tisdag, mars 17, 2009

Ur kaos föds ordning

Jag hatar tider. Tidpassning får mig att må illa, att vilja sparka och slåss, precis som när jag var liten och det var dags att gå till dagis. Och nej, jag hatade inte dagis, inte alls, det var skitkul. Det jag hatade var att tvingas gå dit en speciell tid. Att bli avbruten i en lek eller en bok: - Nu måste du klä på dig!

Då revolterade jag, slet av mig kläderna, skyllde på att de kliade och lade mig på golvet och skrek och sparkade. En gång fick mamma t o m ta taxi till dagis för att hinna till jobbet. Med mig i ena nypan och kläderna i den andra. Det måste sett rätt kul ut.

Numera är jag alltför väluppfostrad för att göra så. Men jag måste erkänna att jag har god lust ibland.

När jag har en deadline känner jag ett enormt motstånd mot att börja jobba, ända tills det är nästan försent. Då river jag av allt i rekordfart. Hur jag lyckas är en gåta. Någon förklarade det där för mig en gång. Det kallas ställtid, den där långa väntan på att inspirationen ska infinna sig. Då gör man egentligen jobbet, inne i skallen, och så när det är dags att börja skriva eller vad man nu ska göra, så rinner resultatet ut av sig själv. Väldigt praktiskt. Fast man har ju svår ångest innan, så fan vet om det är värt att hålla på så där och vägra in i det sista?

Samma sak när jag städar. Att lugnt och metodiskt städa ett rum från hörn till hörn är definitivt inget för mig. Nej, jag börjar på en punkt, där jag hittar något som hör hemma i köket, går dit, ser nåt nytt som behöver fixas, fastnar totalt i det, kommer så på att jag glömt att jag egentligen höll på med vardagsrummet, hastar tillbaka dit, men på vägen får jag en idé om hur hallen skulle kunna organsieras så mycket bättre och så... ja, ni förstår. Associationsstäda, kallas det. Men efter några timmar är hemmet ändå på nåt underligt sätt... fint. Inte Feng Shui direkt, men OK. Jag fattar inte hur det går till, men det funkar faktiskt.

Min fråga nu är: Hur klarar alla andra att komma upp på morgonen och passa tider? Hur städar ni? Hur klarar ni av deadlines?

8 kommentarer:

Anders Nilsson sa...

Bestäm själv...

Mattias Lönnqvist sa...

Jag är nog inte rätt person att fråga. Slår man upp "prokrastinering" i en ordbok så är det antagligen en bild på mig.

Anna, Fair and True sa...

Jag har inga problem att gå upp på morgonen eller passa tider men jag behöver sista minuten-pressen med det mesta från städning till arbetsrapporter!

Morfar Lasse sa...

Skiter i tiden, utom när det är dax att titta på fotboll! då blir jag oftast påmind. Jag har gett bort min senaste klocka, de andra är utan batteri eller ouppdragna.

Jag stiger upp när jag vaknar och går och lägger mig när jag är trött. Städar bara när jag blir direkt tillsagd och tvättar fönstren när solen inte klara att lysa in.

Det är skönt att vara pensionär.

Anonym sa...

Jag på pricken!
Jag KAN INTE engagera mig förrän det är ett absolut måste. Kommer dock alltid i tid(aldrig tidigare dock..)

Nathalie Sundesten Landin sa...

Jag kommer upp på morgonen genom att ställa klockan :) och sedan en make som tjatar. Jag är vansinnigt seg på morgonen. Vilket vi nu börjat säga beror på mitt låga blodtryck (har ingen aning om vetenskapen skulle kunna bekräfta, men det är skitsamma - det låter bra)
Städtarmen sätter rejält igång antingen när det verkligen behövs eller när jag har något annat som är väldigt viktigt (hemtenta...)
Deadlines kan jag bara klara under press. Jag har försökt skriva en analys i en vecka. Imorgon ska den vara inne och nu börjar tangentbordet smattra...
Tider tycker jag är extremt viktiga att passa - när någon annan också är inblandad, så där har jag inga problem.
Kram

Johanna Graf sa...

Å, vad skönt att höra att man inte är ensam! Tack alla vänner!

Anonym sa...

När ögonen tänds justerar kroppen sig i position och viker benen översängkanten när fötterna är på golvet reses överkroppen med hjälp av höger hand. Ett lätt frånskjult aå jag uppe. Passar tider, på jobbet till exempel så har de fattat att de skall ringa när det är dags. Ibland har jag kopplat bort telefonen så dom tror jag är någon annanstans men jag kanske sitter vid min plats och mixtrar med något och vill inte bli störd, då ringer de förgäves och jag kommer överhuvudtaget inte till mötet då kan man nog säga att begreppet passa tiden har förlorat sin innebörd och då anser jag att jag inte brutit mot passa tiden. Städar gör jag med olika utrustningar för ändamålet, jag börjar med de som tar det grövsta för till sist använda dammvippor. Ibland går städandet över i att putsa koppargrytor och silverbestick. Sedan finns toalettstädninen den är inte trevlig så den skiter vi i. Deadlines klaras av genom att manuskript lämnas till de som vill ha sådana när dom är färdiga. Om deadlinen har inträffat och inte lyckats skjuta fram tiden och manuskriptet inte är färdigt så lämnas det i med kommentaren att det fattas bara en tabell på sidan 78 men den säger bara att cambervinkeln inte ändras nämvärt om trail-längden hålls inom de standardintervall som skall användas för att få semi-linjär fjädringsväg. Du får den på torsdag, är det OK? Svaret blir alltid mummel mummel, numera finns inte deadlines i min värld. Man får inte skämma bort människorna.