Skämda skämt

Jag är, till mina barns förtjusning, alltid extremt lättlurad. Så gårdagen var en helt vanlig dag.

Aprilskämtet i DN om att SL skulle införa förstaklassvagnar i tunnelbanan kändes till exempel helt naturligt. Först långt senare på dagen när jag satt på ett styrelsemöte och någon med ett skratt nämnde artikeln gick det upp en talgdank.

- Vadå, det var väl inte så konstigt att den moderata ledningen i SL skulle kunna tänka så? försvarade jag mig.

- Men herregud Johanna, är du inte litet väl svartmålande nu?, sade mina kollegor.

Då säger en man i sällskapet: - Vadå, det finns ju örstaklassvagnar i Paris, så de skulle väl mycket väl kunna finnas här med?

Det visade sig att han och ett gäng andra hade rest med Metron Paris, och glatt klivit på en vagn som kändes skönt luftig till skillnad från de andra packade vagnarna. Ögonbrynslyfta damer och herrar hade då tillrättavisat dem på franska, men svenskarna bara ruskade oförstående på huvudet. En parant pälsklädd dam hade då på engelska förklarat att det minsann kostade 600 franc att bryta mot klassindelningen i tunnelbanan. De struntade i tanten och åkte vidare, men lyckan varade bara till nästa station, då en uniformsklädd vakt kom och handgripligen lyfte svenskgänget av tåget.

Klassamhället - aprilskämt i SL idag, men verklighet närmare än du tror.

För övrigt kan jag idag rekommendera läsning av DN:s ledarsida, (endast papperstidnignen tyvärr) där jag bjuder på ett skämt,

samt Krassmans blogg, där Makan Aminis film om de gammelnya moderaterna finns upplagd.

Läs även andra bloggares åsikter om aprilskämt, 1 april, 1:a klass, förstaklass, tunnelbanan, metron, Paris, klasspolitik, gräddfil, lättluradoch annat intressant

Falska slagord

Sossarnas nya kampanjverktyg har lanserats. Via nätet kan man själv hämta hem affischoriginal och enkelt göra sitt eget kampanjmaterial. Så här fint kan det bli till exempel!

Några andra som har haft roligt med ett enkelt hemsidesverktyg är AIK-fansen. Här lanserar de den nya sidan för HIFDIF - samarbetet som med slagordet "Tillsammans kan vi" ska försöka slå AIK. Hi hi, litet kul faktiskt.

Läs även andra bloggares åsikter om AIK, HIF, DIF, Solna, politik, kampanj, kampanjverktyg, socialdemokraternaoch annat intressant

Rött ljus på

I England har brottsbekämparna kommit på nya kul metoder minsann! Ett speciellt fult rosa ljus som gör acne extra framträdande belyser gångtunnlar för att jaga ungdomar på flykten. En annan taktik är högtalare som sänder ut en irriterande, hög ton som bara kanuppfattas av personer under 25, samt - håll i er nu - musik av Barry Manilow!

Frågan är om inte gångtunnlarna i o m detta riskerar att bli tillhåll för 50- och 60-talister utan finnar, men med taskig musiksmak? Jag, till exempel, skulle mycket väl kunna missta en källarmiljö med rosa ljus och Mandy strömmande ur högtalarna för min gamla ungdomsgård...

Skämt åsido, de engelska metoderna skulle kanske kunna vara en bra idé för Solnas kommunfullmäktige? Småpartierna i alliansen som ständigt röstar med moderaterna kunde kanske förses en blå ansiktsfärg i talarstolen? De som ljuger eller bryter sina vallöften får svarta näsor? Sexistiska kommentarer utlöser omdelbart en ljusstråle som gör förövarnas kläder genomskinliga, ja möjligheterna är oändliga!

Läs även andra bloggares åsikter om acne, rött ljus, England, brottsbekämpning, trygghet, gångtunnlar, Barry Manilow, Mandy, sextiotalister, Solna, kommunfullmäktige, jämställdhet, sexistiska kommentarer och annat intressant

Säg NEJ, inte kanske, kanske, kanske!

Var på debatt med Ibrahim Baylan (s) och Per Schlingman (m) på Södra Teatern igår. Ämnet var integration och jag trodde det skulle bli astråkigt.

Det brukar bli det när politiker ska vara så där engagerat politiskt korrekta som de tror att det ämnet kräver. Men jag gick ändå, mycket för att se Ibbe i sin första duell mot sin moderata partisekreterarkollega.

Och jag blev positivt överraskad. En avslappnad Ibbe som med både självförtroende och självironi tog debatten med Schlingman. Man kan lugnt konstatera att det var ett omaka par, som igår hade sin första date. Torpeden Schlingman kommer nog aldrig känna sig riktigt bekväm bredvid Botkyrkasnubben/norrlänningen Baylan. Debatten då? Jo, den blev faktiskt rätt bra, framförallt tack vare moderatorn, duktiga Karin Pettersson från magasinet Fokus.

Speltaktikern Schlingman försökte med tricket att anklaga alla andra partier för att vara rösttaktiker i invandrarpolitiken. Är det några som fiskar i grumliga vatten med sin tendens att bara nämna invandrare i termer av arbetslöshet, så är det väl moderaterna själva? Först hette det att det var vita landsortbor som inte ville jobba och hellre levde på bidrag. Nu heter det att det är invandrare som vägrar lära sig språket.

Men helst vill moderaterna inte alls tala om arbetslöshet och jobbkris just nu, konstaterade Ibbe. Däremot för de gärna över samtalet på integration. Detta gulit-by-association-trick att nämna arbetslöshet och invandrare i samma mening är riktigt, riktigt lågt. Skaffa fram jobben istället, så ska ni få se på integration! Eller introduktion, som en kommunal tjänsteman från Botkyrka riktigt påpekade att man borde säga när man talar om jobb, språk och sådant. Integration är nåt mycket mer och större. Men det talar sällan politiker om. Jo, det gillar att uttala "mångkulturellt samhälle", i tal och artiklar och sådant. Men vem har ett handlingsprogram för hur det ska gå till?

Inget parti just nu tror jag. Men debattens bottennapp åstadkom ändå Per Schlingman som - i likhet med så många andra moderater - vägra svara på frågan om de kunde tänka sig att samarbeta med Sverigedemokraterna. - Låt oss inte gå händelserna i förväg, det beror på valresultatet... Fy fan. Vad i hela friden är det som avhåller dem från att helt enkelt svara NEJ? 

Arvid Falk skriver också om moderaternas ovilja att tala om jobbkrisen.
Fler som bloggar om jobbkrisen: Alliansfrittsverige I, Alliansfrittsverige II, Annarkia , Ameer Sachet, Eva-Lena Jansson, Fredrik Olovsson och Kristian Krassman.

Läs även andra bloggares åsikter om Socialdemokraterna, jobbkrisen, jobbävningen, arbetslöshet, regeringen, borgarna, konjunkturinstitutet, jobbävning och annat intressant.

Smeknamn och öknamn

Lasse Rödkind tycker dagens ungdom är dåliga på att hitta på smeknamn/öknamn åt varandra. Det stämmer faktiskt. När jag och barnens far skulle döpa våra tre söner var vi noga med att undvika alla namn som skulle gå att rimma på något elakt. Men vi hade inte behövt oroa oss. Idag klämmer man på sin höjd i med ett "Nattis" för Natalie, eller "Ogge" för Oscar. Skittråkigt. 

Lasse har en teori om att det är rädslan för att kallas in till skolans mobbingteam som avhåller kidsen från att låta namnfantasierna flöda. Det kanske stämmer. Namn som Spädkuken, Feta Beda, Buddha, Anna-Gegga,  Hästen och Röva kanske bara var möjliga att hitta på i en tid då kamratfostran var något sunt och eftersträvansvärt, Arne Tammer bad om en kvart om dagen och paret Myrdal hailade mot en blå himmel?

Eller så har det med klass att göra? Här är en betraktelse jag skrivit kring detta.

Tycker du detta ämne är intresssant öknamn, klass, Solna, överklass, arbetarklass, klassbakgrund, namn som klassfråga, mobbing, mobbningteam, namnmode

Vem är du lik?

Alla har vi varit med om det någon gång: - Vad lik du är XX!

Det är väl helt OK om man är lik någon häftig typ, men hur tror ni det känns om man, som jag, fått höra att man är lik Björn Borg?!? När man är 15 år gammal!

Min man magikern är förstås vackrast på jorden, i mina ögon, men även han har fått sin släng av sleven. - Du ser ut som en ung Ingmar Bergman! 

Nu är min fråga: Vem har du till din besvikelse fått höra att du är lik? Bara pinsamma svar accepteras. Jag har tidigare skrivit om vad som händer när man är lik någon snygg skådis, vilket tydligen kan ha sina baksidor, men sådana inlägg gills inte här!

Sommarjobb åt alla - en lönsam affär

Var fjärde 15–24 åring saknar nu sysselsättning. Det gör att Sverige har näst högst antal unga arbetslösa i hela Europa.
Låt företag som anställer ungdomar slippa betala arbetsgivaravgift, föreslår socialdemokraterna idag.
De nya arbetslöshetssiffrorna visar att botten har gått ur arbetsmarknaden även i Stockholms län.I Stockholms län har ungdomsarbetslösheten ökat med 50 procent i februari i år jämfört med samma månad 2008. Men många fler än de som står inskrivna hos Arbetsförmedlingen kan vara drabbade. Mörkertalet är stort.

Jo tack, jag vet. Jag försörjer till exempel en av dem. Och många, många av hans kompisar befinner sig i samma situation. De gick ut gymnasiet förra året, med liten eller ingen förankring eller tidigare erfarenhet från arbetsmarknaden. Klart att de få företag som ännu anställer hellre väljer en universitetsstuderande till kassajobbet, disken eller lagret.

Varför kan inte alla kommuner inte göra som Nynäshamn och erbjuda alla skolungdomar sommarjobb, så att de åtminstone får en ingång på jobbmarknaden? Det föreslog vi sossar i Solna igår i en motion till kommunfullmäktige. I Solna var det bara futtiga 50 ungdomar som erbjöds sommarjobb genom kommunen förra året, trots sexdubbelt söktryck. Men troligt är väl att den moderatledda majoriteten svarar som de brukar; det är en fråga som marknaden får lösa. Synd, för vi har ju sett hur bra den modellen har funkat hittills....

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om sommarjobb, Solna, ungdomar, ungdomsarbetslöshet, socialdemokraterna

Ur kaos föds ordning

Jag hatar tider. Tidpassning får mig att må illa, att vilja sparka och slåss, precis som när jag var liten och det var dags att gå till dagis. Och nej, jag hatade inte dagis, inte alls, det var skitkul. Det jag hatade var att tvingas gå dit en speciell tid. Att bli avbruten i en lek eller en bok: - Nu måste du klä på dig!

Då revolterade jag, slet av mig kläderna, skyllde på att de kliade och lade mig på golvet och skrek och sparkade. En gång fick mamma t o m ta taxi till dagis för att hinna till jobbet. Med mig i ena nypan och kläderna i den andra. Det måste sett rätt kul ut.

Numera är jag alltför väluppfostrad för att göra så. Men jag måste erkänna att jag har god lust ibland.

När jag har en deadline känner jag ett enormt motstånd mot att börja jobba, ända tills det är nästan försent. Då river jag av allt i rekordfart. Hur jag lyckas är en gåta. Någon förklarade det där för mig en gång. Det kallas ställtid, den där långa väntan på att inspirationen ska infinna sig. Då gör man egentligen jobbet, inne i skallen, och så när det är dags att börja skriva eller vad man nu ska göra, så rinner resultatet ut av sig själv. Väldigt praktiskt. Fast man har ju svår ångest innan, så fan vet om det är värt att hålla på så där och vägra in i det sista?

Samma sak när jag städar. Att lugnt och metodiskt städa ett rum från hörn till hörn är definitivt inget för mig. Nej, jag börjar på en punkt, där jag hittar något som hör hemma i köket, går dit, ser nåt nytt som behöver fixas, fastnar totalt i det, kommer så på att jag glömt att jag egentligen höll på med vardagsrummet, hastar tillbaka dit, men på vägen får jag en idé om hur hallen skulle kunna organsieras så mycket bättre och så... ja, ni förstår. Associationsstäda, kallas det. Men efter några timmar är hemmet ändå på nåt underligt sätt... fint. Inte Feng Shui direkt, men OK. Jag fattar inte hur det går till, men det funkar faktiskt.

Min fråga nu är: Hur klarar alla andra att komma upp på morgonen och passa tider? Hur städar ni? Hur klarar ni av deadlines?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om tider, hata tider, tidpassning, tidskaos, tidsstress, tidsångest, deadlines, passa deadlines, städa, ur ordning föds kaos, kreativt kaos, associationsstäda, prestationsångest

Rapport från gubbhyllan

Enligt partisekreterare Per Schlingmann ska hälften av kandidaterna på Moderaternas listor i valet 2010 ska vara en kvinna. Då har de har en lång väg att gå i vårt län... Sigtuna och Solna är de värsta gubbhyllorna. Det rapporterar Stockholmstidningen idag.

Menar moderaterna allvar med sin ambition att äntligen nå samma mål som de andra partierna , varannan damernas, eller herrarnas om man så vill, så har de ett hårt jobb framför sig, inte minst i min hemkommun Solna.

28 % - inte ens var tredje ledamot - i kommunfullmäktige är kvinnor. I kommunstyrelsen är det ännu värre - alla de ordinarie ledamöterna är män. De har inte en enda nämndordförande som är kvinna, och naturligtvis inga kommunalråd.

Moderaterna har ett desperat behov av fler aktiva kvinnor. Men hur ska de lyckas?

De kommer från en partikultur där man inte är så van vid jämställt umgänge. Då kanske det är provocerande att möta unga kvinnor som vägrar förminska sig själva, som tar för sig och inte omgärdar sina framställningar med kvinnliga attribut. Det märks inte minst i debatterna i kommunfullmäktige. Där haglar härskarteknikerna från såväl unga som äldre män när kvinnliga ledamöter tar sig ton.

Det är hög tid att synliggöra de här teknikerna och diskutera dem, så att inte fler unga kvinnor skräms bort. Det behöver vi verkligen göra i Solna. Jag har varit aktiv i kommunfullmäktige sedan mitten på 90-talet och jag kan på mina fingrar räkna de tillfällen då jag sett kvinnliga moderater gå upp i talarstolen. Det gäller inga av de andra partierna. Flera gånger har jag sett unga moderattjejer komma in som ersättare i kommunfullmäktige, men de blir sällan långvariga. Två av tre nya kvinnliga kandidater på moderaternas Kf-lista har t ex hoppat av efter halva den här mandatperioden.

När jag själv kom in i politiken som småbarnsmamma i mitten av 90-talet var det delvis som ett resultat av en krismedveten socialdemokratisk kommunledning, som insåg att de blev tvungna att satsa på en specialutbildnign för att få fler tjejer att stanna i politiken. Det var välbehövligt då, men förhoppningsvis har den omdaning som då skedde, som resulterade i att vi nu har kvinnor både på posterna som ordförande och oppositionsråd, lett till en ändrad stämning.

Något som talar för att den tesen stämmer är att andelen moderata kvinnor är avsevärt högre i kommuner där partiet leds av en kvinna. I Ingela Gardner Sundströms Österåker är nästan hälften av moderaterna i fullmäktige och kommunstyrelse kvinnor. I Eva Lennströms Järfälla är alla M-ledamöter i kommunstyrelsen och båda kommunalråden kvinnor.
Heja er moderatkvinnor!

Men man kan iallafall konstatera att det går snabbt med jämställdheten i (M). I oktober 2007 rapporterade SvD att (M) hade 40 kvinnor som nytt mål. Ambitionen har alltså ökat med 10 procentenheter på bara ett drygt år!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om jämställdhet, politik, Solna, kvinnor, män, kommunfullmäktige, varvade listor, varannan damernas, varannan herrarnas, moderatkvinnor

När det goda blir det bästas fiende

Peter Andersson skriver idag om den konsekventa utestängningen av offentligt drivna verksamheter vid upphandlingar . När det omvända gäller, att privata aktörer ska kunna engageras i vården, så uppskattas konkurrens och tävlan. Inte här. Tyvärr bekräftar det att drivkrafterna är helt andra än att hitta bästa och samtidigt billigaste leverantör. Den dumdristiga privatiseringsnojan kan kosta skattebetalarna åtskilligt mer än man annars hade fått betala.

Peters exempel gäller labbverksamhet i Landstinget i Stockholm, men hade lika gärna kunnat handla om kommunal verksamhet, till exempel i min hemkommun Solna. Där fick de egna skolköksanställda inte vara med och tävla när man skulle upphandla skolmaten. Resultatet: en stor koncern tog över och trots år av ständiga klagomål på att maten blivit sämre, finns inga små eller medelstora aktörer på denna oligopolmarknad som kan erbjuda nån reell konkurrens.

Nej, fram för riktig konkurrens. Låt tusen blommor blomma, eller hur var det han sa, Mao? :-)

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, ideologi, ideologisk blindhet, marknadsliberalism, konkurrensutsättning, upphandling, oligopol, Stockholms läns landsting, Solna

Statens Borg nytt namn på Nationalarenan?

Del av bilden i montaget: Henrik Montgomery, Scanpix

Tack för alla kommentarer till mitt förra inlägg om den nya Nationalarenan för fotboll. Det råder ingen tvekan om att de flesta håller med mig om att vi ska ha den i Solna, men att det är mer tveksamt om det är Solnas skattebetalare som ska finansiera, äga och driva runt den.

Nu har även namnsponsorn Swedbank som bekant hamnat i blåsväder. De som har skrivit på avtalet på 200 miljoner kronor om namnrättigheterna till arena under de närmaste tio åren; Sparbanksstiftelserna, var ju fram tills nu stor aktieägare i Swedbank. Sedan gjordes en nyemission och för att få pengar till den lånade sparbankstiftelserna upp ett par miljarder av exportkreditnämnden och Folksam. När Swedbanks aktier nyligen föll kraftigt fick dessa långivare kalla fötter och krävde in lånepanten, som bestod av stiftelsernas 10-15 % av aktiekapitalet i Swedbank. Resultat: en bankrutt namnsponsor. Det är väl ingen överdrift att säga att sponsoravtalet nu är lätt hotat.

Om sparbanksttiftelserna/Swedbank drar sig ur, vad kan då bli nytt namn på arenan? Jag frågade runt litet bland vännerna på Facebook och fick följande förslag:

Hasse, f d gitarrist i Solnas stolthet The Nomads skriver: Jag tar ett lån i Swedbank, och köper namnet "Hasse Östlund Arena" :) Kompisen Suzana Tatic föreslår "Solnas pärla", medan Staffan Holmberg, f d kommunalråd i Haninge genererar dagens skratt med sitt förslag: Statens Borg.

Redan innan avtalet med Swedbank skrevs hade Nynäshamsn kommunalråd Ilja Batljan allvarliga planer på att köpa namnet "Nynäshamns arena". Hi hi, det hade sett ut det! Men det kanske snart är läge med ett nytt bud, Ilja...

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nationalarenana, Swedbank arena, Solna, nationalarenan för fotboll, Råsunda, fotboll, politik, socialdemokraterna

Myggor och kameler

Gissa vem som sagt det här?
- Vi ska driva äldreboende och skolomsorg, inte bygga på oss arenor. Om kommunen vill gå in med sponsring eller hjälpa till med infrastruktur är en sak, men att ta på sig ägandet och driften av arenan är ett mycket större åtagande. ... Satsa pengarna på att renovera skolan istället. Den är enormt sliten.

Nej, det är inte socialdemokraterna i Solna som yttrar sig över Nationalarenan för fotboll, det är den moderata oppositionsledaren i Sundbyberg som protesterar mot den socialdemokratiska majoritetens planer på att satsa på en nationalarena för baseboll för 12 miljoner.
Vi socialdemokrater i Solna har ungeför samma sak, men då om Nationalarenan för fotboll Swedbank Arena för 2 500 miljoner, som Solna stad ska bli delägare och finansiär i.

Notera skillnaden. 12 miljoner i Sundbyberg och den moderata oppositionen tar till brösttoner.
2 500 miljoner i Solna och socialdemokratiska oppositionen kallas "ängslig" och "visionslös".

Undrar om moderaterna hört talas om uttrycket "sila mygg och svälja kameler"?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om nationalarena, fotboll, nationalarena för fotboll, Swedbank Arena, Solna, Sundbyberg, socialdemorkaterna, moderaterna, politik, sponsring, kommunal kärnverksamhet

Lillebror ser dig

Usch, vad stressad jag blir. Jag ska blogga om min vardag, via Facebook ska jag hålla reda på vad mina vänner ätit till middag, läst för godnattsagor för sina barn och tyckt om melodifestivalsbidragen. Sedan ska jag gå med i Twitter där en massa för mig okända människor plötsligt följer minsta steg jag tar.

Jag orkar inte. Måste jag bry mig? Nej, naturligtvis inte. Men andra tycks bry sig en himla massa. Om jag glömmer uppdatera skriver de till Facebook och undrar var jag håller hus.

"Jag syns, alltså finns jag". Är det så?

Och som lök på laxen kom min sekreterare idag med en ny uppmaning:

Gå med i Google Latitude! Då kan folk se inte bara VAD jag gör, utan även VAR jag är någonstans. Ner på mobilmastnivå. Jaha, är hon i Bromma, vad har hon där att göra då?

FRA släng dig i väggen, säger jag bara. Enda skillnaden är att det här är lillebror och inte storebror som bryr sig om var du är, vad du gör och vad du tycker.

Jag tror jag ska åka till nåt retreat i Indien och meditera eller nåt.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om google latitude, FRA, avlyssning, Twitter, Twittra, Facebook, stress

Den sargade skolbarnsomsorgen

Igår var jag med i SVT:s Skolfront. Det handlade om försämringarna av fritidshemmen som skett de senaste åren. Barngrupperna har fördubblats samtidigt som personaltätheten halverats. Tänk er detta scenario på vilken annan arbetsplats som helst, det är totalt orimligt. Idag är det inte ovanligt med 25-30 barn på en pedagog i ett klassrum hela eftermiddagen. Fyra timmar i en sådan miljö kan ju göra vilken unge som helst stressad. Och så jagar föräldrarna som sjutton för att hämta sina barn så tidigt som möjligt från denna miljö. För att sedan skjutsa dem till olika aktiviteter som skållade råttor. Men det gäller förstås långt ifrån alla familjer, knappast ensamma mammor utan bil och flextid och pengar.

Det är dags att ta en allvarlig funderare på vad vi ska ha fritids till. Värmestuga och barnförvaring eller pedagogiskt komplement till hem och skola med tillgängliga vuxna som stöttar barn i deras utveckling? Ytterst är det en folkhälsofråga. Jag tror samhället har mycket att tjäna på att barn tränas i sina sociala och emotionella förmågor mer än på en enstaka lektion i Livskunskap då och då. Välmående barn blir lönsamma vuxna, om man ska säga det helt krasst. Eller så kan vi satsa ännu mer samhällsresurser på efterhandsinsatser i form av lyckopiller till sändertsressade småflickor och utåtagerande pojkar som bara hittar sina förebilder i media. Inte en barnen i Bullerbyn fostrade sig själva, även om det kunde se så ut. I deras närhet fanns ständigt trygga, arbetande vuxna förebilder.

Hur hr det kunnat gå så här långt? dels beror det på fritids sammanslagning med skolan, då en äldre och starkare yrkestradition svalde en nyare. Men också på 90-talskrisen, då politiker och skolchefer tvingades prioritera den hårdare lagreglerade skolundervisningen.

Nu har vi en ny kris. frågan är hur den hårt sargade skolbarnsomsorgen ska överleva den? Min värsta farhåga är att vissa resursstarka familjer helt enkelt köper en bättre fritid och omsorg åt sina barn, med hjälp av hushållsnära tjänster, dyra fritidsaktiviteter, kurser och lovläger åt sina barn, medan resten får klara sig själva efter skolan och på loven allt lägre ned i åldrarna.

Är det ett sånt samhälle vi vill ha?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om skolbarnsomsorg, fritids, fritidshem, Skolfront, personaltäthet, nedskärningar, förebyggande insatser, socialprevention, fritidspedagoger

Dagens bildgåta

Vad ser du på bilden? En gammal revolutionsromantisk målning från Sovjettiden? En förstamajaffisch från 1909?

Nej, svaret är: Årets 1 majaffisch från Stockholms Arbetarekommun!

Där kände jag verkligen hur vi attraherade mexitegelvillaägarna som vi förlorade i förra valet. Vilka slagord ska kopplas till bilden?
Återinför uppskovsrätten på reavinster från bostadsförsäljningar?
Ja, till friskolor - men med förnuft?

Möjligen är det så att parfymbiträdet på NK som röstade på Täbydrömmens Reinfeldts förra valet, hon som drömmer om att bli rik och ha råd med den där designerväskan, möjligen är det så att hon skulle ha anledning att vifta med röda fanor.

I kampen för ett förstahandskontrakt, för vettiga arbetstidsvillkor, för rätt till extra stöd åt sonen som har svårt att hänga med i skolan, för trygghet vid arbetslöshet och sjukdom.

Men jag hyser vissa tvivel om att hon, när hon ser den här affischen, sluter upp i leden i Humlegården 1 maj.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om första maj, 1 maj, förstamajaffisch, 1 maj-affisch, revolutionsromantik, Stockholms AK, Stockholms arbetarekommun, valaffisch, medleklassväljare

Det är miljövänligt att köpa lyxväskor

Kom nyss från ett frukostmöte med Stefan Fölster. Bortsett från att han som chefsekonom på Svenskt Näringsliv måste häva ur sig de floskler han förväntas säga, så lyste det ändå fram en mänsklighet och ett engagemang som jag inte förknippat honom med förut. Fölster kom ut som engagerad pappa och miljökämpe i sitt tal, som handlade om allt från lågenergilampor till läxtjat. Han har en förmåga att på ett nyfiket och rätt oförutfattat sätt ifrågasätta och belysa gamla sanningar från nya håll.

Att det är smartare för de rika länderna att göra miljösatsningar i tredje världen än hemma är en idé som är vettig, men svår för regeringar att motivera för sina väljare.

Att det kan vara miljövänligt att köpa en handväska för 85000 kronor är ett annan svårsmält påstående. Men en lyxprodukt sysselsätter ju faktiskt en hel rad tjänstemän och designers, medan själva produktionen är den lilla delen.

Ha! Det var väl det jag kände på mig, när jag gick där och tittade sådär längtansfullt på en Kelly från Hermès.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Stefan Fölster, frukostbricka, miljö, klimat, politik, Svenskt Näringsliv, miljöhot, klimathor, tredje världen, designerväskor, Kelly, Hermès

Varsel

I rådande ekonomiska downturn ser vi tyvärr ingen annan utväg än att varsla André.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om varsel, jobb, politik

Bill Gates säger det bättre

Ibland sprudlar tankarna, ibland får man acceptera att andra sprudlar fan så mycket mer och bättre. Idag till exempel:

• På den utmärkta föreläsarsajten TED pratar Bill Gates om lärarnas betydelse för skolresultaten, vad som utmärker en bra lärare och hur vi kan få lärarna att växa och bli riktigt, riktigt bra. Han påpekar bl a hur ensamma lärare är i sina klassrum hur litet feedback de får. Hans råd lyder: Sätt upp videokameror i klassrummenm, spela in lektioner, låt rektorn och andra lärare se varandras band och kommentera, inspireras och rådfråga varandra, låt elever ta del av riktigt bra lektioner via nätet osv.

Lyssna! Det tar bara 10 minuter. (Starta ungefär halvvägs in i föreläsningen.)

• "Vad regeringen med manisk envishet vägrar inse är att ekonomin i dag behöver en rejäl efterfrågestimulans. Detta insåg Gordon Brown och Nicolas Sarkozy redan tidigt hösten 2008." Riksbankens räntesänkning utan ett stort stimulanspaket. Det skriver professor Lars Pålsson Syll på Newsmill.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar omLäs även andra bloggares åsikter om bra lärare, världens bästa lärare, lärarnas betydelse, vikten av bra lärare, Bill Gates, Newsmill, TED,

Vad är kultur för dig?

Det verkar jobbigt att vara borgerlig ledarskribent just nu. Nu när de rödgröna partierna börjat snacka ihop sig i sakfrågorna, och ökar i opinionsmätningarna, måste olyckskorparna hitta nåt nytt att ösa sina domedagsprofetior över. - Det kommer aldrig gå, de har så olika partikultur, kraxar Göran Eriksson i SvD. V och MP är småpartier som gillar att vara i opposition och putsa på sin ideologi, medan S bara söker makten. Att Mona, Maria, Lars och Peter tillsammans lagt fram 18 budgetar tidigare ser han väl bara som undantagen som bekräftar regeln.

Apropå partikultur förresten. Kristdemokraterna vill att Fredrik Reinfeldt ska avsluta sina tal med Gud välsigna Sverige. Där kan vi snacka olika partikultur. Såvitt jag vet så är Reinfeldt inte ens medlem i svenska kyrkan. Fast han kanske kan syfta på Mammon när han säger det?

Ikväll ska vi sossar i Solna prata kultur i partiet, fast då på ett medlemsmöte som gästas av Carlos Rojas.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om else-marie lindgren, kristdemokraterna, gud, regeringen, partikultur, politik

Request for change

Var på ett intressant seminarium i förra veckan. Ett gäng forskare från OECD, PISA, McKinsey m fl hade bjudits in för att ge sina synpunkter på det svenska utbildningssystemet. Alla var rörande överens om att den kunskap vi efterfrågar och mäter idag var inaktuell redan för 10 - 15 år sedan, och den vi kommer att behöva och mäta om ytterligare ett decennium är en helt annan, hittills okänd.

I arbetslivet premieras idag sådan kunskap som skolminister Björklund jobbar stenhårt på att förbjuda; nätverkande, mellanmänsklig interaktion, tvärvetenskaplighet och simultankapacitet. Med andra ord, det är de elever som snackar mest med andra, sms:ar under bordet och har flest kontakter i sin mobil som får jobben idag. Formella betyg och meriter är en inkörsport, men förlorar snabbt i värde när man väl fått in en fot på arbetsmarknaden. Det är på jobbet man lär sig mest. Och man lär sig på helt andra sätt än i skolan, där det är förbjudet att göra mer än en sak samtidigt.

Eleverna i yngste sonens klass försökte förklara för sin lärare att de kunde läsa på en skärm, skriva och lyssna på musik i lurarna samtidigt, men det blev nobben direkt. Samma sak gäller för kommunens vuxna medarbetare. Solna stad har nyligen infört en IT-säkerhet i nivå med Fort Knox, så jag kan inte lyssna på Spotify, vilket gör mig skitsur. Jag har inte kidsens zapkapacitet, men jag skriver tusan så mycket bättre om jag får lyssna på musik samtidigt. Hela förmiddagen har jag suttit med hackande YouTubeklipp och längtat efter mina betalda, fina men oåtkomliga spellistor på Spotify. I fikarummet på lunchen nyss dryftade jag problemet med IT-killarna:

- Tja, du kan ju alltid lägga in en RFC, sade de på sitt vanliga kodspråk.

-Heh?

- Ja, alltså, en Request För Change, förtydligade de. Sedan får IT-chefen avgöra. Så nu ska jag skriva en sådan.

Change! Nu!

Man kanske kunde skicka in en RFC för vädret, politiken och livet också?

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, ITskerhet, skolpolitik, utbildningspolitik, Jan Björklund, OECD, PISA, McKInsey, request for change

Alla kan tralla

Så var den här, andra veckan i februari. Årets värsta enligt en del bedömare.
Man får rannsaka sig själv innan man stiger upp på morgonen; finns det några själ att lämna sängen överhuvudtaget? Solna har fjärde flest varsel i landet, grannkommunen Sumpan har vunnit valfrihetspriset medan min egen ligger på 65:e plats, poliser gör rasistiska uttalanden och ingen tycks reagera. Att poliser tycks vara överrepresententerade bland rasister är väl inte årets överraskning, men att ingen reagerat på dessa rötäggs åsikter innan en huvudförhandling i tingsrätten, det är för mig en gåta. Märkligt snäv bedömning som åklagaren gör, vaddå ingen myndighetsutövning? Vad är det då de gör i polisuniform? Inte nog med att de har åsikter som inte hör hemma i poliskåren (eller någon annan kår heller för den delen). Men de låter dessutom sina åsikter fastna på band som används som bevisning i en rättegång. Antingen har de inte alla paddlar i vattnet, eller så räknar de inte med att någon kommer bry sig. Jag vet vad jag tycker är värst.

Nu ska jag sitta i bokslutsberedning hela dagen. Pompidipompidipompidipompidipompompom. Alla kan tralla!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om polisen rasism, Malmö, Solna, valfrihet, andra veckan i februari, depp, vinterdvala, varsel,

Sydsv SvD SvD2 AB Intressant

Neongröna Centern

Svägerskan och jag summerar gårdagens nyheten om att Centerpartiet nu övergivit sin sista stora ideologiska ståndpunkt, kärnkraftsmotståndet.

- Otroligt, nu har de inte kvar ett enda blad på klövern, säger jag.
- Jodå, säger svägerskan, de är bara litet mer ... neongröna?

Se Extremcenterpartisten HÄR.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Läs även andra bloggares åsikter om kärnkraft, Centern, energi, klimat, Maud Olofsson, sälja ut sin själ, fyrklöver, dagtinga, svek, överge, politik,

AB123 DN12345 SvD12345

Politiker stal toapapper

Ibland springer livet ständigt fem steg före en, ungefär som när man var liten och mamma stressat ropade: - Men kom nu, skynda dig, vi har bråttom!

Och jag fick springa ikapp och missade alla intressanta vattenpölar, myror och viktiga tankar.

De senaste dagarna har gått så fort att jag inte ens hunnit handla toapapper. Igår morse var det tvärslut, och hushållspappret också. Kris. I en konferenslokal senare på dagen, när jag insåg att jag inte skulle ha en minut över förrän sent på kvällen, hade jag allvarliga funderingar på att sno med mig en rulle från damernas. Den idén, att stjäla toalettpapper på en offentlig toalett, har jag inte haft sedan jag var väldigt ung och väldigt fattig student.

Om nu någon undrar: Nej, jag gjorde det inte. Så rubriken är bara på skoj.

Man har väl Dagens Nyheter...

Apropå mammaliv, så har den här videon ruggigt hög igenkänningsfaktor.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om mammaliv, stress, barn, föräldrar, toapapper, toalettpapper, tidspussel, tonårsmorsa, jäkt, tidsbrist, fattig student

Nu gör jag slut med Sverige

Jag var ung när jag bröt förlovningen
med detta djävulska land
detta avlånga ishjärta
detta sjuka sadistiska urberg
där en ängel aldrig satt sin fot.

Bruno K Öijer väjer inte för det storslaget patetiska poeteriet inte!
Och jag är beredd att instämma denna dag. Efter ett antal kvällar i rad ute på dåligheter/roligheter, efter flera nätters obevekliga i- ottan-vaknande och, som marsipanrosen på det hela, denna förbannade kyla och mörker. Nu går jag och lägger mig igen.

Bloggalan var kul. En del vinnare var uppenbarligen väl förankrade i folkmyllan, för de applåderades knappt alls av den hippa Stockholmspubliken på Nalen. Kändes bra. För övrigt kändes det hela mest litet förvirrande. Vad gjorde alla eftersläppsbrudar där? Aha, de var modebloggare! Men vad i hela friden gjorde Robinson-Robban där?? Han gjorde åtminstone tre entréer utan att bli fotad, stackaren. Och varför var all maten kvar när det var slut? Just det, stället kryllade ju av Dagens Outfit-tjejer, och de äter ju inte.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Stora Bloggpriset, Aftonbladet, Nalen, Bloggala, eftersläppsbrudar, modebloggare, folkligt, folklig förankring, anorexi

Vi behöver inga Potemkinkulisser

Ett parti med självförtroende, som gjort hemläxan och gjort sig av med självgodheten. Så skulle jag vilja sammanfatta helgens framtidsdagar i Västerås. Om det inte vore för en liten detalj.

Det finns en slags ängslig trendkänslighet som inte skulle behöva finnas där. Ett räddhågset imageeffektsökeri. Ta bara den där åhörarläktaren som ställts upp bakom Mona Sahlin när hon höll sitt tal på Stora Torget. -Obama höll aldrig ett tal utan att det syntes massor av folk bakom honom, förklarar en partist för mig när vi står där i kylan och väntar. Det 20-tal utvalda lokala partimedlemmar som sitter uppflugna på den där lilla läktaren ser få och frusna ut. Med all säkerhet missar inte en enda TV-kamera att filma utanför den lilla rektangeln, som i mina ögon allt mer framstår som en Potemkinkuliss. Varför? Det är ju så onödigt! Att vara just vanlig, umgås med folk av alla slag och lyssna är ju en av hennes absoluta paradgrenar. Hon behöver inte, som "mannen-som-pratar-med-vårdbiträden" , Reinfeldt, gå ut i media och försöka sätta bilden av att "jag går sida vid sida med folket". Hon har alltid gjort det, och kommer nog aldrig att sluta med det.

Vi är över 100 000 medlemmar, och skulle säkert kunna vara 100 000 till om vi bara tog mod till oss och frågade en vän. Gladast vinner, inte ängsligast.

Ikväll ska jag har oligt på Bloggalan på Nalen, där Stora Bloggpriset delas ut.

Fler som bloggat om framtidsdagarna: Eva-Lena Jansson om en otrolig historia om Hembiträde Sökes, SSK-bloggen, Fredrik Lundh, Hannah Bergstedt , Anders Nilsson, Arvid Falk, Laakso, Löwdin, Alesia Goncharik, Brockman , kulturbloggen , Rasmus Lenefors , Högbergs tankar , Monica Green

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om socialdemokraterna, framtidsdagar, Mona Sahlin, Potemkin, kuliss, Västerås, politik, självförtroende, förnyelse, lyssnande parti, Obamainspirerat, partistrateger

S we can eller Swecan?

Igår var jag på Teatergrillen och åt middag. Det var tydligen längesedan jag var där, för stället har förvandlats från gammal klassisk krog med hovmästare i smoking och maträtter med namn efter kända skådespelare, till kändistätt trendhak, komplett med eftersläppsbrudar och allt.

Idag är jag litet trött, fast inte så farligt, det var vinet för dyrt för. Satt här vid frukostbordet och såg fram emot helgens partidagar i Västerås, tills jag upptäckte via Erik Laaksos Twittrande att några ljushuvuden till partistrateger skojat till det och hittat på en ny devis för arrangemanget:
"S we can" Snälla, säg att det inte är sant! Det påminner om sådana där käcka klistermärken som folk brukade sätta på bilarna förr i tiden; "I love Hjo" eller "Ljusterö, just de´rö".
Det måste vara någon av gurkmänniskorna som kläckt en sådan infam idé.

Googlar man på orden S we can, får man lustigt nog upp en helt annan innebörd. Ooups!

Igår när jag gick från jobbet vid halv sjutiden kunde jag konstatera att flitens lampa lyste även hos folkpartisten Anders Ekegren, för han lämnade stadshuset samtidigt med mig. Han berättade att han skulle ägna helgen åt Krogrännet. Låter som ett klokt val. Han undrade litet försiktigt om jag visste ifall Thomas Bodström skulle delta? Han brukar tydligen göra det, oanmäld. Ifall det finns nån hotbild eller så, gissade folkpartisten. - Men om jag berättar det för dig måste jag ju döda dig efteråt, sa jag. Så vi enades om att det nog var bäst om han hölls ovetande. Äh, han skulle ändå aldrig kunna vinna över Bodis, han är ungefär hälften så lång och dubbelt så bred. Fast fan vet, han lär vara en jäkel på skrinnande... Må bäste man vinna. Önskar jag kunde varit där istället för i gurkstaden.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Teatergrillen, Swecan, S we can, kändistätt, trendkrog, eftersläppsbrudar, politik, Västerås, socialdemokraterna, framtidsdagar

Fest och glam

SvD Näringsliv skriver klädsamt finstämt om direktörernas bonusfest, som förhoppningsvis uteblir detta år. Märkligt nog verkar miljonfloden aldrig sina helt, inte ens när the botten is nådd i övriga arbetslivet.

Men om direktörerna fortfarande tycker sig ha anledning att festa, så ska väl inte jag vara sämre, tänkte jag och planerade in 1 st premiärfest och 1 rejäl utgång innan helgens partidagar i Gurkstaden. (Eller partidagar, det fick man visst inte säga, det kunde väcka fel associationer, Socialdemokraternas Framtidsdagar i Västerås heter det.)

Sagt och gjort så begick jag först harakiri-träning med hjälp av mitt nyinköpta svindyra träningskort på SATS och bjöd sedan med mig min personliga tränare på nya ETC Stockholms premiärfest. Jag trodde det skulle vara fullt av övervintrade hippies och radikalvänstermänniskor, men tji fick jag.

De första jag stötte på när jag kom in var oppositionsborgarrådet Roger Mogert (som snart ska ha stor 40-årsfest, men föredrar att säga att han är "thirtyverysomething") och Carin Jämtins sakis/pressis John Zanchi. Han var f ö citerad i premiärtidningen, men kallades då Johan. Bra saker sa han iallafall. Journalisten och krönikören Ulrika By var också där, och såg betydligt ballare ut än hennes bildbyline i DN låter avslöja. Hon berättade att hon var Solnabo, vilket höjde henne ännu mer i mina ögon.

Men sedan gled min blick över ett par udda figurer i tajta kostymer och ytterst välordnade frisyrer. Var det inte ... jo, två moderata sekreterare från Stockholms stadshus hade letat sig fram till festen! Var de på partibevakningsuppdrag?? Vilket parti skulle i så fall föreställa hålla hus på denna allmänna vänstertillställning??? När jag frågade visade det sig att de var där för att husbondens röst fanns med i tidningens premiärnummer. Sten Nordin var intervjuad om Stockholms politik i krisens spår. Och det var nog på sin plats att de båda pärmbärarna fanns på plats för att förtydliga ett och annat i den artikeln, för nåt luddigare har jag sällan läst.

Lycka till nu ETC Stockholm! Johan Ehrenberg berättade att han skulle ut och dela gratistidningar på centralen idag på morgonen. De går säkert åt som sulor i snöslask, särskilt som utsidan påminde starkt om en annan av stadens gratistidningar.

Nej, nu ska jag ut och inspektera förskolor innan det är dags för fest igen. Denna gång i rakt motsatta kretsar, på ett typiskt Stureplanshak.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om premiär, ETC, ETC Stockholm, premiärfest, första numret, socialdemokrater, vänster, moderater, Stockholms stadshus, Johan Ehrenberg, Ulrika BY, John Zanchi, Roger Mogert

Spotifyinvites till dem som lyser upp vintermörkret

Det är inte bara tonåringar som kan känna behov av att gömma sig i en Fjällräven i dessa dagar. Jag hade en gång en vän som brukade säga att andra veckan i februari var den värsta på hela året och borde elimineras ur almanackan.

Jag ser det mer som ett begrepp, brukbart även på många andra veckor. Den här till exempel.

Hela min kropp protesterar varje morgon när väckarklockan ringer mitt i nattmörkret, händerna håller krampaktigt kvar i duntäcket, som släpas med ända ut i badrummet. Fötterna är ständigt blöta av slasksnö, alternativt stelfrusna, liksom händer och nästipp. Och aldrig blir man sådär snyggt After Ski-rosig som folket i den gamla Wham-videon Last Christmas.

Nej, jag kryper in bakom luvan i dunkackan, proppar de svampinfektionsframkallande hörlurarna djupt in i hörselgångarna och lyssnar till den här låtlistan.

Svenskar är bäst på depp, därför är det många svenska artister med. Men det finns många fler underbart nattsvarta låtar, och kanske en del som ger hopp om ljusare tider också. Därför kommer här en utmaning för er som fortfarande inte har Spotify: Ge mig din bästa deppmusiklista, så delar jag som den glädjebringande lilla solstråle jag egentligen vill vara ut en invite till Spotify!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om snöslask, andra veckan i februari, vinter, mörker, Spotify, invite

Tonårslivets faror

Fy för att vara tonåring idag! Inte nog med att de får svampinfektioner i öronen av hörlurarna till iPoden, nu får de dessutom prostatacancer av alltför ihärdig masturbation. (Även motsatsen påstås dock i samma tidning) Inte konstigt att de måste krypa in i en väl tilltagen Fjällrävenjacka som en dunfylld airbag till skydd mot ett bistert klimat och en hotfull omvärld.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om infektion av hörlurar, masturbation ger prostatacancer, tonåringar, dunjacka, Fjällräven

Mer till den som har minst, jo pyttsan!

Bild: Ulf Lundqvist, ETC

Jag har tidigare upprörts över straffbeskattningen på pensionärer. Idag betalar en pensionär högre skatt än en person som jobbar. Denna absurda konstruktion är, såvitt jag vet, den svenska regeringen ensam i världen om att använda sig av.

Pension är uppskjuten lön, ingen allmosa. Pension är en rättighet. I kritiken mot straffbeskattningen av pensionärerna står vi sossar eniga med bl a PRO och SPF. Vi har i riksdagen föreslagit att pensionärer och förvärvsarbetande ska beskattas lika. Detta skulle göra att ekonomin skulle förbättras för alla pensionärer. Då skulle rättvisa uppstå och den grundläggande principen om lika skatt vid lika inkomst återuppstå.

Nu kommer nästa smäll för pensionärerna. (kd) och (m):s misslyckade jobbpolitik leder till att pensionerna kommer att sänkas kommande år. 2010 betyder det att en person som har 12 000 kr i pension får 450 kr mindre i månaden. Lägre skatteintäkter och frysta statsbidrag leder dessutom till mindre pengar till sjukvård och omsorg – något som drabbar pensionärer hårt.

Att kalla en sådan politik hjärtlös och orättvis är bara förnamnet.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om pensioner, pensionärer, mer till den som har minst, regeringen, orättvist,

Vinn Spotify-invites!

Någon som vill leka litet? Jag har ett gäng invites till Spotify och delar ut dem till er som först gissar rätt på Dagens Bildgåta.

Vad är det här?

Ledtråd 1: Vad hatar jag mest av allt, men gör ändå sedan ett par veckor tillbaka?
Ledtråd 2: Resultatet av användandet av prylen på bilden blev 22%, vilket tydligen var mycket bra.

Glöm inte att lämna e-postadress så jag vet vem jag ska bjuda in!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar omSpotify, Spotify invites, bildgåta

Socialdemokraterna kan lära av Camorran

Har ni läst eller sett Savianos´s Gomorra? Om inte - gör det! När jag såg den på förhandsvisningen hade jag inga förväntningar, och blev därför bra omskakad. Ingen feel-good-film direkt, mer i stil med Guds stad.
(Filmen som fick min annars så kyliga morbror psykologen att brista ut i en lång harang om hur onödig våldsskildring det var, hur meningslös, hur vidrig den var. -Jamen morbror, det är ju så det ÄR. Ska man förtiga det och i stället göra påhittade skräckfilmer som SAW?)

Men Gomorra är inte bara en lektion i meningslöst våld och marknaden när den är som effektivast, utan även i politisk kampanjorganisation. Just nu frossar politiknördarna i ett ohejdat vurmande för amerikanska kampanjmetoder. Alla funderar på hur de svenska partierna ska kunna göra en Obama, släppa kampanjen fri och ge handlingsutrymme åt gräsrötterna, ja utan att ens vara medlem. Men de hade inte behövt resa till Washington, det hade räckt med att läsa Savianos bok.

Hör här(ur ett stycke som handlar om hur en av klanerna banade väg för medelklassens kokainanvändning genom att släppa distributionsvägarna fria och lätta på reglementet):
"Det blev enklare att sälja och köpa narkotika. ... En fri, självständig grupp av småföretagare, som kan göra det de vill med varorna, sätta det pris de vill, sprida dem var och hur de vill. Vem som helst har tillgång till marknaden och kan köpa hur mycket han vill. Utan att behöva hitta klanens mellanhänder. Cosa Nostra och ´ndranghetan sprider sin narkotika överallt men de vill ha koll på de olika leden, och för att få köpa knark som man sedan ska sälja vidare måste man presenteras för klanens medlemmar och allierade."

Budskapet till de svenska partierna är alltså: Släpp den gamla unkna Cosa Nostra-stilen och lär av denna Camorraklan!

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, partier, Saviano, Gomorra, Guds stad, film, Camorran, Neapel, narkotika, knarkhandel, kokain, knarklangare, partier, socialdemokraterna, moderaterna, partistrateger, kampanjmetoder, amerikanska kampanjmetoder, Obamas kampanj>

Solna har högst fullmäktigearvoden i landet

Politiskt arbete ska värderas högt. Det är belagt med stort ansvar, man jobbar ofta både kvällar och helger, har absolut noll anställningstrygghet och det kan belasta ens chanser att få ett vanligt jobb efteråt. Ska vi lyckas rekrytera de bästa, de som kan leda, sköta ekonomi, bemöta folk på ett vettigt sätt, klara att syna utredningar, lagar, affärer, planer och offerter, ja då måste vi ofta locka dem från en anställning där de redan har en rätt hög lön.

I min hemkommun Solna har vi högst kommunfullmäktigearvoden i landet, något som en journalist ringde och ställde frågor om igår.

Jag svarade som det var:
1. Bra arvoden är helt OK, förutsatt att det motsvaras av arbetsbördan. Det verkar ju underligt att Solnas förtroendevalda skulle ha fler och tyngre ärenden att behandla än t ex Stockholm, Göteborg och Malmö?

2. Ett högt inläsningsarvode och ett mer normalt sammanträdesarvode kan vara motiverat om det finns massor att läsa in. Men inte om sammanträden ofta ställs in. Solna kommunfullmäktige är just nu en sorglig historia. Inställda sammanträden, uteblivna eller avklippta debatter med vidrig ton människor emellan, där man emellanåt inte ens drar sig för att kalla varandra vid öknamn. (Med tanke på hur ordet arvode definieras i Wikipedia, undrar jag ibland om det ens är lämpligt att tala om arvode här...) Men framförallt: i princip bara de ärenden som enligt lagen måste behandlas av fullmäktige tas upp. I andra kommuner hör jag ibland hur man resonerar: "Det här ämnet berör så många så det förtjänar en ordentlig diskussion i fullmäktige innan vi fattar beslut". Så icke i Solna.

3. Överhuvudtaget är Solnas arvoden för höga. Efter valet ville exempelvis kommunstyrelsens ordförande och vice ordförande höja sina arvoden rejält. Motiveringen var att dessa två herrar vill ha större skillnad mellan sina och övriga förtroendevaldas arvoden, eftersom de hade större arbetsbörda och ansvar. - Helt OK, sa jag, men inte behöver ni höja för det!
Då kan ju jag och de andra småkommunalråden sänka istället. Det blev dödstyst i salen, sammanträdet ajournerades, beslutet bordlades. En vecka senare kom de tillbaka och meddelade helt kort: Nej.

Och så genomförde de sin höjning. Men vad vet jag, kanske beror det på att borgerliga har andra referensramar?

Så här såg den ut, den senaste listan jag hittat över landets högst respektive lägst arvoderade poltiker.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, politiker, arvoden, politikerarvoden, Solna, Dagens Samhälle

Hail to the chief

Sms:a Obama! uppmanar mig DN på sin websida. Vad skulle du vilja skriva i ett sms till Obama inför hans installation i Vita Huset idag?

Tja, inte sjutton vet jag. Don´t forget to breathe kanske?

Äldste sonen föreslår: Are You for real?

Mellansonens förslag blir: Stay alive!

Vad skulle du skriva?

Eller så kan man vara litet mer originell och skicka en låt till hans iPod; den där som han sagt att han ska fylla med hiphop.

Vilken låt skulle du skicka till Obama?

Money med Pink Floyd?

Wild world med Cat Stevens?

Hope you make a lot of nice friends out there

But just remember there's a lot of bad and beware.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Barack Obama, Vita Huset, svära presidenteden, installation, president, USA, West Wing, sms, låt, Cat Stevens, Pink Floyd, don´tforget to breathe, stay allive, are you for real

Har Berglin inside?

Illustration: Lennart Berglin, SvDVa f-n?! Bor Berglin i Solna? Har han inside information? En källa i stadshuset?


Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om Berglin, Solna, evenemangsarena, nationalarena, sälja ut tillgångar, utförsäljning

Vilket bloggparti tillhör du?

Jag är tydligen moderat! Men även väldigt mycket miljöpartist. Iallafall om man får tro Mattias Johansson som skapat tjänsten BloggParti. Metodiken har varit att ta ca 100 bloggare från varje parti från bloggportalen och sedan använda deras texter för att klassificera andra bloggtexter.

Såhär blev mitt resultat.

Sedan skriver de litet tröstande att "Resultatet innebär inte att man röstar eller nödvändigtvis tycker som de partier man liknar mest, utan bara att man skriver som partimedlemmar från respektive parti".

Det riktigt roliga är att centerpartiets hemsida hamnar i topp 5 över kristdemokratiska värderingar och att SSU toppar listan över bloggar med typiska vänsterpartivärderingar.

Andra skriver intressant om politik, bloggosfären, BloggParti.