Iranier har ingen plats i folkhemmet. Det tycker iallafall producenten för TV-serien "Svensson, Svensson". När en ny rollfigur skulle skrivas in i serien, en pojkvän till seriens dotter Lina, passade inte med en invandrarkille, så han byttes ut mot en "helsvensk dirigent vid namn John" - Det skulle bli för komplicerat, tyckte producenten Kristian Hoberstorfer och tillade "Det är inte lätt det här med nysvenskeriet". Allt enligt Aftonbladet.
Det får mig att fundera. Vad är egentligen folkhemmet? I folks hem här i 2007 års Sverige har sisådär var femte svensk annan bakgrund än helsvensk. Min fråga är nu. Hur många är dirigenter? Och hur många av dem är helsvenska och heter John?
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Svensson, folkhemmet, TV, nysvenskar, invandrare, iranier, dirigent, fördomar, inskränkthet
6 kommentarer:
Jag har liknats vid dirigenten i den gamla anslagstavlespotten från försäkringskassan... ;-)
”Anmäl alltid ändrad inkomst, till försäkringskassan, för din egen skull.”
Jamen, Anslagstavlan, DET är ju verkligen Folkhemmet!
Folkhemmet är definitivt inte en statisk företeelse med absoluta gränser. Men vi ligger fortfarande långt från den tänkta idealbilden av det - vare sig vi har en aldrig uppnåelig utopi av det, eller en solskensfylld nostalgitripp a la SD.
Nånstans i en framtid inte alltför långt bort har vi slutat tro att integration handlar om assimilering, och att Sverige alltid kunnat lära.
Det finns också orsak till en rätt svidande internkritik inom partiet - man har inte begripit frågan, utan envisats med att göra om samma fel som andra länder redan gjort. Allt med den goda viljan i högsätet.
Den här uppgörelsen har inte på långa vägar skett än, därför att det också skulle innebära en uppgörelse med den västerländska invandringspolitiken, och också dra skam över en del av våra företrädare.
För att travestera en bekant - integrationen är inte fullständig förrän den dagen blonda familjen Andersson döper sin blonde son till Ahmed. Inte för att det är ett muslimskt namn utan för att det är ett fint namn - på samma vis som muslimska kvinnor ger sina barn västerländska namn.
Problemet är att Ahmed inte är ett speciellt fint namn. Det är typ som Jöns-Olle. Och dessutom är det för likt ahmagh som på persiska betyder idiot. Ali, Samir och för all del Maryam - det är bara en tidsfråga innan folk börjar med det - I promise.
Utan att Maryam antagligen tänker på det sätter hon fingret på en öm punkt. Efter telefonkontakt med en somalisk familj vill jag bara meddela att åsikten att Ahmed skulle vara ett töntnamn, möttes med ett upprört; Det måste vara en snobbiranier som sagt det!
Häri ligger att det fortfarande finns en ytterligt svensk - och socialdemokratisk - tro på att alla invandrare är och tycker likadant. Det finns ett enormt spektra av klass, nationalism, kön osv inom det som partiet länge envisats med att kalla "invandrare".
I det ligger naturligtvis ett jättestort bildningsbehov, både internt i partiet och i samhället. Var är Bengt Göransson när man behöver honom?
Obs - inget påhopp på Maryam. Jag ska försöka formulera mina tankar på mitt eget ställe istället
Eftersom jag kan vara lika rå själv, förstår jag att Maryam bara skämtade. Själv skulle jag nog hellre välja Samir än Ahmed, av den enkla anledningen att det är lättare att uttala. Påminner mig i sammanhanget om de namn barn födda på femtiotalet ibland fick av sina Amerikavurmande föräldrar - Tyrone, Janet m m. Uttalade precis som de stavades.
Skicka en kommentar