fredag, februari 27, 2009

Den sargade skolbarnsomsorgen

Igår var jag med i SVT:s Skolfront. Det handlade om försämringarna av fritidshemmen som skett de senaste åren. Barngrupperna har fördubblats samtidigt som personaltätheten halverats. Tänk er detta scenario på vilken annan arbetsplats som helst, det är totalt orimligt. Idag är det inte ovanligt med 25-30 barn på en pedagog i ett klassrum hela eftermiddagen. Fyra timmar i en sådan miljö kan ju göra vilken unge som helst stressad. Och så jagar föräldrarna som sjutton för att hämta sina barn så tidigt som möjligt från denna miljö. För att sedan skjutsa dem till olika aktiviteter som skållade råttor. Men det gäller förstås långt ifrån alla familjer, knappast ensamma mammor utan bil och flextid och pengar.

Det är dags att ta en allvarlig funderare på vad vi ska ha fritids till. Värmestuga och barnförvaring eller pedagogiskt komplement till hem och skola med tillgängliga vuxna som stöttar barn i deras utveckling? Ytterst är det en folkhälsofråga. Jag tror samhället har mycket att tjäna på att barn tränas i sina sociala och emotionella förmågor mer än på en enstaka lektion i Livskunskap då och då. Välmående barn blir lönsamma vuxna, om man ska säga det helt krasst. Eller så kan vi satsa ännu mer samhällsresurser på efterhandsinsatser i form av lyckopiller till sändertsressade småflickor och utåtagerande pojkar som bara hittar sina förebilder i media. Inte en barnen i Bullerbyn fostrade sig själva, även om det kunde se så ut. I deras närhet fanns ständigt trygga, arbetande vuxna förebilder.

Hur hr det kunnat gå så här långt? dels beror det på fritids sammanslagning med skolan, då en äldre och starkare yrkestradition svalde en nyare. Men också på 90-talskrisen, då politiker och skolchefer tvingades prioritera den hårdare lagreglerade skolundervisningen.

Nu har vi en ny kris. frågan är hur den hårt sargade skolbarnsomsorgen ska överleva den? Min värsta farhåga är att vissa resursstarka familjer helt enkelt köper en bättre fritid och omsorg åt sina barn, med hjälp av hushållsnära tjänster, dyra fritidsaktiviteter, kurser och lovläger åt sina barn, medan resten får klara sig själva efter skolan och på loven allt lägre ned i åldrarna.
Är det ett sånt samhälle vi vill ha?

8 kommentarer:

Nathalie Sundesten Landin sa...

Bra Johanna! Kunde själv inte se skolfront eftersom jag var på kryssning :-)
Vi måste bli ännu tydligare i vår politik om detta. Slå näven i bordet och höja statusen för fritidspedagoger och förbättra verksamheterna för barnen.

Johanna Graf sa...

Word!

John sa...

Med de senast aviserade neddragningarna här i Luleå kommer medelåldern bland personalen i förskolan att bli 55+. Vansinne!

Anonym sa...

"pedagogiskt komplement till hem och skola med tillgängliga vuxna som stöttar barn i deras utveckling"
Tror du själv på detta? Då är du mer än hjälpligt naiv..

Fritids är och förblir en förvaring till dess föräldrar kommer hem från arbetet och det är inte gratis ens idag. Hur mycket utgifter tror du att samhället har råd med? Vi betalar bland dom högsta skolpengarna i världen redan nu!

Men drömma kan man ju.

Anonym sa...

Haha..

Ja den som ens orkar kalla "fritids" för pedagogiskt måste nog ta av sig ögonbindeln.

Ser du samma sak som jag? En AMS-utbildad 19-åring som kan "lira fotboll" ett par timmar med killarna och en stor-rökande förskollärar-wannabe som "snackar" lite med tjejjerna..

Visst jag överdriver lite, men någon stor pedagogik blir nog svårt att se spår av..

Johanna Graf sa...

Grejen är den att det inte alltid sett ut så, och att det verkligen skulle kunan vara så mycket mer. När jag jobbade på 80-talet sparade jag och mina kollegor miljoner åt samhället på de professionella förebyggande insatser vi gjorde. En satsad krona kan här bli både två och tre sparade i slutänden...

Anna, Fair and True sa...

Usch ja, det är verkligen inte en rolig utveckling. Samtidigt känns det som om ingen gör något åt det. Det satsas ju så sjukt mycket på förskolan (med rätta) men det slutar ju inte där. Det känns som vi måste utöka det tänket till skolbarnomsorgen.

Spiff sa...

Vi har världens generösaste föräldrapolitik, ändå tjuter ni högt om ännu mera pengar..

Vi har världens minsta inkomst-skillnader, ändå vrålar ni indignerat om "orättvisor"?

Vi har världens högsta skatter, ändå gråter ni blod över att dom "rika" inte betalar mer..

Vi har världens mest jämställda samhälle, ändå KRÄVER ni jätte-satsningar!

Vi har världens friskaste människor, ändå är vi mest sjukskrivna i hela världen, då skriker ni om bättre ersättning till alla "sjuka"..


Ord ord ord..

Det märkliga är att ni själva styrt Sverige i nästan 100 år! Kan bara borgarna ställa till med allt detta under en enda mandatperiod!? (Jag är extremt nöjd med det mesta dom gör..)

Vill ni ha fria val och demokrati alls?

Tycker ni inte att ni agerar som bortskämda barnungar, utan perspektiv, mest hela tiden?

Och så en patiledare som snackar som en hamnsjåare på allt detta..

Man häpnar.