Vård med klass

[UPPDATERAD]

Vem som får mammografi är en klassfråga, skriver idag Kommunals Ylva Thörn tillsammans med företrädare för Cancerfonden och Rosa Bandet i DN idag.

Visst, berätta nåt mer som vi inte redan vet. Den som har energin och kunskapen att måna om sin hälsa, följer de nya rönen i media, passar tider och ställer krav får alltid snabbare och bättre vård än den som inte gör det. Det gäller ju all vård.

Ett annat exempel är att lågutbildade äldre tar fler och omodernare mediciner, som SVT Rapport berättade om igår.

Men när det gäller mammografin finns dessutom en geografisk ojämlikhet som är helt åt skogen. I Stockholm ska man numera kallas till mammografi från 40 års ålder (men jag har då aldrig kallats!?) medan man i t ex Malmö lär få vänta tills man fyllt 50. DET är vansinnigt. Den kvinna som då är litet "om sig och kring sig" kan ju allltid hävda att hon är orolig och bli kallad i förtid, medan den som snällt väntar på sin tur löper en förhöjd risk att drabbas av en oupptäckt knöl i bröstet.

Så rådet från måndagsmorgonsura Johanna blir: Om det nu är enda sättet, så ställ er upp och skrik kvinnor, äldre som yngre. Ni har förmodligen gjort er plikt länge nog, nu är det er tur att kräva er rätt!

Sedan kan jag bara inte låta bli att tipsa om ett smilbandsdragande inlägg på badlands Hyena. Läs och le!

[UPPDATERAD]
SR rapporterar om hur Landstingen slarvar med Socialstyrelsens nya mål att kalla även yngre kvinnor till mammografi, trots kunskapen om hur många fler som kan räddas på det sättet.
DN rapporterar om ytterligare en undersökning om hur klyftorna ökar i den svenska sjukvården.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om cancer, bröstcancer, Rosa Bandet, Cancerfonden, Kommunal, Ylva Thörn, ojämlik vård, klassfråga, klass på vården, vård med klass, mammografi, landstinget, kvinnor, äldre, mediciner

Orden vi glömde

Jag var med när flumskoledebatten startade runt millennieskiftet. Då var alla sossar oförberedda på kritiken. - Men vadå, det är väl självklart att det är viktigt med kunskap, men just nu håller vi ju på med det här värdegrundsprojektet/antimobbningprojektet/ledarskapsprojektet.
Till slut gick dock läxan in, och ledande socialdemokrater förstod att man måste säga det viktigaste först, även om man sagt det hundra gånger förut: Barn är i skolan för att lära sig viktiga saker. För att de ska kunna göra det behövs bra arbetsklimat, trygghet och bra skolledare. Därför satsar vi nu på...

Sedan blev det val 2006 och partiet producerade långa listor på regelförändringar, ersättningsnivåer och andra systemåtgärder som skulle säkra jobben, tryggheten och välfärden, nu och framtiden.
Historiskt har arbetarepartiet varit rätt framgångsrika på att skapa jobb, trygghet och välfärd, det kan väl ingen ta ifrån oss. Trodde vi. Tills ett annat parti började tala som vi gjort från början. Och det tilltalade dem som jobbade, iallafall den stora majoritet som hade jobb just då och som såg ljust på sina chanser i framtiden. Återigen hade vi glömt att tala om det som var grunden för välfärden: Att alla som kan gör sin plikt och först därefter kräver sin rätt.
- Men det är väl självklart? Ja, men glöm då inte att säga det. Innan snacket om ersättningsnivåer och exportstöd.

Sedan förlorade vi valet och startade rådslag i viktiga frågor. I förra veckan lyssnade jag på en redovisning av arbetet i bostadsrådslaget. Ett ord som återkom hela tiden var Allmännyttan, företrädesvis då uttryckt som "hotet mot Allmännyttan" och "Välbehövlig upprustning av Allmännyttan". Och visst, det finns ett hot mot hyresrätten i allmänhet och våra gemensamt ägda lägenheter i synnerhet. Bara i Solna har 3 000 hyreslägenheter sålts ut.

Men jag tror mig ana att de nära 50 procent av befolkningen som bor i småhus också upplever ett reellt hot mot sitt boende dessa dagar. Först de 220 000 husägare som fick höjd fastighetsskatt med högerregeringens lilla reform förra året. Sedan den indragna uppskovsrätten som blev en ruggig flyttskatt. Och nu räntechocken.
Men pratar vi om dem? Nej. Ett parti människors vardag, någon?

Söndagsmorgonsura Johannas läxa i ordskolan blir alltså att öva på följande glosor:

1. Skolans främsta uppgift är att förmedla kunskap.
2. Gör din plikt och kräv din rätt. I den ordningen.
3. Vårt folk = småhusägarna.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om socialdemokraterna, valanalys, rådslag, ord, viktiga ord, kunskapsskola, jobbpolitik, trygghetssystem, gör din plikt och kräv din rätt, småhusägare, rådslag, allmännyttan

Skit i Anders Borg

Anders Borg måste tro att jag är hans stalker eller nåt. I förrgår satt jag först och lyssnade på honom på ett seminarium om budgetproppen. Jag stirrade uppmärksamt på hans powerpointbilder om hur vi måste jobba tidigare, mer och längre. Senare på kvällen satt jag och stirrade honom i nacken på en middag. Hans hästsvans slokade litet. Denna morgon ska jag strax iväg på ett frukostmöte om Sveriges största köpcentrum Mall of Scandinavia som man vill bygga i Solna och hur folk ska ha råd att fortsätta shoppa i Anders Borgs Sverige. Jag har flera frågor jag vill ställa till honom.

Som sagt, vakterna från Säk tror nog snart att jag är en säkerhetsrisk som dyker upp sådär hela tiden. Men jag lovar, jag skiter i Anders Borg. Ännu mer skiter jag i hans råd om jobba, jobba, jobba.

Som ensamtstående mamma jobbar man dessutom inte bara ppå jobbet, utan jämt. När man sitter på toa hänger man tvätt samtidigt. När man springer till pappersinsamlingen ringer man ett jobbsamtal medan pappersbunten håller på att glida en ur händerna och spridas ut på trottoaren. När man sitter på möte skriver man handlingslappen till matafffären. När man äntligen sätter sig i soffan på fredagkvällen och börjar zappa efter nåt bra program att somna till, ringer mamma och undrar om man kan komma och hjälpa henne med datorn imorgon. När man framåt söndakvällen stampat sin egen olivolja, gått med barnen på museum, haft trerätters tjejmiddag och tagit en härlig höstpromenad, börjar tankarna på nästa veckas jobb, samtidigt som man litet förhoppningsfullt bläddrar i kurskatalogen från ABF, söndagsbilagans recept på egna svampinläggningar och tankarna på att ringa den där personliga tränaren som ska ge en fastare rumpa.

Jag önskar att jag och alla andra prestationsneurotiker kunde få statligt föreskriven och subventionerad Lägg-ner-för-fan-hypnos. Så att vi kunde göra som Anna Larsson skriver om i dagens SvD; gå hem och pussa våra ungar i nacken, sätta oss och på golvet och tankfullt tugga på en bulle. Så att vi kan följa Göteborgssociologen Jörgen Larssons råd om att vägra övertid, stänga öronen för Timell-tipsen, skita i stormarknaden och därmed bilen och bo litet trångt och välja parken framför solresan under några år när barnen är små.

Jag har inte läst Hanne Kjöllers bok I huvudet på en mamma än, men jag ska. Snart. När jag hinner, ha ha.

Nej, men allvarligt. Går det åt helvete med Sverige om vi inte fortsätter att tokshoppa, Anders Borg?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om för'äldrar, stress, livspussel, vardagsliv, familj, barn, prestationsångest, jobb, Anders Borg, shopping, ">stalker

Kommunförbundet avlivar skolministerns myter

Igår satt jag vid bordet intill skolminister Jan Björklund på Sveriges Kommuner och Landstings 100-årsjubileum. Alla deltagarna fick en liten broschyr, Myter och fakta, som förbundet tagit fram för att ta bemöta alla felaktiga föreställningar som finns om byråkrati, skatter, skola och sjukvård.

På mittuppslaget kunde skolministern lära sig följande:

Skolan blir allt stökigare.




Regelbundna undersökningar bland högstadie- och gymnasieelever visar att allt fler är engagerade och trivs med skolarbetet. Även relationen med lärarna blir allt bättre.
Andelen elever som tycker att det är lätt att vända sig till sin lärare vid problem har ökat från 50 procent 1993 till 80 procent år 2006.

Två av tre elever känner arbetsro på alla eller de flesta lektioner. Bland lärarna är det drygt åtta av tio som känner arbetsro på merparten av lektionerna.
Av lärarna är det 93 procent som trivs med eleverna och 96 procent anser att de oftast möts med respekt från eleverna.

Eleverna lär sig inte ens att läsa och skriva längre.




Svenska elever har internationellt sett en hög läsförståelse. Det visar flera internationella jämförelser. I PISA 2006 (Programme for International Student Assesement), hade endast 5 av 57 länder bättre resultat än Sverige.
Även en av världens mest omfattande läsundersökningar, PIRLS (Progress in International Reading Literacy Study) rankar Sverige bland de bästa i sin senaste undersökning. Endast 6 av 45 deltagande länder/regioner placerade sig bättre när man undersökte fjärdeklassarnas läskunskaper. När det gäller matematik och naturvetenskap placerar sig svenska elever på en genomsnittlig nivå bland OECD-länderna.

Skulle ministern behöva en lektion till så har SKL även tagit fram rapporten Aktuellt om förskola och skola 2008 som visar på en betydligt ljusare bild av både stämningen och resutaten i den svenska skolan än vad debatten i media givit sken av. Rapporten, som utkommer för tionde gången, visar bland annat att andelen niondeklassare som uppnått målen i alla ämnen våren 2007 var den högsta sedan läsåret 1998/99.

Heja Björklund, nu måste du väl ändå bli litet mer positiv? Du har ju iallafall styrt under ett av de åren!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om http://bloggar.se/om/skolpolitik" rel="tag">skolpolitik, http://bloggar.se/om/den+svenska+skolan" rel="tag">den svenska skolan, http://bloggar.se/om/skolans+resultat" rel="tag">skolans resultat, http://bloggar.se/om/kris+i+skolan" rel="tag">kris i skolan, http://bloggar.se/om/fakta" rel="tag">fakta, http://bloggar.se/om/myter" rel="tag">myter, http://bloggar.se/om/SKL" rel="tag">SKL, http://bloggar.se/om/Sveriges+Kommuner+och+Landsting" rel="tag">Sveriges Kommuner och Landsting, http://bloggar.se/om/100-%E5rsjubileum" rel="tag">100-årsjubileum, http://bloggar.se/om/" rel="tag">

Först gräver man en grop och sedan häller man i en skopa jord

Munchhausen by proxy, kallar Katrine Kielos regeringens något sjuka återställarpolitik. Ni vet, när en förälder gör sitt barn sjukt och sedan tar barnet till doktorn och framställs som öm och vårdande.

Först höjde regerngen a-kassan med 500 spänn. Nu går de ut och slår sig för bröstet med att de sänker den med 60 kronor.

Det gäller även KomVux, där regeringen först drog undan var tredje krona i budgeten, men nu lovar att återställa anslagen i en takt där pengarna är tillbaka till ursprungsnivån först om fem år. Inte nu, när både arbetskraftsbrist och arbetslöshet hotar, utan 2012. Grattis...

Samma sak med pensionärerna, som efter ett helt arbetsliv belönas med höjd skatt när de går i pension. Stort grattis även till dem! Istället för en tusenlapp i höjd skatt ska de nu kompenseras med 68 spänn per månad, så skattehöjningen bara blir 972:- i månaden.

Lyssnade på Anders Borgs tal på Sveriges Kommuner och Landstings 100-årsjubileum igår. Han pratade om att jobbavdraget skulle "sänka trösklarna för inträdet på arbetsmarknaden". (Ni vet, alla de där slöa, välgödda bidragstagarna som, lockade av jobbavdraget ska gå ut och "ta" ett jobb.) Det kanske är det omvända som gäller pensionärerna? Om de får höjd skatt när de slutar arbeta kanske de skjuter upp pensioneringen och stretar på ett par år till? Med Borg-logik kallas väl det att "höja trösklarna för utträde från arbetsmarknaden"...

Även Unionens tidning Kollega skriver om regeringens pinsamma "återställare". Minister Littorin är så orolig för de ökande arbetsplatsolyckorna att han ska ge tillbaka 33 av de 160 miljoner han tidigare dragit in från Arbetsmiljöverket. Tack goe, goe herr´n!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om regeringen, Anders Borg, a-kassan, a-kasseavgiften, skatter, skattesänkning, jobbavdrag, pensionärerna, pensionärsskatt, KomVux, Munchhausen by proxy, återställarpolitik, Katrine Kielos

Bloggbävning och Magic Mushrooms

Polisen och IOGT larmar om att ungdomarna ger sig ut i skogen och plockar svamp. Det är toppslätskivlingen som sägs kunna framkalla något slags LSD-liknande rus. Och nu drar de alltså ut i spenaten i stora skaror, kidsen. Sure. Förmodligen handlar det om nåt lokalt rykte i Gävle som lett till att ett tiotal ungdomar ställt sig i köket och försökt steka eller stuva nåt exemplar de lyckats hitta innan de började frysa och blötte ner sina Cheap Mondays.

Ungefär som när vi som 13-åringar fick för oss att torka banansnören i ugnen. Det luktade fan och inte blev man hög av dem heller. Men nu tror alltså ordningsmakten och nykterhetsrörelsen att en trend de sett utvecklas under tio års tid förvärras. Jag är skeptisk jag. Tycker de där artiklarna återkommer medjämna mellanrum. Och vadå tio år? Läste inte redan de där ungarnas föräldrar Castanedas teorier om Magic Mushrooms?

Nu var jag dock inte så knarkig, utan gjorde mest fruktlösa försök att stuka till mitt präktiga rykte. Följaktligen stod jag som ett frågetecken när fallskärmsjägaren från franska främlingslegionen som jag plockat upp i London kom och hälsade på mig i Stockholm och togs med på svamputflykt. I timmar gick vi omkring och letade trattkantareller i en ganska utplockad skog i Nackareservatet. När vi efteråt stod och rensade svampen hemma i köket, frågade han om vi skulle "röka eller baka dem"?
Aldrig har jag serverat en mer besviken gäst en svamsmörgås.

And now to something completely different, som Monthy P. brukar säga.

Bloggarnas makt ökar, och ju mer vi kan samla den påtryckarmakten i gemensamma uppror mot FRA och andra dumheter, desto mer ökar de nya, interaktiva debattforumens reella påverkansmöjligheter. Jag tror att de gamla partigränserna och blockpolitiken kanske äntligen kan brytas om folk får möjlighet att diskutera gemensam sakpolitik på en plats utanför partilokalerna. Idag samlas till exempel bloggare från hela landet till ett seminarium som (s) står som arrangörer till, där de tillsammans med folk från Twingly ska diskutera den största opinionsyttringen som skett i den svenska bloggosfären.

Själv åker jag till rivieran och går på fest. Fy mig.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bloggbävning, magic mushrooms, toppslätskivling, svamp, röka svampar, Castaneda, socialdemokraterna, bloggosfären, bloggträff, FRA, Twingly, rivieran

Allas rätt att starta förskola eller Alla barns rätt till en bra förskola?

Det är tätt mellan barnvagnarna i Stockholm. Lika tätt är det på förskolorna och allra tätast är det i Solna, där det i snitt är 20 barn i varje grupp. Det har länge varit bottenrekordet i länet, där snittet annars är 16-17 barn.

Även det är för mycket, tycker de föräldrar vi pratat med under de senaste två veckorna, då vi sossar i Solna har bett småföräldrar tycka till om förskolan. Det viktiga när de väljer förskola är, förutom storleken på barngrupperna, att det finns välutbildad personal. Om förskolan är kommunal eller privat tycker de är rätt oväsentligt. Det är andra saker som avgör. Rykten lyssnar man på, för att de kommer från någon man känner, eller i brist på annan konsumentupplysning. Det är förtvivlat många viktiga val man ställs inför när man bildar familj. Billigaste och grönaste elen, pålitligaste bredbandet, bäst sjukhus att föda på, bästa förskolan, bästa fondsparandet... hjälp!
Här är nätet en bra men diger källa till information. Kunde inte politiken underlätta de här valen, istället för att bara mässa om valfrihet? Vi sossar i Solna har flera gånger lagt förslag om att kvalitetsredovisa förskolor, skolor, hemtjänst och äldreboenden på nätet. En småbarnsförälder som står i begrepp att välja förskola åt sitt barn ska enkelt kunna hitta både jämförelsetal och kvalitetsredovisningar för de förskolor man är intresserad av. Där ska man inte bara kunna ta del av färgglada reklambroschyrer för varje verksamhet, utan även
- hur många av de anställda är utbildade förskollärare?
- hur många barn är det i grupperna?
- vad är det för öppettider, både per dag och under helger och lov?
- möjligheten till utevistelse på egen lekgård?
- personaltäthet?
- resultat av brukarundersökningar?
- personalomsättning? (för hög är aldrig bra, men för låg kan vara ett tecken på stagnation)
- hur är den pedagogiska ledningsorgansiationen uppbyggd?
- vad står det om förskolan i kommunens kvalitetsrapporter?
- vad säger Skolverkets inspektionsrapporter?

De här förslagen har hittills inte fått genomslag hos den moderatledda majoriteten, men jag väntar med spänning på en snar förbättring.

Men det räcker inte med att bara redovisa kvaliteten. Kommunen måste som ansvarig huvudman kunna garantera att alla offentligt finansierade förskolor håller god kvalitet, oavsett vem som driver dem. Därför är det vansinne att Solna ser mellan fingrarna på det faktum att de privata förskolorna har en så mycket sämre utbildningsnivå på sin personal än de kommunala förskolorna. Medan det på de kommunala förskolorna är ungefär hälften som är utbildade förskollärare, så är det på de privata under en tredjedel. De privata bestämmer också sina öppettider själva och det är inte ovanligt att de både öppnar senare och stänger tidigare på dagen, samt stänger helt under sommaren. Det är oacceptabelt. Båda driftformerna får lika hög ersättning, men de privata sparar in en god slant till avkastning för ägarna på att ha sämre servicegrad och personal med lägre lönenivå.

I brist på beslutskraft att bygga nya kommunala förskolor har kommunen sagt ja till flera privata halmesyrer av det här slaget. Den moderatledda ledningens devis verkar snarare vara "Alla ska ha rätt att starta förskola" än "Alla barn har rätt att gå i en bra förskola". Jag kommer nu i en motion till kommunfullmäktige kräva att inga verksamhetsbidrag ges till förskolor som inte når upp till åtminstone kommunens eget snitt på andel utbildade förskollärare.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om förskola, förskolekö, barngruppsstorlek, valfrihet, välja förskola, småbarnsföräldrar, Solna, förskollärare, kvalitet i förskolan

Dagens felstavning

Det är mycket en företagare kan behöva gå kurs i...

We don´t think immigrants are animals

Idag skrattar jag åt Rowan Atkinson som talare på de konservativas kongress.

-I like curry, but I mean, now that we have the recipe...?

Och hans sätt att uttala "issue". Jag dör.

Jag är ett fornminne

Står och smörfräser kantareller så det står härliga till, gnolar och ler. Då går Världens Mesta Tonåring förbi.
- Ska du med din figur verkligen använda sådär mycket smör?
De vet var de ska sätta in stötarna de små liven. Men jag låter mig inte störas:
- Vadå, jag behöver väl inte banta!
Världens Mesta Tonåring:
- Nej, med tanke på hur otroligt gammal du är, borde den där kroppen kanske inte röras, utan betraktas som fornminne.

Sötnos!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om föräldrar, tonåringar, familj, pubertet, föräldrauppror, kantareller, mamma

SKICKA SMS TILL FÖRÄLDRARNA SÅ FORT BARNEN SKOLKAR

Som förälder vill jag veta direkt om mitt barn skolkat, inte lagom till sommarlovet! Att få reda på att barnet varit borta från skolan först när terminsbetyget kommer är totalt tandlöst. Dessutom skulle det bara gälla de barn som kommit upp i betygsåldern.

Igår meddelade regeringen och skolminister Jan Björklund att det från 2010 blir obligatoriskt för skolorna att skriva in ogiltig frånvaro i elevernas betyg. Samtidigt visar erfarenheten från Stockholm, som redan testat metoden, att det är en tämligen verkningslös åtgärd. Däremot har exempelvis Sundbyberg genom helt andra metoder fått ner skolket dramatiskt.

Den tekniska möjligheten att skicka ett automatiskt sms till föräldrarnas mobiler så fort en elev uteblir från en lektion finns redan. De flesta skolor har ett datorbaserat system för lektionsrapportering, som enkelt går att koppla en sms-funktion till.

Men det räcker inte att skolket rapporteras, det måste bekämpas också. Jan Björklund verkar tro att själva anteckningen i betyget ska ha en "uppfostrande effekt" som han säger. Men skolkare är ingen enhetlig grupp av "slarvpellar" som kommer skärpa sig för att man tar dem i örat. Det är naivt att tro*. Björklund skulle behöva komma på besök i verkligheten. Jag kan rekommendera ett studiebesök i Sundbyberg, som i princip utrotat skolket genom att använda skräddarsydda lösningar för varje elev.

I Solna lägger vi nu en motion där vi föreslår att alla skolor ska få möjlighet och skyldighet att skicka sms till föräldrarna så fort deras barn uteblir från en lektion. Ekot uppmärksammar.

*Låt mig ta två exempel, från två mig närstående tonåringar. Den ena gick på ett gymnasium med extra mycket medieundervisning. Tyvärr var nivån på denna medieundervisning i vissa fall så låg, att han valde att stanna hemma och jobba med samma saker själv, fast på en betydligt högre nivå, hemma på sin egen dator. Han hade inte tid att gå i skolan, sade han. Det var bortkastad tid, och förresten hade han en deadline att hålla på en beställning på någon av de grafiska produkter han framställde på datorn. Kraftigt underbetyg åt skolan alltså, som inte klarade att ge honom undervisning han hade nytta av. Han gjorde ett rationellt och strategiskt val och stannade hemma och jobbade själv vid datorn.

Det andra exemplet gäller den smarta men ack så skoltrötta tonåringen. Morgontröttheten och den allmänna segheten renderade honom strax över 20 procents frånvaro, och därmed brevet från CSN, där de skrev: "Vi har konstaterat att du inte längre studerar och har därför dragit in ditt studiebidrag". Det konstiga var bara att han på något sätt ändå fick sina uppgifter och läxor gjorda, och när han var i skolan, på lektioner och prov, gjorde han ofta strålande ifrån sig. Sammantaget, med den stora frånvaron inräknad, blev förstås inte betygen vad de borde blivit, men resultaten låg ändå snarare åt VG än G. Men enligt CSN "studerade han inte längre".

Vilken av de här eleverna skulle få bättre studiemotivation och kunskaper om deras frånvaro skrevs in i betyget?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolk, betyg, frånvaro, ogiltig frånvaro, föräldrar, skolan, sms, Jan Björklund, regeringen, socialdemokraterna, politik

Kopian på kopian på originalet

Jag vet, det finns flera vettiga förslag i sosserådslaget om jobbpolitiken. Och ja, jag vet också att hårdare krav i socialförsäkringssystemen inte är vårt enda botemedel mot arbetslöshet och arbetskraftsbrist. Till skillnad mot moderaternas recept. Men dagens SvD-artikel med Ylva Johansson och Stefan Löfvén urartar till en nästan löjeväckande floskeltävling med moderaterna.

Gissa till exempel vilket parti som sagt det här:
– Vi måste kunna ställa krav på folk, att de ska försöka komma ifrån ett passivt liv och bli så aktiva som möjligt.
– Vi har nog haft ett synsätt på arbete att om man är sjuk eller har det för jobbigt så ska man inte behöva arbeta. Det har varit fel att jaga människor till sista blodsdroppen och det ska det vara även i fortsättningen, men vi måste också se varje person som en resurs som nästan alltid kan bidra med något.

Snacka om kopian på kopian på originalet. Arbetarepartiet blev nya arbetarpartiet som blev... nygamla Arbetarpartiet?

Själv gillar jag originalet: Gör din plikt och kräv din rätt. I den ordningen.

Ursäkta om jag låter sur. Men det är måndag, McCain leder över Obama och katten löper. Igen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, jobb, arbetslöshet, sjukskrivningar, förtidspension, arbete, arbetarepartiet, arbetarpartiet, moderaterna, socialdemokraterna, jobbrådslag

Hur man behåller kräftorna för sig själv.

Kusin Maud till sin sjuårige son som ber att få smaka en av våra utsökta färska svenska kräftor: - Visst kan du få smaka älskling. Akta dig för bajssträngen bara. Sonen: UÄCK! Ensamma vid bordet igen. Skönt.

Fakta sparkar

Där satt det. Argumentet jag letat efter för att slippa tjatet från träningsnarkomanerna. Nu ska jag ta en tur ut i skärgården, med väskorna fulla av kräftor och champagne. DET är hälsa det!

Händerna fulla i sängen

En moderat kommunalpolitiker greps av polis hemma i sängen, misstänkt för grov rattfylla. Nu undrar jag. Hade han en ratt i sängen? Annars borde det ju handla om sängfylla. Eller var det kanske en annan slags rattar han hade händerna fulla av? Nej, nu är jag trött. Ska genast sluta. Trevlig helg!

Vitt eller svart jobb? Här har du valfrihet!

Äldste sonen hade tänkt ägna året efter gymnasiet åt att jobba hårt för att tjäna ihop pengar till en jorden-runt-resa. Tre jobb hade han på gång. Trodde han. Igår blev det bara två.

Han hade varit på intervju på en videobutik inom Filmkedjan. Först verkade allt väldigt positivt. De var "desperata efter folk", som ägaren uttryckte det, och behövde egentligen anställa flera personer. Han skulle få jobbet, inga problem.

Men när sonen frågade om de hade kollektivavtal med Handels, blev tonen mer tvekande. Nja, jo, det hade de väl, ägaren skulle kolla det. "Men du kan välja om du vill ha lönen svart eller vitt." Nej, svarade sonen, han behövde inte välja, han ville ha vit lön. "Fundera på saken så hörs vi till helgen", svarade ägaren. Men kort därefter ringde plötsligt ägaren och meddelade att "de valt en annan person istället".

Vitt eller svart jobb? Här får du välja! Fast om du vill ha jobbet, välj svart.

Hmmm, jag tror att Filmkedjan behöver kolla upp en och annan av sina franschisetagare...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Filmkedjan, videobutik, svartjobb, kollektivavtal, Handels, ungdomsjobb

68 kronor i allmosa till pensionärerna

Kd ligger risigt till i opinionen. Utan kd i riksdagen absolut noll chans för en borgerlig regering att vinna. Slutsats: Nu låter vi Kd få spela The Good Guy ett tag. Därav gårdagens lilla scenshow i Rosenbads pressrum: "Nu ska pensionärerna få", som Kd-ledaren själv uttryckte det, "ett rejält lyft". För den stora majoriteten ligger detta rejäla lyft på 68 kronor i månaden i sänkt skatt.

Oj, där kände genast alla pensios att de fick rejält plåster på såren för den tusenlapp per månaden i höjd skatt som de fått punga ut med från den dag de slutade jobba! För att inte tala om hur de nu kan gå ut och storhandla litet billig mat, tanka bilen full eller betala av litet på villalånet när nu riksbanken idag höjde räntan till 4,75%!

Nej, du Göran Hägglund, det räcker inte med allmosor, ett vitt leende och en bred sidenslips om du ska nå över 4-procentspärren.

Fast sedan kan det ju inte uteslutas att dina dåliga opinionssiffror också beror på att du står och kappflinar med tre sällsynt skoningslösa välfärdsbulldozers. Jag förstår om det känns litet knepigt att få den där rätta trovärdigheten i ord som "den lilla människan", "kristen etik" och "värme och medmänsklighet" när man sitter i en regering som från dag ett jobbat som ivriga bävrar på att låta dem som behöver mycket betala för ett behagligare liv för dem som behöver litet. Ta och läs tio guds bud med dem på regeringslunchen idag du!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, göran hägglund, kd, allmosor, pensionärer, skattesänking, skatt, jobbbavdrag, ränta, riksbanken, räntehöjning

Landsfader eller landsmoder?

På bloggen Newsmill skriver den gamle Expressenjournalisten PM Nilsson tänkvärt och väldigt o-PM:skt på temat "Kan en kvinna bli statsminister?". Han har reagerat på det vanligt förekommande påståendet att Sahlin är okunnig och oerfaren, av både kvinnor och män.

Sahlin är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia. Hon har förutom riksdagsledamot varit arbetsmarknadsminister, partisekreterare, vice statsminister, näringsminister, integrationsminister och miljö- och samhällsbyggnadsminister. Hennes politiska erfarenhet är större och bredare än vad Erlander, Palme och Carlsson hade när de tillträdde, för att inte tala om Fälldin, Bildt och Reinfeldt. Persson är faktiskt den ende som kan mäta sig med två tunga ministerposter, skola och finans.

Ändå kommer de, de subtila små vinkarna om att hon inte skulle "förstå sig på ekonomi", som t ex Reinfeldt har hävdat. För det gör ju inte kvinnor.

Allianspartierna kommer självklart aldrig att ens antyda att en kvinna är olämplig. Det vore samma självmord som om McCain skulle säga att Vita huset bör bevaras vitt. Men man kommer med stor säkerhet att sätta Sahlin i ett av de sammanhang där kvinnan traditionellt hör hemma - hon är en okunnig lätting som inte är att lita på när det kommer till riktigt ansvarsfulla uppgifter. Hon är ingen statsminister.

För att hon lyssnar och tänker en stund innan hon levererar ett färdigt program? Kanske. För att hon är kvinna? Fullt möjligt. En statsminister förknippar man gärna med en trygg lansdafder och i otrygga tider vill man ha någon som verkar säkrare än man själv känner sig. Bilden av den starke mannen som försvarar sin familj och sitt land. Då kan det vara på sin plats att påminna dem som glömt att Mona varit med förut när det blåst i Sverige:

"Som nytillträdd arbetsmarknadsminister fick jag under krisåret 1990 ta ansvar för lönestopp och strejkstopp - för att hejda inflationen. Var fanns Fredrik Reinfeldt då? Han kanske satt och skrev på sin bok om ”det sovande folket”.
1992 – då skenade budgetunderskott, statsskuld och arbetslöshet, och räntan nådde 500 procent medan den moderatledda regeringen åt kräftor på Harpsund. Sedan fick jag, Allan Larsson och Ingvar Carlsson sätta oss med dåvarande finansministern Anne Wibble och ta fram besparingar för att rädda svensk ekonomi.
Var fanns Fredrik Reinfeldt då? Jo, han bråkade om ordförandeposten i moderata ungdomsförbundet. "

(Ur Mona Sahlins tal i Almedalen 2008)

De korta meningarna ger också tydligt svar på anklagelsen "Vad har hon egentligen åstadkommit under alla sina år i politiken?". Jag tycker det känns oerhört tryggt att rösta på en sådan erfaren politiker, speciellt när Sverige nu ärpå väg att backa in i en lågkonjunktur. Om denna politiker sedan sätter upp håret i hästsvans (som Anders Borg) eller inte (som Mona Sahlin) innan det är dags att åka till Rosenbad på morgonen, det struntar jag högaktningsfullt i.

Och glädjande nog verkar flertalet svenskar hålla med om detta.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, socialdemokraterna, kvinna, statsminister, Mona Sahlin, P M Nilsson

Valfrihet - för vem och på vilkas bekostnad?

Vårdnadsbidraget har inte blivit någon hit. I Stockholm har bara 260 föräldrar ansökt om det. Men inom denna lilla grupp finns intressanta skillnader i livsvillkor. SvD har tittat närmare på vilka slags föräldrar som sökt bidraget och varför. Är det stressade mammor och pappor som nu fått en unik chans att spendera mer tid med sina barn än de annars skulle haft möjlighet till?

Nej, inte direkt... Väldigt schabloniserat skulle man kunna beskriva det så här:

På södermalm har föräldrarna fria arbetstider, pluggar eller jobbar hemma*. Är de två föräldrar med fria yrken kan de ofta flexa så att den ena är hemma medan den andra jobbar. Inga problem. Nu får de, utöver, gager, royalties, projektpengar och konsultarvoden dessutom ett vårdnadsbidrag. Kul, men bara under begränsad tid, för snart vill de ju ha förskoleplats. Det här är bara en lösning för ett par månader.

I Rinkeby däremot, har mammorna varken jobb eller egen firma. De flesta har aldrig ens haft ett jobb. De är hemma med barnen, som de alltid varit och kommer vara i flera syskonkullar till, särskilt nu när vårdnadsbidraget finns. Hade incitamenten sett annorlunda ut, hade det bara funnits en saftig jämställdhetsbonus och en generös vuxenutbildning, så kanske, kanske de hade tagit steget att ge sig ut utanför hemmets väggar, men nu har de sökt vårdnadsbidrag för ett år eller mer.

Inte i något av fallen, Söderexemplet eller Rinkebyexemplet, får alltså barnen mer tid med sina föräldrar (läs mammor) än de skulle fått ändå.

Valfrihet? Nej, snarare sponsring av behållande av livsstil för ett fåtal.

Till alla de som vill ha mer tid medsina barn, men tycker att vårdnadsbidraget inte är den väg de vill gå, rekommenderar jag läsning av den här artikeln.

*Man har rätt till vårdnadsbidrag oavsett om man jobbar, studerar eller är hemma. Vad man gör spelar ingen roll, huvudsaken är att man inte utnyttjar en förskoleplats. Det är liksom själva huvudgrejen; gör vad du vill, bara du håller ungen borta från förskolan. En förskoleplats kostar kommunen 100 000:- om året, ett vårdnadsbidrag 36 000:-...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om vårdnadsbidrag, södermalm, Rinkeby, fria yrken, vuxenutbildning, jämställdhetsbonus, valfrihet

Vem vill ragga upp en kaninkokerska?

Man får låna Håkan Lahgers nya bok Den vassa eggen om Ulf Lundells kreativa kaos, blir jätteglad och börjar läsa. Nästa dag är den försvunnen, norpad av någon av sönerna.

Man får sig tillsänt ett förhandsexemplar av Petra Östergrens F-ordet, läser fascinerat om machosex och David Beckhams metrosexualitet. Men när jag efter middagen ska fortsätta är även den boken borta, lånad av en annan av tonårspojkarna.

Herregud, kunde inte de små glina ha hållit sig till Mamma Mu och Rasmus Nalle? Var visserligen urtråkiga att högläsa, men de somnade av dem och sedan kunde man återvända till sina egna böcker.

Ger upp och sätter på Ping Pong Kingen på DVD:n istället. Då går tredje sonen förbi och säger med ett litet föraktfullt leende: - Ser du på barnfilm? Ja, vad fan ska man göra. Men bra är den. Går inte att beskriva, men tänk Roy Andersson möter Fargo. (Hyr den!)

Apropå filmer. Har ni tänkt på hur vissa skådespelare fullständigt kan förstöra en filmupplevelse? Så är det med Billie Crystal för mig. Han förstörde När Harry träffade Sally för mig. Han är så motbjudande att hela filmen förlorade sin trovärdighet för mig. Ingen människa kan väl bli attraherad av honom??? Medan andra skådespelare gör att själva filmen inte är så viktig, bara det faktum att de är med gör den sevärd. Sätt på vilken B-film som helst med Clive Owen eller Eric Roberts och jag tittar glatt.

Och när vi ändå talar om skådespelare. Jag har en god vän som är väldigt lik Daniel Craig, Bond-skådisen. Vilket han ofta får påpekat för sig av tjejer som kommer fram till honom på krogen. I början reagerade han väl med överraskning, men efter ett tag sa han att -Jo, det hade han hört förut. Då blev tjejerna sura och tyckte han var snorkig. Så nu måste han spela överraskad varje gång, vilket blir litet krystat. Men häromdagen fick historien en ny twist. Han stod och packade sina varor i kassan på Konsum, då en gammal dagisförälder dök upp, stirrade länge och förtjust på honom och sa: - Jag brukar inte hoppa på folk så här, men guud vad du är lik Daniel Craig!

Och? sa jag. Det brukar du ju få höra, sa jag.
- Jo, men den här gången var det en man!

Uppraggad i Konsumkön av en gammal dagispappa för att man är lik en skådis, det skulle jag vilja varit med om. Kollar mig i spegeln. Det skulle möjligen vara Glenn Close då. Men vem sjutton vill ragga upp en kaninkokerska?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Håkan Lahger, Ulf Lundell, Den vassa eggen om ulf lundells kreativa kaos, F-ordet, Petra Östergren, AlfaBeta, machosex, metrosexuell, David Beckham, När Harry träffade Sally, Mammamu Mu, Rasmus Nalle, Ping Pong Kingen, Roy Andersson, Fargo, Eric Roberts, Clive Owen, Daniel Craig,

Älska lagom

Mymlan säger det jag tänkt länge, men inte vågat uttrycka: Jag har inte heller glömt FRA. Jag läser dagligen men känner att jag inte har något att tillföra. Andra gör det mycket bättre. Och faktiskt. Det finns viktigare saker. Som att älska. Älskas. Vara tillsammans med människor man tycker om och lyssna på bra musik.

Därför utmanar Mymlan bloggosfären att lista den/de bästa finaste kärlekslåten/-arna man vet, gärna ihop med en liten historia ifall det finns en kring just den låten.
Skicka vidare! Nu ska vi fylla den svenska bloggosfären med kärlek, som omväxling till FRA.


Själv har jag bara en massa bittra och elaka låtar om kärlek i mina spellistor, så därför publicerar jag här istället den lista med förslag på fina låtar att spela på bröllop som jag skickade till paret jag fick äran att viga i Ekotemplet i Hagaparken i somras:

”Älska mig” Ainbusk singers
”Håll mitt hjärta” Björn Skifs
”Panis Angelicus” C Franck
Så skimrande var aldrig havet Evert Taube
Annies song John Denver
Concerning hobbits ur Sagan om ringen
Sara Löfgren För alltid
The Rose Bette Midler
Cecilia Vennersten Det vackraste
Ännu doftar kärlek Marie Fredriksson
Kärleken förde oss samman Ulf Lundell
För att du finns Sonja Aldén
Av längtan till dig Cajsa Stina Åkerström
Jag ger dig min morgon Fred Åkerström
Hallelujah Jeff Buckley/Leonard Cohen
A trumpet volontary
Feather song från Forrest Gump
Nothing else matters Metallica
Aldrig ska jag sluta älska dig Jonas Gardell
Lisa Nilsson Himlen runt hörnet
Glimmande nymf Bellman
Av längtan till dig - Janne Krantz, text:Åsa Jinder

Fast just nu känner jag mest illamående efter att ha läst Jessica Zandéns och Cecilia Gyllenhammars "debattartikel" om hur litet rejäl ojämställdhet och karlatag skulle väcka liv i våra kärleksliv. "När ska vi våga erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen" är en av raderna de klämt ur sig, förmodligen på fyllan, för eländet är inte ens skrivet på begriplig svenska. Kanske beror det på att de båda damerna reser runt i Grekland just nu. Fyllan och språksvårigheterna menar jag. Men om de är på jakt efter En Riktig Man skulle jag kunna tipsa om mycket bättre ställen att ragga på. Afghanistan till exempel.


Äh, jag vet faktiskt inte om jag ska skratta eller gråta, så jag väljer som god sextiotalist ironin som vapen: Släng in kärringen i elementet vetja, då blir hon både öm och varm!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om bröllopsmusik, bröllop, bröllopslåtar, kärlekslåtar, musik, kärlekssånger, utmaning, listor, musikutmaning

Ta bort det oönskade

Aftonbladet rapporterar om Svenskt Skolfotos nya tjänst Glamour retusch - Vi tar bort det oönskade. För 130 spänn extra kan man få sitt skolfoto retuscherat så att finnarna försvinner, hyn blir jämnare eller tänderna vitare. Någon åldersgräns finns inte, till och med förskolebarn kan få glänsande hår eller gnistrande tänder. Undrar om fjortistjejerna kan beställa större bröst också? Kanske de kan skicka med ett reklamblad från firman som erbjuder sexåringar bikinivaxning också, när de ändå är igång?

Jag blir så trött. Jag blir så fruktansvärt trött och ledsen. Inte bara för att den här tjänsten finns utan för att jag är övertygad om att massor av skolelever kommer att använda sig av den.

Här krävs av oss som är föräldrar att sätta ner foten och reagera mot att aktiviteter som bedrivs i skolan förmedlar sjuka skönhetsideal. Verksamhet som bedrivs i skolan, med skolans medgivande, måste vara helt befriad från en sådan förljugen människobild. Vad hjälper det annars att vi föräldrar hemma försöker säga till barnen att de duger som de är och att de ska vara stolta över det de är?

Nej, bojkotta Svenskt Skolfoto! Julfoton till morfar och farmor kan man ju fixa hos vilken lokal fotograf som helst. Man kan också i föräldrarådet ta upp frågan och försöka förmå skolan att byta fotoföretag. Jag såg också att det nu startas en grupp på Facebook -"Bojkotta Svenskt Skolfoto" - som ska försöka mana till upprop för att förmå Svenskt skolfoto att sluta med sina vansinnigheter.

Ta bort det oönskade - ta bort Svenskt Skolfoto!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Svenskt skolfoto, skolfoto, retuschering, sjuka skönhetsideal, tonåringar, finnar, dubbelhaka, vita tänder, komplex, bojkott

Säg det högt och ofta så blir det sant till slut

Apropå det där med Petter och vargen. Den som ropar VARGEN KOMMER!!! när det inte finns någon varg i närheten, riskerar som bekant att inte bli trodd när det verkligen är fara på färde. När Jan Björklund var ute och ryade i medierna om KAOS och FLUM i skolan var det många kloka yrkesmänniskor på departement, skolverk och forskningsinstitutioner som skakade på huvudet. Men efter ett tag hakade media på och bilden av en svensk skola i KRIS tonade alltmer fram som en etablerad sanning. Sedan vet ni hur det gick. Stollen blev utbildningsminister och med en iver som inte stod Maud Olofsson långt efter började han genomförá allehanda åtgärder för att MÄTA och REDOVISA och BESTRAFFA detta KAOS.

De kunniga och erfarna forskarna och tjänstemännen skakade klentroget på sina huvuden, men kom inte långt i sina rätt akademiska invändingar mot stolligheterna. Det är helt enkelt väldigt svårt att bemöta oneliners och slogans med vetenskapliga argument. Björklund själv fortsatte att spruta ur sig "sanningar" om KAOSET och KRISEN i skolan. Folk i allmänhet såg inte ofta till detta kaos i sina egna barns skolor, men tänkte att de väl haft tur, "i alla andra skolor är det säkert jättestökigt".

Idag är det Skolans Dag, utropad av Lärarnas Riksförbund som i en kampanj kräver fler lärare, gärna speciallärarutbildade, så att vi kan se till att alla elever når toppen av sin egen förmåga och att Sverige kan lägga på ett extra kol och hålla oss framme som kunskapsnation .

Då är det extra välgörande att Sveriges Radio gjort den här granskningen av Jan BJörklunds påståenden om KRISEN och KAOSET i svensk skola och på ett lättförståeligt sätt lyckats belägga hans påståenden med - i vissa fall - ren lögn. Här hittar du sanningen bakom påståendet om Världens Största Ordningsproblem, här kan du läsa om hur det egentligen ligger till med De Sjunkande Kunskapsresultaten och här om Utslagningen i Grundskolan. SR lät Elisabeth Svensson, professor i statistik vid Örebro universitet, titta igenom tabellerna och citaten.
– Beträffande Sverige är påståendena alldeles för kategoriska att vi ligger långt ner på listorna. Inte nånstans ligger Sverige i botten. Någon skolkris är det inte tal om, enligt henne.
– Absolut inte. Sverige ligger statistiskt sett över det internationella genomsnittet. Hon förvånas också när hon får veta att citaten är Jan Björklunds.
– Jaha, han kanske inte har läst statistik, säger hon.
Även Sveriges Kommuner och Landsting bemöter myten om den svenska skolan med bra fakta.

Med det inte sagt att allt är frid och fröjd och att vi ska nöja oss med våra medelbra resultat. Framförallt så är det där begreppet medel just ett sammanvägt resultat som inte säger något om det verkligt stora problemet i svensk skola idag - de stora och växande kunskapsklyftorna.

Här är mina recept för att behålla och utveckla barns nyfikenhet och kunskapslust och få fler svenska uppfinnare, entreprenörer och nobelpristagare i framtiden:

1. Följ varenda unges kunskapsutveckling och berätta för dem och deras föräldrar hur de utvecklas, från första skoldagen. (Och JA, förskolan är också skolan!)

2. Ge varje barn det stöd de behöver för att nå målen, helst i förväg, innan problemen vuxit sig stora. Fråga förskollärarna vilka barn som kommer behöva extra stöd. De ser det redan på ettåringarna. Extra stöd behövs även till de extrasnabba eleverna, så att de får den stimulans de behöver för att inte bli uttråkade.

3. Kvalitetsredovisa varje skolas resultat så att föräldrar får vettiga verktyg att välja skola. Använd begränsade skattepengar vettigt och skapa incitament för att motverka stora överetableringar och vinstutdelningar till bolag på skolområdet. Vinst är OK om den går tillbaka till skolan, eleverna och lärarna.

4. Sätt målet högt istället för att som nu sänka ambitionerna. På 50-talet gick lika många på gymnasiet som idag går en forskarutbildning. Då sade man att det var barnplågeri att tvinga fram en gymnasiereform. Idag har vi nått målet om 50 procent som studerar på högskolan innan 25 års ålder. Då är det fel att återigen börja svamla om de "praktiska" begåvningarna. Den bistra sanningne är att en begåvning sällan kommer ensam. Grabbarna man förr trodde bara var "händiga med hammare och spik" kunde förmodligen kunde oändligt mycket mer, men fick aldrig fick förväntningarna och chansen. Däremot lär alla individer på olika sätt och i olika takt. Därför behövs en mångfald av pedagogiska metoder och en andra chans för dem som mognar eller återfår lusten sent.

5. Inför en individuell kompetensförsäkring eller ett "Kunskapslyftet 2.0" så att man kan skaffa sig en kvalificerad yrkesutbildning eller högskoleutbildning även efter det att man fått barn och bostadslån.

6. Sist, men inte minst, gör det svårare att komma in på lärarutbildningen. I Finland är det fler sökande till lärarutbildningen än till läkarlinjen. Jag tror att det åtminstone är en liten delförklaring till de goda finska kunskapsresultaten. De har en trestegsraket för ansökan, där man först sållar efter betyg, sedan lämplighetstestar teoretiskt och slutligen praktiskt, på plats i klassrummet.

Sammanfattningsvis: Nu tycker jag att vi slutar ropa "Vargen kommer!" och istället hjälps åt att ge alla barn chans att nå toppen av sin förmåga. Jan Björkluind kan ju börja med att snacka med sin partikollega i Stockholm. Där har den borgerliga majoriteten inte direkt lyssnat på Lärarnas Riksförbund och satsat på fler duktiga lärare. Där skar man istället ner med 250 lärare inför höstterminsstarten...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om svensk skola, skolpolitik, kris, flum, flumskolan, kaos, klassrum, lärare, lärarutbildning, PISA, OECD, PIRLS

På båt igen

I likhet med förra året lägger alltid kompisar ut bilder från årets finlandskryss. Ännu ingen karaoke - men det kan komma.

Rik på riktigt

För trettio år sedan hette det brådska eller jäkt. Man kanske hade "jäktat till bussen", men sedan var det färdigjäktat för den dan.

Sedan döptes det till tidsbrist och stress. Alla tävlade om att ha stressat mest. "Fy, vad stressigt det var på jobbet idag alltså!" Nu har ansvaret på något vis glidit in på oss själva, som personer. Hur klarar DU ditt livspussel? Har du hittat balansen mellan arbete och privatliv? skriker söndagsbilagornas rubriker ut, och rapporterar om människor som "downshiftat", hittat någon liten lagom affärsverksamhet att driva hemifrån i ett vackert hus på landsbygden.

Fy fan, vad stressad jag blir när jag läser sådant.

Men vad är tidspress egentligen? En som forskat på det är Jörgen Larsson på sociologiska institutionen på Göteborgs universitet. Han har också givit ut boken med den uppmuntrande titeln "Rik på riktigt - en värdefull vardag är möjlig!" på Natur & Kultur. Tidspress är en subjektiv upplevelse av varaktiga svårigheter att hänga med, av att ha för litet tid både för sina närmaste och för sig själv, påpekar Jörgen, och listar skadeverkningarna av denna känsla:
sänkt välbefinnande, bräckligare familjerelationer, ökad risk för stresssjukdomar och därmed risk för sämre hälsa även för barnen.

Aj, aj, verkar som om samhället skulle tjäna en hel del på att jobba för att undanröja en del av de där riskerna. Här finns massor att göra, inte minst på familjepolitkens sida, med arbetstidsförkortning för småbarnsföräldrar m.m. För värst är det ju inte helt oväntat för barnfamiljerna, vilket Jörgen Larsson skriver om i forskningsrapporten "Om föräldrars tidspress - orsaker och förändringsmöjligheter".

OK, men varför känner vi så här då? Jo, tidspress är helt enkelt resultatet av alltför omfattande förväntningar. Här har arbetsgivarna ett stort ansvar för att uppmuntra och hjälpa sina anställda att sträva efter en sund balans mellan arbete och privatliv, motverka övertidskultur m.m.

Men även arbetstagaren själv bör kanske ta sig en funderare kring heltid, övertid, ständig tillgänglighet, hög produktivitet, uppdaterad kompetens och karriär. Och "ett bra jobb" är ju inte precis det enda livsmålet vi sätter upp för oss själva. Vi ska vara kärleksfulla partners, närvarande föräldrar, omtänksamma släktingar och ha nära vänrelationer också. Sedan ska vi ha uppdaterade ägodelar; hus och inredning, bil, hemelktronik, kläder och allt vad det kan vara. Men inte nog med det, sedan ska vi också ha en aktiv fritid; motionera och äta nyttigt, följa nyhetsflödet, källsortera, cykla och åka kollektivt så ofta det går, vara föreningsaktiva, göra medvetna val av allt från barnförsäkring till elbolag och så ägna oss åt inre, personlig utveckling.

Jörgen Larsson listar faktorer som bidrar till tidspress och jag läser med förfäran:
Heltidsarbete
Övertid
Lång pendlingstid
Chefsjobb
Barn
Sköta om gamla föräldrar
Vara kvinna
Vara ensamstående
Inte sova och röra sig tillräckligt
Bo i eget hus
Hålla på med byggprojekt
Äga sommarstuga/båt
Ha hög konsumtionsnivå

Jag har nästan alla rätt. Eller fel, snarare. Ok, jag långpendlar inte och huset delas med två andra familjer, men ändå!

Vad kan man då själv som individ göra åt eländet? Larsson ger följande tips:

Vägra övertid, gå ner i tjänst, lär dig säga nej eller be åtminstone om betänketid innan du säger ja, bo mindre och enklare när barnen är små, turas om med partner eller vänner att ta hand om barnen och ge varandra en ledig kväll i veckan, vänta med husköp, köp mindre prylar.

Ting tar tid, som han så träffande uttrycker det. Först ska man tjäna ihop pengarna till Prylen, sedan ska inköpet planeras och genomföras, Prylen ska användas, förvaras, skötas om, repareras, försäkras och så småningom avyttras. Dessemellan kan mycket tid spenderas i diverse supporttelefoner för att Prylen ska fungera.

Ja, fy sjutton vad det stämmer. I lördags till exempel, ägnade jag hela förmiddagen åt att avyttra gamla prylar på återvinningsstationen, som man måste låna en bil för att ta sig till. Och sedan ägnade jag återstoden av dagen till att åka till IKEA och City Gross för att köpa nya prylar.

Ett råd som Larsson ger med viss tveksamhet är att ta hjälp från andra för att hinna med allt som ska göras. Hushållsnära tjänster till exempel. Det kan nämligen på längre sikt leda till längre arbetstid, med ännu högre prestationskrav.

Nej, jag blir allt mer övertygad om att det val som jag och barnens pappa gjorde när barnen var små var helt rätt. Vi krävde båda två att få jobba sextimmarsdag, tjänade förstås rätt pissigt, men bodde billigt men trångt med våra tre barn i en trerummare. Vi hade inte råd med semesterresor, hade inget renoverat kök, köpte de mesta kläderna begagnade och åt korv rätt ofta, men det var nog min lyckligaste tid i livet.

Grattis förresten! Om du har läst ända hit, hardu nog inga problem med tidspress. Här är då tips på några prylar du kan köpa på Blocket från människor som alla anger tidsbrist som skäl till försäljningen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Jörgen Larsson, jäkt, stress, tidsbrist, livspusslet, balans, pylar, konsumtion, jämställdhet, föräldrar, jobb, arbete, deltid, övertid, konsumtionsstress, prestationskrav, övertidskultur

Halvlek - men var är bollen?

Eric Sundström skriver en som vanligt knivskarp analys av läget i Sverige när vi nu befinner oss halvleksvila efter borgarnas maktövertagande. Någon vila för det borgerliga blocket är det definitivt inte. Problemen hopar sig, och de tre fördelar som talade för denna regering i jämförelse med de förra borgerliga fiaskona under 70- och 90-talet har nu totalt vänts till nackdelar.

Den här gången fick de ta över rodret mitt i en brinnande högkonjunktur, de hade egen majoritet i riksdagen och slapp tokar som Ian & Bert, och de hade baljbadat ihop sig till en - som det verkade - god enighet, särskilt som centern hade bytt folkrörelseidealen mot mäklarbrickorna på Stureplan. Men innan de hann ropa på ett helrör till, hade konjunkturen tokvänt, inflationen skenade och "FRA-haveriet öppnade en dammlucka som inte ens partipiskan kunde rå på", som Eric så träffande skriver.

Vem har bollen nu då? Ja, jag är ingen expert på fotboll, men jag ser faktiskt inte bollen någonstans. Att högern inte har den råder inget tvivel om. Allt de fick ur sig under sommarens politiska julafton, Almedalsveckan, var att de givit Konkurrensverket i uppdrag att undersöka hur priskonkurrensen på konsumentvaror kan öka ytterligare, en idé som i all enkelhet redan hade vädrats på sidan 35 i socialdemokraternas vårbudget... Och Anders Borgs egen vårbudget var i det närmaste kliniskt ren på konkreta åtgärder och förslag för att möta en begynnande lågkonjunktur och totalbromsad jobbtillväxt. När Borg hösten 2006 fick frågan om när han kan börja ta åt sig äran för vad som händer med jobb och ekonomi svarade han: ”Om något år... två”. Nu har de åren gått och ingen ära i sikte, snarare ett rött kort.

Reinfeldts sommartal i Vaxholm då? I sådana tal ska ju enligt tradition de verkligt tunga förslagen hagla. Vad ville han till exempel göra åt det faktum att en halv miljon människor lämnat a-kassan? Jo, det skulle bli 15 miljarder ...inte tilll nya jobb, forskning eller utbildning, utan till ... skattesänkningar! 150 medelålders Vaxholmsbor i plissékjol och skepparkavajer med guldknappar applåderade entusiastiskt.

Ok, ingen boll där alltså, så då borde man väl hitta den på det röda lagets planhalva? Nja, jag är inte så säker på det. Än iallafall. I Monas Sahlins sommartal i Vitabergsparken kom många kloka och konkreta miljöförslag, men inte så mycket ännu kring jobbtillväxten. Hon nämnde i förbigående något om ett kompetenstvecklingsprogram för alla dem som "fastnat" i fel jobb, vilket verkligen är välbehövligt om vi ska lyckas minska utbrändhet, sjukskrivningar och rusta Sverige med välutbildad arbetskraft. Men någon offensiv kan man inte kalla det. Var är Maradona-Mona?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Aktuellt i politiken, Eric Sundström, socialdemokraterna, regeringen, moderaterna, alliansen, sommartal, vårbudget, jobbtillväxt, arbetslöshet, lågkonjunktur, inflation, Vaxholm, Vitabergsparken, Mona Sahlin, Maradona, halvlek, politik