Förut tänkte jag alltid; när jag blir stor ska jag planera saker i god tid, bara göra eftertänkta och kloka saker och alltid veta i förväg vad jag ska säga. Nu är jag stor, ofrånkomligt och väldigt stor, men inte fan har jag lärt mig det än! Jag säger fortfarande tanklösa saker, jag gör ständigt saker i sista stund och kommer alltid på efteråt vad jag skulle sagt eller gjort.
Som idag; Har jag deklarerat? Nänänä.
Har jag kommit på hur man skulle kunnat skriva gårdagens blogginlägg i en enda mening istället för tusen? Jajamän!
Det jag i stort ville ha sagt var atta) vi sossar inte ska springa på alla bollar, d v s ha en åsikt i varenda fråga från vargfrågan till NATO-samarbetet, utan
b) måste prioritera högst tre huvudfrågor, och för att klara det så alla medlemmar köper det och jobbar för det, så måste vi
c) hitta ett demokratiskt sätt att besluta det på, som involverar inte bara våra fåtaliga och åldersstigna medlemmar, utan alla förlorade och potentiella väljare.
Plättlätt, egentligen!
Nu ska jag åka in till Humlegården och bli räknad.
Deklarationen får vänta, det är ju inte sista dagen förrän imorgon...OK för att jag är stor nu, men gammal och klok har jag en bit kvar till:-)
3 kommentarer:
Nog för att det kan vara bra att uttrycka sig kort och koncist.
Men jag uppskattar dina bloggar mest för de vackra, häftiga och personliga omslagen till blomstren.
Fortsätt med det!
Det där var ett väldogt snällt sätt att säga att du förlåter mig för att jag är långrandig:-)!
Helt rätt resonerat. Man ska inte stressa i onödan. Själv glömmer jag ofta saker och om jag skulle komma ihåg något så väntar jag ofta till strax innan deadline med att genomföra det. Gillar ditt avslappnade sätt att skriva om viktiga saker.
Skicka en kommentar