lördag, november 10, 2007

Helgen är bokad

Sitter vid köksbordet och käkar honungsyoghurt. Snart ska jag ta t-banan in till Mûnchenbryggeriet och socialdemokraternas Framtidsdagar. Hela helgen ska vi diskutera i de fyra rådslagsgrupperna som Mona Sahlin tillsatte när hon valdes till partiordförande. Partiets förtroenderåd ska också träffas, diskutera och anta (?) det skolpolitiska program som den femte rådslagsgruppen om skolan arbetat fram.

Jag ska lyssna, och kanske blogga litet. Jag hoppas innerligen att diskussionen om skolan blir mer fruktbar än den hittills varit.

Även om det just nu inte verkar finnas så många frågor där den borgerliga regeringen har medvind, så är tyvärr skolpolitiken en fråga där de verkar ha folket med sig. Med enkla oneliners och patentlösningar på komplicerade problem har Jan Björklund fångat människors känsla av att tiden är ur led och enkelt kan vridas tillbaka med lämpliga piskor och morötter.

I den externa debatten har vi inte särskilt mycket street cred för tillfället, och måste kämpa oss upp för nåt som måste liknas vid Mount Everest (eller åtminstone Kilimanjaro) innan vi är på samma nivå som Jan Björklund hos folk i gemen. Sant? Japp. Orättvist? Som fan. Men det är, som man säger, bara att gilla läget.

Men det är inte den enda fighten vi behöver ta. Just nu förs skoldiskussionen nämligen på två fronter; även internt där vi ska omvärdera, våga tänka nytt och också våga uppskatta "gammalt" som funkar bra.

Medan Björklund kan säga "keps av" och få applåder för det så trasslar vi in oss i teoretiska resonemang om allt möjligt väsentligt men totalt okommunicerbart. Kanske har vi saknat tydliga kommunikatörer på skolområdet?

Vi har fastnat i diskussioner om sådant som borde vara självklart, till exempel tidiga utvärderingar och extraundervisning, riktig yrkesutbildning för skoltrötta tonåringar och lärares rätt att bestämma om elever ska ha keps, jacka eller hörlurar på sig i klassrummet.

Visst ska vi prata om de sakerna, men vi måste också få diskussionen att handla mer om det som ligger på vår planhalva, det vi ser som de stora problemen: Hur vi ger fler människor chansen att nå just sin fulla potential och förverkliga sina livsdrömmar, borgarnas slappa inställning till skolsegregation, om hur kunskap kan mätas och om behovet av Komvux, högskola och forskning som gör att vi får flera uppfinnare och nobelpristagare i framtiden.


Ofta handlar skoldebatten om väldigt tekniska frågor, antagligen för att de är enklast att diskutera på ett begripligt sätt. Mer sällan pratas det om de grundläggande hörnstenarna i en utbildningspolitik, som jag formulerar så här:
1. Vilken kunskap behöver vi i framtiden?
2. Åt vilka ska denna kunskap ges?
3. På vilket sätt organiserar vi skolan så att detta lyckas?

Dessa saker hoppas jag att diskussionen ska handla om på dagens rådslag. Den som lever får se. Återkommer med rapport senare under dagen.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , ,

2 kommentarer:

anjelina sa...

hej:)du verkar ha koll på politiken,det är bra att någon har det,kram

Peter Karlberg Blogger sa...

Du är på rätt väg, Johanna!

Även om förstås frågorna kanske inte är hörnstenarna o en socialdemokratisk skolpolitik så är de rätt frågor att ställa. Det finns en intressant film/presentation som belyser sådant som vi kan anta om framtiden - att folk kommer att ha betydligt fler jobb är ett exempel. Det är bl.a. i det perspektivet vi bör ställa frågor både om skolans innehåll och organisation. Att det stödjer vad jag skulle kalla hörnstenar, som likvärdighet, lika möjligheter, återkommande utbildning, livslångt lärande är uppenbart.

Någon skulle kanske visa den presentationen på förtroenderådet?