Peter Andersson skriver idag om den konsekventa utestängningen av offentligt drivna verksamheter vid upphandlingar . När det omvända gäller, att privata aktörer ska kunna engageras i vården, så uppskattas konkurrens och tävlan. Inte här. Tyvärr bekräftar det att drivkrafterna är helt andra än att hitta bästa och samtidigt billigaste leverantör. Den dumdristiga privatiseringsnojan kan kosta skattebetalarna åtskilligt mer än man annars hade fått betala.
Peters exempel gäller labbverksamhet i Landstinget i Stockholm, men hade lika gärna kunnat handla om kommunal verksamhet, till exempel i min hemkommun Solna. Där fick de egna skolköksanställda inte vara med och tävla när man skulle upphandla skolmaten. Resultatet: en stor koncern tog över och trots år av ständiga klagomål på att maten blivit sämre, finns inga små eller medelstora aktörer på denna oligopolmarknad som kan erbjuda nån reell konkurrens.
Nej, fram för riktig konkurrens. Låt tusen blommor blomma, eller hur var det han sa, Mao? :-)
Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om politik, ideologi, ideologisk blindhet, marknadsliberalism, konkurrensutsättning, upphandling, oligopol, Stockholms läns landsting, Solna
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar