Natalie och Johanna sjunger...

Aldrig ska jag sluta älska dig

På finlandskryss med vänner

Johanna i baren

Keps på eller av löser inte skolans viktiga fråga

Skolterminen har just börjat och som ett brev på posten dyker den gamla följetongen om skoluniform upp, denna gång i Aftonbladet . Redan när jag läste Kamratposten på 70-talet poppade det med jämna mellanrum upp förnumstiga människor som trodde att stress, mobbing, bråk och modehysteri skulle försvinna med uniformstvång.

Först låter det ju så bra. Varför inte hitta en schysst gemensam klädkod? En som är modern och snygg alltså, inte någon engelsk internatkavaj med plisserad kjol och slips? Vad enkelt det vore, ingen skulle behöva tveka om vad de skulle sätta på sig på morgonen. Ingen skulle behöva skämmas för sina omoderna kläder, ingen klassens rikemansunge eller modedocka skulle kunna sätta sig över andra.

Men tänk efter litet nu. Eller varför inte fråga alla engelska skolbarn om det är detta Nirvana de upplever? Det funkar nämligen inte. Vi strävar alla efter att individualisera oss, sticka ut. Speciellt i homogena grupper är det nästan en naturlag att det bildas subgrupper med respektive -trender och moden. Och tänk på hur det gick med det franska slöjförbudet, nödtorftigt skylt (ursäkta ordvitsen) i ett s k "huvudbonadsförbud". Genast testades och töjdes gränserna: - Nej, magistern, det här är bara ett ovanligt brett pannband/hårband,/plåster, alternativt -Vadå, ni sa ju inget om Bandana. Inte för att kidsen i första hand ville ge utlopp för något religiöst uttryck, utan för att de hade behov av att profilera sig. Får man inte göra det genom sin klädsel, som trots allt är ett tämligen harmlöst verktyg, så gör man det på nåt annat sätt.

Aftonbladet frågar "Vad är inte OK klädsel i skolan?" och ger en massa alternativ. Dock inte: "Allt är OK, bara du inte fryser eller uttrycker nåt som är förbjudet i lag" som jag skulle ha valt. Gissa vilket alternativ som folk klickat mest förrresten? Kepsar!!! Vad är det som gör denna fåniga fråga så het? Hör man dåligt om man har keps på sig? Har kepsen så tjocka lager tyg att hjärnan inte får syre och man blir dum i huvudet med den på skallen?
Nej, testa "kepsen är så jävla provocerande för vissa vuxna att jag bara MÅSTE testa att ha den kvar på huvudet i klassrummet". Ungefär som de engelska skolflickorna som provocerar med olikfärgade skosnören i skoluniformsskorna. Det stod ju inget om det i reglementet...

När jag som barn stod i hallen och ropade: -Jag går ut och leker. När måste jag vara inne?
sa alltid min mamma till mitt stora förtret "När du blir kall eller trött. Det där klarar du att avgöra själv". Vilket jag ju förstås gjorde. Fan, vad sur jag blev. Förbud är mycket roligare, för de går att bryta mot.

Jag har en skämtsam ton, men är egentligen djupt allvarlig. Att vi i den viktiga skolfrågan förfaller till att debattera skitsaker som keps på eller av är allvarligt oroande. Vem vågar ta frågorna i rätt ordning med den viktigaste först? I debatten tas alltid den sista och minst viktiga formfrågan först.
1. Vilken kunskap behöver vi i Sverige i framtiden?
2. Åt vem ska denna kunskap erbjudas?
3. Hur ska skolan organiseras för att människor ska kunna och vilja ta in denna kunskap?

Nu ska jag gå och bråka med ungarnas skolor. Ingen av dem har fattat att skollagen numera föreskriver att ordningsregler ska tas fram av rektor, lärare, elever och föräldrar tillsammans. (Grundskoleförordningen 6 kap 8b §. Tillagt i 2006:205) Men nej, istället skickas det hem ett papper med standardregler som rektor och biträdande rektor suttit och skrivit själva på sina kammare innan terminsstart och som vi föräldrar och elever förväntas underteckna för att "visa att vi förstått" reglerna. Jag förvandlas i ett trollslag till den jobbiga motvallsbruden i klass 7f i Tallbackaskolan och vägrar förstås skriva under. Ett tips är att följa lagen och först sätta sig ner tillsammans, alla som ska ha skolan som arbetsplats, och ta ett snack om vilka regler som ska gälla. Det blir liksom litet lättare med efterlevnaden då....

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ordning och reda, skoluniform, skolpolitik, klädkod, stringtrosor, nedhasade byxor, urringning, keps, burka, slöja, bandana, ordningsregler, förbud, barnuppfostran

Gammal och trött

Jag börjar bli gammal. Rejält gammal.

Försöker hålla isär alla kändisar i Klick-bilagan, men blandar ständigt ihop Timbaland, Timberlake och Federline. Som om det fanns någon likhet mellan The Hives producent och en föredetting till Britney-exman... Suck. Att jag aldrig lär mig.

Men jag är iallafall så modern att jag drabbats av den nya sjukdomen SNF - social network fatigue. (Särskilt Facebook tar snart död på mig! Funderar allvarligt på att starta rörelsen Reclaim My Life) Och jag har äntligen fattat att Ecosexual inte är en ny sexuell läggning* . Alltid något!

* Fast det finns faktiskt ekosexleksaker. Bland annat en ftalat-fri vibrator. Känns betryggande.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: ålderstecken, Klick, kändisar, popstjärnor, Timbaland, Timberlake, Federline, social network fatigue, ecosexual, Facebook

Vad ska du bli proffs i, lille vän?

Aftonbladet leker fyndigt med orden i artikeln Skolan dribblar med barnen, om hur föräldrar allt tidigare väljer specialinriktade skolor i hopp om en bättre framtid för sina barn.

I artikeln får några sex-sjuåringar i en så kallad Basketklass uttala sig. De har två träningar i veckan, matcher på helgerna och erbjuds till och med rastbasket med tränare flera gånger per dag. -Ibland vill jag inte.. Då gungar jag istället, säger en liten knatte. Tacka fan för det.

Jag har jobbat med barn i låg- och mellanstadiet i tolv år. Under de åren såg jag hur föräldrarna tenderade att skriva in allt yngre barn på allt fler fritidsaktiviteter. Somliga föräldrar betedde sig som de hade en produkt de höllpå att utveckla istället för ett barn. I regel tröttnade ungarna på aktiviteten efter någon termin och krävde då att få "gå på" något annat, häftigt, som de hört talas om eller sett kompisen gå på. Man spelade inte fotboll med sina kompisar, men GICK PÅ fotboll, fiol, innebandy, balett, judo, karate, simning, trummor, teater, salsa, hiphop, tennis, hockey... puh! Tills de hade prövat allt när de var sådär 15 (eller åkte ur laget för att det elitsatsade). Då blev de plötsligt helt passiva.

- Men är det INGENTING du är intresserad av? frågade omgivningen den blaserade tonåringen.
Nej, han har gått på allt, och tröttnat på det. Nu vill han inte gör någonting alls.

Och nu även skolorna. Jag blir så trött. Jag har sett en oroväckande tendens att föräldrar och barn som av nån anledning blir missnöjd med kamraterna, läraren eller skolan helt enkelt byter skola. När jag gick i skolan var det litet ovanligt och spännande när det ibland kom en ny klasskamrat mitt under skoltiden. Nu är det en hel drös nya i klasserna varenda termin, och ofta mitt under terminen också. - Är du inte nöjd? Ta din peng och gå! - Vad ska din unge bli proffs i idag? Har hon tröttnat på basketen och fått Carro som ny idol? Bara välj en ny inriktning! - Jag träffade Mikaelas mamma och hon hade hört om en nystartad skola med friidrottsinriktning. De skulle visst ha en proffstränare som idrottslärare och så satsar de på massage också!
- Outrett bråk med klasskamrater, fröken, rektorn? Bara byt, så går det över!

Det finns ingen ände på vilka fantasifulla inriktningar skolorna kan hitta på för att locka elever i den knivkarpa konkurrensen om skolpengarna. Som Kunskapsskolans VD och gamla moderata skolministern Beatrice Asks politiske sakkunnige Anders Hultin sa: "Skolbolag är som flygbolag. Det gäller att fylla stolarna. Det är de sista som ger vinsten". Omvänt gäller att två tomma stolar i varje klassrum betyder miljonförlust i uteblivna "skolpengar". Då är det inte konstigt att desperata skolledningar anstränger sig så det blir blå med att hitta på lockande specialinriktningar. Som tyvärr inte alltid lever upp till vad de lovar.

Att ungar, kamrater, skolor och skattebetalare får betala ett högt pris i slutändan är det ingen som tänker på i sin strävan efter den omedelbara behovstillfredställelsen. Det värsta är att det är ungarna med störst problem som tycks byta skola oftast. Rektorer som jag pratat med berättar att det inte är ovanligt att föräldrar som tycker sig få bristande förståelse och stöd för sina barns problem, byter till en skola i andra änden av stan. Den kanske har lockat med fina ord som "individuell utvecklingsplan", "coach" och "kunskapsskola". Sedan dröjer det ett år eller två och så är ungen tillbaka i den gamla skola igen, med ännu mer att ta igen både socialt och kunskapsmässigt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: skolpolitik, friskolor, specialinriktning, fritidsaktiviteter, barn, elever, föräldrar, rektorer, stress, skolpeng

Dagens mål...

... fick jag när jag generade vännen M genom att gå fram till AIK-tränarna Rikard Norling och Nebojsa Novakovic, som satt vid bordet bredvid i lunchrestaurangen.

M blir alltid så Star Struck att hon nästan kissar på sig och drabbas av Rigor Mortis när hon ser en kändis.

- Men kom igen, det är ju vanliga människor, sa jag. Vi går fram och hälsar!

- Du e inte kloook, väste M. Jag kan väl inte prata med någon Som Gjort Mål På Råsunda.

- Eh nähä, men du vågar vara med i TV, radio och äntra talarstolar inför tusen pers...?

- Jamen, det är ju HELT annorlunda, stönar M

och böjer ner huvudet mellan knäna när jag närmar mig Idolernas bord.

Vad hon inte visste var att Nebo och jag varit klassföräldrar i flera år och att jag känner både hans fru och hans barn. Hahahaha! Och Norling garvade glatt åt att vi Solnapolitiker flyttat vårt Kommunstyrelsemöte den 3 september, så att vi kan gå på AIK- Hammarby-matchen.

Helt vanliga schyssta och trevliga killar alltså. Men jag håller med M om att det där målet Nebojsa satte i sista matchen guldsäsongen 1998 var nästan överjordiskt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: sport, fotboll, Nebojsa Novakovic, Rikard Norling, AIK, tränare, star struck, kändisdyrkan, star fucker, Hammarby, 3 september, kommunstyrelsen

Är du en Absolut eller en Explorer?

[UPPDATERAD!]
Ser att det är många som kommenterat Niklas Ekdals ledare i DN igår - Alliansen vinner 2010. Det ska inte jag göra. Bland annat därför att Johan Sjölander mycket bättre skriver precis det jag satt och tänkte när jag läste artikeln.

Men det är något annat som slår mig när jag läser alla dessa analyser från journalister, partister och bloggare. De försöker hitta logiska och vettiga förklaringar till varför det går bra respektive dåligt för regeringen. Förslaget om fastighetsskatten hade inlåsningseffekter, utnämningspolitiken har inte följt den utlovade linjen, bankekonomerna säger att högkonjunkturen inte alls är regeringens förtjänst. Bla, bla, bla.

Vi människor är bra på att ta in fakta och information. Och säkert följer också några av väljarna Konjunkturinstitutets och LO´s rapporter om tillståndet i landet och regeringens eventuella skuld eller medverkan till det. Men de allra flesta människor är inte objektiva mätinstrument. Vi är människor med fantasier, känslor, drömmar, hämndgirighet, missunsamhet, empati, avundsjuka, hopp och glömska. Därför glömmer vi tabellerna, faktarutorna och rapporterna.

Det där har PR-folket förstått länge. På 80-talet försökte ett dammigt SAF med sina "Näringslivets ekonomifakta" belägga den ena mer skruvade sanningen efter den andra om vårt lands bedrövliga tillstånd. Stora, påkostade annonser i t-banan, till vilket resultat? Sedan har nog alla regeringar från -91 och framåt producerat "rapporter" och hänvisat till forskareoch analytiker som stödjer deras sak. Ett tag var det poppis att trycka dessa rön på helsidor i tidningarna, precis som Timbro och SAF på sin tid. Men jag undrar hur mycket pang för pengarna de fick?

Min spaning är att folk visserligen oftast är smarta och kloka, men att de reagerar med helt andra delar än hjärnans frontallob när de röstar fram eller bort regeringar.
Gammalt, makt, fet, trött, gods, Göran Persson = BORT. Ödmjuk, nytänkande, jobb (oklart vad, men det låter ju alltid bra), snälla ögon, samarbete, allians, här ska städas, rör om i grytan, lär dem en läxa = IN.

Kalla mig naiv, men så tror jag det var. Och det spelar ingen roll hur många bankekonomer, analysinstitut och rapporter som påstår att det går bra för Sverige om man inte själv upplever det, hör det från sin granne, ser det i barngruppen på dagis eller i entusiasmen i undersköterskans ögon eller i landslagets segrar.

Den som förknippas med bäst känsla vinner. Är du en Loka eller en Evian? Levi´s eller Whyred? Jag är sådan själv. Själv kan jag villigt erkänna att jag inte köpt mina Acnejeans för att de har de mest slitstarka sömmarna. Jag köper inte Absolut vodka för att jag känner sådan skillnad i smaken jämfört med Explorer. Mycket handlar om BILDEN och KÄNSLAN. Så även i politiken.

[UPPDATERAD!] När jag skrev detta inlägg gick jag helt på känsla. Men nu påpekas i en kommentar att min spaning även finns vetenskapligt belagd i The Political Brain, en bok som alla svenska partistrateger spås läsa före nästa val. Om detta står mer att läsa i SvD. Sammanfattningsvis är budskapet att den rationella väljaren inte finns: i politik är känslor viktigare än förnuft. Bill Clinton sägs vara exalterad: ”Att jag tycker det är en mycket viktig bok är en underdrift”, säger han till New York Times.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: regeringen, socialdemokraterna, ledarsidor, politisk analys, moderaterna, PR, reklam

Godmorgon, vi har en ny regering

Jag älskar söndagmorgnar. Då är jag inte alls så här sur. Då är almanackan sällan uppbokad, i motsats till alla andra dagar. Då breder en till synes oändlig dag ut sig framför mig, då jag möjligtvis, kanske, ska ta itu med ogräset, tvätten, badkarskranen, pappershögarna. Men bara kanske.

Mitt mått på en bra söndag är:
-sova ostört tills man vaknar av sig själv (en av de få saker mina tonårsbarn är överens med mig om)
- äta frukost i pyjamas i evigheter, under det att minst två tekannor hinner svalna och alla tidningarna breder ut sig över bordet.
-lyssna på P1, där förstås Godmorgon världen med Public Service är en given favorit.

Men idag märker jag att det är något konstigt med programmet. Det har nog varit så en längre tid, men det är först nu det går upp för mig. Imitatörerna härmar fortfarande Göran Persson, Bosse Ringholm och Margot Wallström, Morgan Johansson, Ingvar Carlsson. Bara gamla sosseministrar.

Varför? Antingen beror det på att det tar lång tid att repetera in nya röster. (Undantaget är Maud Olofsson, men det bekräftar bara regeln. Hennes röst är enkel att imitera, det är bara att skrika i falsett.) Eller så säger det något om var intresset i politiken ligger. Vilket är litet sorgligt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Godmorgon världen, söndagmorgon, söndagar, morgnar, radio, P1, Public Service, Bosse Ringholm, Ingvar Carlsson, Margot Wallström, Morgan Johansson, Maude Olofsson

Alla hemmafruar har inte gröt i hjärnan

Den här till exempel, är skogstokig men hysteriskt rolig. Och vad gör det, när man lyckas sälja en bunt Pokemon-kort för 142 dollar!?

Fast... om jag hade försökt sälja allt som mina barn smugglat ner i shoppingvagnen genom åren, hade jag nog varit rik nu.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: mamma, barn, shoppingvagn, handla med barn, pokemon, e bay

Le, Toto, le!

Återigen figurerar arbetsmarknadsminister Sven-Otto "Toto" Littorin i media. Den här gången har han kommit på en riktigt ljus idé: Företag som inte bryter mot arbetsmiljölagen ska få fina klistermärken med glada gubbar på att sätta upp på dörren. Han fick ju litet pengar över när han lade ner Arbetslivsinsitutet (Ni vet, de där som forskade om hur arbetsplatser skulle bli mindre farliga och färre människor skulle skadas och sjukskrivas), och vad passar då bättre än att trycka käcka smileys för pengarna?

Nu är det ju tyvärr så, att de människor som jobbar på de farligaste arbetsplatserna, t ex LO-kvinnor, väldigt sällan kan stanna utanför en arbetsplats märkt med en sur smiley och tänka "Nej, här är en dålig arbetsplats, jag tror jag går till nästa!" Tvärtom har regeringen effektivt sett till att med inlåsningseffekter som kraftigt bantad KomVux, slopad 25:4-regel på högskolan och slopat investeringsstöd till billiga hyresrätter där det finns jobb, sett till att låsa fast kvinnorna vid sina gamla arbetsplatser där de slits ut och vantrivs. När de sedan bränns ut eller sliter ut ryggen straffas de av försämrade trygghetssystem.

Att detta inte är samhällsekonomiskt lönsamt inser även en outbildad barnskötare.
Toto, Toto, fick ni inte lära er det här på Fairfax University Institute?

I Solna är moderaterna inte lika förtjusta i klistermärken med Smileys. Där var det faktiskt vi socialdemokrater som föreslog att man skulle märka kommunens alla lunchhak med glada, neutrala eller sura gubbar utifrån vilka resultat de fick i hygienkontrollerna. Men det gillade alltså inte moderaterna, för det kunde "inverka negativt på det fria näringslivet". Hur negtivt snuskkrogar kunde inverka på folks hälsa ville de inte diskutera...

Men om Sven-Otto Littorin skulle vilja välja en Solnakrog när han ska bjuda årets arbetare på lunch så kan han ringa till mig, för jag har miljönämndens protokoll!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: smileys, arbetsplats, arbetsmiljölagen, arbetslivsinstitutet, LO, kvinnor, utsliten, utbränd, snuskkrogar, miljöinspektion, livsmedelshygien, sven-otto littorin, arbetsmarknadsminister, moderaterna

Jag hatar motion

Jag hatar motion. Alla former av motion. Jag är konstig, jag vet, men så är det.

- Men någon form av rörelse kan du väl hitta som du tycker är rolig? frågar mina mer hurtiga vänner lätt förebrående.

Nej det kan jag inte, motion är tråkigt. Så in i döden tråkigt att jag får ångest bara av tanken.

-Men det är ju så skönt efteråt! säger dumskallarna. Hallå? Varför i hela friden ska jag syssla med något som jag bara önskar ska ta slut?

Jag har prövat att springa. Alla sa att det skulle bli rena nöjesdrogen bara man tog sig över den s k "smärtgränsen", som enligt uppgift skulle passeras efter ungefär 12 löprundor. Jag sprang 13, varav den sista var Bellmanstafetten.

Jag led i 23 minuter och lovade därefter att aldrig springa igen. Ett löfte som jag hållit.

Simmat har jag gjort massor av gånger, antagligen för att jag gillar att bada. Men att ränna 40 längder fram och tillbaka i en bassäng är så dötrist, att jag nästan somnar och drunknar på kuppen. Och bollsport går tokbort. Bollar är vidriga. Antingen träffar man dem inte alls eller så träffar de mig och det gör skitont.

Nu tror ni kanske att jag är allmänt vek, ämlig och rädd att ta i, men så är inte fallet, långt därifrån. Jag hade en fyra i idrott i skolan. Jag kan gräva diken tills jag nästan spyr. Jag kan ränna i trettio affärer om jag är på jakt efter nåt viktigt. Och jag kan dansa hela natten om det är bra musik.

Därför blir jag glad när jag ser att det är fler som har hajjat den här grejen. Med inspiration från Napoleon Dynamite och den här Cure-videon har Miss Lårmuskel med flera startat discogympa, indiegympa och discoflås i diverse parker runt om i Stockholm. Underbart! Tror nästan att jag ska testa!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: motion, sport, sportfånar, Susanne Lanefeldt, gymping, Napoleon Dynamiite, indiegympa, discogympa, punkgympa, The Cure, Miss Lårmuskel, löpning, simning, Bellmanstafetten

Flextid - inte bara för vuxna

Läser i Aftonbladet att rörelsen växer - de som vill att morgontrötta ska slippa tvingas upp i svinottan då de ändå inte kan prestera nåt vettigt. Heder åt det initiativet!

Men varför talas det bara om flextid på arbetsplatser och aldrig för skolelever? Så fort man nämner det tror folk att ungarna ska smita och fuska. För snart två år sedan hade jag en PRAO-elev hos mig i Solna stadshus. Hon hette Laura och gick då i 8:an. Hon bodde långt från skolan, hade massor av fritidsaktiviteter och tyckte att det var rätt krångligt att få livet att gå ihop. Vi jämförde mitt jobb, där jag ibland kunde välja att komma senare på morgonen om jag skulle jobba hela kvällen, med hennes, där hon ofta började klockan 08.00 och fick ett par timmars håltid efter skolan innan hennes fritidsaktiviteter startade.

Varför kunde inte dagens skola, där inte lika mycket tid längre ägnas åt stora gemensamma katedergenomgångar, bli mer flexibel? Laura och jag skrev ihop en motion till kommunfullmäktige, som faktiskt också antogs. Därefter har hänt: Ingenting.
Den politiska majoriteten har inte ägnat ens det svagaste intresse för att utreda förutsättningarna och försöka intressera skolorna att införa flextid på prov. Massor av elever och föräldrar frågar mig vad som hände efter motionen godkänts och jag kan bara svara jag inte vet. Synd!

Här är ett utdrag av det Laura och jag skrev i motionen:

"... Skolan ska vara en plats där eleverna finner kunskap, men hur ska det fungera om eleverna inte orkar hänga med? Vi alla har en tid på dygnet som vi är mest aktiva och vi tar in mest kunskap. Trots det börjar nästan alltid alla eleverna i en klass vid samma tid på morgonen. Skolans tider är en kvarleva från bondesamhället och den gamla katedralskolan.

Stämpelklockornas tid är förbi på allt fler vuxenarbetsplatser. I flertalet yrken har personalen fått allt mer frihet att bestämma över var och när de ska jobba. Men medan föräldrar kan börja arbetet vid olika tid på morgonen, har deras barn inte möjlighet att göra samma sak, vilket minskar tiden som barn och förälder har tillsammans.

System med flexibel start- och sluttid har prövats på ett tjugotal skolor i landet, och utvärderingarna är mycket positiva. Att inte fler skolor prövat flextid kan bero på att det är jobbigt att ställa om sig till nya arbetssätt. Det kan ibland finnas en misstro mot nya sätt att jobba. Troligen beror det på att skolan tidigare haft ett detaljerat regelverk som skulle följas till punkt och pricka.

Det är märkligt att det är så sällsynt att elever får bestämma över sin arbetstid, särskilt när man betänker att de äldre eleverna inom ett par år kanske ska flexa på en arbetsplats eller ta ansvar för högskolestudier med få schemalagda undervisningstimmar.

Många barn och ungdomar har inte sovit färdigt när de blir väckta på morgonen. Deras dygnsrytm stämmer inte alls med skoltiderna. Tröttheten ökar under högstadiet och i årskurs nio är 45 procent av eleverna extremt morgontrötta. Det handlar om en stor grupp elever som systematiskt missgynnas genom hela skolsystemet. Det visar en uppmärksammad undersökning gjord av forskare vid Umeå universitet. Forskarna har följt en årskull elever i Luleå, Gävle och Jönköping från årskurs sju och upp till gymnasiet.

Forskarna förespråkar starkt att man som elev ska få bestämma över sina tider mer själv, och vill t o m gå så långt som att föreslå att alla skolor ska införa flextid. Forskningen visar också att morgontrötta elever får bättre resultat i de skolor som serverar frukost. Många av eleverna i undersökningen uppger att de inte hinner få i sig någon frukost alls innan de går till skolan.

En annan undersökning har gjorts på University of Minnesota i USA av elever i högstadieåldern. I skolor där eleverna fick sova en extra timme innan skolan började fann forskarna att ungdomarna verkade må bättre. De hann äta frukost, gjorde bättre från sig i skolan och de flesta lärare upplevde en förbättrad arbetssituation.

Men det har visat sig lika vanligt att elever väljer att komma tidigare till skolan, speciellt om deras föräldrar har ett jobb som gör att de lämnar hemmet tidigt på morgonen. De elever som har en fritidsaktivitet på eftermiddagen kanske också väljer att komma tidigare till skolan den dagen för att få mer tid över på eftermiddagen.

Inte alla som kommer tidigare eller går hem senare tar ut sin plustid senare. Det ses istället som en chans att komma ifatt. På morgonen och på eftermiddagen är det lugnare och då har läraren mer tid att hjälpa var och en.

Detta är ett av flera exempel på hur ett flexsystem kan se ut:
Kl 9 -13 är gemensam tid för hela klassen. 1,5 timme på morgonen och lika mycket på eftermiddagen är flextid.

Eftersom det ofta är ett hårt tryck på gymnastik- och andra övningssalar kanske inte de som har idrott eller hemkunskap på morgonen flexa just den dagen. Men man kan försöka lägga schemat så att alla klasser kan flexa åtminstone några dagar i veckan.

Skolor som prövat säger att de hinner med eleverna på ett annat sätt när grupperna är mindre. En annan positiv effekt är att negativa mönster bryts upp. Det är inte längre möjligt för en eller ett par elever att »äga« hela det sociala spelet i klassen.

Utan flextid får läraren en rivstart klockan 8.00 med kanske 30 elever. Sedan är tempot högt hela dagen tills alla ställer upp stolarna och går hem. Nu får man en mjukstart och en mjukavslutning och man blir inte lika trött.

Nu finns det så många goda erfarenheter och mycket positiva forskningsresultat, att flextid rimligen borde börja diskuteras på allvar. Varje skola kan få inspiration att bygga upp ett system efter de egna förutsättningarna. ..."

Varför jag engagerat mig i ämnet? Tja, den här länken kanske kan ge viss vägledning! (Jag vet, jag måste läxa upp honom ifråga om särskrivningen.)

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: flextid i skolan, motion, morgontrött, stressade barn, föräldrar, skolan, flexibilitet, B-rörelsen

Vi och dom

(UPPDATERAD)

Eftersom mitt huvud känns totalt sönderbombat efter en snarkattack i natt, nöjer jag mig med att kommentera andras klokheter. DN:s ledarssida har äntligen upptäckt hur osynlig Fredrik Reinfeldt är som ledare. De tycker han ska komma fram igen. Det tycker jag med. Det är liksom litet fegt att inte fronta, utan sitta lugnt i båten och låta de andra ministrarna ta skit på långa spön, en efter en. Om han nu inte är Mållgan, Alfons låtsaskompis, vilket jag alltid misstänkt. Eller så är han utbränd, men då bör det inte dröja mer än högst tre dagar innan han kommer igen.

Jytte skriver insiktsfullt och oroande om hur regeringens vi-och-dom-politik spär på Sverigedemokraternas frammarsch i opinionsmätningarna. När jag läste hennes text kom jag osäkt att tänka på valrörelsen 2002, då moderaternas valaffischer skrek ut: "De ska sitta inne. Du ska våga vara ute". Och sedan stack folkpartiets Mauricio Rojas upp sitt pekfinger i luften och skrek att det var vissa invandrare som stod för en majoritet av brotten.
Snyggt gäng det där...

UPPDATERAD: I SvD skriver professor Peter Gärdenfors intressant om vi-och-dom-tänkandets, eller som han kallar det "Lucifereffektens" förödande effekter på samhället. Man skall bli extra misstänksam när någon vill tillämpa en moralisk princip som är beroende av en indelning i vi som är med, och dom som står utanför.
Ord som skulle kunna vara riktade direkt till regeringen.
Tack Martin för tipset! Om Lucifereffekten skriver även bloggen Attila klokt och tankeväckande och slår både till höger och vänster.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: politik, moderaterna, reinfeldt, statsminister, ledaregenskaper, sverigedemokraterna, sifo, vi och dom, alienation, brott och straff

Snuvad på konfekten

Äldste sonen släntrar förbi mig där jag sitter vid datorn och slänger ur sig "Fan, jag måste klippa mig och skaffa mig ett jobb alltså!".
Hallå?!?!? Är det inte sådant som JAG ska säga?!
Jag känner mig lurad på min föärldraauktoritet.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: föräldrar, tonåringar, föräldraroll, föräldraauktoritet, barnuppfostran, långhårig, jobb

Nytt liv

Nyss hemkommen från semestern ser man hur solkigt allting är hemma. (Tyvärr ser jag det även på våren, och efter jul, och varje söndag och...) I den inströmmande sneda augustisolen avslöjas obarmhärtigt soffornas blekta klädsel. När kuddarna inte ligger på ett speciellt sätt syns också alla fläckar som åratals små barnhänder satt på tyget. Fast de är sköna, sofforna, jättesköna. Många är de gäster och familjemedlemmar som under årens lopp somnat gott bland de mjuka, röda kuddarna. Så nu är frågan: Ska de ut eller går de att klä om? På nätet hittar jag företaget Bemz som erbjuder nya måttsydda överdrag till IKEA-möbler. Fan. Våra soffor är från ASKO.
Men lyckostar alla er som har en trött gammal IKEA-soffa eller -fåtölj. Så här fräsch kan till exempel en gammal Karlanda , Ektorp eller Klippan bli. Billigt är det också!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: höst, förnyelse, nytt liv, heminredning, soffa, omklädsel, sofföverdrag, Bemz

Vilken Disneyprinsessa är du?

Genom Erik Birkstens sida på Facebook hittar jag följande test.

Jag blev Belle i Skönheten i odjuret. Jag vill inte vara Belle! Hon är bara äckelgod, inte ett dugg äventyrlig och en typiskt passiv dockbrud. Jävla skittest!

Men så backade jag sidan ett par steg och hittade några roligare test. "Vilken Teenage Mutant Ninja Turtle är du?" verkar väl sådär kul, enda skillnaden mellan de där sköldisarna är väl färgen på deras bälten eller vilken älsklingspizza de har? Men man kunde också så vilken av Disneys skurkar som passade in på ens egen personlighet, eller vilken av fiskarna i Nemo man liknar.

Vännen J hade dock den kloka invändningen att det fattades ett test av vilken dvärg i Snövit man var lik. Jag tycker han är kloker.
Vilken Disneyfigur, skönhet eller odjur, skulle DU vilja vara?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Disney, seriefigurer, tecknad film, filmkaraktär, skurkar, prinsessor, Skönheten och odjuret, Snövit och de sju dvärgarna, Teenage Mutant Ninja Turtles

Anti-förnedringsTV

Man väntar sig det värsta, men så händer det.
Sagan blir sann. Verkligheten överträffar dikten.
Och det är alldeles, alldeles underbart.

Titta och lyssna själv.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Idol, opera, en stjärna föds, förnedringsTV, jury, skönsång, askungen

Huvudlöst

9 dagar. Så länge sägs det att en kackerlacka kan leva utan huvud.
Regeringens huvudlösa förslag om att neka utbrända människor sjukskrivning levde bara i 6.
Undrar hur länge regeringen själv överlever?

Tycker du detta ämne är intressant andra bloggar om: regeringen, moderaterna, utbrända, sjukskrivning, huvudlös, kackerlacka

Snart är det jul!

...säger alltid polaren P med ett ondskefullt grin när vi sitter på bryggan och njuter i juli. Och alla stönar över denna glädjeförstörare. Men faktum är att det är sant. Bye, bye sommaren 2007. (När man ser tillbaka på alla fina foton kanske den inte var så hemsk ändå?) Välkommen höst. Ja, Harrods har faktiskt redan startat sin julskyltning!

























































Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: sommar, semester, sommarminnen, jul, julskyltning, Harrods, London, västkusten, vänner, brygga, hav, sol

Samverkan för Sundbyberg?

Låt mig först säga detta: Det är aldrig bra när valresultat körs över, vilka omständigheter som än lett fram till de två moderaternas avhopp i Sundbyberg.

Vi hade en liknande situation i Solna för några år sedan, då en kristdemokrat inte klarade av att bifalla moderaternas budget och röstade för den i hennes tycke mer ansvarsfulla s-budgeten. Så långt inget generalfel; man måste få rösta efter sin övertygelse och inte bara agera röstboskap, men då bör man snacka om det innan, i sin partigrupp. Att som sedan skedde, hoppa av sitt parti och gå över till ett annat, är inte hederligt mot väljarna. I Solna ställdes situationen "till rätta" genom att en miljöpartist hoppade över till moderaterna, vilket återställde blockbalansen.

Allt detta är trist, upprivande för alla och väldigt olyckligt för demokratin. Som väljare drar man förstås lätt slutsatsen att det inte spelar nån roll hur man röstar, personerna på ens valsedel kan ändå göra litet som de vill.

Bakläxa till moderaterna som valde in personer som inte stod för deras politik.
Bakläxa till den moderata ledningen som trots varningstecken inte lyssnade och tog sina inre problem på allvar.
Bakläxa till de avhoppade politikerna som inte ställer sina platser till förfogande innan de börjar om i ett nytt parti.
Läxa till alla politiker i Sundbyberg: Hitta en ansvarsfull lösning på den kniviga situation ni nu hamnat i. Den drabbar alla, och det är därför allas ansvar att lösa den. Visa handlingskraft och hitta nya samverkansformer över blockgränserna. Sundbybergarna röstade för en förändring högerut. (Sedan har förvisso många invånare säkert redan tröttnat rejält på denna förändring, men det är en annan sak. Det får man göra något åt vid nästa val.)
Vad händer då nu? Ja, enligt SvD vill moderaterna bilda en "miljöallians" med milöpartiet. Det är oklart vad miljöpartiet själva vill, eftersom det bara är högerpartierna som uttalat sig om detta eventuella samarbete. Det känns väl inte riktigt som en klockren lösning. Mer som en bekännelse inför galgen, speciellt med tanke på deras track record. (Se även bilden här under)

Samverkan för makt eller samverkan för Sundbyberg?

Hoppas det går att hitta mer hållbara och trovärdiga lösningar än så. Jag tänker osökt på det lyckade samarbetet i Värmdö efter moderaternas sammanbrott där förra mandatperioden, då så gott som alla andra partier slöt sig samman i ett praktiskt och pragmatiskt samarbete. Väljarna brydde sig knappast om blockpolitik, utan var glada över att några som kunde snacka med varandra och hade ett bra ledarskap tog ansvar för kommunens bästa.

Läxa till måndag alltså. Låt stå!


Klicka på bilden för att förstora den.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: Sundbyberg, avhopp, politiska vildar, blockpolitik, moderater, partikris, blocköverskridande samarbete

Det blev visst litet fel

En dag på Pågens produktutvecklingskontor satt man och funderade. Skarpt.
- Hmmm, hur var det nu? Visst var det "-bollar" som var det fula ordet som skulle bytas ut mot ett annat?

Oj, så fel det kan bli. Eller så var det inget misstag alls, vilket är ännu värre. Undrar i så fall vad som var tanken med vaniljkrämen i mitten? "Ett hjärta av guld"???

Hur som helst, någon gång på 70-talet kom en snubbe över klistermärket, sparade det och säljer det nu på på Tradera.


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: fula ord, negerbollar, negermuffins, chokladbollar

JätteJytte

12.49 Vi började hålla tummarna redan i morse, har följt SSU-kongressen via en taskig webTV-sändning sedan omröstningen började på förmiddagen och sitter nu och väntar på att ombuden ska luncha klart så att resultatet kan tillkännages. Åh Jytte, hur nervöst måste det inte vara för dig då? Jag minns bilderna från kongressen -97 när Micke Damberg vann med bara nån rösts marginal. Hans och flickvännens Ingelas vitspända ansikten i TV-rutan när resultatet lästes upp. Fy fan.

12.55 Politikerbloggen följer SSU-kongressen bättre än SSU:s egen hemsida. Weird. Men den utlovade bildbloggen finns inte på den angivna länken. Bara en massa snygga shots från Prideparaden, vilket först fick mig att tro att SSU poppat upp sina kongresser rejält, men så var alltså inte fallet, tyvärr.

13.32 Så jävla typiskt. Nu har SSU.s web-TV bestämt sig för att strejka, åtminstone på min dator. Och SSU-radion Radio Aktiv som på hemsidan lovar att sända direkt och följa kongressen minut för minut spelar bara musik. Jag fattar ingenting. Det blir till att förlita sig på Politikerbloggen. helt sjukt.

13. 38 JAAAAAAAAAAAAAAAAA!!!!!!! PytteJytte har blivit JätteJytte. Ordförande i Sveriges finaste ungdomsförbund SSU. Med 131 röster mot Laila Naraghis 115 röster. En cool kompis ringde just och sa: - Vad fan var du orolig för, 16 rösters övervikt, det är ju en oceaaaan av röster.

Grattis fina duktiga bästa Jytte! Hon kan tyckas liten och gullig när man först möter henne, men akta er för att hamna i en diskussion med henne när hon brinner. Och det gör hon ofta. Jag minns en sen natt hemma hos oss när hon ensam debatterade prostitution med tre-fyra betydligt äldre och erfarnare vänner. De var väl egentligen inte motståndare till Jyttes linje, men hade bestämt sig för att ge henne en match. Hon gav sig inte. Hon bet sig fast som en jävla kamphund som inte släpper sitt byte förrän det är skakat och tuggat sönder och samman. Beware alla MUF:are, beware! Om Niclas Wykmans ohyggligt dumma kommentar till valet av Jytte säger jag bara: -Du vet inte ett dugg. Varken om takt och ton eller om vad som händer inom SSU. Du har en del att lära av Jytte, till exempel om att bemöta sin motståndare på ett schysst sätt.

Men skit i småaktiga moderater, nu ska vi fira! Helt otroligt är också det faktum att två förbundsordförande i SSU kommer från mi hemkommun Solna. Mig veterligt har det aldrig hänt förut att en kommun av den storleken gjort en sådan bedrift.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: SSU, SSU-kongress, Jytte Guteland, socialdemokraterna, ordförandeval

Lycka

Plötsligt, när bara några få dagar av semestern återstår, infinner sig lyckan. Det är svårt att ta på, består av flera små saker och går kanske inte att förstå av andra än en själv. Men ett försök att förklara skulle kunna se ut så här.

Lycka är när det för första gången på hela sommaren blir så varmt att man kan ligga på bryggan och sola.
Lycka är att se sitt vanligtvis så skärmberoende barn leka med en tennisboll i vattnet i vad som verkar vara en oändlighet.
Lycka är att sitta med vänner och titta på gamla YouTubevideos tills man förvånat upptäåcker att klockan är halv fem och det är ljust utanför fönstret.
Lycka är att återupptäcka och skråla med i gamla låtar som man trodde man glömt.
Billy Joels The Piano Man är en av dem, kanske den allra finaste. Den tar fullkomligt andan ur mig. Och texten. Så fullkomligt genial.
"There's an old man sitting next to me
Making love to his tonic and gin"

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på Andra bloggar om: lycka, sommar, semester, vänner, Billy Joel, YouTube, bryggan, sonen