söndag, november 11, 2007

Påstådd strid om vidöppna dörrar

Ibland hör man någon berätta om en händelse man själv varit med om, men känner inte igen ett ord i beskrivningen.

Så känns det när jag läser Henrik Brors i DN denna morgon. Han har varit på samma socialdemokratiska Framtidsdagar som jag, men uppfattat diskussionen och besluten helt annorlunda än jag. Kanske det beror på att Henrik Brors har en litet annan verklighetsuppfattning än jag, kanske beror det på den retorik en politisk kommentator på yttersta högerkanten av någon slags nödvändighet använder.

Men den här gången känns det helkrystat. Igår åhörde jag en livlig, hjärtlig och mångsidig diskussion om den svenska skolan och den förnyelse av vår socialdemokratiska skolpolitik som krävs. Det kändes välbehövligt och nyttigt och det var säkert några som inte gillade det. Det gör ont när knoppar brister, som Karin Boye sa. Men de allra flesta av de 125 ombuden både välkomnade och prisade denna förnyelse. Samma reaktioner har skolrådslaget mött från den kvarts miljon människor som man på olika sätt varit i kontakt med under rådslaget. Resultatet är 93 förslag, som nu ska filas vidare på inför slutgiltigt beslut på kongressen 2009.

Innehållet är inget konstigt, utan tvärtom ganska självklara åtgärder om man värnar den gemensamma skolan och har som mål att alla barn ska ha likvärdiga chanser att nå toppen av just sin individuella förmåga: Höga, tydliga och positiva förväntningar på alla skolbarn, en systematisk och framåtsyftande uppföljning från första skoldagen, däremot inga betyg på små barn. Mindre klasser, med start i de skolor som har det tuffast. Ja till friskolor, på villkor att de följer skollag och läroplan, inte är konfessionella och inte är till för att berika sina ägare.

Henrik Brors däremot, han talar om en "kupp" av Mona Sahlin, samtidigt som han säger att målen var "otydliga". Han lyckas leta fram två ombud som inte gillade målen. Slutligen spelar han ut det trötta, väl inövade splittringskortet; hur ska (v) och (mp) gå med på det här? Vad han glömmer att nämna är att flera av målen redan är möjliggjorda, genom tidigare beslut och lagändringar av just denna s-v-mp-koalition; exempelvis att varje skola ska ha ordningsregler och att all undervisning ska vara icke-konfessionell.

Samma konstiga och hätska utfall som Henrik Brors har präglat alla högerföreträdare sedan Mona Sahlin började diskutera skolfrågan på allvar.
Börjar bergerligheten darra?

Monas utsträckta hand till den moderatledda regeringen om en långsiktig och hållbar uppgörelse om vad som ska gälla i skolan finns kvar. Nu är det upp till Björklund och hans kompisar i regeringen att visa om de vill ta detta långsiktiga ansvar, eller om de vill fortsätta den gamla plakatpolitiken.

En sak kanjag konstatera, en fortsatt pajkastarstrid om skolan har inga vinnare. Och de största förlorarna är eleverna och lärarna.

Tycker du detta ämne är intressant kan du läsa mer på andra bloggar om: , , , , , ,

5 kommentarer:

Peter Karlberg Blogger sa...

Din bild är ju rätt rsenskimrande i synnerhet om man jämför den med Jonas Morian som hörde en del floskler, Sanna Rayman som såg ett uttalande materialisera sig som om det arbetats med i ett parallellt universum och Peter Gustavsson som tyckte sättet som beslutet pressades fram gav en fadd eftersmak.

Nu skall jag läsa Bors kommentar:-)

Fredrik sa...

Att köra över två kongressbeslut, det tycks inte oroa dig. Vågar du inte kritisera utan måste använda dig av klämkäcks-socialism?

Jesper sa...

Förstår inte vad folk menar med att köra över två kongressbeslut? Vad finns det för egenvärde i att aldrig förändra sig? Då kan vi ju lika gärna strunta i kongressen 2009 o bara köra på utifrån de två senaste. Den slutgiltiga förändringen ang eventuella betyg i sexan ska ju debatteras på kognressen-09!

Johanna Graf sa...

Om folk visste hur många tokiga kongressbeslut det finns att köra över. (Det gäller säkert många partier och andra organsiationer för övrigt) Jag har suttit tillsammans med andra sakkunniga på departementen där vi fått i uppgift att verkställa kongressbeslut, och det är ingen lätt sak ska ni veta. Lagvidrigt, föråldrat, totalt ogenförbart är bara förnamnet. Men bortsett från det: ja, kongressbeslut ska vara vägledande. Men som Jesper säger, då kan man bara förändras vart fjärde år.

Hur man uppfattade debatten beror nog på vad man valde att lägga in för egna förutbestämda åsikter. Själv är jag långt ifrån rosenskimrande, men i jämförelse med DN:s högerspöken såg jag debatten och dess resultat som både välgörande, handlingskraftig - och framförallt - mycket farlig för våra politiska motståndare! Sedan kan ju folk sitta och gnälla om att "så här sa vi minsann inte i Malmö 2005" bäst de vill. I Västerås 2001 sa man nej till friskolor - ska det kongressbeslutet också gälla???

Peter Karlberg Blogger sa...

Jag tror inte alls "besluten" kommer att vara farliga för våra motståndare (som de ju nästan inte är längre på detta område) utan snarare riskerar att öka enfalden i politiken.

Håller däremot med om problemen med kongressbeslut som ju i dessa fall inte är principiella utan väldigt konkreta. Av det kan man ta lärdom - upphäva beslut kan man dock inte med mindre än att samma organ gör det. Annars är vi verkligen ute och slrar i något som inte ens liknar intern demokrati.