tisdag, februari 02, 2010

Solna kan bättre!

Jag känner en 50-årig kille, låt oss kalla honom Jerry. Vadå kille? Jo, i det här fallet passar det, för Jerry har en funktionsnedsättning som gör att han är som en ung kille. Han är begåvad på en massa sätt, men han klarar inte allt som andra vuxna klarar. Därför behöver han en del hjälp. Det får han också, han har en underbar familj; mamma och systrar som hjälper honom. Men, som han själv så träffande uttrycker det: Jag är vuxen nu, jag kan inte hänga dem i kjolarna hela livet.

Då träder vårt fantastiska välfärdssamhälle in, det som förr i världen funkade på något sätt ändå, genom grannar och bekanta. Solna kommun ger Jerry en betald vuxenkompis, eller kontaktperson som det heter på vårdsvenska. Inte mycket betalt, bara fika- och bio-pengar, men ändå.

Vuxenkompisen heter Simon, och råkar i det här fallet vara min son. Min son är en sådan där typisk Stockholmskille, 20 år, hyfsade gymnasiebetyg men inte bestämt vilken utbildning han ska satsa på än, så han söker jobb, massor av jobb. Just nu har han fyra stycken. Inom vård och omsorg, som biovaktmästare och som websidesansvarig. Simon trivs som Jerrys vuxenkompis. De går på bio, och Simon läser högt för Jerry när texterna rullar för snabbt. De fikar och pratar om livet. De går ut med en hund.

Tills en dag, då Solna, rika, välbärgade Solna, bestämmer sig för att Jerry är för duktig för att behöva en vuxenkompis. Varför då? Vad har ändrat sig? Han har ju haft den här hjälpen i massor av år? Tja, det är svårt att få svar från kommunen, men till sist mumlar någon något om att Jerry ju är så social, att han är medlem i FUB, en riksorganiation som arbetar för att barn, unga och vuxna med utvecklingsstörning ska kunna leva ett gott liv.

Ja, du hörde rätt. Om du är med i en intresseorganisation som bevakar dina rättigheter att leva ett gott liv så kan du bli av med hjälpen till det där goda livet!

Simon klarar sig, han har andra jobb. Men Jerry ringer honom ofta, kanske mer än förut, för han är ledsen och ensam. Simon är bekymrad, för han gillar ju Jerry. Ibland gör de saker ihop ändå, som vanliga kompisar. Jerry har erbjudit Simon att betala ur egen ficka, men det är det ju inte snack om. Fast det kommer ändå inte att hålla i längden, när Simon börjar jobba mer, sticker ut på långresa i världen, blir mer upptagen av andra kompisar, flickvän, familj.

Det är inte bara Jerry, eller CP-skadade Patric som råkat ut för det här. Det finns fler, många fler, som blir sittande hemma när regeringen och Solna kommun prioriterar skattesänkningar för vissa framför välfärd för alla.

Tänk om alla Solnabor bestämde sig för att ge tillbaka sina 25-öringar i sänkt skatt som Solnas (m)ajoritet beslutat om? Då skulle det räcka till många, många anställda inom vården och omsorgen. Det är inte bara m-styrda kommuner som gjort så här, även s-styrda Piteå till exempel. Fast det är skillnad på fattiga kommuner med hög arbetslöshet och en rik Stockholmskommun.

Solna kan bättre!

7 kommentarer:

Calle Fridén sa...

Det är nog precis det här saken handlar om. När du på ditt kloka sätt förklarar hur det hänger ihop blir sambandet mellan vad man lägger in och vad man får ut rätt självklart.
Sänkt skatt måste tas igen nån annanstans, och det är synd att vi varit så erbarmligt dåliga på att förklara det. Jerry är precis en sån som drabbas av 25-öringen. I synnerhet om som han inte kan få hjälp nån annanstans.
För hur ska Jerry klara det? Ta egna kontakter för att ragga assistans?
Skattesänkarcynismen kan inte beskrivas bättre än såhär. Det är alltid nån som måste betala. Sen får var och en bestämma vem som ksa göra det - de som har råd och klarar sig, eller de som är fattiga och inte klarar sig...

Malin sa...

Nu är inte det här något lämpligt forum att diskutera enskilda fall, men principiellt kan sägas att all biståndsbedömning sker utifrån lagstiftning, i nämnda fall enl LSS-lagstiftningen. Där står att kontaktperson kan beviljas "för att motverka social isolering". Har man ett eget socialt liv, är aktiv i föreningsliv, kanske har daglig verksamhet eller annan sysselsättning bedöms man inte vara socialt isolerad. Ibland - vilket är syftet med alla insatser - kan någons situation förbättras. Någon kan ha kommit ut ur sin sociala isolering - och då ska inte längre kontaktperson beviljas. Alla beslut som fattas kan överklagas - något samtliga som får avslag på en ansökan informeras, och faktiskt uppmuntras, till. Detta för att alla människor ska ha samma villkor oavsett bostadsort.

Därför är din argumentation mycket låg, att insinuera att Solnas biståndsbedömare skulle frångå lagen för att hålla skatten låg. Det kan upplevas som kränkande av proffessionen biståndsbedömare - de har integritet och styrs av lag, inte av politiken för dagen.

Det kan vara viktigt att poängtera att ingen förbjuds att gå ut och fika eller gå på bio med någon - däremot kanske man inte alltid kan räkna med att få betalt för det, utan man får då se som en vänlig handling mot en medmänniska.

Jag hoppas att det vi ser nu inte är en försmak på kommande valrörelse, en valrörelse som grundar sig på att sprida lögner. Väljarna har rätt att få höra konkreta argument och ställningstaganden utifrån ideologi, att fara med osanningar skapar bara politikerförakt.

Med vänliga hälsningar,
Malin Appelgren (kd)
ordf Solna omvårdnadsnämn

Calle Fridén sa...

Du kan bara inte mena att du är omedveten om att era skattesänkningar ger konsekvenser för vårdbedömningar????? I såna fall är det ju tragiskt.
Matematiken är ytterligt enkel - kommunen ska spara pengar för att kunna sänka skatten. Alltså gör man en snävare bedömning av vårdbehoven - dvs det som INTE ska ske enligt LSS. Allt för att kunna hålla budget. Vi är ju fler som lever i kommuner där man sänker skatter och missköter människor som saknar skyddsnät

Malin sa...

Calle, det ät är tragiskt att du inte känner till hur rättssystemet ser ut. Alla som får ett biståndsbeslut kan få sitt beslut prövat i högre instans. Det är något alla blir upplysta om, och inte sällan uppmuntrade till att göra. Det eftersom staden i sin myndighetsutövning vill veta att vi gör rätt bedömningar, därom ska inga tveksamheter finnas. Det är också viktigt för att säkerställa att man får samma bistånd oavsett var i landet man råkar bo. Jag förstår inte heller hur det skulle gå till, om man gjorde som du tror - skulle någon (politiker?), gå runt bland socionomerna och säga åt dem att inte göra bedömningar utifrån de sökandes behov, utan efter kommunens budget? Vilken socionom med ryggrad skulle arbeta under sådana premisser?
Nej Calle, du kan känna dig trygg i att biståndsbeslut fattas utifrån den enskildes behov, allt annat vore fruktansvärt.
Mvh,
Malin Appelgren

Larsa sa...

Malin.

Tack för vettiga svar på en berättigad fråga. Men, är det inte dags att erkänna det alla redan vet? Neddragningar på de gemensamma resurserna leder med viss nödvändighet till att behovet av att prioritera ökar.

I KDs principprogram anges att "Socialpolitiken ska stödja när det brister och stimulera de positiva krafterna i dessa gemenskaper. Solidaritetsprincipen motiverar oss att ta gemensamt ansvar för alla människor, i synnerhet de utsatta."

Min enkla fråga blir hur minskade gemensamma resurser kan bidra till förverkliga detta vettiga och kloka mål?

Må gott! /Larsa

Calle Fridén sa...

Malin, din cynism måste vara ofrivillig. Är den avsiktlig är den hemsk (och jag kan sociallagstiftningen, tack så mycket - det finns fler kommuner som lever under den än Solna som bekant).
Problemet, som du inte svarar på, är att Solna sänker sin norm, till att befinna sig precis ovan vad som är lagligt. Och man önskar ju att såna som du kunde se skillnaden på det, och på vad som är anständigt.
Att hävda att Jerry själv skulle kunna driva sin fråga, är cyniskt. Är man dessutom det minsta medveten om hur de som omfattas - och som borde skyddas - av sociallagstiftningen - fungerar, så vet man att de inte vill vara till besvär. Så är det faktiskt - det finns ohyggligt många fler som borde få hjälp än som faktiskt får det.
Grejen är ju att så snart man stryper resurserna till den sortens omsorg så kommer också tjänstemännens underlag att anpassa sig till det - och då klarar sig säkert Jerry. Inte lika människovärdigt, inte lika bra - men hey, i en Kd-värld är det väl bättre än att bo på gatan.

Spiff sa...

"Skattesänkarcynismen"???

Vi har fortfarande VÄRLDENS HÖGSTA SKATTER!!!

Hur svårt kan det vara att begripa Calle?

Svenska politiker måste lära sig hushålla med utgifterna, precis som alla andra politiker i världen. De är nämligen inte era pengar! Utan våra pengar ni tar av och sedan slösar på mycket trams och lite substans.

Skäms!