Landsfader eller landsmoder?

På bloggen Newsmill skriver den gamle Expressenjournalisten PM Nilsson tänkvärt och väldigt o-PM:skt på temat "Kan en kvinna bli statsminister?". Han har reagerat på det vanligt förekommande påståendet att Sahlin är okunnig och oerfaren, av både kvinnor och män.

Sahlin är en av de mest erfarna statsministerkandidaterna i svensk modern historia. Hon har förutom riksdagsledamot varit arbetsmarknadsminister, partisekreterare, vice statsminister, näringsminister, integrationsminister och miljö- och samhällsbyggnadsminister. Hennes politiska erfarenhet är större och bredare än vad Erlander, Palme och Carlsson hade när de tillträdde, för att inte tala om Fälldin, Bildt och Reinfeldt. Persson är faktiskt den ende som kan mäta sig med två tunga ministerposter, skola och finans.

Ändå kommer de, de subtila små vinkarna om att hon inte skulle "förstå sig på ekonomi", som t ex Reinfeldt har hävdat. För det gör ju inte kvinnor.

Allianspartierna kommer självklart aldrig att ens antyda att en kvinna är olämplig. Det vore samma självmord som om McCain skulle säga att Vita huset bör bevaras vitt. Men man kommer med stor säkerhet att sätta Sahlin i ett av de sammanhang där kvinnan traditionellt hör hemma - hon är en okunnig lätting som inte är att lita på när det kommer till riktigt ansvarsfulla uppgifter. Hon är ingen statsminister.

För att hon lyssnar och tänker en stund innan hon levererar ett färdigt program? Kanske. För att hon är kvinna? Fullt möjligt. En statsminister förknippar man gärna med en trygg lansdafder och i otrygga tider vill man ha någon som verkar säkrare än man själv känner sig. Bilden av den starke mannen som försvarar sin familj och sitt land. Då kan det vara på sin plats att påminna dem som glömt att Mona varit med förut när det blåst i Sverige:

"Som nytillträdd arbetsmarknadsminister fick jag under krisåret 1990 ta ansvar för lönestopp och strejkstopp - för att hejda inflationen. Var fanns Fredrik Reinfeldt då? Han kanske satt och skrev på sin bok om ”det sovande folket”.
1992 – då skenade budgetunderskott, statsskuld och arbetslöshet, och räntan nådde 500 procent medan den moderatledda regeringen åt kräftor på Harpsund. Sedan fick jag, Allan Larsson och Ingvar Carlsson sätta oss med dåvarande finansministern Anne Wibble och ta fram besparingar för att rädda svensk ekonomi.
Var fanns Fredrik Reinfeldt då? Jo, han bråkade om ordförandeposten i moderata ungdomsförbundet. "

(Ur Mona Sahlins tal i Almedalen 2008)

De korta meningarna ger också tydligt svar på anklagelsen "Vad har hon egentligen åstadkommit under alla sina år i politiken?". Jag tycker det känns oerhört tryggt att rösta på en sådan erfaren politiker, speciellt när Sverige nu ärpå väg att backa in i en lågkonjunktur. Om denna politiker sedan sätter upp håret i hästsvans (som Anders Borg) eller inte (som Mona Sahlin) innan det är dags att åka till Rosenbad på morgonen, det struntar jag högaktningsfullt i.

Och glädjande nog verkar flertalet svenskar hålla med om detta.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, socialdemokraterna, kvinna, statsminister, Mona Sahlin, P M Nilsson