Man blir litet yr, när man försöker hänga med i den karusell av vallöften som virvlar mellan (S) och (M). Ja, jag vet att det heter "Alliansen" och "De rödgröna", men nu skriver jag S och M för enkelhetens skull. Det är virrigt nog ändå, när blocken nu ska övertrumfa varann för att locka kunder, eh, väljare menar jag. För likt COOP:s och ICA:s skrikiga extraprisannonser intill varann i tidningen ropar de:
- Hos oss får du mest! Om de sänker XX kronor så satsar vi lika mycket! Eller mer! Våra varor är mycket hälsosammare och hållbarare än deras! Häng med nu:
1. Först lovade Reinfeldt i sitt sommartal 2006* att satsa lika mycket eller mer på välfärden än Socialdemokraterna**. Sedan vann han valet och satsade istället alla pengar på skattesänkningar. (som han sa skulle ge jobb, men som inte funkade).
2. Detta fick Sahlin m fl att gå ut och lova att
varje ny krona som Reinfeldt tänkte sänka skatten med, skulle de istället satsa på välfärden.
3. Men då inträffade det oväntade, att Reinfeldt gick ut och lovade att
inte alls sänka skatten nåt mera.
Det blir inga fler skattesänkningar. Noll. Zilch. Nada.
4. Vad händer nu? Betyder det att Sahlin m fl inte har ett öre att satsa på välfärden? Och betyder det då att Reinfeldt nu äntligen kan uppfylla sitt gamla löfte om att satsa en krona mer än socialdemokraterna på välfärden, d v s noll kronor + en krona = 1:- ?
Nej, det här är faktiskt inget skämt. Det är blodigt allvar och det är vad väljarna matas med i nyhetsrubrikerna varje dag. Inte undra på att unga väljare blir förvirrade och föraktfulla och flyktiga.
Partierna är som frånskilda föräldrar som försöker vinna ungarnas gunst genom att ge finare julklappar än exet eller snacka skit om den andra. Det gör mig spyfärdig.
Inte bara för att karusellen är så snurrig, utan för att det är så fruktansvärt dumt och fel att betrakta väljarna som konsumenter eller barn som ska tillfredställas med presenter. (Jag har skrivit om
jultomtepartiet förut.)
Vilka människor som ska styra Sverige är viktigare än 100 spänn i fickan hit eller dit. Visst är pengar och skatt viktigt, speciellt för dem som har minst. Men det är inte generell brist på resurser som är det största problemet i dagens Sverige. Snarare hur vi ska klara att hålla koll på att alla de där resurserna (läs skattepengar) går till rätt saker och används optimalt. Det handlar om vilket samhälle de drömmer om, hur de ser på människor, gemenskap, rättvisa möjligheter till jobb och utbildning, om vi ska lösa saker tillsammans eller var och en för sig. Handlade det om såna saker, de stora och avgörande filosofiska ochmoraliska livsfrågorna, så skulle nog fler unga både vilja och kunna hänga med i debatten.
DN skriver om detta på ledarplats, dock ur en helt annan synvinkel än min.
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om politik, val 2010, Almedalen, vallöften, valfläsk, skatter, skattesänkningar, löfteskarusell, socialdemokraterna, moderaterna
*”Allt som socialdemokraterna tillför vården och skolan ställer vi upp på. Där vill vi ge mer resurser än de". Källa:
Aftonbladet** Fixeringen vid socialdemokraterna var också märkbar när han plötsligt lovade att acceptera allt vad de föreslog om välfärdens ”kärnverksamheter” och dessutom lägga på mer. Källa:
Veckans Affärer.
För övrigt verkar Reinfeldts nya moderater bli mer och mer av
ett parti som är i ständig opoosition mot... oppositionen.
Så här ett par veckor in på semestern blir stämningen alltmer avslappnad (jag har slutat springa omkring och skrika ut order som en galning). Dagarna planeras inte fulla med aktiviteter (vilket i själva verket har betytt jobb) och samtalen blir allt långsammare (läs: slöare) och mer filosofiska (läs: obetydliga). Häromdagen kände jag hur det svindlade, när mellantonåringen ställde följande fråga om tid, rum och existens till mig:
