Tokglad eller Waiting around to die?

Freaky friday, Leisure Friday, Fisa-i-soffan-fredag, kärt barn har många namn. Hur är din fredag?

Mitt sätt att avgöra det på är att notera hur jag ser på folk omkring mig. Är människorna som går omkring i Solna Centrum fula, feta och elaka mot sina barn; ja då har jag en riktigt dålig dag. Då gillar jag Townes van Zandt´s Waiting Around To Die:

Ser personerna runt omkring mig däremot hyggliga, vackra och nykära ut, jag då har jag en sådan där dag då jag kan uträtta storverk. Jag hoppas det är sådan dag idag, det är litet för tidigt att avgöra än, klockan är bara halv sju på morgonen.

Men det känns lovande, som vårens väg upp genom permalagren av snö kan besegra det mesta.

Jag har ingen aning om var det kommer ifrån men våren har verkligen slagit mig med häpnad den här gången. Som om man trodde det var kört. Förlorat. Som om vi faktiskt bara gick och väntade på att dö. Men på något konstigt sätt så mår jag bra där jag halkar, glider omkring på Solnas puckelpist till trottoar. Vinden är iskall och det är kallt, skitigt, snösmutsigt och så mycket PM10-partiklar i luften att Gauloises ter sig som ett hälsoalternativ.

Just där och just då, tar tankarna hoppsa-steg inuti huvudet längs en lista över saker som gör mig tokglad.

Systrarna Voltaires snuskigt dyra och syndigt goda lakrits.

Ray LaMontagne´s röst i Jolene

Tankar på ljuset, floden och cypresserna i Florens.

Middagen ikväll för att fira det nya stora bordet och att jag glömt att jag fortfarande inte har några stolar men att det inte gör nånting, det ordnar sig ändå på något sätt.

Bränna alla stålar på ett par lädertights från Helmut Lang

En immigt kall syrlig veteöl.

Mina angorastrumpor i alla färger. Tack, ni räddade mig denna vinter.

Snus och täcke och brasa och bok och en oändlig söndag.

Balenciagas Harness Platform Boots, trots att jag aldrig kommer att få tag i ett par.

Tanken på de stora fina pojkarna som inte alls kommer att knarka ihjäl sig där nere i Indien.

Den oerhörda kärleken. Livet.

Känslan sitter i länge...

Vad gör dig tokglad?

Läs även andra bloggares åsikter om livet, kärleken, döden, musiken, lyckan, våren, snön, vädret, optimism, tokglad, country, vemod, Balenciaga harness boots, Olsen sisters, Helmut Lang, läder, leggings, veteöl, Ray LaMOntagne, Jolene, Townes van Zandt, angorastrumpor och annat intressant

Var stadsdirektören ensam om beslutet?

[UPPDATERAT] Här pratar jag om affären i radio Stockholm.

[UPPDATERAT] Och här rapporterar ABC-nytt från härvan i Solna stadshus. Jag och stadsdirektören är med, men kommunstyrelsens ordförande har inte gått att nå för en kommentar...

Solnas stadsdirektör Sune Reinhold har haft en extra månadslön från Nationalarenan som mörkats för oss i Kommunstyrelsen. Det avslöjar Dagens Samhälle idag. Det var tvåjournalister som kollade upp ett antal höga tjänstemän och politiker hos bolagsverket som reagerade på att Sveriges näst högst betalda kommundirektör, Solnas starke man Sune Reinhold, plötsligt hade inregistrerat ett aktiebolag, SuRe AB, där han tjänat en jämn klumpsumma, exakt 600 000 kronor, och detta precis i samma veva som Nationalarenans bolag bildades av PEAB, Fotbollsförbundet, Fabege, Jernhusen och Solna stad.

Den enda politiker i Solna som haft insyn i arenans bolag är kommunstyrelsens ordförande Lars-Erik Salminen (M). Han måste kunna svara på vilken inblandning han haft i beslutet att betala Solnas stadsdirektör en extralön på 25 000 kronor varje månad – hittills minst 600 000 kronor. Om detta har Salminen lämnat motstridiga uppgifter till pressen och till oss i kommunstyrelsen. Nu måste alla kort upp på bordet!

Antingen har kommunens ledande politiker Salminen svävat i okunskap om stadsdirektörens lönande bisyssla, eller så har han hållit resten av Kommunstyrelsens ansvariga utanför. Jag vet inte vilket som är värst!

Solnas skattebetalare sitter med hela kommunkassan i pant i detta gigantiska Gökunge-projekt. Vi socialdemokrater anmälde den usla insynen till kommunrevisionen redan när Solna gick in i affären. Revisorerna bekräftade våra farhågor och krävde såväl förbättrad insyn som finansiell riskanalys. Ingetdera har hittills uppfyllts av den moderatledda majoriteten.

Denna "fotbollens" nationalarena, som nu säger att det inte gör något att AIK inte vill spela på den, har Solna stad beslutat pumpa in 218 300 000 kronor i. (Kommunal kärnverksamhet, någon?) Ändå tycker tydligen (M)ajoriteten att det behövs litet till, och lånar ut Solnas stadsdirektör gratis till att arbeta med arenan som konsult, vid sidan av sitt ordinarie jobb. Men mycket vill ha mer, så stadsdirektören begär ersättning för detta, motsvarande en hel normal månadslön på 25 000 kronor, förutom de 118 000 kronor i månaden han redan tjänar från oss i Solna.

Frågan är nu inte om Sune gjort ett bra jobb eller inte, eller om detta är girighetens ansikte personifierat, utan om den moderatstyrda majoriteten vetat om och godkänt affären?

Hur fria tyglar en tjänsteman får - det är nämligen den politiska ledningens ansvar och ingen annans. Hade jag blivit tillfrågad, vilket jag skulle ha blivit eftersom det är jag, moderata ordföranden och folkpartistiska viceordföranden som utgör kommunstyrelsens arbetsutskott och är ansvariga för alla viktigare personalfrågor - ja, då hade jag svarat så här.

- Nej, jag röstar emot det. Sune är en driftig tjänsteman med hög kapacitet, men jag tror det blir svårt för honom att hålla isär alla stolar han sitter på i längden. Låt oss använda Sunes kompetens till alla viktiga projekt vi har på gång i Solna kommun istället. Om han sedan någon gång skulle känna att han har för litet att göra, så kan vi då överväga om vi ska hyra ut hans konsulttjänster till någon utomstående part, men då är det kommunens inkomst, inte hans privata. Han har redan väldigt hög lön för sitt heltidsarbete här.

Men det blev jag som sagt inte, tillfrågad alltså. Inte heller när en biträdande stadsdirektör plötsligt anställdes, precis i samband med denna affär. Reinhold hade väl inte så mycket tid över för Solna längre... Egentligen ska man alltså plussa på notan för Solnas skattebetalare med denna vice-direktörslön. Utöver de tvåhundraarton miljoner trehundratrettiofyra tusen kronor som denna gökunge till arenan redan kostat dem. Och detta innan markarbetena avslutats...

Läser en kommentar till Dagens Samhälles artikel som uttrycker det hela rätt väl:

Mörkat inte bara för Solna Stad.

Har svårt att tro att Sune Reinhold berättat om detta för AIK om detta uppdrag då han satt i styrelsen där. Solna Stad, AIK, Arenabolaget och Stockholms Fotbollsförbund.... det måste vara någon sorts världsrekord i att sitta på flera stolar samtidigt.

Till detta skall nu även läggas hans eget konsultbolag...

Här skriver byggjobbare Calle om Sune, Salminen och stålarna. Han tycker som jag, men uttrycker sig litet mer ... kraftfullt... Även Barstol skriver om hur hans tro på ett Sverige utan rättsröta, mutor och offentligt fusk fått sig en rejäl törn.

Slutligen undrar jag vilken vetskap den moderata partiledningen haft om det här? Och de övriga i majoriteten i Kommunstyrelsen? T ex kommunfullmäktiges ordförande Sven Kinnander (M)? Eller moderaternas ordförande i Solna Pehr-Ove Granfalk (M)? Eller 1:e vice ordföranden i kommunrevisionen Gerhard Rundquist (M)?

[UPPDATERAT] Jag fick idag på eftermiddagen ett samtal från Pehr-Ove Granfalk, moderaternas ordförande i Solna och ledamot av kommunstyrelsen. Han meddelade att han inte haft någon vetskap om affären. Jag har dessutom frågat kommunstyrelsens 1:e vice ordförande Anders Ekegren (fp), som meddelat att inte heller han informerats. Vad gäller de övriga ledamöterna i kommunstyrelsen, kommunfullmäktige samt kommunrevisionen så har jag i mail ställt frågor till Kf:s presidium, anmält frågan till kommunrevisionen och ska på måndag ställa frågan till samtliga ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige (där också kommunstyrelsens ledamöter finns). Visar det sig att det bara är två personer i hela kommunledningen som haft insyn i de ekonomiska turerna kring arenan, är det allvarligt. Mycket allvarligt.

Anna Vikström skriver också. Och Kärlek & Uppror. Läs även andra bloggares åsikter om Solna, Sune Reinhold, Lars-Erik Salminen, moderaterna, moderaterna i Solna, Solnamoderaterna, unken beslutskultur, fotbollsarenan, nationalarenan för fotboll, AIK, Solna stad, Solna kommun, stadsdirektören i Solna, bisyssla, extrainkomst, sidoinkomst, extralön, konsultarvode, pampvälde, maktfullkomlighet, jäv, och annat intressant

Ska vi hoppas på 80 Madonnakonserter om året?

Undrar om det räcker med att döpa en gata vid Nationalarenan till Putte Kocks plats, eller om man kanske även borde ha ett hemmalag som spelar på den?

På de första stolta skisserna gick tunnelbanan hit också. Sen bestämde de styrande i regering och landsting att det inte skulle bli nån, varken till nationalarenan eller till nya Karolinska. Då hette det att det inte behövdes, det fanns ju pendeltåg en bit bort.

Och så var det Mall of Scandinavia, det gigantiska shoppingcentret som skulle dra folk från hela Svealand till området och som skulle ge arenabolaget många sköna miljoner i intäkt från markförsäljningen. På frågan om det inte är ett bekymmer för Nationalarenan att man fortfarande inte har nåt avtal om detta bygge, svarar bolagsledningen att nejdå, arenan klarar ekonomin även utan shoppingcentret.

OK, men ett allsvenskt fotbollslag då? Ska Svenska Fotbollsförbundet bygga en konsertarena där det spelas en handfull landslagsmatcher per år? Ska Solna stad satsa flera hundra miljoner kronor på en arena som AIK inte vill spela på, som inte byggs för deras behov och som de inte fått vara med och utforma????

Vi gör mer pengar på annat, svarar en kommunikationschef på Arenabolaget, där alltså SvFF och Solna är delägare.

Arenan är alltså inte beroende av vare sig vettig infrastruktur, pengar från centrumbygget eller ett fotbollslag. Publik då? Behövs inte det heller?

Äh, vad kinkig jag är... Platsen utanför ska ju döpas efter en AIK:are...

Nationalarenan utan hemmalag, och ett Solna utan moderater? frågar Calle. Gnaget vänder nationalarenan ryggen, skriver Newzglobe, Madonna och U2 räcker inte, skriver SvD:s nöjeschef Erika Hallhagen. Läs även andra bloggares åsikter om Solna, politik, fotboll, AIK, nationalarenan, kollektivtrafik, tunnelbana till Solna, fotbollspublik, hybris, bygga monument över sig själva, shoppingcenter, köpladaoch annat intressant

Trygghet är det nya svart

Finns det platser i Solna där du inte känner dig trygg, frågar moderaterna i sin nya annonskampanj. Tja, vad sägs om trottoarerna under de senaste månadernas obefintliga snöröjning.

Eftersom det inte blev så lyckat det där med "jobb" och "bryta utanförskapet" har moderaterna centralt nu bestämt att valrörelsen ska handla om "trygghet" och "kvinnor" istället. Återstår att se om det lyckas. Om satsningen på kvinnor har jag skrivit HÄR.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, moderaterna, moderaterna satsar på kvinnor, moderaterna satsar på trygghet, trygghet, annonskampanj i Solna, Solna, snöröjning, obefintllig snöröjning i Solna och annat intressant

Vi som aldrig drog halsbloss

Om hur ett försök till en kväll i dekadensens tecken fullständigt urartade. Och om hur detta fick mig att äntligen nå målet för min personliga utveckling.

Helgen började så bra. Efter flera veckor med varenda kväll uppbokad, skulle den här helgen vara helt tom, fri från aktiviteter. Asketiskt upphöjd skulle jag strosa omkring och tänka djupa och renande tankar. Mitt hem, min borg skulle vara som ett retreat i ett indiskt tempel. Det gick alldeles utmärkt. I knappt 24 timmar.

Sedan, utan att jag riktigt kan peka ut vem som var skyldig, hade jag och Rave-Arne plötsligt gjort upp planer för en dekadent kväll i kaloriernas och Hollywoods tecken hemma hos honom i Hagalund. Och vi kom igång riktigt bra. Bordet dignade av Ben & Jerry-glass i olika smaker, påskskum, nötter, frukt, kaffe och till råga på allt en stor flaska svindyr rom.

Rave-Arne, som var gräsänkling och litet gnällig, hävdade att det inte var mer än rätt att vi drack upp pojkvännens sprit och sedan gick ut på Sidetrack och dansade hela natten. Min invändning om att ravande på bögklubbar absolut inte ingick i mitt nya liv av ensamhet och meditation, drunknade i en rå skrattsalva, och jag blev tillsagd att sluta larva mig och dricka upp. Hej å hå,

och en flaska med rom!

Vi tog oss an uppgiften med stor entusiasm, skålade, pratade om sprit och festande så där som svenskar gör ni vet, nujävlarskahärdrickasochhasroligt. För att komma i stämning letade vi dekadenta ungdomsminnen att bräcka varandra med.

- Kommer du ihåg när man drack Kir?

- Fyfan, det såg ut som blod när folk spydde!

Men det som tedde sig så häftigt och färgstarkt för 25 år sedan har fått samma sorgliga framtoning som gamla Instamatic-kort. Ni vet, dem från språkresan till Englands sydkust efter nian, på den otroligt snygga killen i parallellklassen i Vasalundsgymnasiet, på gänget på verandafesten på sommarstället. När bilderna idag trillar ur fotoalbumet med sitt dåliga klister plockar man upp dem från golvet och försöker kisande urskilja magin i de urblekta och suddiga figurerna.

Och det är väl här nånstans kvällen spårar ur. Vi inser att vi nog aldrig var och aldrig kommer att bli några rockstjärnor. Hur mycket vi än brer på och förgyller gamla minnen kommer Sibyllakiosken i Sundsvall aldrig kunna mäta sig med The Factory och även om Hagafesten var som en psykedelisk dröm för en 17-åring, så var den ju inget Woodstock direkt. Ja, om vi är amatörer som suputer så kvalar vi inte ens in i korpserien som knarkare. Jämför man vår samlade knarkerfarenhet så ter sig till och med Bill Clinton avancerad i jämförelse.

Oj, vad mycket munspel och litet verkstad det var! Det är nog så man skiljer agnarna från vetet, enas vi om. De riktigt dekadenta snackar inte bara om det, de gör det. Och sedan dör de. Vid typ 27.

Snart står romflaskan bortglömd på bordet och vi trängs istället framför datorn och letar YouTube-klipp på de riktiga proffsen, rockstjärnorna, dem det gått snett för, de som dog unga, de som gjort bort sig, trillat av scenen, uppträtt höga som julgranar. En spellista tar form, det är ömsom roligt och ömsom väldigt, väldigt tragiskt

Till den första kategorin hör definitivt Kentas klassiker i Melodifestivalen 1980 när han i en "Try It You´ll Like It-69"-tröja sjunger världens kortaste låt, hälsar till faster i Eslöv och sedan fullständigtdräper en för dagen korrekt och vattenkammad Bengt Bedrup:

Bedrup:- Har inte du levt ett rätt hårt liv?
Kenta: - Tja... jag frågar dig, har inte du levt hårdare än mig??

Kenta dog ju alldeles för tidigt, men killen i det här klassiska klippet; Shane McGowan i The Pogues måste på något vis ha konserverats i sprit och lever mot alla odds. Han har t o m skaffat nya tänder.

Till den tragiska kategorin hör väl i princip resten av artisterna på listan. För tydlighetens skull får jag väl tillägga att Carola bara finns med som bonusklipp där hon är naturhög - på Gud.

Snart är klockan midnatt och vi enas om att det där klubbesöket nog kan vänta till en annan gång. Och så gör vi vad Jimi, Nico, Andy, Janis, Amy eller Noel aldrig skulle få för sig att göra; plockar undan glasen och den fortfarande till trefjärdedelar fulla romflaskan, diskar, går hem, borstar tänderna och går och lägger oss.

Och sedan sover jag till klockan nio på morgonen, vilket alla som följt tidigare inlägg är ett fenomenalt rekord av Sleepless in Solna. Så, sensmoralen blir: Försök ha tråkigt och gå ner i varv, så tröttnar du och försöker festa istället, inser att det är meningslöst, ger upp och går hem och sover gott!!!!

Här är hela listan som vi gjorde. Alla låtarna syns om du klickar på ram-symbolen som sitter bredvid start/stopp-knappen i nederkanten av Alice-videon. Kom gärna med tips på fler låtar, roliga eller avskräckande, under "Kommentarer" här under!

Läs även andra bloggares åsikter om alkohol, ungdomars alkoholvanor, droger, artister som dött unga, klubb 27, Janis Joplin, Jim Morrison, Jefferson Airplane, Curt Cobain, Jimi Hendrix, Nico, knark, sista gången på scen, religiös fanatsim, lördagskväll, Ben & jerrys glass, påskskum, rom, fylla, sömnsvårigehter, sömnlöshet, Solna, Hagalund, bögklubb, nostalgi, ungdomsminnen, YouTube klipp, Alice i underlandet, the white rabbit och annat intressant

Hyr en feelgood-film, ta ett lyckopiller och satsa på en privat sjukförsäkring

Tänkte skriva nåt skitnödigt storstadship om mitt letande efter en skogsbrandslampa. Men jag börjar med att goofa runt litet på nätet efter Änglavakt, en film som jag fått för mig eventuellt är nåt att se. Och så hamnar jag hos Unni Drougge, som skriver nåt så knivskarpt att jag skäms. Hon har varit på premiären och hon sågar berättelsen om kärnfamiljen i Brommavillan som lär sig tro på mirakel när sonen råkar ut för en olycka. Medeltida vidskeplighet är lyckoindustrins nya folkrecept. Med rätt tro kommer du att få det du önskar, och skiter sig allt har du helt enkelt dig själv att skylla, för då har du inte tänkt tillräckligt positivt.

Nåt för regeringens jobbcoacher att lära ut kanske?

Om du ska se en film i helgen, välj hellre Babak Najafis långfilmsdebut Sebbe. Fast det är klart, den går nog inte lika feelgoodigt bra ihop med Pollypralinerna... Här är det nämligen på riktigt. Ken Loach ter sig som en Disneyproducent i jämförelse. Som Unni Drougge skriver:

Där fanns ingen jävla Jesustyp som uppmanade de komplicerade huvudpersonerna att bara våga tro. För det hade ändå inte varit nån poäng. De marginaliserade har ingen änglavakt. Deras verklighet är brutal. Verkligheten är brutal.

Och sedan undrar hon varför vi går på (i dubbel bemärkelse, ha ha!) filmer som Änglavakt och låter oss svepas med i kvasireligiöst flum och magiskt tänkande på 2000-talet!?!? Just därför att verkligheten är så brutal förstås!

Men om du inte redan lever i den, utan sitter tryggt i din bostadsrätt, har ett jobb att gå till och inte större hälsoproblem än ditt gymkort skulle kunna fixa, då pallar du banne mig att se nåt som är verklighet utan -flykt. Boka!

Men varför går mirakeltro och hopp om räddning från ovan hem i stugorna så hårt nu, när det i princip varit omodernt sedan den allmänna rösträttens införande? Verkligheten var ju rätt brutal då också, och den ekonomiska fattigdomen mer utbredd. Hur kommer det sig att folk trodde på en bättre värld, på kärleken och till och med litet på politiken under 50-60-70-talen? När slutade vi tro på människors gemensamma krafter och började drömma oss bort och hoppas på en Lottovinst istället?

Jag har inte svaren. Jag ser bara att människor på något sätt givit upp och begränsat sitt synfält till den egna naveln, kroppen, barnen, hemmet eller möjligen bostadsrättsföreningen. Och det skrämmer mig. För ett sånt samhälle är inget framgångsrikt samhälle. En av de mest tydliga studierna av detta faktum som gjorts är professorns i statskunskap Robert Putnams forskning om den fungerande demokratin. Hans omfattande studier av Italiens regioner visar att den starkare ekonomin i norditalien är grundad i socialt kapital, i ett civilt samhälle där människor sedan länge löst angelägenheter tillsammans.

Social interaktion mellan människor bygger starka band och skapar det sociala kapital ur vilket ekonomiskt välstånd utvecklas. Ett starkt socialt kapital leder till att de politiska institutionerna blir starka och därmed blir också demokratin starkare. I det fattiga syd är klyftorna större, makten mer hierarkisk, kyrkan starkare och misstron mellan människor och mot politiken mer utbredd.

Är det ett sådant samhälle vi börjar se i det nya, kalla Sverige?

Hyr en feelgood-film, köp en lott eller några helande kristaller, bygg din kropp, tänk på dina barn och skit i andras ungar, låt de sjukskrivna och lata arbetsvägrarna skylla sig själva, gläds åt skattesänkningen och se över din privata pensionsförsäkring?

Vid närmare eftertanke tror jag att jag skiter i att ägna min kraft åt att jaga en skogsbrandslampa på nätet och går och skriver på vårt program för "Ett Solna där människor möts och idéer föds" istället.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, samhälle, socialdemokraterna, kalla Sverige, ett hårt samhälle, val 2010, program för Solna, kommunalt handlingsprogram, socialdemokraterna i Solna, Rober Putnam, socialt kapital, civilt samhälle, kristaller, magiskt tänkande, Änglavakt, Sebbe, vidskeplighet, kvasireligiöst flum, änglar, nyandlighet, tro på mirakel, räddning från ovan, folkhemssverige, sköt dig självoch skit i andra, mina barn och andras ungar, var och en är sin egen lyckas smed, satsa på dig själv, navelskådande, samhällsgemenskap, gemensamma krafter, tillsammans är en bra affär, ekonomiskt välstånd, tillväxt, framgångsrikt samhälle, Solna kan bättre och annat intressant

Alliansen sänker trösklarna

- Den liknar nån skolbok vi hade i ettan, säger tonårssonen när jag ber honom tycka. Kanske är det förstagångsväljarna Alliansen vill locka med sin nya logga. Eller så är det nån elev på gymnasiets mediaprogram som gjort den? Kommentarerna på nätet växlar mellan fniss och tvivel. Är den verkligen på riktigt och inte nåt tidigt aprilskämt? Men nej, den är faktiskt framtagen av reklambyrån på fina gatan. Av käcka Peter Pan-70-talister, kan man förmoda.

Att vi är rätt ute i våra gissningar får jag bekräftelse på när jag läser Pär Henriksson, kommunikations- och stabschef för Moderaterna i Dagens Media:

- Vi vill sänka trösklarna för människor att engagera sig i politiken och vi vill ha en logotyp som avspeglar den ambitionen.

Ja, jag vet inte hur mycket en logga betyder för en valseger. Men att den väcker känslor bland politiknördar är då ett som är säkert. Läser man kommentarerna från Alliansvänner på Twitter så ter sig Göran Greiders utpekande av Mona Sahlins handväska som det främsta hotet mot socialdemokratins framtid som en kärleksfull smekning i jämförelse...

Aja Baja Alliansen, skämtar Mittegetjävlanarnia som gjort ett roligt montage på sin blogg:

Liten och ettrig har hjälpt Alliansen med flera barnbokstips.

"Albin och Alliansen", kan det vara en lämplig titel? undrar Bluddering på Twitter. Ulf Löfgren heter tecknaren som gjort gubben som är inklippt bredvid loggan. Han tecknade Pellepennan och Suddagumman i min barndom. Vet inte riktigt hur jag ska hantera den symboliken... Maud = suddagumman som raderar ut centern i nästa val? Ååååaajajajaj... jag kan inte sluta skratta. Kanske är det en jättebra logga som skapar så mycket munterhet?!

Här är redan en liten skämtfilm utlagd på YouTube!

Men en sak undrar jag: SSU, vad ska ni med det här varumärket till? Ni såg ju hur det gick när ni hade en liknande logga i slutet på 90-talet - den lilla flummiga gul-röda amöbafiguren "Flora" lockade knappast de moderna kidsen, utan möjligen deras 68-föräldrar. Nu gör (M) samma misstag, över 10 år senare...

Det är trångt i mitten, konstaterar SvD:s ledare. Det kanske är därför "MFpCKd" droppar ordet "Sverige" ur namnet Allians för Sverige. Ifall de tappar nåt mer är det ju tryggt att veta att den nya loggan är gjord i frigolit så att den flyter!:-)

Cirkusen är total när Henry Bronett skriver om alliansen att han får lust att slänga jordnötter på dem.

Läs även andra bloggares åsikter om Alliansen, politik, logga, logotype, Alliansens nya logga, barnbok, barnslig, 70-tal, progg, flum och annat intressant