Glad AIK:are, ledsen skattebetalare

Som AIK:are kan man inte var annat än glad över att klubben stannar i Solna
...men som kommunal skattebetalare är jag lika bekymrad som förut.

Idag på morgonen skickade AIK ett pressmeddelande där deras arenapanel rekommenderar spel på Swedbank arena. I oktober avgörs frågan på ett medlemsmöte. Troligt är nog ändå att de accepterar rekommendationen. Hur det går med bygget av en egen arena i Sundbyberg med pkatrsäven för hockeyn, träningsanläggningar för undomar m.m. är inte avhängigt detta beslut; de planerna ska enligt uppgift fortsätta, då en sådan kan stå klar först efter 2017.

Som AIKare och Solnabo är jag glad att Solnas främsta varumärke åtminstone tills vidare tycks bestämma sig för att stanna i Solna. Som skattebetalare är jag dock fortfarande högst bekymrad. AIK:s spel på Swedbak arena betyder att 1/3 av evenemangen som krävs är på plats, men tyvärr bara 3 procent av de intäkter som behävs för att få arenan att gå runt ekonomiskt. Den stora stötestenen är alltså hur de övriga två tredjedelarna ska generera resten; 97 procent av intäkterna?!?

Ja, just nu verkar ju en konsert- och nöjesarena i Köpenhamn gå upp i rök, så vem vet?

AIK har haft ett fantastiskt förhandlingsläge med två arenor i Stockholmsområdet som tävlat om klubbens spel. Till det kan jag bara gratulera dem. Mer tveksamt är hur anbudet frpn Swedbak kryddats med löften om mer kommunalt stöd till klubben, samt mer eller mindre förtäckta hot om mindre stöd om man inte väljer "rätt". Att en kommun stöttar en kommersiell aktör (Arenabolaget i Solna AB) i deras anbud till en annnan kommersiell aktör (AIK Fotboll AB) i en öppen upphandling mot ett annat bolag (Stockholmsarenan) känns inte helt klockrent ur ett konkurrens- och marknadsperspektiv. To say the least... Om kommunens revisorer fick granska avtalet skulle de nog ha en del att säga om detta. Nu lär ju detta inte ske, eftersom Arenabolagets avtal är lika insynskyddade som en villa i Djursholm. Det var ju bland annat detta som förre stadsdirektören i Solna fick betalt av byggbolaget för att fixa till. Kommunal demokrati, öppenhet och transparens, någon?

HÄR kan du läsa mer om vad jag skrivit i denna fråga. Och HÄR skriver Dan Persson på Idrottens Affärer om samma ämne.

Svensk Fotboll skriver, liksom Aftonbladet och Sydsvenskan och Svenska Fans och Expressen och DN och SvD Läs även andra bloggares åsikter om nationalarenan, Solna, demokrati, kommunal demokrati, AIK, Swedbank Arena, PEAB, Fabege, Jernhusen, Svenska Fotbollsförbundet, moderaterna i Solna, korruption, insyn, Sundbyberg, Stockholmsarenan, arenapanel, fotboll och annat intressant

En studie i argumentationsfel

Simon Strand, kära bloggare och Fb-vän, du säger det så oändligt mycket bättre och roligare än jag någonsin skulle kunna uttrycka det, så här, kommer därför hela ditt inlägg om arenor i Sumpan och Solna, och hur Timbro, Skattebetalarnas förening och alla de andra näringslivsfinansierade högertankesmedjorna vrider sig som maskar på en metkrok för att komma fram till att det bara är s-styrda kommuner som slösar med skattepengar:

Timbro och Skattebetalarna fäktas mot väderkvarnar i Sundbyberg – men kan inte ens hålla rent i sitt eget hus

I en tid när politikerna tvingas prioritera allt hårdare måste de vara beredda att ställa olika behjärtansvärda verksamheter mot varandra. Frågan till Jonas Nygren (S), kommunstyrelsens ordförande i Sundbyberg, är därför tydlig. Vilka verksamheter får stryka på foten om räkningen för driften av AIK:s nya jättearena dimper ned i brevlådan på kommunhuset om några år?

Det frågade sig Timbro och Skattebetalarnas förening i förrgår på DN Debatt om ett eventuellt arenabygge på Sundbyberg Stads mark. Ett byggprojekt som för några dagar sedan omnämndes i Dagens Nyheter och som kommenterats av Sundbyberg Stad därefter. I både DN-artikeln eller Sundbybergs utlåtande uppges det att ett eventuellt arenaprojekt skulle finansieras utan skattebetalarnas pengar. Och Timbro/Skattebetalarna kommer ingenstans i artikeln med faktauppgifter som kvalificerar dem för en bestämd motsatt åsikt om ett eventuellt projekt där informationen varit väldigt knapphändig. Men det spelar tydligen ingen roll: De. Vet. Hur. Det. Ligger. Till. Här. Okej?

Eller som de uttrycker det:

”Sundbybergs politiker gör nu bäst i att dra lärdom av andra arenaprojekt i Sverige på senare år. Arenaprojekt brukar nämligen bli betydligt dyrare än de första kalkylerna ger sken av. Dessutom får skattebetalarna ofta stå för notan, oavsett hur det låtit när byggplanerna presenterades.”

Alltså: Om en arena skattefinansieras, då är det fel, och om det påstås att en arena inte ska skattefinansieras, då är det lögn. Ett studieexempel i argumentationsfel, kan tyckas.

Timbro/Skattebetalarnas antar alltså att 1. akattefinansiering av arenor är dåligt, och 2. alla arenor måste skattefinansieras i slutändan. Då blir den en enda logiska slutsatsen att man är emot byggandet av idrottsarenor i Sverige över huvud taget. Hur länge ett embargo mot byggandet av svenska idrottsarenor bör gälla framgår inte.

”Dessutom får skattebetalarna ofta stå för notan, oavsett hur det låtit när byggplanerna presenterades”. Ett kategoriskt och defaitistiskt påstående. Vem som tjänar eller förlorar på ett affärsprojekt avgörs inte av ”hur det låtit”, utan av hur ägarförhållandena de facto har sett ut. En räkning kan inte bara råka dimpa ner i Sundbyberg Stads brevlåda en vacker dag, så som Timbro/Skattebetalarna mot bättre vetande framställer det.

Hade man fördjupat sig i påståendet att skattebetalarna ofta får stå för en del av notan i arenaprojekt (vilket är sant) skulle man enkelt kunna identifiera själva knäckfrågan: huruvida kommunen går in som delägare. Timbro och Skattebetalarna skulle kunna uppmana Sundbyberg att inte gå in som delägare i ett eventuellt projekt. Då blir det konkret och relevant. Nu blev det bara fluffigt, alltihopa.

För visst är det så, att om kommunen äger en del av en arena så kan de aldrig garantera att skattebetalarna inte kommer få betala, oavsett vad de säger. Så är fallet för projekt Nationalarenan i Solna; även kallad Swedbank Arena. Där har Solna Stad nyligen knuffat in 61,7 miljoner extra i kapitaltillskott och borgen utöver de 370 miljoner kommunen redan gått in med och där samtliga samarbetspartners utom SJ och Fotbollsförbundet riskerar fängelsestraff för grova mutbrott. Vill ni veta mer om det projektet så kan ni bara ringa till Skattebetalarnas Förenings växel och fråga efter Torsten Svenonius som jobbar där sedan länge och som sedan flera år tillbaka varit aktiv anhängare av Swedbank Arena-projektet, som både opinionsbildare och genomdrivare i sin roll so kommunfullmäktigeledamot i Solna.

Intressant i sammanhanget: Skattebetalarnas Förening och Timbro har pliktskyldigt nämnt Swedbank Arena-projektet () i ett blogginlägg. Man citerar en DN-artikel, länkar och lämnar den utan kommentar. Det är säkert lättare för Stockholmscentrerade Timbro och Skattebetalarnas Förening att kritisera kommunala arenabyggen i andra delar av Sverige eller socialdemokratiska styren på lösa grunder som i fallet Sundbyberg. Där finns inga personer man måste hålla sig väl med eller som man lär träffa på nästa vinmingel. Vad är annars förklaringen till att man silar mygg och sväljer kameler? Kanske att det är så mycket annat att göra. Här ett utdrag från Arbetarbladet så sent som i går, 24/9:

”Kommunens beslut att köpa namnet Tierp Arena för 8,5 miljoner kronor har överklagats.
- Vi ser det som ett dolt företagsstöd, säger Torsten Svenonius, informationschef, vid Skattebetalarnas förening, som också vill väcka en debatt om detta är ett lämpligt sätt att använda skattebetalarnas pengar.”

Okej, Torsten.

Några dagar tidigare skrev Arvid Malm på Skattebetalarnas förenings Slöseri-blogg om AIK:s ”jättearena” (40 000 åskådarplatser menar Arvid, utan källangivelse, mot siffran 30 000 som figurerat i media) i Sundbyberg:

Enligt DN ska inte AIK:s arena i Sundbyberg finansieras av skattepengar. Det är bra. Samtidigt frågar vi oss om det inte hade varit bättre att snacka ihop sig redan innan (de skattefinansierade) jätteprojekten i Solna och Stockholm drog igång. Nu är risken stor att arenorna konkurrerar ihjäl varandra och att skattebetalarna blir sittande med en stor del av notan.

He he, okej, okej. Så problemet är egentligen att ett privatfinansierat projekt kan riskera att konkurrera ut kommunal verksamhet? Och att Storstockholms arenasituation inte centralplanerades bättre? Hear, hear… Men nu verkar det väl ändå som att den marknadsekonomiska högerflygeln vänder sig ut och in i sin ansträngning för att vara emot Sundbybergsprojektet? Varför?

Det är intressant hur Timbro och Skattebetalarna kan åka till Tierp och Sundsvall eller, som i fallet Sundbyberg, argumentera mot information de saknar om ett projekt som ännu inte finns, samtidigt som man har gigantiska slöseriskandaler mitt framför fötterna. Som man helst inte rör vid ens med tång. Väldigt intressant.

Timbro och Skattebetalarna borde fokusera på det slöseri som finns och inte det man förmodar kan uppstå på lösa grunder, och se till att man, som i fallet Svenonius, inte företräds av personer som slösar med den ena handen och pekar på andras slöseri med den andra. Bara på de premisserna kan man ge sig ut i debatten med någon slags trovärdighet.

.....

Word!
Swedbank Arena i Solna (eller vad den nu ska heta)
Publikkapacitet: upp till 65 000 åskådare
Finansiering: privat och kommunal. (Solna kommun är delägare i samtliga bolag runt arenan motsvarande mellan 16,7 - 25 % andelar)
Kostnad hittills: nästan 3 miljarder kronor (utlovat maxpris: 1,9 mrd)
Knappt nämnd av högerns tankesmedjor
AIK:s egen arena i Sundbyberg (inga bilder finns än. Fotot visar en lika stor arena i Österrike)
Publikkapacitet 30 000
Finansiering: privat
Utpekad som varnande exempel på kommunalt skatteslöseri av Skattebetalarnas förening och Timbro.

Läs även andra bloggares åsikter om aik, arena, arvid malm, fotboll, hemma på råsunda, simon strand, lars-erik salminen, philip lerulf, råsunda, skattebetalarna, skattebetalarnas förening, slöseriombudsmannen, slöso, stockholmsarenan, sundbyberg, sune reinhold, swedbank arena, tierp, timbro, torsten svenonius DN och annat intressant

Fakta sparkar i Berlusconiland och i partiet sitter vi inne och ugglar

I helgen var jag i Italien och besökte en stor arena. Det kändes nästan som hemma. Solna börjar alltmer likna Berlusconi land, och då tänker jag inte bara på korruptionsskandalen, utan även på sättet att presentera nyheter. På kommunens hemsida, av vissa kallad nordkorea.se, skiner solen jämt över Solna, precis som i Berlusconi-TV. Mycket skryt, priser och utmärkelser, utländska studiebesök och idel ljusa besked, men närmast omöjligt att komma i kontakt med ansvariga politiker, hitta handlingar och beslut. I morse hade Solna.se följande rubrik:

Arbetslösheten i Solna på fortsatt låg nivå

Den öppna arbetslösheten i Solna uppgick den 31 augusti 2011 till 2,3 procent. Även arbetslösheten för ungdomar och utrikes födda visar positiva siffror.

Vi som läser mail från arbetsmarknadsavdelningen känner till en annan bakgrund. Den totala arbetslösheten bland ungdomar i Solna uppgick den 31 augusti till 4,1 procent (ökning med 0,3 procent sedan juli). Den totala arbetslösheten bland utrikes födda i Solna uppgick den sista augusti till 5,8 procent (ökning med 0,4 procent sedan juli). Visst är arbetslösheten lägre i Stockholm än i Pajala, men det är ju knappast nåt man som kommunpolitiker kan skryta om. kan Däremot blir man litet bekymrad och förbryllad när den stiger, och ingen tycks vilja kännas vid det!

Fakta sparkar. Men kommer den inte ut, som Italien där Berlusconi äger flertalet TV-kanaler, så märks den inte annat än som en vag känsla av att något är fel. Väldigt fel.

Samma litet unkna Kina-TV-känsla får jag tyvärr när jag läser mitt eget partis organisationsutredning, ledd av Carin Jämtin, som idag presenteras på Politikerbloggen under rubriken "Vi måste bli bättre på att stärka medlemmarnas inflytande". Det är väldigt mycketord, fina ord visserligen, men väldigt litet konkreta förslag, förutom ännu en Facebookgrupp och nåt vagt om att medlemmarna ska få mer att säga till om och att vi ska föryngra. Hm, var har vi hört den förut?

Och bara medlemmar??? Vårt parti och de flesta andra har idag en medlemsskara som milt sagt knappast ser ut som väljarkåren som helhet. I Stockholms län är bara 12,5 procent under 40 år, och jag misstänker att det inte ser bättre ut i resten av landet! Ska man då lyckas nå målet som Carin skriver om, att 25 procent av våra valda företrädare ska vara under 35 år, är det nog the understatement of the year att säga att vi har "en bit kvar"...

Carin, de där unga människorna finns. Men inte i partilivet, utan i det där livet vi som parti numera bara besöker innan valen, eller i en vår- eller höstkampanj då och då.

Nu ska jag för tydlighetens skulle säga att jag tror att Carin fattat det, och att det förmodligen är någon anställd som skrivit blomsterspråket i hennes artikel. Mycket är också rätt och vettigt. Det är bara det att vi har hört det förut. Åtskilliga gånger. När vi efter valet satt och diskuterade en valanslys som i stort sett var en karbonkopia på de tre-fyra senaste valanlyserna, gick luften ur mig när följande tanke slog mig: - Tänk om vi ägnat all denna tid åt att istället gå ut och prata med människor utanför partiet, vad vi hade kunnat uppnå då...!

Gör det! som Peter Andersson skriver på sin blogg idag. Sluta sitta inne och snacka, bara GÖR DET! Att säga att jag börjar bli frustrerad och besviken börjar närma sig en stark underdrift, som Johan Westerholm skriver i ett inlägg med det träffande namnet Grisen går inte upp i vikt för att vi väger den oftare. Det blidde en Facebook sida men sedan då? skriver Peter Högberg.

Men som Peter Johansson skriver, förändring startar på hemmaplan. Ska vi bli Sveriges mest ödmjuka, nyfikna och öppna parti, som Carin Jämtin skriver, så krävs mer än aldrig så skarpa stadgeändringar. Då krävs att alla vi som är politiskt engagerade genast slutar sitta och uggla i våra egna lokaler och diskutera ännu en utredning, och istället går ut och snackar med de som ännu inte engagerat sig!

Och kanske ännu viktigare, tar snacket med de som slutat engagera sig och riskerar att börja hata istället. När de tysta minuterna för Utöya nu är över, ägna då flera minuter åt dialog med människor som riskerar att börja hata.

Peter Johansson, Peter Högberg, Mitt i steget, Roger Berzell skriver också om detta idag.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, socialdemokraterna, medlemsdemokrati, föryngring, Kina-TV, Solna, propaganda, nordkorea och annat intressant

Gör en sång med löjligt namn, bli poppis. På 90-talet.

Om knäppa bandnamn var grejen på 80-talet, så var 90-talet de sjuka låttitlarna gyllene decennium. Rolling Stone har listat 90-talets värsta.

'MMMBop' med Hanson, ni vet den där brödratrion där den äldsta brorsan, han som fått finnar, knappt fick synas i videorna.

'Ice Ice Baby' med Vanilla Ice. Iskallt.

Chumbawambas 'Tubthumping'. Jag gillade bandets politiska ställningstaganden, t ex när de uppmanade fansen att stjäla deras plattor, men hur tänkte de egentligen när de satte den titeln? Och bandnamnet?!?

Och hur fan är man skapt om man skriver en sång om hjärtesorg med titeln 'Achy Breaky Heart'?

Aqua, 'Barbie Girl', låten som Mattel stämde ända upp till öronen, men sedan själva använde i en reklamkampanj för dockorna.

Jag älskar dem. Samtliga finns med på min Spotifylista "Låtarna du inte vill erkänna att du sjunger med i". Nej, OK då, inte Barbie Girl. Den hatar jag verkligen, på riktigt.
Rolling stone glömde dock 'Canelloni Macaroni'. De har väl ännu inte upptäckt giganten Lasse Holm.

Läs även andra bloggares åsikter om töntiga låtnamn, 90-talets värsta låtar, 90-talshits, bandnamn, låtnamn, guilty pleasures, musik, pop och annat intressant

Samhällsaktörer - nej tack. Byggföretag - välkomna!

På lördag är det Solnadagen. Det har alltid varit en trevlig dag då Solnaborna gick gick ut på torget för att se och höra mer om sin stad. Det var politikerdebatter, utställningar av byggprojekt, arkitekturpris delades ut och byggnader som vanligtvis är stängda för allmänheten öppnades för visningar. Man kunde få en stadsrundtur där vi förtroendevalda från olika partier turades om att visa runt, till fots eller per buss, om historia, nutid och framtid.

Nu har dagen blivit nåt helt annat. Politiska partier är inte välkomna, bara de styrande får stå på scenen och dela ut pris och hålla tal. Ett utvalt antal föreningar och företag får ställa ut eller ha bord, men t ex kyrkan är inte välkommen. En förening för hemlösa jag pratade med har hittat ett sätt att ta sig runt reglerna: Om de betalar för att hyra ett loppisbord, kan de snika med litet info om sin verksamhet med hjälp av broschyrer på bordet etc.

På stadens hemsida utlovas "dialog med stadens representanter" men eftersom politiken är bannlyst måste dessa "stadens representanter" vara några andra. Kanske är det de här sponsorerna och "samarbetspartners" vars loggor man hittar i fyrfärg på reklamfoldern för Solnadagen:

PEAB, Arenastaden, Swedbank Arena och Fabege.

Byggföretagen får du alltså träffa och ha en dialog med, men inte politikerna, framförallt inte oppositionen (Jag gissar att de styrande ändå kommer äntra scenen för litet tal och priser). Och inte de riktiga samhällsbyggarna; föreningarna och de andra ideella organisationerna. Om du inte råkar tillhöra någon av de utvalda förstås, de med goda kontakter in i stadshuset.

Hej då folkrörelse- och föreningssverige. Välkommen till en skön ny värld.

Läs även andra bloggares åsikter om Solna, folkrörelser, demokrati, folkrörelsedemokrati, politik, socialdemokraterna, Solnadagen, öppenhet, transparens, påverka, tyck till, samhällsengagemang, samhällsbyggare, byggföretag, Nationalarenan, Swedbank Arena, PEAB, Fabege, Arenastaden, förtroendevalda, demokratibrist, medborgare och annat intressant