Matlagningsmonster

Det smakar bränt och surt på samma gång. Det är bara att erkänna, det går inte att äta. Mina familjemedlemmar brukar även i vanliga fall - då jag pinat mig till att stanna kvar vid spisen under hela den kvart det tar att röra ihop en mjölig och fet pastarätt - tala om för mig att min mat är tämligen oätlig.

Vad ska de då göra nu, då jag försökt snickra samtidigt som jag lagat mat? Men vad fan, det lät ju så lätt, det där "Augusti är skördetid-receptet"... Och kvinnor kan ju, som bekant, så jag bestämde mig för att vara Mat-Tina och Ernst Kirschsteiger på samma gång, liksom.

Grytan puttrade så fint på spisen, så jag gick ut för att mäta litet takstolar och hämta några muttrar till bryggan.

Den fräscha grönsaksrätten, dignanade av skördetidens läckerheter, brände fast i kastrullen, och en lätt-creme fraiche med något utgånget datum hjälpte inte upp saken kan jag säga. En lukt av sur rök hängde som en dimma över hela stugan.

Jag bet ihop och hällde ut i vasken. Ajöss solmogna whatever. Nu steker jag upp några potatisplättar från IKEA. Oups, gotta go, det börjar lukta bränt!