Magiska möten

Mitt ute på Atlanten landar en liten vilsekommen duva på akterdäck. Den är väldigt trött och dricker och äter tacksamt av vattnet och maten vi ställer fram åt den. Sedan sitter den där hela dagen innan den samlat nog med krafter att flyga vidare igen.
Ett annat välkommet djurmöte är alla delfiner som dyker upp nu när vi lämnat sydatlanten, där det är litet för stormigt och fiskfattigt för deras smak. Stora stim av stora muskulösa delfiner följer nu båten långa stunder. Helt otroligt hur de kan undvika att krocka med båten eller varandra där de leker längs förstäven. Jag kan titta på dem hur länge som helst. I morse var det en mamma med sin baby simmandes tätt intill sidan. Det såg faktiskt ut som om hon lärde honom leka.
Förutom magiska möten med djur har jag också mött människor jag sent kommer glömma. När vi kom fram till Kap Verde bara några timmar innan mitt flyg till Sverige skulle gå, satt jag och pustade ut på ett café i den lilla staden Mindelo på ön Sao Vicente, när plötsligt Solnabon Björn kom in. Han hade läst min blogg och visste att vi väntades dit. Så han hade helt sonika gått in och tittat på alla de få ställen det fanns att leta på, för att säga hej och erbjuda skjuts till flygplatsen. Vilka vänner det finns! Han var på semester med sin fru, som han mött på Kap Verde när han jobbade där som arkitekt för många år sedan, och berättade en massa intressant historia om öarna och dess människor. - De där mynten du just betalade med är ritade av en lokal konstnär, vid just det här kafébordet faktiskt! Innan vi åker till flygplatsen får jag komma med hem till gammelfaster Lucia. Hon har varit parlamentsledamot, men inte för sossarna, utan för ett
parti som protesterade mot deras långa maktinnehav. - Hon kan prata med dödas andar också. På en seans mötte hon Olof Palme. Han var bekymrad över hur svårt det var för unga att hitta jobb och bostad nuförtiden.
På Gran Canaria möter vi Roy Young, 85 år ung. Han har bott på sin lilla segelbåt i hamnen i snart ett decennium. Egentligen skulle han segla med sin unga fru och lilla dotter till Australien, men frun rymde med en annan seglare och Roy blev kvar. Nu tillbringar han dagarna med att skriva dikter och leka med sin dvärghamster, som han hittade springande på bryggan en dag. Det är många äldre britter som bor på Kanarieöarna, om än inte på en båt. - När pundet stod högt i kurs räckte det till många Euros, men nu vill många flytta hem. Speciellt när de blir sjuka.
Själv känner han sig rätt ensam nuförtiden. Sina åtta barn och fyra exfruar har han utspridda i världen och bara sporadisk kontakt med. Innan vi kastar loss ger vi honom tonfisken vi fångat. Då gråter han. - Jag blir så lätt sentimental nuförtiden.