Det har varit mitt svar till de kattlängtande barnen hela hösten.
När jag kom till jobbet igår morse, med en lätt overklig känsla av viktlöshet efter en hel helgs flyttande, bärande, kånkande och klättrande, så ringde en gammal kollega:
-Var det inte du som sa att ni ville ha en ny katt när ni flyttat? Och sa du inte att du ville ha en liten en, gärna vit och med blå ögon? Och är du inte egentligen allra mest förtjust i siameser, men de är för dyra?
- Jo...
- Du förstår, jag har en arbetskamrat här som är alldeles förtvivlad för hennes lilla vita siameshona har blivit utmobbad av hennes andra katter och sitter nu bara och deppar bakom en soffa. Kan du ta henne, helst med det samma?
Och så blev det. Nu, en natt senare, känner jag mig ännu mer viktlös, men av sömnlöshet och nyförälskelse. Lilla 2-årsflickan Maggan har "sovit" hos mig i natt, trots yngste sonens försök att locka henne till sin säng. Och hon får inte nog av mig, eller jag av henne för den delen. Det är som en sådan där "No, You hang up, no you hang up kind of love". Men yngste sonen är sur, för trots hans ivriga försök, så valde hon ändå inte hans säng. (Se bilden nedan)
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om katt, kattunge, siames, mobbad, ny familjemedlem, flyttning, barn, föräldrar, tonåringar
7 kommentarer:
Ååå, hon är bedårande! Förstår att du är kär, min kisse är en cornish som heter Keso :)
Men måste alla människor gå ner sig i katträsket?? Vad är det för fel på människoätande hundar???
Just idag har jag en aversion mot såväl hundar som cornish rex-katter, för det var just de båda typerna som hade givit sig på vårt lilla mobbingoffer. (Som dock just nu inte ser särskilt lidande ut, nedbäddad under duntäcket i min säng så att bara det lilla huvudet sticker upp)
Vad härligt! Jag hade katt när jag var liten (ja, tonåring) och ibland längtar jag efter en ny.
SJÄLVKLART ska ni gå ner er i katträsket! Det spelar ingen roll om den lilla (s)katten är tonåring. Oemotståndlig. :)
P.S. Bered dig på en lång tonårstid. Mina katter är 14 år och fortfarande i nattmackestadiet.
TACK för alla kommentarer, mail och sms om den nya lilla familjemedlemmen. Hon kallas nu omväxlande för Nicole Kidman (näsan), Ina Scott (det snygga travande tpå långa ben), Lilian (efter den vithåriga prinsessan) eller Sparrisen (p g a färgen). Men hon reagerar faktiskt på alla namn. Man behöver bara visak något för att hon ska komma rusande, glatt jamande. Bedårande!
Har äntligen börjat komma över sorgen efter Maggan. Livet är tomt utan en Magga, trots 5 cornishar. Självklart är jag glad att hon trivs i sin nya familj men hon "fattas mig" som Mattis sa om skallepär.
Skicka en kommentar