Om vägen till mannens hjärta gick via magen hade jag fortfarande varit okysst, skriver Lillstrumpa. Jag känner igen mig starkt i detta, så tur att det gamla ordspråket inte stämmer!Men det är onekligen praktiskt att vara så kass på matlagning att alla i familjen (samtliga av manskön) skriker Neeej, kom inte hit! när man närmar sig spisen.
Eller, nu ljuger jag faktiskt litet. Jag KAN faktiskt laga mat, men efter 20 års familjeliv tycker jag bara att det är så förbannat repetitivt och tråkigt, så jag VILL inte. Och ni vet hur det är med saker man tycker är tråkiga; man gör dem inte så helhjärtat. Därav tjuten om att hålla mig borta från spisen.
Fast igår fick jag faktiskt permission från soffan och fick komma fram till köksbänken och svänga ihop en potatisgratäng. Det var väl för att ingen av de tre hanarna hade gjort en sådan förut. När de såg hur lätt det var blev de alldeles lyckliga. Det blev jag med. Nu slipper jag även det momentet i fortsättningen.
Men den är verkligen lätt, potatisgratängen*. Annars hade jag aldrig gjort den. Mat måste gå snabbt och enkelt att göra, det är en reflex som sitter i efter tre barn och heltidsjobb. Men en fransman som jag skulle bjuda på middag en gång i ett annat liv, fick ett uttryck av fasa i ansiktet när han såg hur enkelt jag svängde ihop den. Enligt honom var det inte en riktig middag om man inte hade svettats i köket i minst två-tre timmar. Fast fasan försvann när han smakade. Det smakade naturligtvis likadant med maskinskivad potatis och lök som med mammas handhackade.
* skiva en massa potatis, lök och vitlök i köksmaskinen, ös ner i en form tillsammans med grädde och salt o peppar, ställ in ugnen 40 min. Klart. (vill man göra sig till kan man smula i en buljongtärning också.)
Läs även andra bloggares åsikter om familjelivets kaos, vägen till mannens hjärta, rymma från spisen, matlagning, recept, middag, potatisgratäng, fransmän och annat intressant
10 kommentarer:
Men Johanna, vilken temperatur ska ugnen ha?
Fast att skiva potatisen tar ju inte så lång tid; det är det (ju) potatisskalningen som gör.
Annars, två saker som gör potatisgratängen godare (där den ena tar en del tid, den andra inte) :
1. Förkoka potatisen i grädde. I skivad form. Detta minskar tiden den ska stå i ugnen, men ökar förberedelsetiden. Inte helt nyttigt heller, men gott.
2. Smula i lite (eller mycket, beroende på smak, jag brukar köra med mycket) chevre (dvs fransk getost) i gratängen.
Sedan finns en variant på potatisgratäng där man kör med potatischips istället. Ökar onyttighetsgraden, men minskar förberedelsetiden. (de flesta recept på nätet på chipsgratäng verkar innehålla kött, men det går givetvis bra att exkludera köttet och ha gratängen som tillbehör istället)
Med stor erfarenhet av mindre storkök (läs matlagning till sex andra familjemedlemmar), så håller jag inte med Mattias. Skala potatis tar inte lång tid, max en halvminut styck, troligen runt 15-20 sekunder bara om de är fina. Päror till fyra personer bör alltså ta max tio minuter, troligen bara fem. Dock brukar det ta betydligt längre tid för den som inte övat upp takten i potatisskalningen...
Naturligtvis ser man till att inte köpa de allra minsta knölarna när man handlar.
Magnus: visst är det så att övning ger färdighet, men jag vidhåller att med samma mängd övning så går fortfarande skivandet snabbare än skalandet.
Vilket givetvis även kan påverkas att jag tycker att det är roliga att skiva och hacka än att skala.
När vi varit flera stycken som hjälpt till med matlagningen (vilket egentligen är emot mina principer, jag föredrar att göra allting själv när jag lagar mat) så brukar jag som potatisskärare behöva pausa ibland så att potatisskalaren kommer ifatt.
Prova att byta ut mot sötpotatis/yams en gång, blir också mycket gott och passar fantastiskt bra till just grillat...
Skala? Vem sa nåt om att skala?!?
Givetvis köper jag de där rena färskpotatisarna i påse och skippar skalningen. (Man borde kanske skrubba dem litet, men det sk-er jag i, ungarna märker inget.
Men tack ändå för alla tips! Så här på sommaren verkar bara ni utkommenderade partibevakare läsa min blogg, men det gör absolut ingenting, ni verkar gilla matlagning också! Jams, chèvre, chipsgratäng, gräddkokning - jösses vilka lyllofruar ni ska ha!
Och ugnen, tja... 225 grader typ?
Johanna,
även om det säkerligen var med glimten i ögat så vill jag påpeka att jag inte är utkommenderad. Inte heller partibevakare.
Jag läser din blogg för att den är intressant (även om jag extremt sällan håller med dig om det politiska) och för att du är oppositionsråd i grannkommunen.
Sedan kommenterar jag ganska ofta artiklar som har med matlagning att göra eftersom det är ett av mina intressen.
Ledsen, men jag har aldrig och kommer aldrig vara det minsta knuten till ett politiskt parti, eller organisation.
Jag tycker däremot att allt med makt, speciellt politiker, skall granskas öppet och kritiskt, och har en fri syn på människan och livet.
Jag tycker inte om kontroll eller regler där de inte absolut behövs.
Ge människor ansvar, de flesta både klarar av det och utvecklas...
Jag är inte heller utkommenderad. Håller mest koll för att din blogg är välskriven och här brukar finnas intressanta saker att läsa, oavsett om man håller med eller inte. (och naturligtvis lite för att bevaka, men det är helt på eget initiativ).
Sen kan jag ju också som matbloggare utöver politiken inte undgå att kommentera när sånt kommer på tal. :)
Vad gäller nypotatis så är jag skeptisk till dem i potatisgratäng (potatisgratäng blir väl ändå bäst med mjölig potatis??), men de är himla smidiga om man bara ska koka dem. Och de behöver knappast tvättas mer, en kompis till mig bygger maskinerna som tvättar dem. De är rejält rena, på sin höjd kan de behöva sköljas (om de stått väldigt dammigt någonstans på vägen).
Skicka en kommentar