Hårdare Tag och Någon Borde Göra Något

Jag har tidigare skrivit om det omgivande samhällets tendens att tycka att skolan "borde göra något" när unga inte beter sig som vi önskar. Hårdare Tag är också populärt att ropa på. Litet oklart vilka, men ju hårdare desto bättre, verkar det.

Förra veckan gick det storlarm efter dylika när det "avslöjats" att ungdomsvården för det mesta gör ungdomar ännu mer kriminella. Varför inte sätta dem i fängelse direkt? undrade Maria Abrahamsson i en SvD-ledare. Fängelser har ju mycket större kunskap i rehabilitering av kriminella än vad de har på ungdomshem.

Ja, jo, eller hur?

Därför var det ju lägligt när media i måndags rapporterade, (bl a MA.s egen blaska) samma bedrövelsesiffror för resultaten av kriminalvården: Både där och i ungdomsvården återfaller 75 procent i brott inom tre år. Så var det med de "hårdare tagen"...

Tyvärr har Hårdare Tag-trenden även smugit sig innan för väggarna i småskolan. Ungarna skärper sig inte om de inte får betyg istället för handlingsplaner redan i ettan. Men på radion igår dödade vännen och lärarstudenten Nathalie myten om förträffligheten av graderade omdömen på små barn. Lyssna!

Sedan är det detta med Nån-Annan-ismen. När det inte är skolan som borde göra något, så är det ofta "någon" i största allmänhet, oklart vem. Hemma hos mig råder det dock inga tvivel om att "någon" är undertecknad. Morsan. Just nu håller vi på att flytta, men det är inte VI utan Mamma som är packare, flyttgubbe, ansvarig för logistiken och den man svär över när man snubblar över kartongerna. Att man själv har ställt den aktuella kartongen just där spelar ingen roll; "Kunde inte Någon ha flyttat den?"

Sedan är jag "Ingen" också. - Har Ingen lagat middag än? heter det allt som oftast.

Men när man letar efter något så är det ofta "Vi: - "Var har Vi tejpen?" Ursäkta, men om det är ett gemensamt hem där "vi" äger saker som tejp ihop, är det då inte rimligt att dessa ägare tillsammans ansvarar för att hålla reda på var prylarna förvaras? Bara en tanke...

Nåja, en sak som jag numera slipper är att vara ställföreträdande glasögon/morsa åt en vuxen man: - Har du sett min skjorta/glasögon/Revaxör?
Sådant gjorde mig totalt förundrad, nästan litet avundsjuk. Jag menar, hur kan man liksom ha mage...? Bara tanken att jag skulle ha förväntningar på någon annan att ha koll på mina prylar är för mig skrattretande. Men det kan ju i och för sig bero på att jag hade en mor som inte ens hittade till skolan när hon skulle följa mig dit på uppropet i första klass. Sådant härdar.

En kvinnlig variant är det lömska och förrädiska lilla ordet "man": - Om man flyttar på bokhyllan så får nog min vävstol plats! Eller - Här kunde man bygga en fågeldamm! Gissa vem som sedan står där och kånkar och gräver så svetten lackar? Inte är det lilla frun iallafall.

Nej, denna morgon är mitt stridsrop "Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, utan vad du kan göra för ditt land"!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om hårdare tag, kriminalvård, nånannanismen, någon, man, ingen, föräldraskap, tonåringar, morsa