Våga prata ideologi

Vi behöver en ny frihetsberättelse! Så säger många socialdemokrater man pratar med just nu. Problemet är ingen riktigt förmår formulera den där berättelsen i några enkla ord. Ibland kan det enkla vara det riktigt svåra.

Socialdemokratin har länge varit en klockren frihetsrörelse. Från början med stormkliv och oerhört konkreta resultat i ökat välstånd, senare, i takt med de växande förväntningarnas missnöje, med små steg; litet mer, litet bättre. Men samtidigt växte klyftorna, hårdnade samhällsklimatet, ökade den psykiska ohälsan och människors missnöje. Jultomtepartiets tid var över. En del reformer gav resultat, men långt ifrån alla och definitivt inte i paritet till de resurser som lades ned. Nya problem krävde nya lösningar, och pengar och system var inte längre svaret på allt.

Betydde det då att vi borde överge ideologin om att ökad jämlikhet ger ökad tillväxt och bättre sammanhållning och tillit i samhället? Tja, en hel del svenskar var uppenbarligen beredda att pröva nåt nytt, vilket valresultatet 2006 tydligt visade. Och det var då många socialdemokrater började prata om vikten av att formulera vår grundläggande idé som den frihetsberättelse den faktiskt är. Då gäller det att enkelt kunna beskriva varför både sjukpensionären och IT-miljardären blir friare i ett samhälle där vi delar varandras bördor. Varför den enas frihet aldrig får bli den andres ofrihet, för då blir ingen riktigt fri. Varför en god bredd ger en bättre elit.

Bra tänkt, men gjorde vi det? Nej, vi började skälla på regeringen Reinfeldt. Passiva! För litet! För sent! Istället för att rikta in oss på att beskriva de växande klyftorna och varför de var osunda för Sverige.

Jag tror inte att någon politiker ärligt sitter och säger att "vi vill ha mindre jämlikhet, ökade orättvisor och mindre solidaritet människor emellan". Jag tror att alla politiker vill skapa bättre välstånd, om än med olika idéer och utgångspunkter. Men hur har det gått? Vilka verktyg har visat sig funka? DET bör vi granska, så korrekt som möjligt.

Är arbetslösheten en följd av den internatinella lågkonjunkturen som det inte varit möjligt att mildra? Ligger Sverige i paritet med de andra EU-länderna? Har alla medborgare fått proportionerligt lika del av skattesänkningarna? Leder skattesänkningar till fler jobb? Har utanförskapet minskat eller ökat sedan förra valet? Har företagsklimatet blivit bättre eller sämre? Läs den här faktasamlingen från bl a Riksdagens utredningstjänst, EU:s Eurostat, Konjunkturinstitutet (KI). Den är bra som konsumentupplysning. Är det smart eller inte med en sammanhållen skola för alla barn? Läs Skolverkets senaste rapport.

De allra flesta svenskar är med på idén att skapa ökad jämlikhet och tillväxt i Sverige. Men 2006 trodde väljarna att det blå laget skulle vara bättre på det. 2010 får de själva avgöra om den politiken lyckats. Men framför allt kommer de då värdera vilket parti som verkar ha bäst idéer för att öka sammanhållningen så att fler blir fria och Sverige ett bättre land att leva i.

Det ska jag ägna mig åt med stor kraft och iver den närmaste framtiden, inte minstpå partikongressen i oktober. Men nu ska jag sitta av ett förmodligen rätt visionslöst Kommunfullmäktige i Solna. Hoppas det är slut innan AIK-DIF-matchen är slut, så man lyckas ta sig hem helskinnad!

Läs även andra bloggares åsikter om frihet, socialdemokraterna, ideologi, gnäll, statistik, fakta sparkar, frihetsberättelse, arbetslöshet, utanförskap, sammanhållning och annat intressant

Fler om detta ämne: Johan Sjölander , Krassman , Alliansfritt Sverige , Utredarna ,

Klottermobbning på nätet

Blissnation skrev om det för ett bra tag sedan. Nu har även Aschberg/TV8 tagit upp tråden och "avslöjat" att politiska partier varit inblandade i att systematiskt försköna uppgifter om sina organisationer och företrädare på till exempel Wikipedia. Någon eller några på riksdagen har ägnat sig åt smutskastning på arbetstid (DN). Om detta skriver HBT-sossen idag. Här är t ex en bild från Blissnation på någon i riksdagshuset som inte har en exakt identisk syn som Nour El-Refai på jämställdhetsfrågor.
Man kunde nästan tro att Anna Anka redan fått jobb på nåt konservativt partis riksdagskansli. Kanske hos kreationisten, Livets Ordaren och Årets Förvillare Ella Bohlin? Om nu inte den etiketten redan tvättats bort från hennes Wikipediaartikel? Det verkar vara dagsnoteringar på fakta där i dessa dagar.

Herregud, vilken ointressant valrörelse vi får om den ska handla om vem som snabbast skriver skit om vem på nån nätsajt! Lägre än Glocalnet. Lika lågt som klottermobbing på skoltoalettväggarna.

Stå för vem du är och vad du tycker istället.
Så, Honestyring på nu, Ella, tycker du att skapelseläran ska läras ut på NO-lektionerna i skolan? Hur var det nu, Anders Borg, med att låna pengar till skattesänkningar? Och vad tyckte Tobias Billström om amnestin för flyktingbarn?

Och snälla ni andra som sitter och trycker och tycker i riksdagshuset, stå för vilka ni är! Så kan vi få en ärlig debatt. DET tror jag vore intressant för väljarna.

Och på min Spotifylista idag sjunger Totta Näslund och Louise Hoffsten i Kallt, kallt, kallt: "Talar fritt gör bara barn och dårar."

Andra på detta: Johan Westerholm, Scaber Nestor, Peter Andersson, Eva Hultin, HBT-sossen , Alliansfritt Sverige , S-Buzz

Läs även andra bloggares åsikter om riksdagen, wikipedia, censur, nätcensur, negative campaigning, ärlighet, honesty ring, smutskastning och annat intressant

Ramadanfest och religiös extremism

Just hemkommen från Eid-el-fitr-festande ser jag att min, Nalins, Maryams med fleras artikel har kommit in på Newsmill. Kul!
Det handlar om religiös extremism, åt diverse håll. De som vill splittra samhället vet att utnyttja den fundamentalistiska våg som sköljer över Europa. Samhället vacklar i sin hållning till extremisterna. Vi anser att man tydligt måste ta ställning mot det som drar isär vårt samhälle.

Kolla förresten in de här brorsorna, den oudspelande trion Joubran från Palestina. Jag och en brokig skara svennar och blattar var och såg dem Konserthuset efter matfrossan. Det var så häftigt att man stundtals tappade andan.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, politik, s-kvinnor, Nalin Pekgul, Maryam Yazdanfar, Johanna Graf, Lotta Håkansson Harju, Carina Hägg, religion, kvinnoförtryck, religiös extremism, kristendom, islam, ramadan, Newsmill, slöja, skaka hand, Joubran och annat intressant

Ett år kvar till valet - Hur mår partierna?

Jaha, så har man fått agera sanningssägare igen. Enligt en Aftonbladet-enkät till en bloggrepresentant från varje riksdagsparti så är det TOPPEN att vara allt utom sosse just nu.

Bloggarna från v, mp, c, fp, kd och m svarar alla i kör "Det är toppen!", medan jag svarar att "Det kunde varit bättre". Undrar om alla verkligen är helt sanningsenliga, eller om de svarar vad som förväntas av dem? Jag hoppas verkligen att det INTE förväntas av mig att jag ska vara partipropagandamegafon. Jag tycker verkligen att det är mycket som behöver göras i mitt parti just nu. Därför är jag glad att vi snart har partikongress och ska ägna dag och natt att diskutera just förnyelsen och var vi står i flera viktiga framtidsfrågor.

På moderaternas partikongress behandlades 70 motioner.
Till s-kongressen har inkommit 1 170 motioner. Sug på den ett tag.

I de fyra allianspartiernas kampanj "Samtal om Sverige" nådde de 1500 personer.

I socialdemokraternas rådslag innan kongressen har 450 000 pers deltagit.

Det vittnar om en oerhörd vitalitet, men det betyder givetvis också att det blir hetsiga diskussioner ibland. Men jag skulle vara bra mycket mer bekymrad om det var så tyst som hos alliansregeringen och moderaterna.

Men, som jag sagt förut, det är viktigt att vi lägger energin på att diskutera rätt saker. Skatt och driftformer är teknikaliteter. Folk påverkas inte så himla mycket av en kommunalskatt som skiljer +-25 öre. Varken privat eller i välfärden. Vår kommunala budget ligger på 2,5 miljarder kronor. Moderaternas och socialdemokraternas budgetförslag har bara diffat på högst 50 miljoner kronor de senaste åren. Det är snudd på felräkningspengar i sammanhanget.
Vi måste sätta fokus på de viktiga frågorna. Alla 1 170 motioner är inte viktiga. Det är inte vettigt att nästan 40 procent av alla skolmotioner handlar om driftformer. Skolans största problem är knappast bristen på konkurrensneutralitet mellan kommunala och fristående skolor. Jag tycker vi ska sätta stenhårt fokus på kvalitet. T ex kvalitetsredovisa olika skolor eller hemtjänstföretag så att det blir lätt att välja rätt.

1. Vilken är just nu den största stridsfrågan inom Socialdemokratin?
- Det är mycket intern diskussion just nu, vilket förstås dels är naturligt innan en partikongress, dels är väldigt bra och nyttigt mot bakgrund av att vi fick sparken av väljarna i förra valet. Om det INTE fanns nån intern debatt i det läget skulle jag bli väldigt bekymrad. Men debatterar man rätt saker? Tja, jag tror personligen inte att koncentrationen bör ligga så mycket på målgrupper, stad kontra landsbygd, och vilka verktyg vi ska använda för att nå målen och visionerna. Det kan man diskutera SEDAN, när man slagit fast vilka som är de största problemen med samhällsutvecklingen i Sverige idag. Här fastnar vi lätt i nån slags påstådd konflikt mellan att rikta sig mot medelklass och arbetarklass. Socialdemokratins styrka har i 100 år varit att vi förmått hålla ihop ett samhälle där vi både stärker och uppmuntrar de framgångsrika och de som i olika skeden av livet är svaga. Man kan ju dessutom vara både svag och stark i olika skeden av livet.

2. Vilken fråga bör partiet satsa på för att vinna röster i valet 2010?
- Man vinner inte val på en särfråga, utan på en stämning, en känsla. Om man förmedlar en problembild som folk känner igen sig i och inger förtroende i sin vilja och kraft att göra nåt åt dessa problem, då får man förtroende. (Nån kanske invänder att Piratpartiet driver en särfråga, men jag tror ärligt talat inte det är internetintegritet som avgör deras popularitet, att det är den fråga som gör människor sömnlösa på nätterna, utan att de förmedlar en känsla av frihetssträvan och uppror mot etablissemanget.). Man vinner inte val på en lista med åtgärder, skattenivåer eller lagregleringar av vinster till privata skol- eller vårdföretag. Sådant vill folk såklart att det ska vara ordning och reda på, men åtgärderna och verktygen kan vi inte diskutera förrän vi är överens om problembilden. I slutändan tror jag ändå inte att det är plånboksfrågor som avgör, utan en magkänsla om vad som känns rätt och äkta.

3. Hur är det att just nu vara socialdemokrat?
- Kunde ha varit bättre. Se svaret på fråga 1. Det behövs en diskussion om de riktiga värderingsfrågorna, inte om nivån på skatter, vinster eller målgrupper. Lyckas vi diskutera långsiktiga visioner på kongressen kommer jag känna mig upplyft igen.

4. Ge ett gott råd till partiledaren, så här ett år kvar till valet.
- Var argare på orättvisorna än på Fredrik Reinfeldt.
Skit i all makeover, var dig själv.

Anders Widén, sosse och författare, skriver på sin blogg:
Det är mycket som behöver göras om i partiet. Men det har givetvis cementerats en hel del maktstrukturer under de gångna 120 åren... Jag tror att Mona hade och har otroligt stora och ärliga ambitioner att göra denna förändring. Men jag tror också att hon har ett rent helvete med den uppgiften. Hon vill en ny ledarstil och ledarstruktur, men den gamla har fortfarande makt och klamrar sig bestämt fast.

Det ligger en del i det.

Läs även andra bloggares åsikter om socialdemokraterna, ett år kvar till valet, partikongress, Mona Sahlin, partipropaganda, förnyelsen, skatt, vinst, välfärd, ideologi och annat intressant

Vem i hela världen kan man lita på?

Så sjöng Hoola Bandoola på 70-talet och samma sak undrar jag idag.
Vem leder egentligen i opinionsundersökningarna? Vem är landsfader Erlander?

Ja, vem är den gode och vem är den onde helt enkelt?

På Ninas rekommendation läser jag Emma Ångström "Och allt är förvridet", en krypa-längs-ryggraden-obehaglig bok om en stalker som ligger och trycker utanför sitt ex fönster hela kvällarna. Men ju längre jag läser desto mer måste jag omvärdera det subtilao behaget jag känner. Kanske det inte är snubben som är den onda, kanske det är hon? Eller nån helt annan skugga i mörkret?

Samma sak med TV-serien True Blood. (Jag älskar den. Se den. Se den. Se den.) I wanna do bad things with you, sjunger de i vinjetten. Men vem är det egentligen som vill den söta servitrisen nåt ont? Och är den söta servitrisen verkligen alltigenom oskyldig och god?

Ja, hösten ser verkligen ut att bli spännande, både hemma i soffan och i politiken. Om en månad är det partikongress. Då kommer vi få se många som hävdar att just de är De Riktiga Socialdemokraterna, i motsats till Vissa Andra Missledda Feltänkare. Var så säkra.

Läs även andra bloggares åsikter om riktiga sossar, nya moderater, Erlander, landsfader, politik, socialdemokraterna, moderaterna, True Blood, stalker, Alfabeta förlag, Och allt är förvridet, Emma Ångström, vampyrer, partikongress, vänstersosse, högersosse, skatter, ideologi, visioner, vinst, offentligt och privat och annat intressant

Veckans lista - underligaste låttexterna

1. Don MacLean - American Pie

Texten är som en feberdröm, först är man på ett ställe, sedan dyker någon helt oväntad upp där osv. "I saw her dancing in the gym" typ.

2, Life on mars - David Bowie

"Micke Mouse has grown upp a cow"?!?

...behöver jag säga mer?

3. A whiter shade of pale - Procul Harum

Låttexternas mysterium nummer 1. Gary Brooker har alltid vägrat svara på frågorna om vad låten egentligen betyder. Men förra året blev han av med rättigheterna till låten, var förbannad, och bestämde sig för att låta en liten krets lyssnarepå en privat nyårskonsert höra låtens sista, aldrig spelade vers. I den framgår litet mer av låtens innebörd. En vän till mig var bjuden på konserten, men minns inte riktigt... hallå, jag sa ju att det var nyårsafton!

4. Seasons in the sun - Terry Jacks

Ingen konstig text egentligen, men vad dog huvudpersonen av? Det funderade jag mycket på i tioårsåldern där jag satt framför min knastriga kasettbandspelare och försökte höra textraderna.

"Too much wine, too much song" - det dör man väl inte av? Eller?

5. Hallelujah - Leonard Cohen (men länken här går till Jeff Buckleys version. Den bästa.)

Här är en länk till den utmärkta sidan Songfacts, där flera personer givit sig på att försöka analysera texten. Fast jag vet inte om jag blir klokare för det.

Extra. Electric Banana Band - Banankontakt

Den här låten är inget mysterium. Det har jag redan löst. Det man trodde var en trallvänlig nonsenslåt i ett barnprogram var i själva verket ett seriöst inlägg i gay pride-kampen.

Banankontakt är min takt

banankontakt är din takt

och din kontakt är min takt

och min kontakt är din takt

Banankontakt är vår takt

och vår kontakt är er takt

och samma takt är tretakt

och er kontakt är vår takt

Banankontakt, banankontakt,

banankontakt...av tredje graden...

Och dörren öppnas på raketen

banankommandot kommer ut

Kul barnlåt med nonsenstext, trodde ni. Men nu kommer nya rön som hävdar att detta var en av de första inläggen i kampen för gay pride.

Läs även andra bloggares åsikter om låttexter, låtlistor, omdiskuteradelåttexter, procol harum, jeff buckley, terry jacks, banankontakt, david bowie och annat intressant

Politik vinns med hjärta, inte med hjärna

Det är sällan logiska argument som avgör vilket parti man sympatiserar med. Tyvärr, skulle några kanske tillägga.

Redan de gamla grekerna visste att retorik, konsten att övertyga, gick ut på tre saker: etos, logos, patos. Var finns patos i mitt partis retorik just nu? undrar jag när jag slår upp tidningen till frukost. Jag vet ju att det finns, såklart, annars hade jag inte fortsatt att vara med och bry mig.

Men i media syns det väldigt litet. Visst, en del beror på ägarkoncentrationen och de mörkblå ledarredaktionerna. Men det vet vi ju, så varför servera sitt huvud på ett fat till dem? Varför bjuda på match i ringhörnorna Skatter och Driftformer?

Självklart ska vi finansiera välfärden solidariskt efter bärkraft och självklart ska vi hitta de mest rättvisa metoderna för det. Och att spelreglerna mellan offentligt och privat ska vara schyssta är inget att snacka om, sådant ska bara funka. Exakt hur det ska riggas kan vi diskutera. Men först krävs att vi får människors förtroende. För att få det krävs att vi delar samma problembild. Och att människorna tycker att vi verkar ha fattat grejen och har kraften och viljan att göra nåt åt de problem som gör att de har svårt att somna på kvällen. Hur skaffar man sig det förtroendet? Jo, man snackar med folk, berättar om de problem man ser, frågar vad de ser, om de håller med.

Empati. Analys. Värdering. Vision. Och först därefter: Åtgärd.

Men vi går ofta direktpå åtgärd. Eftersom det mest finns borgerligt ägd media, särskilt i Stockholm, domineras förstås Mona Sahlins och Thomas Östros presentation av s-budgetförslaget helt av skattevinkeln. Det är egentligen inte några jätteförändringar i det totala skatteuttaget de föreslår, framförallt inte om manjämför med storleken på de borgerliga sänkningarna på 80 mrd. Men det budskap som silar igenom till köksborden är lik förbannat: HÖJD SKATT. Och därmed har vi hamnat i facket Åtgärder. Sedan kan det var hur bra eller nödvändiga förslag som helst. Men först måste vi ha ett kontrakt med medborgarna där vi har kommit överens om vilket samhälle vi vill ha och vad som ska ingå i välfärden. Därefter kan vi räkna ut vad det kostar och komma med förslag på hur detta ska finansieras.

Och så var det detta med driftformer. Hur kan en hel sommars politiska diskussion i Stockholmsmedia domineras av en intern strid om friskolor? Jag tror att de allra flesta väljare håller med oss sossar om att alla skolor ska vara bra skolor, att det inte spelar nån roll vem som driver dem, bara spelreglerna är schyssta och konkurrensen jämlik. Men det är inte den berättelsen som går fram om man bjuder media på vinkeln att vi vill införa etableringsstopp och förbjuda vinst.

Snälla alla sakliga, duktiga och engagerade sossar, glöm inte början av berättelsen. Vi behöver den, annars blir vi som Bo Lundgren.

OM politik vanns med logiska argument hade dessa förmodligen övertygat:

Lars Calmfors, professor i nationalekonomi och ordförande i regeringens eget Finanspolitisk råd om regeringens skattesänkningar i SvD: – På sikt kan det generera jobb, men det ger även kostnader och till slut blir det en nettokostnad, påpekar Lars Calmfors.

I Rapport förklarades s- skuggbudgeten litet mer utförligt. Det var välbehövligt.

Granskningsrapporten Högerpolitiken klyver Sverige

Andra om detta: Hans Dahlgren i Newsmill , Jonas Morian, Peter Andersson, Henrik Oscarsson , jag själv på Aftonbladet debatt , Claes Krantz, 100 steg till

Ny Sifo 10/9 Nästan varannan svensk tycker det är rätt att höja skatten, men vill inte betala mer själva.

Läs även andra bloggares åsikter om skattehöjning, politik, socialdemokraterna, skatter, välfärd, samhällskontrakt, ideologi, förnyelse, Stockholm, budget, solidaritetoch annat intressant

Här är snubbarna som vet hur man deppar

Dags för litet skoj, i motsats till all politik. Idag är det premiär för veckans lista. Denna gång innehållande tidernas svartaste countrylåtar. De är ju bra på sånt, countrysångarna. Men några är bättre än andra...

1. Townes van Zandt "The hole"

Glöm att du nånsin fötts...

2. Hank Williams "My son calls another man daddy"

Titeln säger väl allt?

3. John Prine "Sam Stone"

"There´s a hole in daddys arm where all the money goes"

4. Townes van Zandt "Waitin´ around to die"

Ja, han platsar två gånger, mannen som i en intervju en gång svarade på påståendet att hans låtar var depressiva: "Depressiva? De har inget hopp överhuvudtaget." I den här låten tror man först att det finns litet hopp, här hittar han äntligen en vän. En vän som varken dricker, stjäl eller ljuger. Men ås kommer det:

"His name is codein, together we´re gonna wait around to die"

5. Johnny Cash "Mercy seat"

Om en optimist som sitter i elektriska stolen.

"My brain is burning"

Läs även andra bloggares åsikter om country, musik, Johnny Cash, Townes van Zandt, Hank Williams, John Prine, listor, låtlistor, depression, död, sorg och annat intressant

Sveriges mest överkörda kommun

2 av 3 bilar på Solnas gator är genomfartstrafik. En halv miljon bilar passerar här varje dag, ofta på gator som går rätt genom bostadsområdena. Alla gränsvärden för buller och luftföroreningar är sedan länge överskridna. Hornsgatan ter sig relativt lugn i jämförelse med den trafikinfarkt som den senaste månaden drabbat Huvudsta.

Där är det totalt kaos sedan den borgerliga majoriteten smalnat av en stor gata i hopp om att få folk att välja andra vägar. Detta utan att samtidigt kunna erbjuda andra lösningar, via kollektivtrafik eller andra väglösningar.

För trots att m+fp+kd har sina partikamrater i majoritet både i landstinget och regeringen har de inte lyckats få fram de nödvändiga satsningarna på t ex tunnelbana till Solna från Odenplan, eller en Huvudstaled i lång tunnel. Vill man sätta press på staten (vägverket) är det ju smartare att se till att köerna hamnar på de statliga vägarna (E4 och E18) och inte mitt inne i Solna.

Det kan man göra genom att sätta upp hindren vid Solnas infarter. Nu har hela stan blivit en enda propp därför att proppen byggts i mitten. Målet måste väl vara att hindra bilarna från att komma IN i stan inte att komma IGENOM?

Nu är det här problemet inte bara borgarnas, utan det är långvariga synder av glada och storskaliga trafikplanerare på 60-talet som byggde fyra filer på gator som i t ex Sumpan byggdes som 2-filiga. Jag tror alla partier i Solna är överens med borgarna om att genomfartstrafiken ska minskas genom att göra de motortrafikledsbreda vägarna smalare. Men problemet är att de tänker kortsiktigt och bara smalnar av vägarna där det byggs nya hus därför att man där kan kräva att byggherren finansierar det hela. Det här har skapat helt orimliga köer, med början vid infarterna från Essingeleden i Huvudsta, som spritt sig och orsakat kaos i hela centrala Solna. Folk rapporterar om att en tur på ett par kilometer tar en timme. Och så blir utsläppen ännu högre, eftersom det vid acceleration och inbromsning frigörs mängder av skadliga ämnen. Och bussarna har fått lägga om sin rutt så att de inte ens trafikerar delar av Huvudsta längre. Även trafiksäkerhetsmässigt är köerna en katastrof. Små lokalgator/skolvägar blir smitvägar där irriterade bilister kryssar mellan cyklister och skolbarn.

Vad man kan göra omedelbart är att ställa om trafikljusen så att de inkommande köerna hamnar på de stora infartslederna Essingeleden (trafikljus på Ekelundsvägen) respektive Frösundaleden/Tritonvägen. Då står inte bilarna still och förpestar luften inom bostadsområdena.

På lång sikt är det förstås enda lösningen att Huvudstaleden byggs och att genomfartstrafiken leds bort. Och där har ju borgarna all makt i världen att skynda på eftersom man styr både i rike, landsting och kommunen.
Det är f ö märkligt att man inte fört dialog med kamraterna i SL om konsekvenserna av avsmalningarna. Eftersom framkomligheten i rusningstrafik är usel har nu SL akut beslutat om ny sträckning för buss 123, 152 och 507 via Huvudstagatan vilket innebär att resenärer i Västra Skogen och Lunda mister sina busslinjer.

Solna har tagit sin beskärda del av trafik. Det får räcka nu. Vi orkar inte vara dörrmatta åt Stockholm längre. Vi kan inte vänta på Förbifart Stockholm som blir klar 2020, eller att regeringen får tummen ur röven och satsar på infrastruktursatsningar och miljö som är nödvändig för att Stockholmsregionen ska få internationell dragkraft. De lyssnar inte på det örat, inte ens i kristider, då jobbsatsningar av det här slaget är både billiga och framgångsrika.

Andra om detta:

Solna högt upp på trafikens dödslista

Solna hembygsförening

Socialdemokraterna i Solna

Vänsterpartiet

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, moderaterna, Solna, trafik, trafikkaos i Huvudsta, Tarfiken i Solna, trafikinfarkt i Solna, Huvudsta, genomfartstrafik, Huvudstaled i lång tunnel, tunnelbana till Karolinska, socialdemokraterna, Solna, socialdemokraterna i Solna och annat intressant

Kvalificerat skitsnack

Maud Olofsson har nu inte bara svängt ett varv. Hon har gått helt i spinn. Direkt efter valsegern 2006 deklarerade hon att det nu skulle bli varannan herrarnas, nåt annat var inte att tänka på. Sedan blev hon rättad av pappa Reinfeldt: Vi ska gå på KOMPETENS och inte på kön. Och så gav regeringen jämställdhetsfrågorna till leantalkern Nyamko Sabuni, som gömde dem bakom en ström av vackra ord utan att det hände ett skit.

Och idag går Maud Olofsson ut utesluter kvotering. Hon fråntar sig helt ansvaret för att börsbolagen inte kommit en centimeter närmare nåt som ens kan kallas jämställdhet. - Det är inte politikernas ansvar att bolagen har dålig könsfördelning i styrelserna!

Nähej. Och dina företrädare i tidigare borgerliga regeringar tyckte inte heller att det var politikens ansvar att göra arbetsplatserna mindre farliga, att förbjuda särskilda kvinnolöner eller att förbjuda barnaga.

Tanken svindlar. Mauds argument att det inte är politikernas fel och därmed inte deras ansvar att saker är på tok i samhället skulle ju kunna ha oändliga möjligheter!
Allt skulle i princip kunna göras till ett privat ansvar att fixa. Att barn får se allt för litet av sina fäder och män fortfarande tar ut toklitet av sin föräldraledighet - det kan de väl få bråka om ifred hemma vid köksbordet? Eller att invandrare tar sådan tid på sig att lära sig svenska på Sfi - de får väl helt enkelt skärpa sig, eller så kan vi neka dem medborgarskap? Och visst är det väl individernas eget fel om de blir sjuka av jobbet/lurade som konsumenter/ inte klarar gymnasiet på utsatt tid/blir våldtagna om de har för kort kjol? Visst kan vi väl utöva vår individuella konsumentmakt mot börsbolag som envisas med att leva kvar i 1800-talet?

Eller?
Diskussionen om vad vi ska göra tillsammans, med gemensamma krafter, och vad som är individens eget ansvar kan ibland bli väldigt klargörande. Det blå laget - där Maud numera spelar högerytter - brukar säga att politiken bara ska göra det som ingen annan kan göra bättre. Och det håller förstås alla med om, det är ju helt oantastligt som argument betraktat. Tittar man däremot på verkligheten, blir det mer knepigt. Det hela brukar landa i frågan om vad som egentligen är gemensam nytta. Är det smartare för alla om några inte svälter/misslyckas i skolan/blir knarkare/sjuka av fetma, även om de flesta inte har de problemen?

Därefter brukar frågan om pengar dyka upp. Vad är smart att skramla ihop till gemensamt, och vad ska betalas ur egen ficka? Det finns t o m de moderater som gått så långt som att föreslå att vi kan skrota biblioteken och istället dela ut en bokpeng till var och en. Det belyser rätt väl skillnaden i idéer: ska vi ha ett fåtal böcker var hemma i bokhyllan, eller ska vi samla ihop och låna av varandra när vi behöver?

Nej du Maud. Ska du vänta på att konsumentkraften ska fixa jämställdheten i svenskt näringsliv, då lär du få vänta i hundra år till.

Här är en länk som visar att Sverige tappat poäng i jämställdhet med högerregeringen.

Funderar du fortfarande på om jämställdhet spelar någon roll? Då får jag hänvisa till remissinstansen.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, jämställdhet, kvinnor och män, kvinnor i bolagsstyrelser, Maud Olofsson, intellektuell gigant, individens ansvar, politikens ansvar, gemensamma lösningar, och annat intressant