Är det Juholts, partiets eller hoppets kris?

Läser i ett mail som en moderat skickat till mig: "ABBA, Volvo, Kalles Kaviar, midsommar, kräftpremiär, Olof Palme, göra rätt för sig och välfärd åt alla. Vad hände liksom?"

Nånstans där tror jag att det är i de orden vi hittar det; det som all ilska och besvikelse handlar om, som nu syns allt tydligare för varje opinionsmätning som görs.

I morse var jag ombedd att i P1 Morgon diskutera det stora opinionstappet för socialdemokraterna, vad det beror på och vad man kan göra åt det.

Ja, vad sjutton var det som hände egentligen? En sak som är säker är att det inte handlade om ondsint media. Det snacket kan ni lägga av med direkt. Folkilskan och mediaturbulensen kring Juholt är snarare ett uttryck för människors besvikelse över ett parti som inte lever som de lär, inte lyckas leverera i en ny tid och kanske i slutändan en besvikelse över att hela partipolitiken ter sig som mer munspel än verkstad.

Så när Juholt nu reser runt och pudlar, är det för nåt som egentligen är en kris som vuxit under 30-40 år (med några små avbrott av hopp då man lyckats övertyga väljarna om att allt ska bli som förr, valet -94 till exempel) Men mot den krisen hjälper inga pudlar i världen. Särskilt inte som han korsar pudeln med litet terrier; ”Egentligen gjorde jag inte så fel, det var mest krutrök och mediadrev". Han lider av samma sjuka som alla andra som suttit för länge som politiker; de ser inte längre vad som är rimligt.

Vi som kommer från ett parti som fortfarande vill vara det Riktiga Arbetarepartiet, av oss förväntas det en högre moral än av dem som betalt en reklambyrå för att hitta på namnet Nya Arbetarpartiet. Så är det bara. Vi kan tycka det är orättvist att inget drev går när fem högerriksdagsmän gör samma sak, eller när Carl Bildt har fingrarna nere i varenda oljetunna i inbördeskrigens Afrika, men tough shit, man måste vara det man driver och driva det man är. Bildt driver bara det han är, därför orkar ingen bli upprörd.

Men som sagt, det här är bara på ytan Juholts kris. Egentligen handlar den om flera, mycket allvarligare saker. Det otäcka dock är att Juholt-affären väckt till liv de gamla spökena "det där säger du bara för att du är vänster/höger", "medierna är emot oss" och "den debatten tar vi internt".

Att sluta leden är det farligaste och dummaste vi kan göra ett läge då vi har allt att vinna på öppenhet, transparens, högt i tak, ödmjukhet och lyhördhet. Att försöka hålla debatten bakom slutna dörrar är livsfarligt, speciellt för ett parti som trycker upp broschyrer där vi lovar att bli "Sveriges mest nyfikna, ödmjuka och öppna parti". In med ljus och luft för tusan! Bejaka olikheterna, öppna debatten, släpp in fler och låt dem ta ett tag vid årorna.

Lyssna på alla kärleksfulla kritiker, de kan massor, mer än de som suttit på sina uppvärmda stolar i evigheter, så länge att de fått fler år i politiken än i arbetslivet och fler vänner i partiet än utanför. Hur ska de kunna rida på toppen av tidens våg? De kommer inte ge upp sina positioner frivilligt eftersom de inte vill erkänna sitt ansvar. De kommer inte ge upp dem ens om opinionssiffrorna kryper under 20 eller ner till 10 procent, de kommer skylla på varandra och på en elak omvärld.

Vi tillsatte en kriskommission långt innan Juholt ens var påtänkt som partiledare. Det kanske är dags att damma av den rapporten innan vi börjar prata personfrågor? Men om det inte är möjligt att få till en rejäl krisinsikt, om vi tror att det är medias fel, att vi bara behöver "komma ut litet bättre med våra frågor", ja då är det nog snarare dags att ifrågasätta platserna och arvodena för ALLA medansvariga i den här krisen, som utvecklats under betydligt fler val än det senaste.

Vad beror krisen på då?

Socialdemokratin står för grundvärderingar som väldigt många människor delar, (på pappret även de nya moderaterna!). Vi tror att människor blir rikare, både i plånboken och i hjärtat, i ett samhälle där vi löser saker med gemensamma krafter. Där alla gör sin plikt och kräver sin rätt, i den ordningen. Där människor är trygga och fria nog att visa medmänsklighet. Där vi frågar vad vi kan göra för vårt land istället för vad vårt land kan göra för oss.

Men vi har fått allt svårare att leverera. Det beror på många saker.

Dels KAN vi inte leverera som förr, därför att vi inte bestämmer över Sverige själva längre (vi sitter i minoritetsregeringar, vi sitter i knäet på marknad, EU och fan o hans moster). Då kan man inte blunda och låtsas som om allt är som förr och lova jobb åt alla, 100 spänn mer i barnbidrag och ny vinterkappa åt mor. Var tydlig och ärlig. Inget jultomteparti.

Dels har vi tappat trovärdigheten för att vi inte lever som vi lär. Om ni anar hur många i arbetarpartiet som inte har haft ett arbete på väldigt många år eller som aldrig har arbetat, skulle ni bli mörkrädda. Och nej, jag är ledsen, att vara politiker är inte ett arbete, det är ett förtroendeuppdrag, som man har till låns av sina efterträdare. Det är dags för många av oss att lämna tillbaka det nu. Bryt innanförskapet! Först då kan du tala trovärdigt om utanförskap. Den uppmaningen vill jag inte i första hand rikta till Håkan, utan mer till alla de andra parti- och distriktstoppar som sitter och hoppas klamra sig kvar på sina uppvärmda arvoderade stolar. (Det gäller f ö även nya och gamla moderater!)
Det folk är mest besvikna på nu, det är förlusten av hoppet, om att en bättre värld är möjlig. Det finns ett stort behov av framtidstro och fungerande gemensamma lösningar, som många känner inte har funkat sen Palme dog. Kan socialdemokratin signalera ett sådant framtidshopp, i både ord och handling, är det nog välkommet av väldigt många som inte gillar ett tudelat samhälle. Vilka ska annars göra det?

Det finns många välutbildade, moderna och solidariska individualister därute, som har en kraft som skulle kunna göra mycket nytta – om de bara fick chansen – i ett parti med grundidén att det är lönsamt för alla om fler får chansen att förverkliga sina livsdrömmar. Men de vill inte reduceras till varken kunder eller klienter, utan tas i anspråk som de medborgare de är. Det gäller även i partilivet, något som kräver en snar reformering för att inte dö ut. Läs Katrine Kielos i Aftonbladet idag och Åsa Petersen och Ulf Bjereld i DN, och
Alexandra , Anders leker med tankar, Peter Högberg, Peter Andersson, Peter Strobl, X2 , Johan Westerholm x2, Kristian Krassman, Promemorian, Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, Juholt, ledarkris, konspirationsteorier, opinionsras, solidariska individualister, landet, höger, vänster förnyelse, förändring, ideologi, idédebatt, nystart, organisation, partikultur, politik, och annat intressant