Viktiga principella beslut ska visserligen kongresser ta, men politiken, den kan lika gärna partistyrelsen fatta beslut om, eller så kan man låta Förtroenderådet göra det.

Nej, Ibrahim Baylan, om Håkan Juholt ska få en schysstare chans än vad Mona Sahlin fick att söka mandat för en tydlig politisk linje så måste det sökas brett och demokratiskt bland medlemmar och medborgare och inte bland 26 stridande viljor i partistyrelsen. Partistyrelsen är ett rent representantskap som det är sammansatt idag och frågan är om inte VU också delvis är det. Det är synd, för jag tror inte Sverige styrs bäst av en Gott & Blandat-påse bestående av lika delar storstad, land, gammalt, nytt, höger, vänster och vad de nu kallar sig. Tänk om man resonerat så i en bolagsledning, det hade varit skrattretande.

Och förtroenderådet, denna demokratins blindtarm! Dess senaste parodiska tillställning var när valberedningen skulle väljas i december. Först fick de demokratiskt valda ledamöterna från hela Sverige se en lista med namn till valberedningen. Den hade satts samman i förväg av de 26 partidistrikten. Sedan förklarade Baylan att dessa i sitt arbete skulle lyssna på de 26 partidistirikten istället för till medlemmarna och väljarna. Och sedan blev det så. Basta. Där har ni demokratin i Förtroenderådet.

Det tycks vara få i partiet som förstår vad andra halvan av partinamnet "demokraterna" står för. Och de högst uppsatta partigängarna håller på att förtvina i innanförskap och fattar inte vad det är som ger ett starkt mandat i dagens samhälle. Socialdemokratin har fostrat svenska folket till självständigt tänkande, men begär total osjälvständighet av sina medlemmar, som förväntas överlåta de viktiga besluten till partistyrelsen. Om ett parti som säger sig sätta folkrörelseidealet högt inte lär sig att hantera åsiktsskillnader på ett konstruktivt sätt och klarar en öppen debatt om politik och mellan olika kandidater till uppdrag, ligger hycklarstämpeln nära, väldigt nära.


Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, extrakongressen 2011, demokrati, kongress och annat Intressant

Nu ska jag svära i kyrkan

I nio länder kan religionen snart vara helt utrotad, rapporterar DN. Enligt forskare som undersökt läget i länderna. Betyder det också att religionskrigen och den taskiga stämningen bland kyrkans anställda också försvinner så är det ju bra. Men vad ersätter vi tomrummet efter den förlorade tilltron till kyrkans överhögheter med?

Vi har nya religioner, som inte är bättre de. Shopping till exempel. Ytlighetskulten tar över som religion. Fast jag vet inte vad som egentligen är värst; den religion som säger sig värna medmänsklighet men krigar mot oliktänkande och ser ner på hedningar och ofrälsta, eller den som öppet hyllar egoismen och ytligheten?
Många av de som vänder kyrkan ryggen tänker nog att man måste lita på sig själv och inte på någon diffus kraft. Tröst när livet känns tungt fixar shrinken eller litet shopping eller ett järn på krogen.

Jag tror människor famlar just nu. Där jag bor är många unga och nyinflyttade, glada att ha lämnat den trånga byhålan där alla höll koll på minsta steg man tog för storstadens fritänkande, puls och anonymitet. Men sedan sitter de där, med familj och släkt på många mils avstånd, i sina nyinköpta bostadsrätter, designade och gymmade, med ett hål av tomhet bröstet. Gud är död och kontolimiten spräckt och ingen av de 104 TV-kanalerna känns lockande. Då går några på krogen, andra till terapeuten och vissa stänger in sig i en flyttank och lyssnar på delfinsång.

Finns det någon godlivssyn att ersätta religionen med? Kanske är det så enkelt att det bara är andra människor vi behöver? Utan omgivande trossats, kyrka, klubbmiljö eller föreningsstadgar? Människor som bryr sig, som hälsar och säger - Hur är det, vännen?
Kan vi inte bara sätta oss ner och ta en kopp kaffe, ur en termos, på en bänk nånstans? Finns det förresten några soffor kvar i köpcentrumen?Läs även andra bloggares åsikter om religion, ateism, sekularisering, kyrka, shopping, andlighet, gemenskap, ensamhet, sökande

och annat Intressant

Viktigt att våga vara frisk

Kompisen Gabriella hittade den här fantasieggande skylten nånstans i Stockholm.

Jag förstår inte, skriver hon på Facebook, kanske är det den där kombinationen informatör och massör som kanske ställt till det?

Om man är cyklist med tjock mage, kostar det 500:- då? Bara en av de tusentals frågorna som poppar upp...

och annat Intressant